Det oväntade kriget

I september skulle kvinnoorganisationer från Georgien och Sydossetien ha mötts för att diskutera fredsarbete. Nu har det mötet ställts in på grund av kriget. Hoppet om fred finns ändå kvar. För FN-observatören Anders Tengborg kom kriget som en total överraskning: ”Det verkar som om president Saakasjvili tog en chansning”.

”Ingen av oss trodde på ett georgiskt anfall”

Varningarna som kom tidigare i sommar om ett hotande krig mellan Ryssland och Georgien visade sig slå in. International Crisis Group, ICG, sade i juni att risken för krig mellan de två länderna var större än någonsin tidigare. Konflikten om de båda utbrytarstaterna Abchazien och Sydossetien utmynnade förra fredagen i ett regelrätt krig som har skördat många offer. Sedan onsdagen råder vapenvila, men situationen i området är fortfarande instabil och ryska styrkor finns kvar i Georgien.

Krigshandlingarna mellan Georgien och Ryssland under den senaste veckan har i första hand gällt Sydossetien. Den pågående konflikten omfattar dock också Abchazien. Kapten Anders Tengborg har under det senaste året varit chef för tre svenska FN-observatörer som ingått i en FN-styrka på 130 personer på plats vid gränsen mellan Abchazien och Georgien. Uppgiften har varit att övervaka vapenstilleståndet från kriget 1992-93 då Abchazien bröt sig ur Georgien.

Anders Tengborg kom den 7 augusti hem till Sverige eftersom uppdraget var slutfört för hans del. Dagen efter bröt kriget ut. Han är överraskad över konfliktens utveckling och säger att det inte var något han eller de andra FN-observatörerna hade kunnat förutspå.

• Vi hade hört talas om skärmytslingar i Sydossetien, men det är ändå så pass vanligt med sådana. Ingen av oss hade militärt sett kunnat tro att Georgien skulle ta chansen att göra ett anfall in i Sydossetien.

Anders Tengborg påpekar att FN inte har haft fredsobservatörer på plats i Sydossetien. Däremot har det funnits ryska fredsbevarande styrkor på internationellt uppdrag både i Sydossetien och Abchazien.

Georgiska internflyktingar passerar en gränskontroll mellan Georgien och Abchazien i juni 2006. Foto: R.Hackman/UNHCR

Anders Tengborg berättar att de fredsbevarande ryska styrkorna i Abchazien har haft fyra bataljoner med 2 500 soldater och han menar att Georgien inte är tillräckligt starkt militärt för ett anfall mot Abchazien. I Sydossetien har det endast funnits en rysk fredsbevarande bataljon med 700 soldater.

• Jag antar att Georgien trodde att det var militärt möjligt att nå ett snabbt avgörande i Sydossetien. Det verkar som om president Saakasjvili tog en chansning. Han har ju i demokratiska val blivit vald på sitt löfte om att han ska återfå utbrytarstaterna. Det finns ingen existerande diplomati mellan Georgien och Ryssland, så vapenmakt var väl det enda han hade att ta till, säger Anders Tengborg.

Georgien inledde förra torsdagen flygbombningar och markattacker mot Sydossetien efter en tids skottlossning från båda sidor med flera dödsfall. På fredagen rapporterades Georgien vara i kontroll över Sydossetiens huvudstad Tschinvali och Rysslands premiärminister Vladimir Putin sade att Georgien inlett krig. Tusentals ryska soldater strömmade in i Sydossetien och ryska stridsflyg attackerade mål i Georgien. Anders Tengborg säger att Ryssland knappast kan ha tänkt sig en bättre invit för att kunna gå till attack mot Georgien.

• Ryssland kan inte ha drömt om att få en bättre anledning än detta att Georgien lät sig provoceras.

Anders Tengborg säger att det har varit gränsoroligheter under hela året han har varit på plats i Abchazien. Enligt honom är dock mycket av det som påstås ha hänt fabricerat av endera parten.
- Så gott som varje månad har det ändå varit dödsfall som kan härledas till oroligheterna, säger Anders Tengborg.

När det gäller framtiden för de två utbrytarstaterna tycker han att det för Sydossetiens del ser ganska klart ut.
- Möjligheten att Sydossetien skulle vilja införliva sig med Georgien efter det här finns väl inte under de närmaste generationerna.

Däremot ser han Abchazien som ett stort problem eftersom georgierna där utgör en mer betydande del av befolkningen. I Gali vid gränsen till Georgien där FN-truppen övervakat freden bor etniska georgier. I resten av Abchazien finns inte många georgier kvar. Över 200 000 georgier flydde från Abchazien i samband med kriget då Abchazien bröt sig ut ur Georgien och lever nu som internflyktingar på andra sidan gränsen.

