I Armenien blir det ingen IDAHOTB-manifestation i år

Den 17 maj uppmärksammas IDAHOTB över hela världen. I Armenien ställer hbtq-rörelsen dock in alla manifestationer under Internationella Dagen mot Homo-, Bi- och Transfobi, IDAHOTB. Den armeniska sammetsrevolutionen, våren 2018, har följts av ökad trans- och homofobi. Amnesty Press rapporterar från Jerevan.

reportage | 2019-05-16
Av: Bengt Sigvardsson
Lilit Martirosyans tal i parlamentet 5 april.

Lilit Martirosyans tal i parlamentet 5 april. Foto: Skärmdump från Youtube

Den 5 april 2019 var en historisk dag i Armenien. För första gången någonsin talade en transperson, närmare bestämt transkvinnan Lilit Martirosyan, i det armeniska parlamentet under en session om mänskliga rättigheter.

– Jag berättade att mellan 2016 och 2018 registrerades 283 fall av hatbrott och diskriminering mot transpersoner i Armenien. Hälften av fallen har lagts ned. Resten sägs vara under utredning, säger Lilit Martirosyan.

Vi träffas på hennes kontor på transgenderorganisationen Right Side, där hon är ordförande, i Armeniens huvudstad Jerevan. Det luktar nymålat. Trots att Right Side grundades så sent som 2016 är det tredje gången de har bytt lokal.

– Vi fick flytta från vår första lokal efter att ha blivit attackerade av extremister. Sedan blev vi vräkta från vår andra lokal eftersom grannarna krävde det. Nu återstår det att se hur länge vi får stanna här, säger hon.

Lilit Martirosyan var den första transpersonen någonsin som höll tal i Armeniens parlament den 5 april i år. Det följdes av en våg av hat mot henne och andra hbtq-personer.

Lilit Martirosyan var den första transpersonen någonsin som höll tal i Armeniens parlament den 5 april i år. Det följdes av en våg av hat mot henne och andra hbtq-personer. Foto: Bengt Sigvardsson

Enligt Rainbow Europe var Armenien det näst värsta landet i Europa för hbtq-personer att leva i 2018. Värsta landet var Azerbajdzjan. Efter den armeniska sammetsrevolutionen, våren 2018, hoppades Lilit Martirosyan att parlamentet hade blivit en tolerant plattform där hbtq-frågor kunde diskuteras öppet.

– Jag deltog i protesterna under sammetsrevolutionen. Då var det ingen som trakasserade mig. Alla var enade, säger hon.

Upptakten till sammetsrevolutionen började den 17 april 2018 efter att den dåvarande presidenten Serzj Sargsian, från nationalistiska högerpartiet Republikanska Partiet, meddelade att han skulle kandidera till premiärminister. Han hade styrt landet sedan år 2007. Under ledning av oppositionsledaren, Nikol Pashinyan, demonstrerade hundratusentals människor för att Serzj Sargsian skulle avgå som premiärminister, vilket han gjorde den 23 april.

Den 8 maj 2018 utsågs Nikol Pashinyan till premiärminister och i början av december, 2018, hölls nyval. Nikol Pashinyan och hans reformvänliga My Step-allians vann en jordskredsseger. Det minskade emellertid inte trans- och homofobin, något som Lilit Martirosyan ville uppmärksamma i sitt parlamentstal.

– Jag exemplifierade med två fall från förra året. Ett där en transperson fick sitt hem nedbränt och ett annat där en transperson blev knivskuren i halsen, säger hon.

Hon beskrev sig som representant för ”de torterade, brännmärkta, knivhuggna, fördrivna, diskriminerade, fattiga och arbetslösa transpersonerna i Armenien”. Ordförande för kommittén för mänskliga rättigheter och offentliga frågor, Naira Zohrabyan, från partiet Prosperous Armenia, avfärdade Lilit Martirosyans tal som respektlöst och anklagade henne för att störa dagordningen.

– Jag fick prata i två och en halvminut under sessionen som skulle vara i sex timmar, säger Lilit Martirosyan.

Den armeniska kyrkan är oerhört inflytelserik i Armenien. En del av dess präster eldar på homo- och transfobi.

