“I slutändan så är vi kurder till salu”

Människorättsbrotten staplas på hög i det auktoritära Turkiet, berättar Amnesty Internationals senaste årsrapport. Men när Amnesty Sveriges Turkietgrupp arrangerade ett seminarium diskuterades också andra, mindre uppmärksammade problemområden. Hit hör försöken att eliminera den kurdiska identiteten, och Turkiets ageranden mot kurderna i Syrien – den bakgrund som nu skapat en konflikt mellan Sverige och Turkiet inför ett svenskt Natomedlemskap.

reportage | 2022-05-29
Av: Joakim Medin

Den turkiske människorättsförsvararen och filantropen Osman Kavala dömdes den 25 april till livstids fängelse. Foto: Amnesty International

I Amnesty Internationals senaste årliga människorättsrapport är avsnittet om Turkiet allt annat är munter läsning.

Amnesty konstaterar att en mängd människor, allt från oppositionspolitiker till journalister och människorättsförsvarare, under 2021 har utsatts för grundlösa utredningar, åtal och domar. Listan är lång över de som anklagats för ”medlemskap i en terroristorganisation”, för att ha förolämpat religiösa värderingar, offentliga ämbetsmän eller landets president, den allsmäktiga Recep Tayyip Erdoğan.

Under fjolåret har folk arresterats och åtalats efter att fredligt ha demonstrerat mot regimens förtryck. Det har kommit mycket trovärdiga uppgifter om tortyr av frihetsberövade personer. Regimen har slagit ner på de få kvarvarande oberoende journalisterna och medierna. Situationen såg ungefär likadan ut även 2020, liksom under de närmast föregående åren. Syftet är av allt att döma att tysta Turkiets regeringskritiker och det oberoende civilsamhället.

De här problemen och ännu fler togs upp när Amnesty Sveriges Turkietgrupp arrangerade ett seminarium den 21 maj i Stockholm, där både medlemmar och Turkietkännare deltog för att diskutera utvecklingen.

Fjolårets och även det här årets sannolikt mest uppmärksammade övergrepp i Turkiet, är åtalet mot affärsmannen och människorättsförsvararen Osman Kavala.

De befängda anklagelserna gör gällande att han bland annat ska ha organiserat de regeringskritiska Geziprotesterna i Istanbul 2013. I april i år dömdes Osman Kavala till livstids fängelse. I höstas ledde ett protestbrev från Sveriges och nio andra västländers ambassadörer som krävde Kavalas frihet – i enlighet med en dom i Europadomstolen – att den turkiska regimen hotade ambassadörerna med utvisning.

Raci Bilici medverkade i seminariet i Stockholm via videolänk från Diyarbakır. Foto: Privat

Den kurdiska människorättsförsvararen Raci Bilici medverkade i seminariet i Stockholm via videolänk från Diyarbakır, den största staden i det kurdiskdominerade sydöstra Turkiet. Raci Bilici var tidigare ordförande i den regionala grenen av İHD , Turkiets främsta människorättsorganisation.

– Jag är nära vän till Osman Kavala och hans familj. Han sitter i fängelse nu och det är ett helt och hållet politiskt beslut, enligt önskemål av president Erdoğan. Osman är en politisk fånge, sade Raci Bilici.

Men han står också själv med i Amnestys årsrapport, som ett av flera exempel på hur välkända kurdiska människorättsadvokater och även författare har gripits, åtalats och dömts till fängelse efter anklagelser om terrorbrott. Raci Bilici dömdes till sex år och tre månader i fängelse efter att ha anklagats för ”medlemskap i en terroristorganisation”.

– Mitt fall inleddes i mars 2017 när jag togs från mitt hem av turkiska styrkor och var frihetsberövad i sju dagar i olika fängelser. De öppnade ett åtal mot mig. Nu har domstolen till sist frikänt mig, men den turkiska staten släpper ändå inte taget om mig, sade Raci Bilici under seminariet.

– Mitt fall existerar för att jag deltog i en konferens för flyktingar, för att jag arbetar för att flyktingar ska få sina fullständiga rättigheter i Turkiet, och för att jag är emot inbördeskriget i Turkiet. Alla som kämpar för de här sakerna – människorättsgrupper, kvinnoorganisationer, vänstern – lever i stor fara i Turkiet eftersom staten inte är demokratisk.

