Fruktträd som hotar rikets säkerhet

Citronlunden
Regi: Eran Riklis
Land: Frankrike/Israel/Tyskland

Vad skulle du tycka om din nyinflyttade granne krävde att alla dina fruktträd i trädgården omedelbart skulle sågas ned? Och om fruktodlingen dessutom utgjorde ditt enda levebröd? Och vad skulle du tänka när staten ställer sig på grannens sida?

Om detta handlar i stora drag Citronlunden, regisserad av israeliska Eran Riklis. Salma, som spelas av Hiam Abbass, är en ensamstående palestinsk kvinna i medelåldern som ärver den 50-åriga och väldigt vackra och grönskande citronlunden av sin sedan länge bortgångne far.

Salmas man dog för tio år sedan och hennes vuxna barn bor antingen utomlands eller är upptagna med sitt. Så nu hon lever ensam i huset som omgärdas av citronträden, vilken hon vårdar minutiöst eftersom citronerna skänker henne små men helt livsnödvändiga inkomster.

Salma (Hiam Abbass) tar strid för sin citronlund.

Salmas citronlund är dock belägen precis på gränsen mellan Israel och Västbanken och den hamnar omedelbart i skottlinjen i samma ögonblick som en mycket inflytelserik granne flyttar in, nämligen Israel Navon, den nyutnämnde försvarsministern som spelas av Doron Tavory. Ministerns magnifika villa säkras genast upp; ett högt vakttorn installeras, höga stängsel upprättas, metalljalusier monteras för fönstren. Men det stora hotet utgörs av den täta citronlunden på granntomten, vars buskage är som gjort för nattliga terroristattacker.

Det manschauvinistiska Israel kräver därför att citronodlingarna omedelbart ska bort, träden anses 'fientliga'. Salma nås snart av ett brev från myndigheterna där detta framgår, och blir givetvis helt förtvivlad. Men hon vägrar att acceptera beslutet tillika den eventuella ekonomisk kompensation som hon erbjuds, vilken ändå är såväl ideologiskt som socialt omöjlig för henne att ta emot. En lång rättsprocess inleds.

Eran Riklis är en Israels ledande filmmakare. Hans film "The Syrian Bride"
har fått 18 internationella priser.

Parallellt med turerna i rätten får vi också lära känna försvarsministerns uttråkade lyxhustru Mira (Rona Lipaz-Michael), som alltmer skäms för sin mans beteende och sitt lands agerande. Istället för att som vanligt ringa runt bland traktens cateringfirmor och förbereda representationsmiddagarna går hon, ganska oväntat, in i en slags passiv allians med den drabbade Salma. Vilket får stora konsekvenser för den mäktige maken.

Skådespelarinsatserna är överlag mycket goda, och regissören väjer smidigt för de enklaste fallgroparna i denna alltid så infekterade fråga – mellan palestinier och israeler. Israelerna kunde vara grymmare, Salma kunde vara ledsnare. Skönt att det inte blev så. Och historien bär verkligen, i sin alldagliga enkelhet. Och kanske är det just detta som gör filmen så fängslande, att tvingas se den nakna och högst orättvisa verkligheten precis så som den sannolikt upplevs av många människor.

Av: Fredrik Mattsson