ÅRSMÖTE2018: Amnesty planerar att samla in jämlikhetsdata

Amnesty vill samla in så kallad jämlikhetsdata för att skapa en mer inkluderande organisation. Men ämnet är inte okontroversiellt. Frågan om att föra statistik över till exempel etnicitet och religion har länge varit känslig i Sverige.

reportage | 2018-05-07
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #2/2018
 Yonnas Seyoum förklarar varför Amnesty ska samla in jämlikhetsdata.

Yonnas Seyoum förklarar varför Amnesty ska samla in jämlikhetsdata. Foto: Annie Beckman

– Skulle ni säga att män statistiskt sett tjänar mer än kvinnor? Hur vet ni det? säger Yonnas Seyoum, projektledare och ansvarig för Amnestys jämlikhetsarbete.

Han ställer frågan till det tiotal personer som sökt sig till seminariet Så skapar vi ett Amnesty med ökad jämlikhet på organisationens årsmöte. Flera av besökarna är anställda eller har förtroendeposter inom Amnesty.

Svaret, förklarar Yonnas Seyoum, är att vi samlar in data baserat på kön. Sverige för inte statistik utifrån de andra sex diskrimineringsgrunderna: könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning och ålder. I USA, Storbritannien och andra länder förs statistik över bland annat ”ras” och religion.

– Vi kan däremot inte veta om det förekommer en diskriminerande struktur. Vi kan på goda grunder anta att det finns, det finns en del forskning, men vi kan inte veta om en grupp är diskriminerad. Jag, som ska jobba för en ökad jämlikhet, kan sätta in massa insatser, men jag kan inte mäta om det sedan har blivit mer jämlikt. Därför ska vi mäta det inom Amnesty, säger Yonnas Seyoum.

Bakgrunden är att Amnesty International både på internationell och nationell nivå har fattat beslut för att öka mångfalden och jämlikheten inom den egna organisationen. Elisabeth Lundgren, chef för opinion och påverkan på Amnesty, förklarar att arbetet handlar om alla människors lika värde, men också om organisationens syn på förändring. För att förändra samhället är det viktigt att vara många aktivister och att kunna mobilisera människor.

– Då kan vi inte ha en massa hinder som diskriminerande normer, vi måste vara en organisation där alla känner sig hemma, säger hon.

I jämlikhetsprojektet ska Amnesty se över sin policy och ta fram en ny handlingsplan. Som en del i arbetet vill man alltså göra en enkät som utgår från de sju diskrimineringsgrunderna samt social härkomst. Det ska ske anonymt, frivilligt och varje deltagare definierar sig själv. Syftet är att mäta representationen för att se om Amnesty speglar samhället och se om det finns skillnader i hur olika grupper bland medlemmar och anställda upplever organisationen. Det kan till exempel handla om trygghet och utsatthet.

– Då vet vi var vi behöver prioritera vårt arbete, säger Yonnas Seyoum.

Amnesty planerar att samla in jämlikhetsdata på frivillig grund.

Amnesty planerar att samla in jämlikhetsdata på frivillig grund. Foto: Annie Beckman

Men, säger han, jämlikhetsdata är inte oproblematiskt. En del kan uppleva det som kränkande att svara på frågor om etnicitet, religion och sexuell läggning. Det kan också vara känsligt för grupper som har en historia av att bli registrerade, som romer och samer. Därför är det viktigt att jobba med kommunikation och information om varför enkäten görs. En viktig skillnad mellan jämlikhetsdata och registrering är det förstnämnda inte är kopplat till person.

– Vi är inte intresserade av vem som har sagt vad, vi är intresserade av att se strukturer, förklarar Yonnas Seyoum.

Bland deltagarna finns Johanna Westeson, ansvarig för diskrimineringsfrågor på Amnesty. Hon upplever att de som oftast reagerar starkast på den här typen av frågor är personer från privilegierade grupper som aldrig har behövt fundera över sin etnicitet eller sexuella läggning.

Statistik om till exempel etnisk bakgrund har varit en känslig fråga i Sverige sedan andra världskriget. Många kopplar ihop det med rasbiologi och register. Det finns också de som vill se statistik över etnisk härkomst och brottslighet. Hur ser ni på det?

