Rättegången fortsätter i Turkiet
Rättegången mot elva människorättsförsvarare, däribland Taner Kılıç, tidigare ordförande för Amnesty Turkiet och İdil Eser, tidigare Amnestychef i Turkiet, fortsätter. Den 19 februari beslöt en domstol i Istanbul att nästa rättegångsdag blir 3 april. De anklagas för terroristrelaterade brott. Företagaren och filantropen Osman Kavala frikändes den 18 februari efter att ha suttit i häkte sedan november 2017 för händelserna i Geziparken 2013. Han greps dock igen, nu anklagad för att tillhöra Gülenrörelsen.
reportage | 2020-02-26 Av: Ulf B Andersson Även publicerad i AmnestyPress #1/2020 |
Den 15 augusti 2018 kunde Amnestys hedersordförande Taner Kılıç åter träffa sin familj i frihet när han frigavs mot borgen efter ett drygt år i häkte. Rättegången fortsätter dock och ska återupptas 3 april. Foto: Amnesty International
Den 19 februari fortsatte rättegången i Istanbul mot elva människorättsaktivister men det domslut som hade förväntats kom inte. När klockan var 16.30 hade ännu inte försvaret hunnit presentera alla sina argument och rätten meddelade att rättegången kommer fortsätta den 3 april. Åklagarsidan presenterade sina ”bevis” den 27 november.
Ett stort antal lokala och internationella observatörer, däribland Svenska Amnestys generalsekreterare Anna Lindenfors, fanns på plats för att följa förhandlingarna som hölls i en lokal som inte räckte till för alla åhörare.
Bland de åtalade finns Taner Kılıç, tidigare ordförande för Amnesty Turkiet, som greps den 6 juni 2017 och satt häktad till augusti 2018 och İdil Eser, tidigare Amnestychef i Turkiet, som var häktad i 113 dagar. İdil Eser greps den 5 juli 2017 tillsammans med nio andra människorättsaktivister, däribland den svenske IT-konsulten Ali Gharavi, när de på ön Büyükada höll en workshop om digital säkerhet. Alla elva anklagas för terroristrelaterade brott.
Det blev ingen dom utan fortsatt rättegång. Samling utanför domstolen i Istanbul 19 februari. Foto: Associated Press/TT
Under förhandlingen den 19 februari förklarade försvaret att pressreleaser från Amnesty International och ”uppmaningar att agera” inte var försök att störta Turkiets regering.
– Det verkar väldigt udda att man måste förklara sådana grundläggande fakta i en domstol, sade Milena Buyum från turkiska Amnesty till al-Monitor. De här processerna handlar om att krossa det lilla oberoende civilsamhälle som ännu finns kvar i Turkiet.
İdil Eser och Ali Gharavi under seminariet ”Shrinking space – A case study” på Amnestys årsmöte i Göteborg 2018. Foto: Annie Beckman
Den 18 februari kom ett sensationellt domslut i rättegången mot företagaren och filantropen Osman Kavala. Åklagaren hade yrkat på drygt 47 000 års (!) fängelse för honom och 15 medåtalade för oroligheterna kring Geziparken sommaren 2013 då protester kring ett byggprojekt i Istanbul växte till en landsomfattande rörelse mot president Recep Tayyip Erdoğans styre. Rätten beslöt att frikänna samtliga åtalade och efter drygt två år i häkte var Osman Kavala fri.
Inför parlamentsledamöter i det styrande AK-partiet dundrade Erdoğan mot den friande domen och anklagade Kavala för förbindelser med George Soros, den amerikanske miljardären.
– Gezihändelserna var en avskyvärd attack mot folket och staten, precis som militärkupper, sade presidenten.
Osman Kavala greps igen efter att ha frikänts. Foto: Svenska Pen
Några timmar greps Osman Kavala igen och ska nu åtalas för delaktighet i kuppförsöket 15 juli 2016. Det är ett allvarligt slag för oppositionen i Turkiet. De domare som var inblandade i den friande domen mot Kavala och hans medåtalade ska nu undersökas, rapporterar Deutsche Welle.
Den 17 februari utfärdades arresteringsorder på 695 personer som påstås ha koppling till predikanten Fetullah Gülens nätverk. Hundratals personer greps vid samordnade räder i 67 provinser.
