Internationell rättvisa: I Haag skapas historia

I Haag närmar sig den internationella brottmålsdomstolen, ICC, nu ett historiskt ögonblick. Inom kort väntas den första häktningsordern komma.

Inne i en vinkelformad skyskrapa som tidigare användes av nederländska televerket i industriförorten Voorburg pågår nu en febril verksamhet. Samtidigt blir ryktena i Uganda allt fler och oron stiger. Det väntas att ICC inom kort kommer meddela att Joseph Kony och eventuellt andra höga ledare inom LRA-gerillan ska häktas och föras till Haag för att ställas inför rätta.

LRA, Herrens motståndsarmé, har sedan 1987 bedrivit ett krig i Uganda och är beryktad för grymma övergrepp. Kony visar sig sällan offentligt, men antas befinna sig i södra Sudan. Om nu Kony kommer att gripas och föras till Haag och ICC återstår att se.

Den internationella rätt som har sitt ursprung i segrarmakternas processer i Nürnberg och Tokyo efter andra världskriget, har nu permanentats i ICC. Domstolen ska ta upp folkmord, brott mot mänskligheten och grova krigsförbrytelser.

– Det är viktigt att hålla i minnet att vi ska ta hand om de allvarligaste brotten, förklarar Christian Palme. ICC ska inte ta hand om fångvaktare som förivrar sig eller soldater som begår övergrepp, det är ledarna – de högsta ansvariga vi är ute efter. Men till skillnad från tribunalerna för ex-Jugoslavien och Rwanda har vi ingen brådska. ICC är här för att stanna.

Christian Palme, tidigare journalist vid Dagens Nyheter, är en av få svenskar som arbetar vid ICC. Hans titel är »Public Information Adviser«, och hans arbetsuppgift är att sköta åklagarämbetets informationsstrategi.

Förutom Uganda väntas också ICC snart ta sig an Ituri-regionen i Demokratiska republiken Kongo. Och bland de andra fallen som senare kan bli aktuella finns Colombia, Elfenbenskusten och Centralafrikanska republiken.

Den 25 januari kom också rapporten från den undersökningskommission FN tillsatt när det gäller konflikten i Darfur i västra Sudan. Rapporten konstaterade att folkmord inte hade begåtts i Darfur, men att både regeringen i Khartoum och de väpnade rebellrörelserna gjort sig skyldiga till grova övergrepp. FNs rapportörer föreslog att FNs säkerhetsråd skulle hänskjuta Darfur till ICC. En febril aktivitet pågår nu för att detta ska bli möjligt. USA, som aktivt motarbetat ICC, har föreslagit att en specialtribunal upprättas för Darfur.

ICC var länge en dröm bland idealister och enskilda organisationer som ville se ett slut på den straffrihet som gjort att krigsförbrytarna ofta gått fria. Efter att FNs säkerhetsråd till mångas förvåning upprättat sina tribunaler för ex-Jugoslavien (1993) och Rwanda (1994), ökade stödet för en permanent domstol. Sommaren 1998 antogs ICC:s stadga vid ett möte i Rom, trots att Kina, Ryssland och USA var motståndare.

– Jag var med i Rom och in i det sista var det osäkert om vi skulle lyckas, säger Erkki Kourula. Nu är vi inne i ett historiskt moment.

Erkki Kourula är professor i folkrätt och var tidigare rättschef vid finländska utrikesdepartementet. 2003 var han de nordiska ländernas kandidat till en av domarposterna vid ICC och nu sitter han på trettonde våningen i ett vinkelrum med magnifik utsikt och väntar på de första fallen. Hittills har domarna ägnat sig åt att läsa in sig på de länder och konflikter som väntas bli aktuella och genomföra provrättegångar.

– Jag tillhör överklagandekammaren, men jag tror inte vi kommer att behöva vänta tills dom har fallit. Vi väntar oss arbete redan under själva processerna, säger Erkki Kourula.

Den 1 juli 2002 upprättades ICC formellt, sedan 60 länder hade ratificerat Romstadgan. Sedan har antalet anställda växt succesivt och nu arbetar över 200 personer vid domstolen. Än så länge saknas dock en permanent rättegångssal.

– Tyvärr finns det inte mycket spännande att visa upp, säger Christian Palme. Det är bara skrivbord med byråkrater som jag. Men det är en fruktansvärt spännande miljö. Det brusar av begåvning i åklagarkorridoren. Det finns en nybyggaranda, de flesta är unga; runt 30. Internationell straffrätt fanns ju knappast för tio år sedan. Men nu är det ett uppsving och många som är här tror verkligen på det de håller på med. Det är som i kyrkan eller scoutkåren. Folk känner att de har ett mål i livet.

Christian Palme beskriver hur Luis Moreno-Ocampo, ICCs chefsåklagare, brukar säga att »vi bygger bilen och kör samtidigt«. Nu gäller för ICC att skaffa rimligt trovärdiga rättsfall och visa för omvärlden att domstolen är fungerande, rättvis och opartisk, där åklagare och domare är skilda från varandra.

– Det ska vara korrekta utredningar, straffen ska vara rimliga och det ska bli frikännande domar där så krävs, säger Christian Palme.

