Sveriges roll i EUs flyktingpolitik

reportage | 2002-11-25
  • Flyktingfrågorna är internationella och därför måste vi lösa dem gemensamt.
    Det sa statsekreterare Barbro Holmberg, som är positiv till Sveriges möjligheter att påverka EU:s gemensamma flyktingpolitik. Även i de fall där de nya EU-reglerna blir restriktivare gentemot flyktingen än de regler som finns i Sverige tycker Holmberg att Sverige bör delta i samarbetet.

  • Vi måste komma ihåg att de regler som skapas är minimiregler. Sverige kan ha generösare regler än vad minimireglerna föreskriver, men genom att vara med i samarbetet kan vi vara med och få fram bättre regler i andra länder.

Det var på EU-toppmötet i Tammerfors 1999 som EU-ländernas ledare bestämde sig för att skapa en gemensam invandrings- och asylpolitik. Samarbetet skall genomföras i två etapper där slutmålet är ett gemensamt system för både asylansökning och mottagning.

Asylområdet hade då, i och med Amsterdamfördragets ikraftträdande 1999, flyttats från det mellanstatliga EU-fördraget till det överstatliga EG-fördraget. Dock skall besluten inom detta politikområde fortfarande fattas med enhällighet.

Detta gäller till och med 2004 och under den tiden kan även medlemsländerna själva komma med lagförslag, något som inte kommer att vara möjligt sedan. Detta innebär att Sverige nu har ett mycket stort inflytande när det gäller de beslut som fattas på asylområdet.

Övriga debattörer under seminariet menade att Sverige bör använda denna makt till att stoppa lagförslag som ger ett dåligt skydd för den asylsökande. Carl Söderbergh, generalsekreterare för svenska Amnesty, uttryckte rädsla för att de minimiregler som skapas bara blir resultatet av att man enas om den minsta gemensamma nämnaren, istället för att verkligen öka skyddet för flyktingar.

Ett svenskt deltagande i att skapa sådana regler skulle kunna tolkas som en legitimering av ett dåligt flyktingskydd. Även Gregor Noll, forskningsassistent i internationell rätt vid Lunds universitet, är kritisk till EU:s flyktingpolitik och menar att det finns delar i den som strider mot folkrätten.

Hittills har EU bland annat stiftat lagar om att skapa ett gemensamt fingeravtrycksregister och minimiregler för tillfälligt skydd vid massflyktsituationer och det finns även ett flertal lagförslag uppe för behandling.

Europaparlamentet har till och med 2004 endast rådgivande makt, vilket innebär att EUs ministerråd inte behöver ta hänsyn till dess betänkande när lagar stiftas. Ministerrådet beslutar ensam och beslutar med enhällighet.

På Sverige vilar därmed ett ansvar att se till att de regler som skapas lever upp till krav på rättssäkerhet för den asylsökande och humanism. Huruvida Sverige tar sitt ansvar eller inte kommer att fortsätta att debatteras.

Text: Maria Pettersson

reportage | 2002-11-25