Georgien och Ryssland i fokus

reportage | 2008-08-21

Konflikten i Kaukasus påskyndar Georgiens medlemskap i Nato, Ryssland fortsätter sin militära upprustning och folkrätten riskerar att försvagas. Det var några av synpunkterna under ett seminarium om konflikten mellan Georgien och Ryssland vid Utrikespolitiska institutet den 18 augusti.

Många har tolkat Rysslands militära agerande mot Georgien som ett varningens finger mot Georgiens ambitioner att bli medlem i Nato. Jakub Swiecicki på Utrikespolitiska institutet tror att denna tolkning kan vara riktig. Däremot håller han inte med de bedömare som har sagt att kriget innebar slutet på Georgiens Natodrömmar. Tvärtom tror han att Georgiens medlemskap nu kommer att påskyndas. Han menar att till exempel Tyskland, som tidigare ställt sig tveksam till ett medlemskap, verkar ha ändrat sin inställning.
- Angela Merkel (Tysklands förbundskansler) sade vid sitt besök i Tbilisi att Georgien visst har en plats i Nato om Georgien så vill, säger Jakub Swiecicki.

Och det vill Georgien mer än gärna. Jakub Swiecicki som har besökt landet ett tiotal gånger i samband med sitt arbete säger att det i Georgien är väldigt impopulärt att ta upp frågan om landets europeiska tillhörighet. Georgierna är enligt Jakub Swiecicki övertygade om att de är en del av Europa, att man har samma värden, så som frihet och mänskliga rättigheter. Från Europas synvinkel ser det annorlunda ut, menar han. Många länder är trötta på utvidgningar och Georgien var knappt synligt i Europa fram tills kriget bröt ut.

Nu har det blivit desto mer synligt. Salen vid Utrikespolitiska institutet var fullsatt under måndagens seminarium som arrangerades i ett samarbete mellan Kvinna till Kvinna, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Totalförsvarets Forskningsinstitut (FOI) och Utrikespolitiska Institutet. På talarlistan fanns förutom Jakub Swiecicki även Torgny Hinnemo, analytiker på UD, Annika Karlsson från Kvinna till Kvinna, Fredrik Westerlund från FOI och Mark Klamberg, doktorand i folkrätt vid Stockholms Universitet.

I talarstolen Annika Karlsson från Kvinna till Kvinna, den enda kvinnan i panelen under måndagen seminarium. Från vänster i panelen: Fredrik Westerlund, Jakub Swiecicki, Mark Klamberg, moderatorn Jan Joel Andersson och Torgny Hinnemo. Annika Karlsson berättade om kvinnoorganisationernas fredsarbete i Georgien. För att läsa mera om detta, se tidigare artikel i Amnesty Press "Det oväntade kriget".

Jakub Swiecicki riktade in sig på relationerna mellan EU, Nato, Georgien och Ryssland och konstaterade att Georgiens president Micheil Saakasjvili var mycket besviken då Nato bordlade frågan om Georgiens och Ukrainas EU-medlemskap i april. Saakasjvili sade då att det var en ”inbjudan till Ryssland att göra vad man vill med Georgien.”

Jakub Swiecicki har alltid efter sina besök i Georgien tyckt synd om detta land som han menar levde i en illusion om att det hade EU och USA bakom sig och skulle få stöd därifrån vid behov.
- Framför allt trodde man att det inte skulle behövas, att Ryssland inte skulle våga angripa Georgien, säger han.

Natos utrikesministrar bestämde vid sitt toppmöte i tisdags att en speciell Nato-Georgien-kommission ska inrättas, med syfte att fördjupa Natos band med Tbilisi. Någon tidtabell för Georgiens anslutning till Nato gavs dock inte. Natos generalsekreterare Jaap de Hoop Scheffer sade även att alliansens relationer med Ryssland inte kan fortgå som vanligt förrän Ryssland drar tillbaka sina styrkor från Georgien. Ryska styrkor dröjer kvar i Georgien trots att president Dmitrij Medvedev har undertecknat en fredsplan enligt vilken de ryska soldaterna ska återgå till de ställningar de hade före konflikten.

