ICC:s första arrestering: Lubanga på väg till Haag

På fredagen kunde Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag meddela att den har lyckats med sitt första gripande.

Thomas Lubanga, grundare och ledare för UPC, unionen av kongolesiska patrioter, har överlämnats av de kongolesiska myndigheterna till ICC och ska enligt BBC på fredagsmorgonen ha satts ombord på ett plan med destination Haag. Det franska utrikesministeriet uppgav att man bistått ICC och enligt nyhetsbyrån Reuters ska Lubanga befinna sig ombord på ett franskt militärplan.

Överlämnadet är en historisk händelse då ICC, som inledde sitt arbete den 1 juli 2002, därmed för första gången kommer att ha en person i sitt häkte. Den 10 februari i år beslöt ICC:s förundersökningskammare att utfärda en hemlig arresteringsorder på Lubanga. Anledningen var att Lubanga anklagas för att ha använt barnsoldater i UPC. Den 14 mars underrättades myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo och den 17 mars offentliggjordes åtalet.
Lubanga flyttade till huvudstaden Kinshasa 2004 och registrerade UPC som ett politiskt parti. I mars 2005 greps han tillsammans med andra milisledare då han anklagades för att ha beordrat ett överfall på FN-soldater i Ituri-regionen i nordöstra Kongo. Vid överfallet dödades nio soldater från Bangladesh, den största förlusten som drabbat Monuc, FN-styrkan i Kongo som nu omfattar cirka 17 000 soldater.

Lubanga tillhör folkgruppen Hema, en av de dominerande grupperna i Ituri. När kriget 1998 bröt ut anslöt han sig till RCD-ML, Kongolesisk samling för demokrati – befrielserörelsen, en rebellgrupp som fungerade som ett verktyg för grannlandet Ugandas försök att störta dåvarande presidenten Laurent Kabila.
Kabila hade förts till makten av Uganda och Rwanda när de 1996 invaderade Kongo (som då hette Zaire) för att störta Mobutu. Sommaren 1998 hade det skurit sig mellan Kabila och hans beskyddare i Rwanda och Uganda. Kabila slog dock tillbaka anfallet med hjälp av Namibia, Zimbabwe och Angola. Under de kommande åren beräknas minst tre miljoner människor ha dött till följd av kriget. 2002 slöts ett fredsavtal och året efter drogs de utländska soldaterna från sex afrikanska länder tillbaka. Rebellgrupperna och regeringen i Kinshasa bildade en övergångsregering och de första fria valen sedan 1960 ska hållas den 18 juni i år.

Vid sidan av det större kriget pågick också en konflikt i Ituri-regionen. Den fick en etnisk framtoning då milisstyrkor med rötterna i folkgrupperna hema och lendu genomförde massakrer. Totalt beräknas 60 000 personer ha dött i Ituri sedan 1999. Den verkliga drivkraften var konkurrens om naturtillgångar i området, en kamp där intressen i Rwanda och Uganda använde rebellgrupper för sina egna intressen.

Den 15 september 2000 blev Lubanga ordförande när UPC grundades och i september 2002 bildades en väpnad gren, FPLC.
Lubanga ska ha utfärdat en order att varje familj som levde i zoner som kontrollerades av hans milis var skyldig att bidra med boskap, pengar eller barn till hans armé. Enligt FN rekryterades barn ner till tio års ålder som soldater.
UPC har också anklagats för massakrer i och runt guldstaden Mongbwalu 2002 och 2003 där omkring 800 personer dödades.

Våren 2003 eskalerade våldet i Ituri och Lubangas UPC tog kontroll över huvudstaden Bunia. Lubanga hade då brutit med Uganda och stöddes i stället av Rwanda. De ugandiska trupperna hade lämnat Bunia i enlighet med fredsavtalet och ett maktvakuum uppstod.
FN-styrkorna var maktlösa när UPC tog över staden och Lubanga intervjuades på sin post som stadens nye härskare. Han förnekade att hans grupp använde barnsoldater men TV-bilderna talade ett annat språk.
FN:s säkerhetsråd beslöt i slutet av maj 2003 att skicka en snabbinsatsstyrka till Ituri för att stoppa fortsatta massakrer. Flera hundratusen människor hade då flytt för att undkomma striderna Frankrike erbjöd sig att leda styrkan och flera EU-länder bidrog med trupp, däribland Sverige som skickade svenska specialtrupper. Snabbinsatsstyrkan drogs tillbaka senare under 2003 och ersattes med en förstärkt närvaro av FN-soldater.

Situationen i Ituri har dock fortsatt vara spänd. Och i januari dödades åtta FN-soldater från Guatemala när de letade efter misstänkta soldater från LRA-gerillan i Uganda som vid flera tillfällen gått över gränsen till Kongo. ICC har åtalat fem av ledarna inom LRA, Herrens motståndsarmé för krigsförbrytelser i norra Uganda, men ingen av dessa personer har ännu gripits.

I måndags uppgav guvernör Lola Kisanga att 13 milissoldater hade dödats vid en sammanstötning med den kongolesiska armén i Bogoto, 25 kilometer söder om Bunia. Två milismän tillfångatogs och visades senare upp för invånarna i Bunia. Ett antal regeringssoldater uppgavs ha sårats under striderna, rapporterar IRIN.
Milissoldaterna ska ha kommit från FNI, Fronten för nationalister och integrationister, som har sin bas bland lendu-folket. FNI-soldaterna ska ha besökt byar i området och försökt värva soldater. Uppemot 10 000 människor uppges ha flytt och en man som flydde till Bunia uppgav för IRIN att ingen frivilligt anslöt sig till FNI.
De fortsatta striderna i Katanga, Kivu-provinserna och Ituri gör att många är oroade över hur valen den 18 juni ska kunna genomföras.
Fredagens besked att Thomas Lubanga har gripits visar dock att milisledarna inte längre kan räkna med straffrihet.

Och detta är bara början på ICC:s arbete i Demokratiska republiken Kongo, utlovade en talesman för ICC:s chefsåklagare Luis Moreno-Ocampo på fredagskvällen, rapporterar Reuters:
– Detta är inte slutet på undersökningen av UPC och Kongo. Åklagaren väntas komma med fler åtal i ett senare skede.

Human Rights Watch, HRW, välkomnade på fredagen beskedet att Lubanga var på väg till Haag, men krävde samtidigt att åtalet mot honom utvidgas till att också omfatta massakrer, tortyr och våldtäkt.

HRW krävde också att Floribert Njabu, ledare för FNI och andra som har gjort sig skyldiga sig förbrytelser i konflikten i Ituri, ställs inför rätta. HRW anser också att ICC ska undersöka de som beväpnade och stödde milisgrupperna i Ituri, inklusive ledande maktkretsar i Kinshasa, Kampala (Uganda) och Kigali (Rwanda).

Läs mer!

Inför valet i Demokratiska republiken Kongo (IRIN 16 mars)

Reportage om Katanga i Amnesty Presss (1/2006)

Reportage om ICC i Amnesty Press (1/2005)

”Inte ens Gud hör längre våra böner” om konflikten i Ituri i tidningen Pax