" Mer pengar till kvinnojouren räcker inte"

reportage | 2005-11-24

Amnestys uppmaningar till kommunerna att ta större ansvar för våldet mot kvinnor har gett resultat och många kommuner höjer nu anslagen till de ideella kvinnojourerna.
- Det är glädjande, men inte tillräckligt, sade Amnestys projektledare Katarina Bergehed under en presskonferens.

I november 2004 publicerade Amnesty en rapport om svenska kommuners arbete för att stoppa våldet mot kvinnor. Enkätundersökningen visade att kommunernas skydd och stöd till utsatta kvinnor varierar kraftigt över landet så Amnesty uppmanade därför regeringen att se över de krav man ställer på lokala myndigheter i frågan.

Den 24 november, nästan precis ett år senare, höll Amnesty en presskonferens där man redovisade uppföljningen av undersökningen, En tredjedel av de 120 kommuner som svarat meddelar att ämnet våld mot kvinnor under året behandlats i något av de politiska organen som följd av Amnestys påtryckningar. På vissa håll har debatten resulterat i konkreta förändringar.

  • Vi ser att många kommuner beslutat att höja sitt ekonomiska stöd till sin lokala kvinnojour, och vissa som inte tidigare avsatt pengar till detta överväger att göra det till nästa år. Andra har påbörjat arbetet med att skapa riktlinjer för hur socialtjänsten ska handlägga ärenden som rör våldsutsatta kvinnor, sade projektledare Katarina Bergehed.

Även om dessa åtgärder måste ses som framsteg betonade hon att varken ökat stöd till kvinnojourerna och nya riktlinjer räcker:
- Kvinnojouren är inte för alla. Kvinnor med särskilda behov kan inte få den hjälp de behöver där. För det andra ser vi att de flesta våldsutsatta kvinnor inte söker sig till socialtjänsten för hjälp. De dyker upp hos tandläkaren, på sjukhusen, inom äldreomsorgen och hos polisen. Det behövs en samverkan mellan alla aktörer i samhället för att kunna bemöta problemet, men det finns fortfarande en uppfattning att våld mot kvinnor är en ren vård-och omsorgsfråga.

- Många kommuner vet inte vad en handlingsplan är, sade Per Svante Landelius som studerat dokument rörande våld mot kvinnor.

På plats under presskonferensen fanns också Per Svante Landelius, avdelningsdirektör på socialstyrelsen. På uppdrag av socialdepartementet har han kartlagt innehållet i alla kommunala handlingsplaner rörande våld mot kvinnor. Han slutsats är att det tycks råda en förvirring om själva begreppet handlingsplan och vad en sådan ska innehålla:
- Vissa dokument är rena informationsmaterial om våld mot kvinnor och den lokala kvinnojouren. Andra slår bara fast att kommunen är emot våld mot kvinnor och så vidare. Få handlingsplaner tar fasta på det förebyggande arbetet och generellt kan man säga att kommunerna har dålig koll på hur övergreppen i det egna området ser ut.

Även om de kommunala handlingsplanerna fortfarande har brister sade Per Svante Landelius att Amnestys kampanj sparkat igång en värdefull process.
- Själva arbetet att utforma dokumentet är lika viktigt som det färdiga resultatet. Det skapar en dialog mellan kommunen och andra aktörer.
Katarina Bergehed höll med:
- Jag tycker man kan se att de senaste årens debatt om våld mot kvinnor har gett resultat. Det finns nu en större medvetenhet om att kvinnor i den egna kommunen faktiskt också är utsatta.

Emmy Magnusson
Frivillig, Amnesty Press och media

Läs hela rapporten Tillfälle att prioritera frågan

Läs den tidigare rapporten Har ej prioriterat frågan

reportage | 2005-11-24