President Erdoğan har också sagt att oppositionsledaren Kemal Kılıçdaroğlu och CHP, det republikanska folkpartiet, ska utredas för påstådda kontakter med FETÖ, regeringens beteckning på den så kallade Gülenrörelsen.
Predikanten Fethullah Gülen lever i USA sedan 1999. Han samarbetade med Erdoğans parti AKP fram till 2012. Erdoğan har anklagat FETÖ för kuppförsöket i juli 2016.
Ulf B Andersson
Fotnot: En något kortare version publiceras också i Amnesty Press nummer 1/2020.
Läs också
Turkey: Prominent Civic Leader Rearrested After Acquittal (Human Rights Watch 20 februari 2020)
Turkey: Re-arrest of Osman Kavala smacks of calculated cruelty (Amnesty International 18 februari 2020)
Truth and justice have become strangers in Turkey (Amnesty International 13 februari 2020)
Ska rättvisan få segra i Turkiet? (Amnesty International 12 februari 2020)
Läs mer om Turkiet från Amnesty Press
13 år sedan Hrant Dink mördades: ”Det är inte försent att skämmas” (21 januari 2020)
Flyktingar från Syrien – brickor i Erdoğans maktspel (10 december 2019)
Omvalet i Istanbul på söndag väcker nytt hopp i Turkiets demokratirörelse (21 juni 2019)
Turkiet: ”Det mest skrämmande är oförutsägbarheten” (28 maj 2019)
Minnet av Hrant Dink lever – Mordet i Istanbul som världen inte har glömt (22 januari 2019)
Mellan förtvivlan och glimtar av hopp i Erdoğans Turkiet (21 november 2018)
Taner Kılıç fri mot borgen (27 augusti 2018)
Turkiet och Ungern angår oss alla (26 augusti 2018)
Turkiets ödesval – har oppositionen en chans mot Erdoğan? (21 juni 2018)
Turkiet: Hårdare tag från omvärlden eller fortsatt dialog? (27 april 2018)
Erdoğans Turkiet: Inget hopp om ljuspunkter (29 mars 2018)
Istanbul: Tusentals hyllade minnet av den mördade redaktören Hrant Dink (20 januari 2018)
En lång dag i Istanbul (21 november – även i nummer 4/2018)
MR-DAGARNA2017: Feminister under hot i Turkiet (12 november 2017)
”Jag kan inte se något alternativ till Erdoğan” (20 september 2017)
”Turkiet är inte Erdoğan” (8 september 2017)
Turkiet: Vad kan göras för att stoppa utvecklingen? (17 augusti 2017)
Rädslan sprider sig i Turkiet (Krönika av Bitte Hammargren 12 juni 2017 – även i nummer 2/2017)
Minnet av Hrant Dink lever (15 februari 2017- även i nr 1/2017)
Can Dündar: Erdoğan har EU-ledarna på knä (23 december 2016)
Krigets återkomst (nummer 3/2016)
BOKMÄSSAN2016: Turkiets längtan till det som en gång var (30 september 2016)
Hon var på seminarium i Stockholm – nu är Sebnem Korur Fincanci häktad i Turkiet (23 juni 2016)
Prideparad förbjuds i Istanbul – Amnesty uppmanar till protester (18 juni 2016)
PRESSFRIHETENS DAG 2016: Turkiets journalister under allt hårdare tryck (3 maj 2016)
Turkiet: 2 000 rättsfall mot personer som anklagas för att ha skymfat Erdoğan (26 april 2016)
Turkiet dränker Edens lustgård (2 oktober 2015 , även i nummer 3/2015)
Turkiet stängde grinden vid manifestation för yttrandefrihet (25 april 2016)
Vart är Turkiet på väg? (nummer 1/2016)
Nio år sedan Hrant Dink mördades: 2 000 i minnesmanifestation i Istanbul (19 januari 2016)
Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)
Kurder vill leda kampen för ett mer demokratiskt Turkiet - Amnesty Press rapporterar från Diyarbakir (5 mars 2013)
Jag bokar nästa resa till Istanbul (27 november 2012)
Åter till 1915 (2 augusti 2012)
Yttrandefriheten sitter trångt i Erdogans Turkiet - ”70 journalister och författare fängslade” (15 juni 2011)
När bokstaven W blir en fråga om mänskliga rättigheter (6 oktober 2009)
Kampen för pressfrihet i Turkiet (5 juli 2007)
reportage | 2020-02-26 Av: Ulf B Andersson Även publicerad i AmnestyPress #1/2020 |