Ryssland svarade med att på onsdagen meddela att allt militärt samarbete med Nato kommer att ställas in eller upphöra. Ryssland har även anklagat Nato för att vara partiskt och skydda president Saakasjvili. Överenskommelsen mellan USA och Polen om att USA ska placera en missilsköld i Polen, något som enligt USA ska skydda Europa och USA mot missiler från till exempel Iran, har också kritiserats mycket skarpt i Ryssland. Enligt BBC sades det i ett uttalande från det ryska utrikesministeriet, kort efter att Polen och USA hade undertecknat avtalet på onsdagen, att missilskölden skapar en ny vapenupprustning i Europa och att Ryssland ”kommer att tvingas reagera, och inte endast genom diplomatiska medel”.

Jakub Swiecicki menar att om Georgien blir medlem i Nato är det svårt att se att inte också Ukraina får bli medlem och det kan leda till ännu allvarligare problem i de internationella relationerna.
- Ukraina betraktas inte som utland av Ryssland. Det kallas ”lillryssland” och ses som den ryska statens vagga. Krimfrågan i Ukraina kan komma att spela samma politiska roll som Abchazien och Sydossetien har gjort i Georgien.

Han tror att Rysslands ambitioner är att bli en stormakt som på Sovjetunionens tid, att ryssarna upplevde sig bli förödmjukade då Sovjetunionen splittrades och nu vill resa sig från chocken. Han påpekar att Ryssland samtidigt också är beroende av Europa.
- Ryssland behöver betalning för energi, olja och gas. Den amerikanska livsstilen har också fått fotfäste bland den ryska befolkningen. Det är mycket få som vill se en återgång till den kommunistiska tidens isolering.

Jakub Swiecicki säger att Rysslands ledare noggrant överväger hur de ska agera och vad som lönar sig eller inte.
- Ryssland är en del av vår värld och vi måste göra allt för att integrera Ryssland i den här världen, säger han.

Fredrik Westerlund från FOI, Jakub Swiecicki från Utrikespolitiska institutet och Mark Klamberg, doktorand i folkrätt.

Fredrik Westerlund från Totalförsvarets Forskningsinstitut, FOI, talade under seminariet om rysk militär utveckling och kapacitet. Han konstaterar att Rysslands militära förmåga ur rysk synvinkel har utvecklats i en positiv riktning under de senaste åren och säger att man från rysk sida ser stormaktspolitik som det enda möjlig alternativet för att överleva. Ryssland vill vara en stormakt såväl militärt som ekonomiskt och politiskt.

Enligt Fredrik Westerlund har Georgien har ökat sina försvarsutgifter med 30 gånger sedan Saakasjvili tillträdde som president och militärlönerna höjdes med 864 procent mellan åren 2004 och 2008. Georgien med en armé på 30 000 soldater hade trots detta inte mycket att sätta emot jätten Ryssland som i teorin har en mobiliseringsstyrka på 20 miljoner soldater, även om en sådan mobilisering i praktiken är svår att genomföra.

Trots vissa brister i den ryska militären säger Fredrik Westerlund att Ryssland har visat att den tid man lagt på att öva upp mobiliseringen lönat sig. Inom loppet av två dygn lyckades man mobilisera 10 000 man i Sydossetien trots att det bara finns en väg in.

Fredrik Westerlund påpekar att det var många som varnade för en konflikt redan i våras och han berättar även att Ryssland genomförde en ”anti-terrorist”-övning som avslutade endast ungefär en och en halv vecka före krigsutbrottet.
- Det var en övning med artilleri och bataljoner som låg väldigt nära det som sedan genomfördes under kriget. Det är möjligt att det var en signal från Rysslands sida att visa vad man kan, i avskräckande syfte, men i så fall misslyckades man.

Fredrik Westerlund tror att det finns en stor risk för en fortsatt militarisering av det ryska samhället och för att Ryssland fortsätter upprätthålla en chimär av fruktan.

Under onsdagen meddelade Abchazien att man kommer att be om ett officiellt erkännande av sin självständighet från Ryssland. Det ryska parlamentets överhus, federationsrådet, meddelade via sin talman Sergej Mironov att man är redo att erkänna både Abchaziens och Sydossetiens självständighet om det är vad ”republikerna” vill och om den ryske presidenten godkänner det.

Mark Klamberg, doktorand i folkrätt, talade under måndagens seminarium om det folkrättsliga perspektivet på konflikten. En av de frågor han tog upp var Abchaziens och Sydossetiens folkrättsliga status. Inom folkrätten finns det tre kriterier för vad en stat är. Det ska finnas en befolkning, ett territorium och en regering som har kontroll över territoriet. Det är tveksamt om Abchazien och Sydossetien uppfyller det sistnämnda kravet, menar Mark Klamberg. Den moderna uppfattningen är att en stat även bör erkännas av andra stater, medan ett erkännande enligt den traditionella folkrätten spelar en mindre roll.