Den armeniska kyrkan är oerhört inflytelserik i Armenien. En del av dess präster eldar på homo- och transfobi. Foto: Bengt Sigvardsson

Talet följdes av en störtflod av homo- och transfobiska uttalanden från politiker och i medier. Prosperous Armenia:s ledare, Gagik Tsarukjan, kallade Lilit Martirosyan för en ”synd” och ”ett fenomen som vi aldrig kommer tillåta sprida sig”. FN och EU uttalade oro över de hot som riktades efter talet.

Transgenderorganisationen Right Sides poster från IDAHOTB 2018. I år har den armeniska hbtq-rörelsen ställt in alla manifestationer under IDAHOT den 17 maj av säkerhetsskäl.

Transgenderorganisationen Right Sides poster från IDAHOTB 2018. I år har den armeniska hbtq-rörelsen ställt in alla manifestationer under IDAHOT den 17 maj av säkerhetsskäl. Foto: Bengt Sigvardsson

Samma kväll beställde Lilit Martirosyan hemkörning från en butik. Leveranskillen publicerade sedan hennes adress på sociala medier.

– Jag fick mängder av mordhot. Nationalister samlades utanför min bostad och hängde upp armeniska flaggor. Bilar med okända förare parkerade utanför. Jag vågade inte bo kvar utan fick flytta in hos en vän, säger hon.

Den 8 april hölls en hbtq-fientlig demonstration utanför parlamentet.

– Demonstranterna försökte ta sig in i parlamentet för att rengöra det eftersom jag hade varit där, säger Lilit Martirosyan.

Idag lever hon en fängelseliknande tillvaro.

– Jag kan inte röra mig ute på gatorna. En kompis kör mig till och från kontoret varje dag i en bil med tonade rutor, säger hon.

Hon ångrar inte att hon talade i parlamentet.

– Det var en historisk händelse. Tidigare kände många armenier inte till att transpersoner existerade. Nu vet de, säger hon.

Det finns ingen antidiskrimineringslagstiftning i Armenien. Hatbrottslagarna förbjuder endast brott på grund av ras, etnicitet och religion. De flesta hbtq-personer drar sig för att anmäla övergrepp av rädsla för att bli illa bemötta på polisstationerna. Right Sides planerings- och administrationsassistent Vrezh Varzhapetyan, som föredrar att kalla sig för Max, är icke-binär. Max har sparkats ut av sina föräldrar, misshandlats på öppen gata och lever under dödshot.

– Vi polisanmäler alla hot och övergrepp, men de avskrivs oftast, säger Max.

Lilit Martirosyan är grundare av – och ordförande i – Right Side, den första och enda transgenderorganisationen i Armenien och Kaukasus. Här tillsammans med Right Sides planerings- och administrationsassistent Vrezh Varzhapetyan, som föredrar att kalla sig för Max.

Lilit Martirosyan är grundare av – och ordförande i – Right Side, den första och enda transgenderorganisationen i Armenien och Kaukasus. Här tillsammans med Right Sides planerings- och administrationsassistent Vrezh Varzhapetyan, som föredrar att kalla sig för Max. Foto: Bengt Sigvardsson

Right Side fokuserar på transpersoners rättigheter, men jobbar även med hbtq-rätt och mänskliga rättigheter överlag. Samkönat sex avkriminaliserades år 2003. Könsbekräftande behandling är tillåtet, men det finns inga kliniker som utför det. Sedan år 2017 tillåts transpersoner byta namn i personliga dokument, men inte juridiskt kön. Enligt Lilit Martirosyan vill majoriteten av hbtq-personerna fly landet.

– Jag är alltid rädd, men jag kommer att stanna här och kämpa för att vi ska få rättigheter och lagar som skyddar oss, säger hon.

Även om det ser mörkt ut hoppas Lilit Martirosyan att situationen stegvis ska bli bättre:
– Den gamla regeringen pratade aldrig offentligt om hbtq-rättigheter, men det gör den nya regeringen åtminstone ibland.

Mamikon Hovsepyan är ordförande i hbtq-organisationen Pink Armenia och även styrelsemedlem i människorättsorganisationen Human Rights House i Jerevan.

