Redaktör i kamp mot åtal

reportage | 2007-12-17

”Att driva en oberoende tidning i ett arabland är som att gå i ett minfält”. Med de orden välkomnade Thomas Brunegård, vicepresident i World Association of Newspapers (WAN), arabiska redaktörer och journalister från fria medier till Andra Forumet För Arabisk Fri Press i Libanons huvudstad Beirut den 9 – 10 december 2007. Amnesty Press var på plats.

Nadia Al-Saqqaf, chefredaktör på Yemen Times i Jemen, var den enda kvinnliga talaren på konferensen. Hon talade om hur man framgångsrikt lyckas driva en oberoende tidning utan att stöta sig med myndigheterna.

Under konferensen, som arrangerades av WAN och den libanesiska tidningen An-Nahar, diskuterades svårigheterna som oberoende medier stöter på i en region där merparten av medierna är regeringsägda. Det stod klart att minfälten inte bara består av dubbelbottnade presslagar och censur, utan även av byråkrati, trakasserier och rättshaverier. I Tunisien skyddas till exempel pressfrihet och journalister av konstitutionen.
- Men i praktiken ser det mycket annorlunda ut. Jag har en lista på 250 fall där journalister har dömts under den civila brottsbalken, sade Omar Mestiri, redaktör på det tunisiska Internet-magasinet ”Kalima”.
Journalisterna har inte dömts för vad de har skrivit, utan för brott som checkförfalskning, förtal och misshandel. Samtidigt hindras nya fria medier från att etablera sig. De senaste 20 åren har endast ett oberoende tunisiskt magasin fått utgivningstillstånd.
- Kalima har väntat i åtta år på att få licens att utges i tryckt utgåva, suckade Omar Mestiri.
Ett annat exempel på hur byråkratin används som munkavle var att inbjudna gäster från Syrien, Qatar, Egypten, Libyen och Tunisen inte dök upp på konferensen eftersom de inte hade fått sina resehandlingar förnyade, hindrats från att boarda sina flyg eller stoppats vid gränsen.

Omar Mestiri, redaktör för det tunisiska Internet-magasinet Kalima väntar sedan åtta år tillbaka på tillstånd att ge ut magasinet i tryck.

Abdelrahim Abdallah, till vänster, från medieinstitutionen vid Birzeit:s universitet i Palestina. Till höger sitter Hassan Kamel från Syrian Center for Media and Freedom of Expression som talade på konferensen istället för sin kollega Mazen Darwich som nekades utresa från Syrien.

I Marocko är fria medier under tryck från såväl myndigheter som islamister. Efter att magasinet Nichane hade publicerat en artikel om marockanska skämt, i december 2006, drog ett islamistiskt parti igång en hatkampanj.
- Enbart under en dag fick vi över 50 mordhot, berättade Nichanes före detta ansvarige utgivare Ahmed Reda Benchemsi.
Artikeln ledde till att myndigheterna stängde Nichane. Två av dess journalister dömdes till tre års fängelse enligt en artikel i presslagen som stipulerar upp till fem års fängelse för den som skriver ofördelaktigt om kungen, monarkin eller Islam. I augusti 2007 häktades Ahmed Reda Benchemsi för att ha ifrågasatt den marockanske kungens syn på demokrati i en ledare i sin andra tidning, Tel Quel. 50 000 exemplar av tidningen förstördes. En rättegångsprocess, som fortfarande pågår, drogs igång mot Ahmed som anklagades för att ha använt ett språk som är ovärdigt kungen. Han fick också försvara sig för att ha jämställt kungen med en ”människa”.
- ”Hur vågar du jämföra kungen med en mänsklig varelse”, frågade de mig, berättade Ahmed.

Skrattar bäst som skrattar sist. Ahmed Reda Benchemsi:s tidning Nichane stängdes och två journalister fängslades efter publiceringen av en artikel med rubriken ” ”Hur marockaner skrattar åt religion, sex och politik”.

I Saudiarabien finns ingen fri press, däremot alltfler bloggar. Den saudiske bloggaren Ahmed Al-Omran talade om att yttrandefriheten i landet har ökat i kölvattnet av allt fler bloggar som tar upp ämnen som politik, sex och kvinnans rättigheter. Han exemplifierade med fallet där en våldtagen kvinna dömdes till 200 piskrapp och sex månaders fängelse 2006. (Den 17 december uppgavs att de saudiska myndigheterna kommer att benåda kvinnan).
- De lokala medierna ignorerade händelsen av rädsla för att uppröra de religiösa myndigheterna. När bloggarna skrev om det uppmärksammade internationella medier fallet. Först då började lokala tidningar skriva om det, sade Ahmed.
Flera arabländer spenderar förmögenheter för att blockera Internet-sajter och bloggare har arresteras eller fängslats. De har dock mycket större svängrum än de traditionella medierna.
- Många i Saudiarabien har tappat förtroendet för de traditionella medierna på grund av censuren i dem och söker information och nyheter på bloggarna istället, sade Ahmed Al-Omran.

Bloggare - den nya generationens journalister i arabvärlden? Från vänster till höger sitter bloggarna Wael Abbas från Egypten, Ahmed Omran från Saudiarabien och Mohammad Azraq från Jordanien.

Flera deltagare påpekade att bloggarna inte är kompetenta för att bedriva professionell journalistik, men att de spelar en viktig roll för att trycka på journalister att ta upp tabubelagda ämnen. Frågan är om de lyckas trycka på de arabiska regeringarna som gång på gång har utlovat reformer i medielagstiftningen.
- Vi tror att det internationella samfundet, G8-länderna och USA har slutat pressa de arabiska regeringarna. De vill ha deras stöd i Irak, mot Iran och i kampen mot terroristhotet, sade Said Essoulami från Center of Media Freedom i Marrocko.

Said Essoulami, chef på Center of Media Freedom i Marocko, tror att ett hinder för press- och yttrandefriheten i arabvärlden är att västvärlden har slutat trycka på regionens regeringar.

Det finns även bromsklossar inom de egna leden. Flera talare anklagade journalistförbunden för att gå i regimernas ledband. En mängd strategier föreslogs i kampen för press- och yttrandefrihet, till exempel nätverk och utbytesprogram mellan oberoende medier, utbildning i lobbyarbete och närmare samarbete mellan journalister och NGO:s. Men även i ett land som Libanon, med regionens friaste press, lever journalister farligt. Enbart under 2005 mördades två så kallat anti-syriska journalister från An-Nahar, en av dem var Gibran Tueni till vars minne konferensen hölls.

Abdel Vetah Abeidna, chefredaktör för magasinet Al-Aqsa i Mauretanien, dömdes till ett års fängelse och en miljon euro i böter. Hans brott var att ha skrivit ett grävande reportage där en framgångsrik affärsman, som står nära Mauretaniens regim, pekades ut som insyltad i drogsmuggling. Nu lever Abdel i exil.

Text och bild: Bengt Sigvardsson
Beirut, Libanon

Läs mer: Libanons journalister lever farligt (Reportage av Bengt Sigvardsson i Amnesty Press nummer 1/2006)

reportage | 2007-12-17