HDP:s ledare Figen Yüksekdağ and Selahattin Demirtaş i samband med valet i november 2015. Sedan 2016 är de bägge fängslade. Foto: Yıldız Yazıcıoğlu (VOA)/Wikimedia

De regeringskritiska kurderna har varit de främsta måltavlorna för den turkiska regimens förtryck under fjolåret. Amnestys årsrapport berättar också hur ett 3 500 sidor långt åtal lades fram i januari 2021, mot 108 personer varav många haft höga eller ledande ställningar i det pro-kurdiska oppositionspartiet HDP. I juni godkände den turkiska konstitutionsdomstolen även ett åtal menat att stänga ner hela HDP och belägga 451 ledande medlemmar med förbud att utöva politik.

HDP:s politiker och representationskontor runt om i Turkiet utsätts nästan dagligen för någon form av påtryckningar eller polisrazzior. Många medlemmar arresteras, hotas eller stannar helt enkelt kvar i fängelse inför åtal.

Orsakerna är flera. Dels har HDP en vågmästarroll. I de senaste turkiska lokalvalen, 2019, hjälpte man det största oppositionspartiet CHP komma till makten i både Istanbul, Ankara och andra viktiga städer. Det vill Erdoğan undvika i det viktiga parlaments- och presidentvalet 2023. Men förtrycket mot HDP handlar också om att försvaga den kamp för den kurdiska identiteten som partiet upprätthåller.

– Den turkiska regimen erkänner inte det kurdiska språket, den kurdiska kulturen och den kurdiska identiteten. För dem existerar inte den kurdiska frågan, sade Raci Bilici.

Över videolänk från Diyarbakır i sydöstra Turkiet medverkade även Osman Akyıl, som är ordförande i den regionala Mesopotamienstiftelsen. Stiftelsen arbetar främst med kurdisk kultur och med modersmålsundervisning för kurdiska barn. Turkiets statliga skolor undervisar inte i kurdiska och barn som har språket som modersmål får i praktiken inte lära sig det, vilket de har rätt till enligt Barnkonventionen. Så är också fallet med barn som har flera andra minoritetsspråk i Turkiet som sitt modersmål.

– Det finns möjlighet till en eller två timmars undervisning i kurdiska som hemspråk per vecka, men det är i princip bara på pappret. Det kan gå så långt som att man kan fylla i dokument och skicka in, men sedan händer ändå inget, sade Osman Akyil.

Språket är ett av de mest känsliga teman som kringgärdar den kurdiska frågan i Turkiet. Kurdiskan är inte erkänt som ett officiellt språk. Under långa perioder under 1900-talet har det varit förbjudet att tala kurdiska offentligt och den turkiska staten försöker ännu aktivt förneka språkets existens.

Så sent som 2020 släppte det turkiska utbildningsministerium en ny skolbok, ”Vår stad, Diyarbakir”, som påstår att det talas en särskild form av turkiska i Diyarbakır som liknar språket i Azerbajdzjans huvudstad Baku. I bokens över 200 sidor nämns ordet ”kurd” bara en enda gång, och då för att förklara att Diyarbakırspråkets vokaler och konsonanter innehåller ”låneljud” från utländska språk som arabiskan, persiskan, kurdiskan, turkmenskan och kaukasiska språk.

Och idag är det inte längre ett alternativ att starta upp fristående språkskolor för att runda diskrimineringen i det offentliga utbildningsväsendet. Så kunde ske fram tills för några år sedan.

– Det finns inte längre några lärare för att kunna genomföra undervisningen. Möjligheterna är väldigt små med tanke på händelserna efter 2015–2016, sade Osman Akyil.

Efter att fredsprocessen mellan staten och den kurdiska PKK-gerillan kollapsat 2015, och efter kuppförsöket mot Erdoğan 2016, gick presidenten till frontalangrepp mot det turkiska civilsamhället. I det kurdiska sydost stänges ett mycket stort antal civila organisationer ned. Praktiskt taget alla språkskolor och -institut som hade undervisat i kurdiska bommades igen.