Mamikon Hovsepyan är ordförande i hbtq-organisationen Pink Armenia och även styrelsemedlem i människorättsorganisationen Human Rights House i Jerevan. Foto: Bengt Sigvardsson

På ett väl utvalt café i centrala Jerevan träffar jag Mamikon Hovsepyan som är ordförande i hbtq-organisationen Pink Armenia.

– Det är farligt att komma ut som bög. Därför går jag sällan ut. När jag gör det går jag bara till ställen som jag vet är trygga, säger han.

Som ”nationalbög” är Mamikon Hovsepyan svartlistad hos hyresvärdar.

– Min partner måste stå på hyreskontrakten. Han brukar säga att jag är hans kusin som kommer på besök ibland, men så fort jag har framträtt i TV blir vi vräkta, berättar han.

Han säger att en del saker har förbättrats efter sammetsrevolutionen.

– Till exempel när det gäller påverkansarbete. Tidigare fick vi gå via internationella organisationer i våra kontakter med regeringen. Nu kan vi själva kontakta den och den lyssnar på oss, säger han.

Överlag har dock situationen blivit värre. Vanligen brukar Pink Armenia släppa ballonger i regnbågens färger vid monumentet Kaskaden i centrala Jerevan under IDAHOTB den 17 maj. I år har man ställt in alla manifestationer.

Monumentet Kaskaden i centrala Jerevan. Vanligtvis brukar hbtq-rörelsen släppa ballonger i regnbågens färger under IDAHOTB på platsen. I år har manifestationen ställts in av säkerhetsskäl.

Monumentet Kaskaden i centrala Jerevan. Vanligtvis brukar hbtq-rörelsen släppa ballonger i regnbågens färger under IDAHOTB på platsen. I år har manifestationen ställts in av säkerhetsskäl. Foto: Bengt Sigvardsson

– Detta eftersom samhället blir aggressivare dag för dag. Tidigare satt extremisterna bakom datorskärmar och spred hat och hot på webben. Nu är de ut på gatorna, beväpnade med knivar, för att döda eller brännmärka oss, säger Mamikon Hovsepyan.

Rainbow Europes senaste landindex, som publicerades 13 maj 2019, visar att diskriminering och kränkningar av hbtq-personers mänskliga rättigheter i Armenien har ökat med 0,51 procent jämfört med 2018. Samtidigt har Turkiet tagit över platsen som det näst värsta landet i Europa för hbtq-personer. Armenien är nu det tredje värsta medan Azerbajdzjan fortfarande är sämst i Europa.

Mamikon Hovsepyan pekar på flera orsaker till det försämrade läget. Homofobi är ett tacksamt vapen att ta till mot politiska motståndare, något som han säger att medlemmar från den gamla regeringen gör flitigt.

– De använder oss, hbtq-personer, för att smutskasta den nya regeringen. Bland annat i medier som de äger, säger han.

Den armeniska kyrkan är enormt inflytelserik och eldar på homo- och transfobin.

– Det finns präster som använder falska citat från Jesus emot oss. Det har stor påverkan eftersom många religiösa personer aldrig har läst bibeln. De litar på vad prästerna förmedlar, berättar han.

I rådande klimat räds regeringen för att helhjärtat ge stöd till hbtq-rörelsen.

– Ibland uttalar sig vår premiärminister populistiskt och det gör mig nervös. Samtidigt så uttrycker sig ingen i hans allians homofobiskt eller stödjer hatbrott, säger Mamikon Hovsepyan.

Gatubild från de centrala delarna av Jerevan, huvudstad i Armenien. Ett av de värsta länderna i Europa för hbtq-personer att leva i.

Gatubild från de centrala delarna av Jerevan, huvudstad i Armenien. Ett av de värsta länderna i Europa för hbtq-personer att leva i. Foto: Bengt Sigvardsson

Ett utkast till en antidiskrimineringslag har legat på parlamentets bord sedan 2017. Mamikon Hovsepyan säger att det är svagt och inte nämner hbtq-personer.

– Det förbjuder endast diskriminering på grund av ras, etnicitet, religion etcetera. Det blir upp till domstolarna att avgöra vad som är ”etcetera”. Nu väntar vi på att utkastet ska börja diskuteras offentligt. Då ska vi göra allt som står i vår makt för att vi ska omfattas, säger han.

Det är framförallt bögar och transpersoner som råkar illa ut. Många heterosexuella män ser mellan fingrarna på lesbisk kärlek eftersom den har sexualiserats av porrindustrin.