– Det är en stor pedagogisk utmaning. Det gäller för oss att förklara ett, varför vi gör det: vi vill synliggöra orättvisor och ojämlikhet för att kunna åtgärda det, och två, hur vi gör det: nämligen att det inte kommer att kunna kopplas till person. Det finns också en svensk självbild av att vi är ett färgblint samhälle, att alla har samma chans och ska vi verkligen hålla på och kategorisera människor och ställa grupp mot grupp? Men vi vet att det finns diskriminering på alla möjliga grunder i Sverige och så länge vi inte har fakta och underlag går det inte att designa rätt åtgärder, säger Johanna Westeson.

Seminariet  ”Så skapar vi ett Amnesty med ökad jämlikhet” hölls på söndagen under årsmötet.

Seminariet ”Så skapar vi ett Amnesty med ökad jämlikhet” hölls på söndagen under årsmötet. Foto: Annie Beckman

Yonnas Seyoum menar att det är naturligt att det finns ett motstånd eftersom metoden är ny i Sverige och många är ovana. Men det här är något som kommer allt mer, menar han. Sverige har också fått kritik från FN, EU och Europarådet för att landet inte har den här typen av statistik. I en debattartikel i Svenska Dagbladet efterfrågar Sayaka Osanami Törngren och Anders S Wigerfelt, forskare inom internationell migration, jämlikhetsdata: ”När vi inte mäter och kvantifierar omfattningen blir det svårt att arbeta effektivt för minskad diskriminering och ojämlikhet”, skriver de.

Den grova tidsplanen är att Amnestys kartläggningsfas ska pågå fram till juni. Yonnas Seyoum kan inte i dag säga när enkäten skickas ut, eftersom arbetet med att förankra den hos medlemmarna är viktigt och måste få ta tid. Till hösten ska Amnesty börja titta på åtgärder, handlingsplan och strategi.

I slutet av seminariet verkar de flesta av besökarna vara positivt inställda till jämlikhetsdata.

– Det låter bra. Men innan genomgången hade jag nog tänkt ”Det har väl inte de med att göra”, men om jag vet att jag bidrar till något är det jättebra, säger en deltagare från Göteborg.

Jennie Aquilonius
[email protected]

En något kortare version publiceras i nummer 2/2018.

Läs mer om debatten kring Jämlikhetsdata

”Det är inte alltid fel att kategorisera människor” (debattartikel av Sayaka Osanami Törngren och Anders S Wigerfelt i SvD 9 mars 2018)

Jämlikhetsdata och klasskamp mot splittring (Rikard Warlenius i ETC 22 februari 2018)

Antirasism är inte att förneka att färger finns (debattartikel i Expressen 18 februari 2018 av Rossana Dinamarca, Momodou Jallow och Daniel Riazat)

Karin Pihl: Statistik talar inte alltid för sig själv (Ystads Allehanda 15 februari 2018)

I Sverige vet vi katastrofalt lite om jämlikhetsdata (Tobias Hübinette i Dagens Samhälle 14 februari 2018)

Identitetspolitik som antirasism är höjden av ironi (Debattartikel av Anosh Ghasri i Dagens Samhälle 13 februari 2018)

SCB om förslaget: Inte förenligt med lagen (SVT 11 februari 2018)

V vill samla in statistik över etnicitet och ursprung (SVT 11 februari 2018)

Jämlikhetsdata - rasregister eller metod för att motverka rasism? (Diskussion i P4 Värmland mellan Tobias Hübinette och Anosh Ghasri 21 april 2016)

Ansvarslöst och felaktigt av Hanif Bali (Debattartikel i Expressen 13 april 2016 av Ebba Östlin och Elias Tony, Socialdemokraterna i Botkyrka)

Amnesty Press på årsmötet 2018

ÅRSMÖTE2018: Allt svårare för människorättsförsvarare (7 maj)

ÅRSMÖTE2018: Amanda Jackson har ordet (6 maj 2018)

ÅRSMÖTET2018: Aktivismen, civilsamhället och politiken (6 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Olivia Bergdahl inledde Amnestys årsmöte (5 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Skapandet av ”Vi och Dom” (5 maj 2018)

ÅRSMÖTE2018: Den svåra situationen för utsatta EU-medborgare (5 maj)

reportage | 2018-05-07
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #2/2018