Georgisk internflykting talar om sitt hem i närheten av Gali i Abchazien i juli 2006. Foto: R.Hackman/UNHCR

Kriget under den senaste veckan har orsakat nya flyktingströmmar. FN:s flyktingorgan UNHCR beräknar att 100 000 människor befinner sig på flykt. Från Sydossetien har 30 000 människor flytt till Nordossetien som tillhör Ryssland. Den georgiska regeringen säger att 175 människor, de flesta civila, har dödats i konflikten med Ryssland och sydossetiska separatiststyrkor. Ryssland säger att 74 ryska soldater har dödats och att fler än 2 000 människor, de flesta civila, dog i den georgiska attacken, rapporterar BBC.

Det var i samband med Sovjetunionens sönderfall och Georgiens självständighet som Sydossetien och Abchazien bröt sig ut ur Georgien i början på 1990-talet. Både Sydossetien och Abchazien har deklarerat sin självständighet men har inte har erkänts som självständiga stater av något annat land. Georgiens president Micheil Saakasjvili har tidigare lovat att han ska se till att Georgien återfår full kontroll över dessa områden.

Spänningen i regionen har ökat sedan Ryssland tidigare i år deklarerade att man kommer att etablera officiella kontakter med de båda utbrytarrepublikerna. Ordväxlingen mellan de georgiska och ryska ledarna har varit mycket skarp och de internationella försöken att medla i konflikten har inte gett resultat.

Ryssland har nu fått internationell kritik, framför allt från USA, för att man gick för långt i attackerna mot Georgien. Det har av många bedömts som att Ryssland vill sätta Georgien på plats och att man även vill ha bort Micheil Saakasjvili från presidentposten. Ryssland menar i sin tur att det är konstigt att man inte kritiserar Georgiens attacker mot Sydossetien och har anklagat Georgien för etnisk utrensning och folkmord på sydossetierna.

Vapenvilan ses som bräcklig och på torsdagen sade Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov att världen kan ”glömma pratet om Georgiens territoriella integritet”, rapporterar nyhetsbyrån AP.

• Man kan glömma pratet om Georgiens territoriella integritet eftersom jag tror det är omöjligt att övertala Sydossetien och Abchazien att hålla med om att de kan tvingas tillbaka till den georgiska staten, sade Lavrov till journalister.

Det inträffade under torsdagen åtminstone 20 explosioner nära Gori, en georgisk stad nära gränsen till Sydossetien som har drabbats hårt av kriget. Det gick inte att avgöra om det var fråga om nya strider mellan georgiska och ryska styrkor, skriver AP. Georgien sade tidigt på torsdagen att de ryska soldaterna var på väg att lämna staden, men senare påstod man att Ryssland förde in fler soldater.

USA:s utrikesminister Condoleezza Rice flög på torsdagen till Frankrike och ska sedan till Georgiens huvudstad Tbilisi för att stöda USA:s ansträngningar att ”samla världen i ett försvar av ett fritt Georgien”.

• Det här är inte 1968 och invasionen av Tjeckoslovakien där Ryssland kan hota en granne, ockupera en stad, störta en regering och komma undan med det. Saker och ting har ändrats, sade Condoleezza Rice i Washington på onsdagen.

Text: Johanna Smulter

Läs mer:

Sydossetien evakuerar barn till Ryssland (Amnesty Press, 4 augusti 2008)

Ökad risk för krig mellan Ryssland och Georgien (Amnesty Press, 25 juni 2008)

”Kvinnoorganisationer för fred har inte tappat hoppet”

- Det är en droppe i havet, men det är ändå oerhört värdefullt att det finns ett alternativ som håller vänskapen högre än politik, säger Annika Karlsson på Kvinna till Kvinna som samarbetar med kvinnoorganisationer för fred mellan Georgien och utbrytarregionerna Sydossetien och Abchazien.

Kvinna till kvinnas partnerorganisationer i Georgien, Sydossetien och Abchazien är chockade över kriget och Annika Karlsson är själv förvånad över hur långt konflikten gått.

• Jag är personligen förvånad över att det blev ett krig då alla sidor har så oerhört mycket att förlora. Georgien måste ha beräknat att de inte kunde vänta sig en rysk vedergällning vilket är märkligt då det var väntat. Men Ryssland har också mycket att förlora vad gäller anseende. Det har pågått ett ordkrig sedan 2006 men att ta till vapen är en helt annan sak, säger Annika Karlsson.

