Sjukvården allt viktigare del i asylprocessen

När ett asylärende utreds är många instanser inblandade. Dels Migrationsverket och Utlänningsnämnden, dels sjukvården och de juridiska ombuden. Deras arbete sker från olika förutsättningar och inte sällan fungerar samarbetet dem emellan mindre bra.

Det var utgångspunkten när Flyktingmedicinskt centrum vid Universitetssjukhuset i Linköping anordnade ett stort seminarium för dessa arbetsgrupper för ett par veckor sedan.

Åsikterna går uppenbarligen isär om hur situationen egentligen ser ut för de asylsökande i Sverige idag. Ett hårdnande klimat där det krävs mer och mer för att få stanna av humanitära skäl, tycker många från psykiatrivården och frivilligorganisationerna.

Nej, någon förändring av flyktingpolitiken har inte alls skett, hävdar Migrationsverkets ställföreträdande generaldirektör Anders Westerberg och hänvisar till statistik.

Att sjukvården är inblandad mer nu än tidigare var de dock överens om.
Christina Bruhno, psykolog på barn- och familjeteamet i Linköping, var en av arrangörerna.

– Vi ser mer och mer asylärenden i vården. Jag tror att det beror på att det är svårare för människor att få stanna och då är det läkarintyg som gäller. Men det är ett dilemma. Familjen vet att vi kan skriva ett intyg och då står hoppet till oss. Men det ska ju inte hänga på oss om någon får stanna.

Anders Westerberg tyckte även han att det är ett problem att läkare fått en större roll i asylutredningar. Men hans förklaring till fenomenet är en annan.

– Den paragraf i utlänningslagen som säger att en asylsökande får lägga fram en ny ansökan om det finns synnerliga skäl var tänkt som en säkerhetsventil, att användas i yttersta nödfall. Den undantagslagstiftningen har i stället blivit regel. Advokater och ideella organisationer har sett en möjlighet att använda den paragrafen och gör det allt oftare.

Han ansåg att det är viktigare att arbeta för att de som fått avslag på sin asylansökan accepterar detta och åker tillbaka till hemlandet.

– Problemet är att allt fler inte accepterar ett avslag utan avviker och gömmer sig. Det är då de blir förstörda, och det är den stora tragedin, sa Anders Westerberg.

Anne Björkman arbetar som barnpsykiater på Barn- och ungdomspsykiatriska kliniken, BUP, i Linköping och möter många flyktingbarn. Hon menade att det finns risk att vårdpersonalen blir antingen för engagerad i fallet eller distanserad och cynisk, bara för att orka med det tunga arbete som det innebär att arbeta med
asylsökande.

– Familjens utgångspunkt är ofta: hjälp oss! Vi måste få stanna! Medan vår utgångspunkt är att vi ska erbjuda behandling, stöd och tröst. De asylsökandes advokater vill ha intyg för att driva familjens sak och de har ofta mycket bråttom! Helst vill de ha ett intyg igår, sa Anne Björkman.

Flyktingadvokaten Kjell Jönsson kritiserade Migrationsverket för att ta för lätt på barns speciella situation i asylprocessen.

– Det räcker inte att Migrationsverket utbildar sin personal utan de måste ha sakkunniga som kan hjälpa dem.

Frivilligorganisationer har tidigare riktat kritik mot Migrationsverket för att inte ha tillräcklig kunskap om hur till exempel tortyroffer reagerar. Men Anders Westerberg tyckte att den kunskapen finns.

– Vi är inga medicinska experter, men självfallet ska våra utredare och handläggare ha tillräcklig insikt i hur det fungerar med till exempel tortyr. Och om en asylsökande ändrar sin historia flera gånger och vi kan koppla det till de problemen, ja då är det inte till någon nackdel för den asylsökande. Men om det inte finns någon anledning till att han eller hon ändrar sin historia, då förlorar den förstås i trovärdighet.

Samtliga representanter för myndigheterna var överens med sjukvårdspersonalen om att kortare handläggningstider för asylärenden är mycket viktigt.

Text: Emma Johansson

Fotnot: Artikeln har, i en längre version, tidigare publicerats i Östgöta Correspondenten.