Rättvisa utan ansvarsutkrävande?

Under den provocerande rubriken ”Should justice always be blind?” anordnade ILAC ett seminarium men världsledande panelmedlemmar i Tekniska Museets hörsal i Stockholm den 10 maj. Temat var internationell rättvisa, med Uganda som ett högaktuellt exempel.

ILAC, eller International Legal Assistance Consortium, firar sitt femårsjubileum i år och årsmötet hölls denna gång i Stockholm. ILAC är en sammanslutning av organisationer som erbjuder juridiskt stöd och hjälp med att bygga upp rättssystemen i konfliktdrabbade länder. I samband med årsmötet bjöd organisationen in till en paneldebatt som engagerat diskuterade ämnet med publiken.

Panelen bestod av: Betty Bigombe, regeringsrepresentant från Uganda i fredsförhandlingarna med LRA, Herrens motståndsarmé, Hans Corell, före detta undergeneralsekreterare för rättsliga frågor i FN, Mark Ellis, chef för det internationella advokatförbundet, David Tolbert, vice chefsåklagare vid FN- tribunalen för forna Jugoslavien och Paul Seils, jurist från den Internationella brottsmålsdomstolen, ICC. Moderator för dagen var den meriterade och prisbelönte CNN- journalisten Todd Benjamin.

   _**   Betty Bigombe.**_

Betty Bigombe fick inleda debatten med att förklara sin syn på situationen i Uganda. 2005 utfärdade ICC en arresteringsorder mot fem ledare i LRA. De anklagas för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, däribland mord, våldtäkt, sexuellt slaveri och utnyttjande av barnsoldater. Åtalen ses dock som ett hinder i fredsförhandlingarna i Uganda då de anklagade LRA- ledarna uttryckt att de inte kommer skriva under ett fredsavtal med regeringen om de inte får straffrihet. Frågan är då, ska man underlätta fredsförhandlingarna i första hand eller gå vidare med åtalet och riskera nya konflikter? Betty Bigombe lyfte frågan ytterligare en nivå:
- Vad är rättvisa för de offer som har utsatts för dessa fruktansvärda brott?

Hon menade att ICC:s åtal påverkat världens syn på konflikten i norra Uganda och att det internationella samfundet nu visat ett större intresse.
- Detta påverkade även i allra högsta grad ledaren för LRA, Joseph Kony, som började ta fredsförhandlingarna på allvar, sade Betty Bigombe.
Men hon menade dock att det nu är dags att ta ett steg tillbaka och låta fredsförhandlingarna komma i första hand. Bigombe ville alltså att åtalet mot LRA-ledarna borde komma efter att ett fredsavtal har undertecknats. Hon menade dock att det finns ett moment 22 i detta dilemma.
- Risken finns att många kräver hämnd om man inte får rättvisa, sade hon.

Todd Benjamin tog upp att ICC:s beslut har kritiserats från olika håll, bland annat av Rädda Barnen, och han ställde frågan till Paul Seils:
- Kommer domstolen verkligen att bidra till fred i Uganda eller kan dess beslut orsaka nya spänningar och konflikter i landet?
Todd refererade till en debattartikel som publicerats i International Herald Tribune den 20 april. I artikeln säger en ansvarig för ett flyktingläger med 25 000 personer i norra Uganda:
- Hur kan en rättegång mot fem personer få våra döda familjer och vänner tillbaka? Vi vill ha fred.

Paul Seils.

Paul Seils svar på detta var att ICC bara är en del av läkeprocessen i ett postkonflikt-område eller land.
- Vi är bara en liten del i det stora hela och vår roll är att få ett stopp på systemet med straffrihet, sade Paul Seils.
Han fick medhåll av Hans Corell som menade att man måste se på detta i ett större perspektiv.
- Varför ska vi stanna upp för rättvisa vid de nationella gränserna? Problemet finns där och åklagaren ska inte överväga de politiska konsekvenserna utan bara gå på bevisbördan, sade han.

David Tolbert menade att en viktig roll för ICC i detta är att förhindra framtida konflikter genom att straffa de skyldiga och att genom detta underlätta för de drabbade att gå vidare.
- Vi måste få ett stopp på våldscyklerna som drabbar samma regioner om och om igen, Balkan är ett exempel på detta. Detta är avgörande för de kommande generationerna, sade han.

Mark Ellis poängterade att ansvarsskyldighet är en fundamental princip i internationell rätt.
- Den moderna historien stödjer inte fred genom straffrihet. Om man tillåter straffrihet får man en kortsiktig lösning utan något ansvarstagande, sade han.

David Tolbert.