Journalister i Turkiet protesterar den 10 december 2016 mot fängslandet av journalister. Foto: Hilmi Hacaloğlu/Wikimedia

Förtrycket drabbade även kvinnoorganisationer, kulturgrupper, idrottsklubbar och en lång rad andra föreningar, som insisterade på språkrättigheter och en kurdisk identitet. De tvingades upphöra med sin verksamhet och många personer dömdes till fängelse.

– Man omöjliggör de här rättigheterna genom att fängsla alla de språkrör som finns för dem. Innan 2015 fanns det ett femtiotal olika institutioner som jobbade specifikt med det här, sade Osman Akyil.

Kurdiska språklärare har inte heller själva kunnat bjuda motstånd i de statliga skolorna, eftersom det främsta fackförbund där de varit organiserade, Egitim-Sen, också det drabbats mycket hårt av förtrycket sedan 2015–2016. Väldigt många lärare som var medlemmar i fackförbundet belades med yrkesförbud.

Vad som finns kvar idag är en underjordisk språkundervisning i kurdiska. Precis så som det fungerat tidigare i Turkiet, både i tider av militärdiktatur och formell demokrati.

– Vi försöker alltid hitta nya lösningar när man kommer med sådana här förbud. Men problemet är att när undervisningen sker underjordiskt, så når man inte ut till folk på samma sätt, förklarade Osman Akyil.

Evin Incir är socialdemokratisk ledamot i EU-parlamentet. Foto: European Union 2019

Osman Akyil har läst Amnestys nya årsrapport och anser att det saknas uppmärksamhet om språkfrågan i Turkiet och hur det kränker barnens rätt att ta del av sin kultur och sitt språk. Precis som han anser att det finns ett bristande engagemang i frågan generellt, hos det internationella samfundet.

Under seminariet i Stockholm diskuterades också flera andra angrepp från den turkiska regimen. Kvinnors rättigheter har drabbats av en rejäl backlash när Turkiet i fjol övergav Istanbulkonventionen, som bekämpar mäns våld mot kvinnor. Regeringen gjorde homofobiska utspel för att försvara sitt beslut.

Den socialdemokratiska EU-parlamentarikern Evin Incir påminde om att det turkiska beslutet helt uppenbarligen inspirerade Polens högerauktoritära regering, som kort efteråt deklarerade att de också tittade på att överge Istanbulkonventionen.

– Det är mycket oroväckande, våldet mot kvinnor är ett problem som växer i Turkiet och som särskilt gjort det under pandemin när folk varit isolerade i sina hem. Att man övergett konventionen är ett stort problem vad gäller respekten för mänskliga rättigheter och kampen för feminism och jämställdhet. När beslutet fattades bestämde vi i EU oss för att öka vårt stöd till kvinnor och unga i Turkiet, sade Evin Incir.

Minst 339 kvinnor dödades av män i Turkiet under 2021, enligt den oberoende nyhetsbyrån Bianet som publicerar en egen rapport i ämnet. Fjolårets dödssiffra är den högsta sedan man började bevaka problemet 2010.

Azad Heyderi är tidigare Sverigerepresentant för det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien. Foto: Joakim Medin

Men seminariet behandlade också frågor som inte alls fanns med i Amnestys årsrapport. Arrangörerna hade även bjudit in Azad Heyderi, sakkunnig om kurdernas situation i Syrien och tidigare Sverigerepresentant för det kurdiska självstyret i nordöstra Syrien. Azad Heyderi riktade kritik mot att årsrapporten bara mycket kort berörde Turkiets förehavanden i Syrien, som exempelvis landets bosättningspolitik på ockuperad mark.

– Turkiet har byggt tusentals bosättningar i det ockuperade Afrin, på mark som har beslagtagits från kurder. Där har man placerat etniska araber från andra delar av Syrien. Erdogan säger att han har ytterligare några etapper kvar och ska bygga bostäder för en miljon syrier. När han gjort det har han lyckats med vad Syrien själv inte lyckades med under 50-60 år, att arabifiera hela gränsområdet, sade Azad Heyderi.

