Amnestys årsmöte: Prostitutionsfrågan ska utredas

På söndagen behandlade Amnestys årsmöte i Uppsala en rad motioner som väckt en livlig diskussion inom rörelsen. Mötet beslutade att frågan om Amnesty ska arbeta för att kriminalisera sexköp ska utredas. Däremot ville inte årsmötet att Amnesty ska ta ställning för eller emot militärt våld.

En rad motioner behandlades av årsmötet. Under lördagen förbereddes motionsbehandlingen i beredningsgrupper där det uppges att debatten var livlig och några enhälliga förslag i de mer kontroversiella frågorna kunde inte kunde läggas fram till plenumdiskussionen på söndagen. I den beredningsgrupp som skulle diskutera frågan om representativ demokrati slutade till exempel en omröstning med lika röstetal.

Efter en livlig diskussion beslöt dock mötet med ungefär två tredjedels majoritet att avvisa förslaget om att införa representativ demokrati.

Kritikerna har pekat på att antalet deltagare sjunkit. För 20 år sedan kom cirka 450 medlemmar till ett årsmöte. I år hade antalet deltagare sjunkit till 197.

• Jag ser representativ demokrati som ett sätt att se till att fler grupper kommer till årsmötet, menade Johan Bäck.

• Jag tror inte vi får fler deltagare på årsmötena bara för att vi inför representativ demokrati, sade Brita Grundin. Det behövs helt andra åtgärder. Det nuvarande systemet med en man/en kvinna – en röst fungerar alldeles utmärkt.
  Det tyckte också årsmötet och de cirka 56 000 medlemmarna i svenska Amnesty kan alltså även i fortsättningen samtliga delta och rösta vid ett årsmöte

Årsmötet beslutade att säga nej
till representativ demokrati.

Från medlemmar i Amnestys kvinnorättsgrupper fanns en motion som krävde att Amnesty skulle ta ställning mot legalisering av prostitution och en motion som ville att Amnesty ska ”arbeta mot hela könsmaktsordningen och ta ställning mot porr och prostitution”. Frågan om prostitution har aktualiserats genom kampanjen ”Stoppa våldet mot kvinnor” och att Amnesty arbetar mot trafficking.

”Prostitution är en traditionellt accepterad våldsform som inte utgör något mindre än betald våldtäkt. Prostitution utgör en form av mäns våld mot kvinnor som följaktligen inte heller bör accepteras”, ansåg motionärerna och krävde att Amnesty ska arbeta ”mot slaveri även i den form prostitution utgör”. De hänvisade också till FN-dokument som tar avstånd från prostitution.

Frågan behandlades under årsmötet vid ett seminarium där en överblick gavs över argumenten från dem som hävdar att prostitution är en form av mäns våld kontra dem som hävdar att all prostitution inte är påtvingad.

Någon debatt i plenum blev det aldrig i prostitutionsfrågan då den beredningsgrupp som behandlade motionen hade lagt fram ett förslag om att motionen skulle tillstyrkas, men att den först ska utredas. Till årsmötet 2007 får styrelsen i uppdrag att utreda ”Amnestys möjlighet att arbeta för en kriminalisering av köp av sexuella tjänster”. Till nästa års årsmöte och MR-konferens ska en delrapport presenteras.
Beredningsgruppen konstaterade också att motionen ”var heteronormativ och inte tog upp prostitution involverande pojkar och män”.

Utredningen ska ”ske i bred konsultation med medlemskåren” inom Amnesty.

Den motion som ville bekämpa pornografi, uttytt ”material som upprätthåller kvinnors underordning genom att gestalta kvinnor som objekt”, avslogs utan diskussion. Detta material inkluderade också till exempel reklam för kvinnliga underkläder.
I beredningsgruppen hade en majoritet kommit fram till att svåra gränsdragningsproblem kan uppstå och att frågor om pornografi har en oklar plats i internationell rätt. Motionen hade också fått kritik för att vara heteronormativ.

Inom den internationella Amnesty-rörelsen pågår en debatt om hur Amnesty ska ställa sig till militära interventioner. Inför det internationella rådsmötet i Mexiko i augusti har en rad handlingsalternativ presenterats och vid ett seminarium på fredagen presenterades frågan.

Amnestys tidigare linje att inte ta ställning till militärt våld anses av en del ha luckrats upp genom ställningstaganden som när Amnesty förordade en militär insatsstyrka för att skydda civilbefolkningen när massakrer pågick i Ituri-regionen i nordöstra delen av Demokratiska republiken Kongo. Det finns också ett eko från 1994 över hela diskussionen. Då drog FN tillbaka en fredsbevarande styrka från Rwanda och närmare en miljon människor mördades i hutuextremisternas folkmord.

Den beredningsgrupp som handlade frågan meddelade att frågan varit livligt debatterad och att det inte rådde någon enighet bland de cirka 80 personer som deltog.

• När frågan ställdes om Amnesty ska kunna begära en militär intervention för att förhindra bland annat folkmord svarade 41 personer ja, medan 35 personer sade nej, berättade Anna Massarsch när hon rapporterade från beredningsgruppen. Däremot var det bara 18 personer som var för att Amnesty ska begära styrkor med utvidgat mandat, medan 50 personer ville att styrkorna bara skulle ha ett fredsbevarande mandat.

Någon mer omfattande debatt i själva sakfrågan blev det inte under plenumförhandlingarna. Flera talare betonade dock i korta inlägg att Amnesty bör avhålla sig från att ta ställning när det gäller väpnade konflikter. Beslutet, som togs utan rösträkning, blev till sist att ”Amnesty helt ska undvika att ta ställning till väpnade konflikter som sådana, inklusive militära interventioner.

Ulf B Andersson
Foto: Josef Björklund, Helena Norman

Läs mer: Amnesty Press bevakar årsmötet
Årsmötet öppnas och inledningstalen
Den svåra frågan om militära interventioner
Norge och Danmark gästar årsmötet
Marinofficeren som blev generalsekreterare i Amnesty
Fokus på företagens ansvar för mänskliga rättigheter