– Men det händer även att lesbiska utsätts för korrektionsvåldtäkter, det vill säga att de våldtas av män som tror att det ska göra dem ”normala”, suckar Mamikon Hovsepyan.

Skuldbeläggande av brottsoffer – inom såväl rättsväsende som samhället i stort – är ett annat problem som bidrar till att få anmäler övergrepp. Det drabbar framförallt hbtq-personer samt kvinnor som har utsatts för sexuella övergrepp. Mamikon Hovsepyan menar att det är av största vikt att Armenien får lagar som skyddar hbtq-personer, och även kvinnor i allmänhet, men att det även krävs en attitydförändring.

– Det krävs informationskampanjer och medier som ger korrekt information för att få till stånd en sådan förändring, säger han.

Han menar också att skolundervisningen måste reformeras.

– Läroböckerna är föråldrade, sexistiska och diskriminerande. De förmedlar en förlegad bild av könsroller. Skolplanen måste ändras så att barnen lär sig acceptera olikheter och börja tänka och analysera själva, säger Mamikon Hovsepyan.

Bengt Sigvardsson
bengt.reporting@gmail.com

Bakgrund/Armenien

  • Armenien har cirka 3 miljoner invånare och gränsar till Turkiet, Iran, Georgien och Azerbajdzjan. Geografiskt tillhör Armenien Asien, men kulturhistoriskt anses ofta landet tillhöra Europa. Armenien är anslutet till Europarådet och tävlar i Eurovision Song Contest.

  • Armenien antog kristendom som statsreligion redan i början av 300-talet.

  • De turkiska seldjukerna intog det historiska Armenien på 1000-talet. På 1600-talet tillföll de västra delarna av Armenien det osmanska riket, medan dagens Armenien blev en del av Persien.

  • När det persiska Armenien erövrades av Ryssland 1828 började armenisk nationalism spira i det turkiska Armenien. Det ledde stegvis till att armenierna började ses som femtekolonnare av de turkiska härskarna. Det kulminerade i att cirka en miljon armenier och hundratusentals andra kristna dödades i Turkiet mellan 1915 och 1916.

Röda armén tågar in i Jerevan 1920 och Armenien blir en del av Sovjetunionen.

Röda armén tågar in i Jerevan 1920 och Armenien blir en del av Sovjetunionen. Foto: Soviet Armenian Encylopedia/Wikimedia

  • Armenien var en del av Sovjetunionen från 1920 till 1991.

  • Sedan 1918 är Armenien i konflikt med Azerbajdzjan om Nagorno-Karabach. Konflikten flammade upp igen i Sovjetunionens slutfas och uvecklades till krig 1988. Vapenvila nåddes 1994, men har brutits flera gånger. Nagorno-Karabach är inte inte internationellt erkänt. Majoriteten av befolkningen är armenier i området, men internationellt anses ”republiken” tillhöra Azerbajdzjan.

  • Politiken i Armenien dominerades av det republikanska blocket efter självständigheten, 1991, fram tills sammetsrevolutionen 2018. Det Republikanska Partiet brukade beskrivas som ett typiskt postsovjetiskt regeringsparti som kontrollerade hela samhället med hjälp av oligarker, korruption och nepotism.

  • I parlamentsvalet, som följde sammetsrevolutionen 2018, kom Republikanska Partiet inte in i parlamentet. Den reformvänliga My Step-alliansen, som innefattar den nuvarande premiärministern Nikol Pashinyans parti Civil Contract, vann en jordskredsseger.

Läs mer från Amnesty Press

Konflikten om Nagorno-Karabach: Armenien och Azerbajdzjan rustar för strid (15 augusti 2017)

Nagorno-Karabach: Armenien hotar med fullt krig och Turkiet lovar stödja Azerbajdzjan (4 april 2016)

Turkiet inför 100-årsminnet av folkmordet (23 april 2015)

Åter till 1915 (2 augusti 2012)

Försoningsprocessen mellan Armenien och Turkiet avbruten - 95-årsdagen av ”den stora katastrofen” 1915 uppmärksammades i Istanbul (26 april 2010)

reportage | 2019-05-16
Av: Bengt Sigvardsson