ALMEDALEN2017: ”IS fall kan förstärka de etniska motsättningarna”

Hur ser framtiden ut för den religiösa mosaik som utgör det demografiska mönstret i det konfliktdrabbade Mellanöstern? I ett panelsamtal lett av Sveriges Radios Cecilia Uddén, kastade ärkebiskop Antje Jackelén och arabisten Jan Henningson ljus över utmaningarna för arabvärldens etniska mångfald, och det kristna samfundets roll i bevarandet av den.

Kristna i Mosul i början av 1900-talet under det Osmanska riket. Foto: Mideastimage.com/ Wikimedia

Regnet stod som spön i backen när politikerveckan i Almedalen inledde sin tredje dag. Kanske var vädret, och det tidiga klockslaget, en anledning till att bara ett 20-tal åhörare hade bänkat sig till Svenska Kyrkans seminarium i Domkyrkan i Visby, vars kalkstenstorn sträcker sig högt över hustaken i Visby.

I grunden av samtalet låg till viss del en rapport av Kyrkornas världsråd, ”Skyddsbehov för minoriteter i Irak och Syrien”. I rapporten, som släpptes i november förra året, dokumenteras långtgående övergrepp på minoritetsgrupper i IS-kontrollerade områden – framförallt kristna och yazidier.

Men trots att Kyrkornas världsråd slår fast att dessa grupper utsätts för förföljelse, särskilt av IS, konstaterar den också att Islamiska statens fall i Irak och Syrien riskerar att öka motsättningarna mellan etniska grupper i regionen.

Jan Henningson, som har spenderat större delen av sin livstid i Mellanöstern och som i många år har lett arbetet på Svenska institutet i egyptiska Alexandria, höll med; förutsättningarna för extremismen att bestå och frodas lever kvar i regionen.

– Den mosaik som en gång rådde i till exempel Iraks huvudstad Bagdad, där shiamuslimer, sunnimuslimer och kristna bodde nära varandra i blandade kvarter, har nu förbytts mot en ghettoisering där människor inte möter varandra i vardagen, sade han.

Med sådana förutsättningar är inte frågan ”hur besegrar vi IS”, utan snarare; ”vad gör vi för att motverka sekterismen inom islam?”, poängterade ärkebiskop Antje Jackelén.

– Att arbeta med att undvika att nya konflikter och spänningar uppstår är det viktiga i den här frågan. Den stora fienden är ju den extremistiska ideologin och den finns kvar även om IS är besegrade, sade hon.

Sedan oktober 2016 har offensiven mot Mosul pågått och stora delar av staden har förstörts i kriget mot IS. Foto: Amnesty International

Och IS fall i Irak tycks inte långt borta. Kring den sista urbana bastionen som IS kontrollerar i Irak; den gamla stadskärnan i västra Mosul, pågår det i skrivande stund intensiva strider mellan den USA-stödda regeringsarmén och IS-styrkor.
I regionerna omkring landets näst största stad har befrielsen från IS redan infunnit sig.

Cecilia Uddén, som i många år har arbetat som Sveriges radios korrespondent i Mellanöstern, var på plats när kyrkklockorna för första gången på två år klämtade i staden Bartella, strax öster om Mosul. Det kom att bli en triumfatorisk världsnyhet. Den maktlöshet som gäckat områdets kristna befolkning sedan IS sommaren år 2014 ställde dem inför ett ultimatum: konvertera, eller riskera höga straffskatter eller, i värsta fall, avrättning, byttes då ut mot försiktig optimism.

Antje Jackelén, som tillsammans med kyrkoledare från flera länder besökte Irak tidigare i år, minns starka möten med några av de människor som tvingats fly hals över huvud undan IS framfart på Nineveslätten.

Ärkebiskop Antje Jackelén har själv besökt Irak tidigare i år. Foto: Fanny Hedenmo

– I Bardarash firade vi gudstjänst tillsammans och jag blev så berörd av blandningen – de befinner sig i en fruktansvärd situation, men samtidigt fanns det någonting så normalt i det hela. Det fanns en styrka och en glädje i att få dela gudstjänsten tillsammans, sade hon.

Familjerna ställde sig stora, svåra frågor, berättade Antje Jackelén:

– Vågar vi återvända, när våra byar har befriats? Vem garanterar vår säkerhet? Vem garanterar att vi inte utsätts igen?

Just Nineveslätten är av särskild vikt i mosaiken. Som mittpunkt i det forna assyriska riket är området, som sträcker sig från floden Tigris i norr och staden Mosul i söder, ett starkt fäste för kristna assyrier. Innan IS intåg 2014 bestod nästan hälften av befolkningen i området av kristna. Sedan dess har över 150 000 civila tvingats fly området till omkringliggande städer.

Men vad gör egentligen svenska kyrkan för de kristna, i områden där den islamistiska sekterismen sprider sig? Frågan har väckts på flera håll i debatten de senaste åren och inte sällan med högt tonläge. Kyrkan är ”likgiltig” och ”sviker” kristna i Mellanöstern, enligt flera kristna debattörer.

”Det brinnande engagemang som Svenska kyrkan visade för kristna palestiniers utsatthet genom Kairosdokumentet från december 2009, har bytts ut mot frånvänd likgiltighet inför den pågående etniska rensningen av kristna i Irak och Syrien”, skrev religionsforskaren Eli Göndör i en uppmärksammad debattartikel i Dagens Samhälle 2015.

Klostret Mar Behnam byggdes på 300-talet av den assyriske kungen Senchareb. Klostret förstördes av IS den 19 mars 2015. Foto: Aram33 /Wikimedia

Från kyrkans håll har budskapet varit tydligt; både sociala stödinsatser och ekonomiskt bistånd ge till förföljda kristna i Mellanöstern.

