En lång dag i Istanbul

Den 22 november fortsätter rättegången mot tio människorättsförsvarare i Turkiet, däribland den svenske internetexperten Ali Gharavi och turkiska Amnestys generalsekreterare İdil Eser. Anna Lindenfors, svenska Amnestys generalsekreterare, var på plats den 25 oktober när målet togs upp i Istanbul. Även Amnestys ordförande i Turkiet, Taner Kılıç, har fängslats.

Krönika | 2017-11-21
Av: Anna Lindenfors
Även publicerad i AmnestyPress #4/2017
 Glädje i Istanbul. İdil Eser (till vänster) efter att hon frigivits ur häkte den 26 oktober.

Glädje i Istanbul. İdil Eser (till vänster) efter att hon frigivits ur häkte den 26 oktober. Foto: Begum Basdas /AI Turkey

Det var spänt i rättssalen i Istanbul den 25 oktober när jag såg Turkiets framstående människorättsförsvarare, de så kallade Istanbul 10, stå anklagade för att vara medlemmar i terrororganisationer. De greps den 5 juli på en workshop om digital säkerhet och stresshantering. Bland dem fanns svenske Ali Gharavi och tyske Peter Steudtner (inhyrda experter)  samt generalsekreteraren för Amnesty i Turkiet, İdil Eser. Amnestys ordförande i Turkiet, Taner Kılıç , häktades en månad tidigare men kopplades till samma anklagelser och till workshopen eftersom han kände till den. Vilket förstås inte är konstigt då Amnestys ordförande och generalsekreterare pratar med varandra...

Digital säkerhet är ett aktuellt ämne som diskuteras världen över. Men i åtalen hävdas att mötet var en hemlig sammanslutning vars mål var att skapa kaos i Turkiet. En anklagelse som det inte fanns några bevis för. Därför kändes det helt absurt att se dem stå i en rättssal och försvara att de arrangerat och varit med på workshopen. Men det var inte ett skämt, det var blodigt allvar där de riskerar upp till 15 års fängelse. Alla anklagade bedyrade sin oskuld och deras advokater förklarade att det inte fanns bevis för kriminalitet eller kopplingar till terroristorganisationer. Den dagen avgjorde rätten om de anklagade skulle bli frisläppta och få vara tillsammans med sina nära och kära efter 113 dagars separation, eller inte.

Det var en lång, spänd och känslosam dag. När beskedet att de blev frisläppta kom strax innan midnatt kändes det fantastiskt. Att Ali skulle få åka hem med sin fru till Rockneby, norr om Kalmar. Att Veli får vara med när hans barn föds i början av november. Att İdils katter får hoppa upp i hennes knä och att hon kan gå till Amnestys kontor och jobba, precis som jag gör här i Sverige.

Situationen i Turkiet är mycket allvarlig. Vi i Amnesty har följt händelseutvecklingen och har sett en markant försämring de senaste åren för yttrandefrihet, mötesfrihet och rättssäkerheten. Inte minst efter kuppförsöket i juli 2016 när undantagslagar infördes. Oberoende medier har tystats. Hundratals organisationer har tvingats stänga. Över 100 000 personer har bannlysts från sina arbeten.

Manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm den 18 november i protest mot rättegången i Turkiet mot de tio människorättsförsvararna och Taner Kılıç.

Manifestation på Medborgarplatsen i Stockholm den 18 november i protest mot rättegången i Turkiet mot de tio människorättsförsvararna och Taner Kılıç. Foto: Amnesty International 06-Turkiet Gruppen

Det var många som bidrog till att Istanbul 10 släpptes fria, och jag vill verkligen säga att jag är sååå stolt över Amnestys insats. Efter många års arbete vet vi att vår metod fungerar. Vi har noga utrett situationen och genom att samla många människor som uppmärksammar kränkningarna kan vi skapa en kraftfull opinion och sätta press på makthavare och regeringen. I det arbetet spelar varje enskild person en viktig roll eftersom vår storlek är vår styrka. Att veta att vi kan påverka så att människor får sina rättigheter tillgodosedda är starkt. Den styrkan behöver vi för att orka kämpa när det tar tid.

Anna Lindenfors.

Anna Lindenfors. Foto: Amnesty International

Istanbul 10 blev frisläppta men anklagelserna kvarstår inför rättegången. Rättegången mot Amnestys ordförande Taner fortsatte dagen efter och han blev inte frisläppt utan sitter fortsatt fängslad på ogrundade anklagelser. Vi kämpar också vidare för de tiotusentals andra personer som har frihetsberövats i Turkiet, många utan formella anklagelser. Precis som vi kämpar vidare för alla dem som fängslats godtyckligt runt om i världen för att de har stått upp för mänskliga rättigheter. Det är en tuff kamp, men vi i Amnesty ger aldrig upp.

Anna Lindenfors
anna.lindenfors@amnesty.se

Anna Lindenfors är generalsekreterare i svenska sektionen av Amnesty International.

Läs mer
TURKIET – FRIGE MÄNNISKORÄTTSFÖRSVARARNA! (Svenska Amnesty)

Läs mer om Turkiet från Amnesty Press
MR-DAGARNA2017: Feminister under hot i Turkiet (12 november 2017)

”Jag kan inte se något alternativ till Erdoğan” (20 september 2017)

”Turkiet är inte Erdoğan” (8 september 2017)

Turkiet: Vad kan göras för att stoppa utvecklingen? (17 augusti 2017)

Rädslan sprider sig i Turkiet (Krönika av Bitte Hammargren 12 juni 2017 – även i nummer 2/2017)

Minnet av Hrant Dink lever (15 februari 2017- även i nr 1/2017)

Can Dündar: Erdoğan har EU-ledarna på knä (23 december 2016)

Krigets återkomst (nummer 3/2016)

BOKMÄSSAN2016: Turkiets längtan till det som en gång var (30 september 2016)

Hon var på seminarium i Stockholm – nu är Sebnem Korur Fincanci häktad i Turkiet (23 juni 2016)

Prideparad förbjuds i Istanbul – Amnesty uppmanar till protester (18 juni 2016)

PRESSFRIHETENS DAG 2016: Turkiets journalister under allt hårdare tryck (3 maj 2016)

Turkiet: 2 000 rättsfall mot personer som anklagas för att ha skymfat Erdoğan (26 april 2016)

Turkiet dränker Edens lustgård (2 oktober 2015 , även i nummer 3/2015)

Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet (25 april 2016)

Vart är Turkiet på väg? (nummer 1/2016)

Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Kurder vill leda kampen för ett mer demokratiskt Turkiet - Amnesty Press rapporterar från Diyarbakir (5 mars 2013)

Jag bokar nästa resa till Istanbul (27 november 2012)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Yttrandefriheten sitter trångt i Erdogans Turkiet - ”70 journalister och författare fängslade” (15 juni 2011)

När bokstaven W blir en fråga om mänskliga rättigheter (6 oktober 2009)

Kampen för pressfrihet i Turkiet (5 juli 2007)

Krönika | 2017-11-21
Av: Anna Lindenfors
Även publicerad i AmnestyPress #4/2017