Både Abchazien och Sydossetien har i praktiken varit självstyrande sedan inbördeskrigen på 1990-talet. De fredsförhandlingar som pågått mellan Georgien och Abchazien avstannade helt sommaren 2006 då Georgien tog tillbaka Kodoridalen som efter vapenstilleståndet 1994 tillhört Abchazien. Enligt BBC drevs georgiska styrkor ut ur Abchazien av abchaziska styrkor under tisdagen.

Annika Karlsson hade via e-post kontakt senast igår med ordförande för den georgiska organisationen Sukhumi som sedan tio år arbetar med den abchaziska organisationen Association of women of Abkhazia, AWA, för en fredlig lösning mellan Georgien och Abchazien. Sukhumi bildades av georgiska flyktingar från Abchazien för tio år sedan.

Kvinnoorganisationen Sukhumi och internflyktingar från Abchazien ordnar en demonstration i Kutaisi i mars 2007. Kvinnorna demonstrerar för kvinnors rätt att ta del i politiken och fredsförhandlingarna. Foto: Kvinna till Kvinna

• Ordförande för Sukhumi sa att hon inte blivit knäckt av konflikten, snarare tvärtom; ”Vi måste fortsätta vårt arbete och få ett slut på dessa machofasoner med vapenskrammel”, var hennes ord, berättar Annika Karlsson.

Enligt Annika Karlsson är samarbetsorganisationerna dock inte överens om status för Abchaziens framtid. Det är svårt att ens diskutera frågan om självständighet.

• Det finns nästan ingen i Abchazien som vill tillhöra Georgien, de ser georgierna som fiender. Även kvinnorna som jobbar för fred ser det inte som ett alternativ, men det betyder ju inte att de vill frigöra sig genom ett krig. Kvinnorna utbildas att hantera känslor och inte gå in i konfrontation utan istället kunna gå in i dialog, berättar Annika Karlsson.

Över 200 000 georgier flydde från Abchazien under kriget 1992-1993. Cirka 60 000 georgier har återvänt till Galidistriktet i Abchazien men är fortfarande registrerade som flyktingar i Georgien. Majoriteten lever dock kvar som internflyktingar i Georgien. Runt staden Gali ligger flera övergivna ”spöksamhällen” i Abchazien vilka tidigare var bebodda av georgier.

Georgiska internflyktingar går på en UNHCR-buss för att ta sig till sina gårdar i Abchazien i juli 2006. Foto: R.Hackman/UNHCR

Även Sydossetien bröt sig ur Georgien under krigen på 90-talet och i dagsläget bor cirka 15 000 georgiska internflyktingar från Sydossetien i staden Gori i Georgien som drabbats hårt av de senaste striderna.

• Jag kan inte tala för alla men de georgiska flyktingkvinnor jag talat med vill helst återvända till Sydossetien, de är ju ofta födda och uppväxta där säger Annika Karlsson.

Sedan ett år samarbetar Kvinnas till Kvinnas partnerorganisationer Association of South Ossetian Women for Democracy and Human Rights in South Ossetia med den georgiska organisationen Wifes of invalids and Lost warriors of Georgia för att få ett fredlig lösning på konflikten mellan Georgien och Sydossetien. Ett möte om fred över konfliktgränser som de två organisationerna skulle anordna nu i september måste nu ställas in.

• Ordförande för den sydossetiska organisationen har meddelat att organisationens kontor samt hennes eget hem i Sydossetien troligen är förstört. Fredsarbetet har naturligtvis blivit skadat av striderna men kvinnorna är så starka i sig själva och i sin övertygelse att de inte tappar hoppet på grund av detta, säger säger Annika Karlsson.

De fredsorganisationerna som Kvinna till Kvinna samarbetar med har alla som mål att utbilda kvinnor att kunna delta i fredssamtal. Det har inte ingått en enda kvinna i de officiella förhandlingsdelegationerna från Georgien, Abchazien och Sydossetien.

• Det är negativt att det finns så få kvinnor i politiken i Georgien och Ryssland. Kvinnor är inte mer fredsbenägna men om vi ser på det faktiska läget så består organisationer i civilsamhället som arbetar för fred i huvudsak av kvinnor medan de som beslutar över militärbudgeten i huvudsak är män, säger Annika Karlsson som anser att de kvinnor som jobbar för fred i Georgien har behov av stort stöd:

• Utan stöd skulle de inte kunnat bli så här starka. De engagerade kvinnorna har ju inte bara motstånd av politiken utan även från sitt eget samhälle som är splittrat. Vissa vill ha fred och andra vill ta till vapen för sin sak.

Text: Nina Eneroth

Läs också: Amnesty om kriget (pressnotis 11 augusti)