Djup klyfta mellan colombiansk lagstiftning och verklighet

Med en växande ekonomi, en pågående fredsprocess och en relativt progressiv lagstiftning gällande såväl hbt-rättigheter som abort tycks läget för de mänskliga rättigheterna i Colombia se ljusare ut än på länge. En närmare granskning av landet visar dock att mycket arbete återstår och det är stor skillnad mellan huvudstaden Bogotá (bilden) och landsbygden. Amnesty Press har mött två människorättsaktivister från Colombia.

– De mänskliga rättigheterna i Colombia kränks systematiskt på grund av den ojämlika fördelningen av jord och rikedomar, säger Aura Rodriguez som arbetar på organisationen Cactus och representerar nätverket Plataforma Colombiana som arbetar med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

Aura Rodriguez är tillsammans med människorättsjuristen Catalina Lleras från organisationen Colombia Diversa, som arbetar med homosexuella, bisexuella och transpersoners rättigheter, inbjuden till Stockholm av Colombiagruppen för att tala om situationen i landet inför den så kallade UPR-granskningen i FN:s råd för mänskliga rättigheter i Genève i april. Universal Periodic Review är en regelbunden granskning av länder där olika aspekter av mänskliga rättigheter tas upp.

Aura Rodriguez och Catalina Lleras är på snabbvisit i Stockholm för att tala om läget för de mänskliga rättigheterna i Colombia inför granskningen i MR-rådet i april. Foto: Vera Häggblom

Ett ämne som genomgående kommer fram i samtalet med de colombianska gästerna är den slående diskrepansen mellan lagstiftningen å ena sidan och å andra sidan implementeringen av densamma. Ett sådant område är abortfrågan. I Colombia slog författningsdomstolen år 2006 fast att abort är lagligt under tre omständigheter: då kvinnans liv/hälsa är i fara, då barnet riskerar att dö efter födseln på grund av missbildningar, samt då kvinnan har utsatts för sexuella övergrepp i samband med graviditeten. I och med att sexuella övergrepp har använts av alla de väpnade grupperna i konflikten är det många flickor och kvinnor som är i behov av abort av det sistnämnda skälet, men trots att de alltså har lagen på sin sida nekas de ofta ingreppet.
– Colombia är ett konservativt land och många läkare vägrar utföra aborter, säger Catalina Lleras.

Att läkarna inte följer lagen borde enligt Catalina Lleras leda till disciplinära åtgärder av landets justitiekansler (El procurador general), då han har ansvaret för att de mänskliga rättigheterna efterlevs bland de statsanställda tjänstemännen. Så är dock inte fallet.
– Då justitiekanslern själv är konservativ katolik har han istället sagt att den allmänna hälsovården inte bör utföra aborter och han har ger dessutom gett felaktig information till allmänheten om vad som gäller i abortfrågan. Författningsdomstolen har påpekat detta och uppmanat honom att åtgärda problemet men han säger bara att han vägrar göra det, säger Catalina Lleras.

Flera kliniker där man arbetar med familjeplanering och sexualrådgivning har också blivit hotade och vissa har tvingats stänga.
– I Colombia betraktar man fortfarande inte en graviditet som kvinnans val, utan snarare som något som bara är, något gudomligt, fyller Aura Rodriguez i och påpekar att den katolska kyrkan anordnade stora demonstrationer mot abort för några år sedan som engagerade massor av människor i landet där 80 procent av befolkningen är katoliker.

Med tanke på det höga antalet troende inom den katolska kyrkan är det också intressant att fundera över hur den nye argentinske påven Franciskus kan komma att påverka läget för de mänskliga rättigheterna i landet.
– Tyvärr har den katolska kyrkan blivit mer och mer konservativ under de senaste decennierna och jag tvivlar på att den här påven skulle vara annorlunda. Däremot kommer han säkert ha ett stort inflytande i Colombia i och med att han är den förste latinamerikanske påven, säger Aura Rodriguez.

Aura Rodriguez och Catalina Lleras efterlyser ett långsiktigt stöd från det internationella samfundet. Foto: Vera Häggblom

Ett annat område där det gnisslar betänkligt i skarven mellan lag och verklighet är i förhållningssättet till hbt-personer i det colombianska samhället. 1980 avkriminaliserades samkönat sex i Colombia och på 1990-talet fastställde att den lagliga gränsen för lovligt sex är 14 år både för hetero- och homosexuella förbindelser.
Under de senaste åren har samkönade par fått en rad rättigheter, som exempelvis möjligheten att ingå i registrerat partnerskap och därigenom kunna ärva sin partner, ta del av efterlevandepension och så vidare på samma villkor som heterosexuella par. Den colombianska kongressen har också fått i uppdrag av författningsdomstolen att införa en lag om samkönat äktenskap i juni i år. Catalina Lleras hyser dock inga stora förhoppningar om att lagen kommer att antas när det väl kommer till kritan:
– Tyvärr speglar kongressen det konservativa colombianska samhället i stort, så antagligen kommer vi att fortsätta behandlas som andra klassens medborgare.