Turkiet har vid tre olika tillfället genomfört militära operationer in i Syrien och ockuperat stora landområden. Samtliga tre gånger har syftet också varit att undantränga kurder. Vid det senaste angreppet, hösten 2019, ockuperades flera kurdstyrda städer och 300 000 flyktingar uppstod. Enligt Erdogan har Turkiet konstruerat 57 000 bostäder och även annan samhällsinfrastruktur på den ockuperade marken. Redan ska en halv miljon syrier ha återvänt dit från Turkiet, även om människorättsorganisationer ifrågasätter hur frivilligt deras flytt gått till.

18 mars 2018. Turkiska styrkor och deras syriska allierade har intagit Afrin i nordvästra Syrien. I byggnaden hade tidigare det syriska kurdiska partiet PYD:s regering haft sitt högkvarter. Foto: VOA/Wikimedia

I början av maj i år invigde Erdoğan ytterligare ett komplex med nybyggda bostäder på ockuperad mark i nordöstra Syrien och offentliggjorde planer på att ytterligare en miljon syrier skulle flytta tillbaka till Syrien. Antalet turkiskbyggda bostäder ska öka till 100 000 stycken och ska konstrueras i nordöstra Syrien, samt i Tel Abyad och Serekaniye som erövrades från de syriska kurderna 2019. Sedan mitten av maj har Erdogan också meddelat att Turkiets armé snart ska inleda ännu ett väpnat anfall mot det kvarvarande kurdiska områdena i nordöstra Syrien.

Den här bakgrunden har nu också blivit högaktuell för Sveriges räkning, sedan ett diplomatiskt storbråk utbrutit med Turkiet över ett svenskt medlemskap i Nato. Erdoğan har motsatt sig att Sverige träder in som medlem i militäralliansen och har krävt stora eftergifter från regeringen Magdalena Andersson. De enda av kraven som Sverige i realiteten skulle kunna gå med på, vore att dels öppna upp för en vapenexport till Turkiet igen, samt att minska på samarbetet med det syriskkurdiska självstyret.

Azad Heyderi beskriver Turkiets nya hot om inmarsch i norra Syrien. Foto: Joakim Medin

Både vapenexportförbudet och ett starkare samarbete, samt finansiellt stöd, till syrienkurderna dök upp som ett direkt svar på Turkiets väpnade anfall mot kurderna på hösten 2019. Azad Heyderi är pessimistisk och fruktar att historien kommer upprepa sig: kurderna kommer offras i det politiska spelet, precis som många gånger förr under 1990-talet:

– Tyvärr så tror jag att Sveriges regering kommer försvara dess grundläggande människovärden till det yttre. Man kommer stå emot Turkiet. Men i en förhandling så är det både givande och tagande. Jag tror, att i slutändan så är vi kurder till salu. Vi har inte någon stat och vi har inte någon som ger oss stöd. Därför blir vi varor för kohandel. Det är lättare att offra några kurder hit och dit än att börja exportera signalsystem till Turkiet.

Joakim Medin
[email protected]

Erdoğan (i mitten) tillsammans med Kosovos dåvarande premiärminister Hashim Thaçi, Thaçi, blev senare president men sitter sedan 2020 i häkte i Haag, åtalad av krigsförbrytartribunalen för Kosovo för krigsförbrytelser 1997-1999. Foto: Office of Prime Minister of Kosovo/Wikimedia

Läs mer om Turkiet från Amnesty Press

Tystnaden breder ut sig i Diyarbakir – journalisten Nurcan Baysal trotsar trakasserierna (22 april 2022)

Turkiet: Frikända efter Pride (1 december 2021)

”Nu är hon död. En man sköt henne” (4 mars 2021)

Rättegången fortsätter i Turkiet (26 februari 2020)

13 år sedan Hrant Dink mördades: ”Det är inte försent att skämmas” (21 januari 2020)

Flyktingar från Syrien – brickor i Erdoğans maktspel (10 december 2019)

Omvalet i Istanbul på söndag väcker nytt hopp i Turkiets demokratirörelse (21 juni 2019)

Turkiet: ”Det mest skrämmande är oförutsägbarheten” (28 maj 2019)

Minnet av Hrant Dink lever – Mordet i Istanbul som världen inte har glömt (22 januari 2019)

Mellan förtvivlan och glimtar av hopp i Erdoğans Turkiet (21 november 2018)

Taner Kılıç fri mot borgen (27 augusti 2018)