Men hjälpen kan inte villkoras av trosbekännelse. Det slog Antje Jackelén fast under panelsamtalet:

– Vi ömmar förstås särskilt för våra kristna systrar och bröder men det går inte att lyfta deras lidande utan att ha en blick för yazidierna och andra minoriteter som är väldigt hårt drabbade.

Resonemanget ledde till en rak fråga från Cecilia Uddén: Kan en särbehandling av kristna i Mellanöstern till och med vara skadlig för fredsarbetet i Irak och Syrien?

Jo, den tanken kände Antje Jackelén igen.

– Ja, det har vi hört många gånger, både från religiösa ledare och medborgare. Man vill vara en jämställd medborgare, det är det som är målet. Man vill inte bli behandlad som ett offer hela tiden och befästas i den rollen. Det finns ingen framtid i det. Att driva de kristnas sak, och isolera dem från en helhetssyn på problemet, kan dessutom förstärka spänningarna som redan finns, sade hon.

Dessutom, tillade Jan Henningson, kan själva ordet ”minoriteter” skapa problematiska föreställningar.

– Många kristna rörelser avskyr ordet ”minoritet” – de var där före islam, och före kolonialismen. Även om de är färre i antal, vilket till exempel är fallet för kopterna i Egypten, så har de ofta en självbild som är starkare än hos de som tillhör den sunnitiska majoriteten, sade han.

Cecilia Uddén ledde samtalet med Antje Jackelén och Jan Henningson vid Svenska kyrkans seminarium. Foto: Fanny Hedenmo

Men om IS fall hotar att förvärra konflikten mellan etniska grupper – vad krävs då för att det ska kunna råda fred i regionen, frågade Cecilia Uddén, och ställde sin panel inför en kontroversiell fråga; krävs det en diktator för att skapa lugn och stabilitet i den etniskt splittrade arabvärlden?

Jan Henningson gav förslaget en stunds eftertanke, men landade i ett nej – diktatorer kan skapa en illusion av ett yttre lugn, men det betyder inte att lugn råder, menade han:

– Det är först långt efteråt som man kan se om Tito i Jugoslavien eller Saddam Hussein i Irak bidrog till en sammanhållning. Först långt efteråt kan man se den förkvävda bitterhet och det dolda lidandet som har funnits.

Men, invände Cecilia Uddén, många kristna stöder idag odemokratiska ledare i både Syrien och Irak. Hon mindes själv ett möte med en kristen kvinna i Damaskus som önskade död åt alla rebeller – ”måtte Gud ta död på dem allihop”. Istället var kvinnan en av dem som slöt upp bakom Assadregimen. Vad tyder det på?

Panelen höll med om observationen och erbjöd vissa förklaringsfaktorer. I många fall handlar det om ren överlevnad, sade Antje Jackelén och om att välja det bästa av de sämsta alternativen.

– Har man inte möjlighet att välja idealet, där de mänskliga rättigheterna är fullt accepterade, då känner man sig tvingad att säga: ”det här är det minst dåliga för oss”, sa hon.

Istället, kunde panelen enas om, måste idén om ett nationsbygge med fokus på medborgarskap bli tonbärande i de regioner som präglas av etniska motsättningar. Och Jan Henningson lyfte att flera exempel tyder på att det finns en religiös strävan mot gemensamhet i kriget mot IS.

Ett av dem är Iraks shiitiska ayatolla Ali al-Sistani, som år 2015 manade till gemensam kamp mot IS, eftersom det handlar om ”alla irakiers öde”. Och när tre syrisk-ortodoxa präster föreslog upprättandet av en kristen fristad på Nineveslätten tidigare i år, fick de nobben av den kaldeiske patriarken i Bagdad, Louis Raphaël Sako.

Louis Raphaël Sako utsågs 2013 till patriark över Babylon. Foto: Österreichisches Außenministerium- Gugganij/Wikimedia

Istället är den kaldeiska kyrkan i Babylon ”fast besluten att stödja landets enighet”, som patriarken själv uttryckte det i en intervju med Asia News.

– Det är intressant det här, att se hur religiösa ledare reagerar. Istället för att bilda enklaver, strävar många av dem efter ett gemensamt medborgarskap. Det är i förlängningen en grundförutsättning för mänskliga rättigheter, sade Jan Henningson.

När panelsamtalet var över kunde en försiktig förmiddagssol urskönjas i reflektionen av de färgglada rosettfönstren.

Fanny Hedenmo
[email protected]

Läs också
Förföljda kristna kan få ökat självstyre i Irak (DN 2 juli 2017)

Läs mer från Amnesty Press
Yazidiska Sacharovpristagare: ”Det finns ingen framtid i Irak om vi inte får skydd” (19 december 2016)

Två år efter IS attack mot yazidierna – Amnesty Press besöker Sinjar (2 augusti 2016)

På flykt undan IS (1 oktober 2014)

Amnesty Press på Almedalen2017

ALMEDALEN2017: ”Tiggeriförbud kan vara en inskränkning av yttrandefriheten” (9 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Styr migrationen med hopp – inte murar” (8 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Det är skitläskigt, men jag gör det ändå” – kärlek var motbudskapet när nazisterna kom till Visby (7 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Mens hindrar flickor från att gå i skolan och är en facklig fråga (7 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Rättssäkerhet och asylärenden – många frågetecken (6 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Mänskliga rättigheter – i fara även i Sverige? (5 juli 2017)

ALMEDALEN2017: ”Det finns ingen plan” (4 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Risk för fortsatt vapenexport till diktaturer trots nytt förslag (4 juli 2017)

ALMEDALEN2017: Mänskliga rättigheter på export – går det ihop med företagens affärer? (4 juli 2017)