Vid sidan av de juridiska rättigheterna arbetar Colombia Diversa mycket med att synliggöra våldet som hbt-personer utsätts för. Särskilt transpersoner, och då speciellt transkvinnor, är sårbara och utsätts för såväl mord som polisvåld i högre grad än andra grupper. Catalina Lleras menar att transpersoner diskrimineras i anställningssammanhang och därför i praktiken tvingas till prostitution för att kunna försörja sig, vilket i sin tur leder till att de ofta kommer i kontakt med polisen.

Diskriminering förekommer dock inte bara i samhället i stort gentemot hbt-personer, utan problemet finns också mellan olika delar av det heterogena hbt-samhället.
– Exempelvis diskrimineras homosexuella män med mer feminina uttryck, så kallade amanerados, av andra homosexuella män. Detsamma gäller för lesbiska kvinnor som beter sig ”maskulint”, då de ofta diskrimineras av andra lesbiska, säger Catalina Lleras.
Även i det här sammanhanget är det transsexuella personer som råkar värst ut, då de diskrimineras av såväl homo- som bisexuella.
– Det finns till och med gaybarer där transpersoner nekas inträde, säger Catalina Lleras och påpekar att hbt-rörelsen i Colombia inledningsvis leddes av homosexuella män vilket kan vara en orsak till att transpersonernas särskilda problematik har hamnat i skymundan.

Aura Rodriguez arbetar på organisationen Cactus och representerar nätverket Plataforma Colombiana som arbetar med ESK-rättigheter. Catalina Lleras arbetar med HBT-rättigheter på Colombia Diversa. Foto: Vera Häggblom

Colombia Diversa arbetar i huvudstaden Bogotá och organisationen har aldrig blivit utsatt för några hot. Catalina Lleras tror att det beror på att Colombia Diversa har profilerat sig i frågan som gäller samkönade pars rättigheter, vilket inte är en stor fråga för de väpnade grupperna i konflikten.
– Vad som framkallar våldet är när en transkvinna säljer sex på gatan i en avlägsen region i landet, förklarar Catalina Lleras.

Även Aura Rodriguez anser att det är på landsbygden som situationen är allvarligast för människorättsförsvarare och lokala ledare. Orsaken är att de regionala myndigheterna ofta har nära kopplingar till såväl de legala som illegala väpnade grupperna i den långvariga konflikten i landet, samtidigt som organisationerna och deras ledare är mycket mer synliga i sitt arbete än i en storstad som Bogotá.

– Att sedan tro att samma myndigheter ska kunna bistå med skydd till människorättsförsvararna är absurt, säger Aura Rodriguez och menar att det finns regioner där samtliga myndigheter har förbindelser med paramilitären:
– Alla vet att det är så, men sedan är det en annan sak att bevisa det.

Sedan i oktober 2012 pågår förhandlingar mellan Farc-gerillan och den colombianska regeringen, vilket har väckt förhoppningar om att den 50-åriga konflikten i landet äntligen ska få ett slut. Aura Rodriguez och Catalina Lleras är positiva till fredsförhandlingarna men de vill understryka att även om förhandlingarna lyckas och parterna skriver under ett fredsavtal så kommer inte alla problem i landet vara lösta:

– Miljontals strukturella och sociala problem kommer att kvarstå: orättvisan – som är en av orsakerna till konflikten, straffriheten, diskrimineringen av hbt-personer, afrocolombianer och ursprungsfolk, ägarkoncentrationen av mark – inget av det här kommer att försvinna bara för att man skriver under ett fredsavtal, säger Catalina Lleras.

Med tanke på detta betonar Aura Rodriguez och Catalina Lleras att stödet från det internationella samfundet är väldigt viktigt för landet på lång sikt:
– Det oroar oss mycket att Sverige inte längre kommer att prioritera Latinamerika i sitt utvecklingssamarbete, då den här typen av stöd är väldigt viktigt för att organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter ens ska kunna existera, säger Aura Rodriguez.

Text och bild: Vera Häggblom

Fotnot: I Colombiagruppen ingår Amnesty International, Adoptionscentrum, Civis, Diakonia, Fackförbundet ST, Forum Syd, Kristna fredsrörelsen, MR-fonden, PBI och Svenska kyrkan.

Läs mer om Colombia från Amnesty Press

Colombiansk fredsprocess fylld av utmaningar (13 december 2012)

Försiktig optimism inför fredssamtalen - Farc utlyser vapenvila (Amnesty Press 26 november 2012)

Colombiansk gruvutvinning på väg att spåra ur ( Amnesty Press 25 november)

Ursprungsfolk betalar priset för företagsfesten i Colombia (Amnesty Press 1 juni 2012)

Fredsbyn San José de Apartadó kämpar för livet (Amnesty Press 11 november 2011)