Sedan ICC upprättades har cirka 1 500 anmälningar kommit till domstolen. De flesta kan dock läggas åt sidan direkt, det kan handla om Vietnamkriget eller folkmordet på armenier 1915, händelser som ligger utanför ICCs juridiska ansvarsområde.

– Man ska komma ihåg att principen om »komplementaritet« gäller: ICC är den sista möjligheten när nationella domstolar är ovilliga eller oförmögna att genomföra korrekta utredningar. Luis Moreno-Ocampo vill uppmuntra rättegångar i nationella domstolar, när det är möjligt, betonar Christian Palme.

En nyhet med ICC är att brottsoffren kommer ha en egen plats vid rättegångarna i Haag. I teorin skulle det kunna innebära att tusentals personer kräver sin plats vid rättegångar mot till exempel Joseph Kony, Uganda, eller milisledare från Ituri, Kongo.

– Det realistiska är att någon kommer att representera brottsoffren, säger Clémentine Olivier. Men det är väldigt viktigt att det skapas en länk mellan ICC och dem som blivit utsatta för brotten.

Clémentine Olivier är fransk jurist och arbetar för Redress, en organisation som i över 20 år har arbetat för tortyroffrens rättigheter. När jag träffar henne en fredagskväll har hon hela dagen suttit i möte där representanter för frivilligorganisationer i CICC, Koalitionen för ICC, har mött ICC-representanter.

– Många av dem som arbetar vid ICC har själva en bakgrund i frivilligorganisationer och det gör att samarbetet fungerar mycket bra, säger hon.

Clémentine Olivier besökte i slutet av förra året Ituri och pekar på de många problem som väntar ICC. Domstolen saknar både polis och armé och är beroende av regeringars goda vilja att samarbeta. I Bosnien har fredsstyrkan misslyckats med att gripa de bosnienserbiska ledarna Radovan Karadzic och Ratko Mladic, efterlysta sedan 1995 för folkmord.

– Men fredsstyrkan finns i alla fall i Bosnien. I Kongo har du inte ens en nationell armé. ICC finns inte på plats med fältkontor och vi har varit kritiska mot att det har anslagits för lite pengar till att offren ska kunna bli representerade vid rättegångar, säger hon.

Clémentine Olivier pekar på att ICC kommer vara beroende inte bara av staternas välvilja utan också av både lokala och internationella frivilligorganisationer. Och hon säger att det finns problem som inte kan nonchaleras:

– Vem ska skydda vittnen och brottsoffer sedan de trätt fram? Och hur bearbetar vi den mentala hälsan hos människor som kanske berättar för 15 frivilligorganisationer om sina upplevelser?

Det är mycket som står på spel för ICC denna vår. Än så länge råder tystnad utåt. Christian Palme säger att åklagarsidan än så länge ligger lågt med utåtriktade utspel.
Det optimistiska scenariot är att Joseph Kony grips, förs till Haag och i rättssalen får möta Christine Chung, den amerikanska åklagare som ska leda en rättegång i fallet Uganda. Förhoppningen är att detta skulle medföra att 18 års konflikt i norra Uganda är över.

Därefter börjar ICC ta sig an konflikten i Ituri. Ett gripande av Thomas Lubanga, ledare för den fruktade UPC-milisen, står förmodligen högt på listan. Det skulle bli en signal till de många kongolesiska fraktionerna att straffrihetens tid är förbi i den konflikt som beskrivs som den blodigaste sedan andra världskrigets slut. Om sedan FNs säkerhetsråd hänskjuter Darfur till ICC så kan domstolen börja agera i en av de mest uppmärksammade konflikterna just nu.

– Nu gäller det för ICC att de inte sjabblar bort sig i början, varnar Clémentine Olivier.

Text: Ulf B Andersson

Tre domstolar i Haag

1899 hade den ryske tsaren Nikolaus II bestämt sig för att Ryssland inte hade råd att delta i den internationella kapprustningen. Han föreslog en fredskonferens i Haag i det neutrala Nederländerna. Det skulle bli fler konferenser, som resulterade i en del konventioner, men 1913 när fredspalatset stod färdigt, skulle snart första världskrigets kanonmuller slå sönder hoppet om fred mellan stormakterna.

Palatset står dock kvar och är idag säte för Internationella domstolen (International Court of Justice), som är FNs fortsättning på den domstol Nationernas förbund upprättade under mellankrigstiden. Här avgörs tvister mellan stater. Bland de uppmärksammande fallen under senare tid finns Serbien-Montenegros anmälan mot Nato under Kosovokriget och den israeliska muren/säkerhetsbarriären på ockuperat palestinskt område.

1993 upprättade FNs säkerhetsråd Krigsförbrytartibunalen för ex-Jugoslavien, ICTY, (International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia), som också fick sitt säte i Haag. Drygt 50 personer sitter nu i häkte, misstänkta för krigsförbrytelser under krigen på Balkan.

Sedan 1 juli 2002 finns också Internationella brottmålsdomstolen, ICC, (International Criminal Court) i Haag. Domstolen finansieras av medlemsstaterna och idag betalar EU-länderna cirka 60 procent. 97 länder har ratificerat och 139 länder undertecknat Romstadgan som är ICCs grundval.

Text: Ulf B Andersson