En man får ett köksset från FN:s flyktingorgan UNHCR:s medarbetare i Georgiens huvudstad Tbilisi. Foto: UNHCR/A.Shrestha/Augusti 2008

Mark Klamberg menar att konsekvensen av det som nu hänt för folkrätten antingen blir en försvagning av FN-systemet och folkrätten eller ett bevarande av FN-systemet med Kosovo, Sydossetien och Abchazien som extraordinära situationer.

  • I samband med Kosovointerventionen 1999 sade väst att det var extraordinärt. Räddningen skulle vara om Ryssland nu skulle säga samma sak, att det här är en extraordinär situation som inte kan hända igen.

Ryssland har fått internationell kritik för att inte respektera Georgiens territoriella integritet, medan Ryssland har velat hävda att deras angrepp mot Georgien var en humanitär intervention i likhet med Natos intervention i Kosovo. Ryssland pekar på att kriget inleddes med att Georgien bröt en nyss ingången vapenvila genom massiv beskjutning av Sydossetiens huvudstad Tschinvali.

Mark Klamberg påpekar att det efter Kosovointerventionen på kandensiskt initiativ bildades en kommission som skulle ge förslag till hur man inom folkrätten ska förhålla sig till ”humanitära interventioner” så att det inte blir ett godtyckligt begrepp som missbrukas.

Inom FN har man sedermera kommit överens om att det finns ett ”ansvar att skydda”, ”Responsibility to protect”: Stater har ett ansvar för att skydda sin befolkning från folkmord, etnisk rensning, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten. Om en stat inte vill eller kan göra detta bör världssamfundet reagera, i första hand med fredliga medel, i sista hand med en intervention.

  • Det krävs dock först ett godkännande från FN:s säkerhetsråd eftersom man inte kunde enas om att man har rätt till humanitära interventioner utan FN-mandat, säger Mark Klamberg till Amnesty Press. Det ska vara fråga om grova människorättsbrott, man ska ha uttömt alla andra alternativ och det får inte användas oproportionerligt mycket våld.

UNHCR:s medarbetare delar ut förnödenheter till familjer i Tbilisi. Foto: UNHCR/Y.Mechitov/Augusti 2008

Ryssland hävdade tidigare att 1 600 civila dödats i samband med Georgiens attacker mot Sydossetien. Nu har man kommit med nya siffror enligt vilka 133 civila dog. Sydossetiska myndigheter sade dock på onsdagen att 1 492 civila hade dödats, rapporterar BBC. Människorättsorganisationen Human Rights Watch har redan tidigare kritiserat de angivna dödssiffrorna i Sydossetien för att vara felaktiga och sagt att det enligt organisationens egna undersökningar snarare är fråga om tiotals människor och inte tusentals. Human Rights Watch har även anklagat Ryssland för att ha använt sig av klusterbomber under konflikten, något som Ryssland nekar till.

FN:s flyktingorgan UNHCR uppgav på tisdagen att antalet flyktingar som en följd av konflikten nu beräknas vara fler än 158 700 personer. Siffrorna baserar sig på uppgifter från regeringarna i Ryssland och Georgien. Upp till 30 000 är flyktingar i Sydossetien och ungefär 30 000 i Nordossetien i Ryssland. Inne i själva Georgien finns ungefär 98 000 flyktingar till följd av den senaste konflikten, inklusive största delen av befolkningen i Gori.

UNHCR arbetar med att dela ut humanitär hjälp till flyktingarna. På tisdagen flög FN:s flyktingkommissarie António Guterres till Tbilisi. Under fyra dagar kommer han att utvärdera hjälpoperationerna och träffa georgiska och ryska myndigheter för att diskutera vidare behov av hjälp.

Text: Johanna Smulter
Bild: Nina Eneroth

Läs mer:

Det oväntade kriget (Amnesty Press, 14 augusti 2008)

Sydossetien evakuerar barn till Ryssland (Amnesty Press, 4 augusti 2008)

Ökad risk för krig mellan Ryssland och Georgien (Amnesty Press, 25 juni 2008)

Amnesty om humanitär hjälp till civila (blixtaktion 19 augusti)

Amnesty om kriget (11 augusti 2008)

reportage | 2008-08-21