DREDD 3D – Postapokalyptisk våldsfest

filmer | 2012-10-14

Anderson (Olivia Thirlby) och Dredd (Karl Urban). Foto: Ilze Kitshoff /SF

Film: DREDD 3D
Regi: Pete Travis

Skådespelare:** Karl Urban, Olivia Thirlby.

Speltid: 95 min
Land**: Storbritannien

DREDD 3D utspelar sig i en svart postapokalyptisk framtid där människorna lever i stora megastäder. Våldet och kriminaliteten är utbredd och det enda som hindrar det totala kaoset är ”The Jugdges”, en makfullkomlig framtidspolis som är domare, jury och bödel i ett, med mandat att gripa, döma och avrätta brottslingar direkt på plast. På stora motorcyklar susar Dredd och andra judges fram i Mega City One med uppdrag att upprätthålla Lagen.

Jugde Dredd (spelad av Karl Urban) är en av lagens mest hårdföra och beryktade försvarare. Han får ta med sig en nyutexaminerad ung, blond och söt kvinnlig judge (Olivia Thirlby) för att utvärdera hennes förmåga i fält, huruvida Dredd är söt eller inte får publiken inte möjlighet att avgöra då han inte tar av sig hjälmen en enda gång under filmen. Hon, Jugde Andersson, har dock aldrig hjälmen på sig eftersom att hon råkar vara en synsk mutant och hjälmen tydligen kan sabotera hennes synska förmåga.

Dredd och Andersson svarar på en larmrapport och åker till megahuset Peach Trees för att utreda ett trippelmord som visar sig involvera den kriminella Ma –maklanen, droghandel och gängkrig. Resten av filmen är en våldsspäckad skildring av Dredd och Anderssons kamp mot den kvinnliga superskurken Ma- ma och hennes underhuggare.

Pete Travis DREDD 3D är det andra försöket att föra den brittiska serien om karaktären Judge Dredd till den vita duken - och i jämförelse med Danny Cannons oavsiktligt komiska film Judge Dredd (från 1995 med Sylvester Stallone i huvudrollen) så står sig nyinspelningen bra. Den är visuellt snygg med mörka och dystopiska miljöer med estetik à la Bladerunner, hyfsade skådespelarinsatser och vackra scener i slowmotion som också gör sig oerhört bra i 3D (framtidsdrogen, som Ma- ma distribuerar, heter Slo-Mo och får den mänskliga hjärnan att uppfatta sin omgivning i slowmotion med 1 procent av normal hastighet – något som utnyttjas flitigt).

Men rent innehållsmässigt är filmen något av en besvikelse, personporträtten är platta och stereotypa, handlingen är minst sagt tunn och intressanta teman som maktkoncentration, korruption och ansvar som följer med denna framtidsvärld ignoreras nästan helt. Istället erbjuder filmens 195 spelminuter en masslakt av minst ett par hundra personer under det dygn som filmen utspelar sig.

Dom: En fantastisk film för den som gillar underhållande action och tycker att handlingen är sekundär, en sevärd film för 3D-älskaren, en okej film för sci-fi-fantasten, en mardröm för våldshataren.

Text: Lisa Silver
lisa.li.silver@gmail.com

Peach Trees skate park.

filmer | 2012-10-14