David Tolbert tog upp de begränsningar som ICC har då domstolen är helt beroende av sitt samarbete med staterna.
-Utan detta samarbete kan inte ICC arbeta. Om det inte finns någon politiskt vilja med i bilden kan vi inte ens göra en förundersökning, sade han.
Mark Ellis menade att den politiska viljan är avgörande i internationell rätt och i ICC:s arbete, men även möjligheterna till politiska påtryckningar från andra regeringar på de stater som inte visar på den politiska viljan. David Tolbert tog upp exemplet EU som har fungerat som en ”morot” för de länder som gärna vill ingå i gemenskapen.
- Både piska och morot behövs, sade Tolbert.

Frågan om ICC alltid är den bästa lösningen kom på tal och om man kanske skulle bedöma fallen mer på individuell basis; vad är bäst för det aktuella landets situation? Hans Corell tog upp exemplet Sydafrika där man avstod från en internationell brottsmålsdomstol utan istället löste frågan internt med en så kallad ”sannings- och försoningskommission”. Panelen var dock enig om att i fallet Sydafrika fanns den politiska viljan och därför kunde man lösa sina problem utan en internationell domstol.
- Problemen uppstår snarare när det inte finns någon politisk vilja att tala om, sade Mark Ellis.

Mark Ellis och Hans Corell.

Panelen var överens om att internationell rätt utvecklats mycket de senaste 30 åren. En utveckling som gått mycket snabbare än möjligheten att gripa och döma de som anklagas för brotten.
- Det största som har hänt under de sista tio åren är att straffrihet inte längre är acceptabelt, sade David Tolbert.

Moderatorn bjöd in publiken att delta vid ett flertal tillfällen under diskussionen. Ibland med frågor till panelmedlemmarna och ibland för att ta ställning för eller emot olika uttalanden. Flertalet frågor från publiken riktades till Betty Bigombe för att få veta mer om hennes syn på situationen i Uganda. En fråga till Betty som hon bara kunde spekulera kring var hur allvarlig regeringen egentligen var när de bjöd in ICC för att få ett åtal mot LRA-ledarna. En synpunkt från publiken rörde det internationella tryck som nu ligger på Ugandas regering efter åtalet från ICC:
- Uganda kanske vill skriva på ett fredsavtal med LRA medan det internationella samfundet vill åtala krigsförbrytarna.

Ett problem som inte berördes i diskussionen togs dock upp av en åhörare; även Ugandas regering har anklagats för brott mot mänskligheten. Dilemmat blir då att ICC riskerar att anklagas för att vara partisk när man i nuläget endast åtalar LRA-sidan och inte medlemmar från regeringen. Denna fråga visar på komplexiteten i internationell rättvisa och debatten gav inte heller några svar, men det blev mycket intressanta och väl argumenterade diskussioner i viktiga och svåra frågor. Hans Corell fick applåder av publiken när han avslutade med att poängtera att kvinnans makt i samhället borde stärkas.
- Om kvinnornas makt stärks kommer världen se annorlunda ut, sade han

Med de orden lämnade åhörarna lokalen, många uppenbart mycket nöjda med panelen och framförallt med den professionelle moderatorn Todd Benjamin.

Bakgrund
Internationella brottmålsdomstolen, __ICC, etablerades 2002 som en permanent tribunal och öppnades den 11 mars 2003. De länder som ratificerat Romfördraget från 1998 ger ICC rätten att ställa deras invånare inför rätta för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten, och folkmord. Tribunalen har sitt säte i Haag, Nederländerna, men regelverket tillåter att tribunalen kan hållas var som helst i världen. I oktober 2005 offentliggjorde ICC att den tänkte göra sina första åtal mot ledarna för LRA i Uganda. I mars 2006 greps milisledaren Thomas Lubanga i Kinshasa och fördes från Kongo till Haag.

LRA bildades 1987 och har sedan dess fört ett väpnat uppror mot regeringen i Uganda, detta är numera en av de längsta väpnade konflikterna i Afrikas historia. Med anledning av ett sviktande stöd från den egna folkgruppen Acholi har rebelledaren Joseph Kony och hans allierade emellertid alltmer fokuserat på övergrepp och plundring av det egna folket. Man anser att Acholi har ”svikit” kampen mot regeringen.

Text: Idah Klint
Foto: Sunita Rao

Läs mer:

Efter 19 års krig: Vapenvila i norr (29 augusti 2006)

ICC:s första arrestering: Lubanga på väg till Haag (17 mars 2006)

Rykten om ICC: Arresteringsorder mot Joseph Kony (7 oktober 2005)0c860c1257093005285ec?OpenDocument

Norra Uganda: De civila som gisslan i kriget (reportage i Amnesty Press 3/2005)

Internationell rättvisa: I Haag skapas historia (reportage i Amnesty Press 1/2005)

==
Läs också Svenska Amnestys specialsida om ICC