Egypten: Så har pressfriheten försvunnit tio år efter arabiska våren

Tio år efter den egyptiska revolutionen under den arabiska våren har pressfriheten i landet begränsats hårt Journalister fängslas utan rättegång, webbsidor blockeras och medierna har blivit regeringens språkrör.

reportage | 2021-08-26
Av: Bengt Sigvardsson
Lina Attalah redaktör för Mada Masr, en av de sista oberoende nyhetsmedierna i Egypten. Deras hemsida är dock blockerad i Egypten.

Lina Attalah redaktör för Mada Masr, en av de sista oberoende nyhetsmedierna i Egypten. Deras hemsida är dock blockerad i Egypten. Foto: Bengt Sigvardsson

38-åriga Lina Attalah sitter på en kaféuteservering i Egyptens huvudstad Kairo. Det är fullsatt och tätt mellan borden. Hennes blick är vaksam. Hon pratar med lågmäld röst för att hennes ord inte ska snappas upp av andra gäster. I Egypten står nämligen yttrandefriheten inte högt i kurs. Inte pressfriheten heller.

– Jag känner inte ständig rädsla, men den kommer ibland. Vad som helst kan ju hända, säger hon.

Lina Attalah är redaktör på webbtidningen Mada Masr, en av de sista oberoende nyhetsmedierna i Egypten. Det innebär vissa risker i ett land som ligger på plats 166 av 180 länder i Reportrar Utan Gränsers index över pressfriheten i världen 2021.

Enligt den egyptiska organisationen ANHRI, The Arabic Network for Human Rights Information, sitter minst 33 egyptiska journalister fängslade.

För 10 år sedan, i kölvattnet av den egyptiska revolutionen som utbröt den 25 januari 2011, var det få som kunde förutspå denna utveckling.

– Det var en tid av öppenhet och flyt. Alla sade vad de ville säga, säger Lina Attalah.

Tahrir-torget i Kairo, sommaren 2011. En våg av yttrandefrihet följde den egyptiska revolutionen. Sedan 2013 råder demonstrationsförbud.

Tahrir-torget i Kairo, sommaren 2011. En våg av yttrandefrihet följde den egyptiska revolutionen. Sedan 2013 råder demonstrationsförbud. Foto: Bengt Sigvardsson

Även om det aldrig har funnits pressfrihet i ordets rätta betydelse i Egypten så följdes störtandet den 11 februari 2011 av diktatorn Hosni Mubarak, av att flera oberoende medier såg dagens ljus. Politik började diskuteras öppet i soffprogrammen på TV. Censur och självcensur började släppa sina grepp kring journalister.

Idag har nästan alla medier blivit språkrör för regeringen, men kväsandet av pressfriheten kom stegvis. Lina Attalah betonar att det bara är en liten del av en större attack mot yttrandefriheten som har pågått sedan 2013.

– Det går inte att separera gripanden och fängslanden av journalister från att samma sak händer politiska aktivister, oppositionella, parlamentariker och andra, säger hon.

Med få undantag publicerar alla egyptiska medier samma nyheter med samma vinkel.

Med få undantag publicerar alla egyptiska medier samma nyheter med samma vinkel. Foto: Bengt Sigvardsson

I juni 2012 blev Muhammad Mursi, från Muslimska brödraskapet, president. Ett år senare störtades han av armén. Muslimska brödraskapet förbjöds och militären inledde ett blodigt krig mot dess anhängare. Det var vid denna tid som Lina Attalah och några kollegor från en nyss nedlagd tidning grundade Mada Masr. Sommaren 2014 blev den före detta militären Abd al-Fattah al-Sisi president.

År 2015 antogs en rigorös antiterrorlagstiftning som har kommit att användas mot kritiker av rådande ordning.

– Medielagen säger att journalister inte kan fängslas. I stället används antiterrorlagen som juridiskt instrument, säger Lina Attalah.

Lagen förbjuder bland annat journalister att publicera annan information än regeringens om säkerhetsfrågor. Definitionen av terrorism är vag. En artikel om ämnet kan ses som terroristpropaganda. Det krävs ingen rättegång för att hamna bakom lås och bom. En brottsmisstänkt person kan nämligen hållas häktad i två år utan rättegång. Därefter kan han eller hon omhäktas genom att anklagas för ett nytt brott.

– På arabiska brukar vi säga att man ”återvinner” fallen, säger Lina Attalah.

Detta hände Mahmoud Hussein som jobbade för den qatariska TV-kanalen al-Jazira. Han häktades i december 2016 anklagad för att ha spridit falsk information och för att tillhöra en förbjuden grupp. Först i början av 2021 släpptes han.

Gatubild från Kairo. Ett ”osynligt väsen” bestämmer vad för typ av nyheter egyptierna får ta del av.

Gatubild från Kairo. Ett ”osynligt väsen” bestämmer vad för typ av nyheter egyptierna får ta del av. Foto: Bengt Sigvardsson

År 2018 kom en ny medielagstiftning som förbjuder publicering av ”falska nyheter” samt publiceringar och sändningar som strider mot konstitutionen och ”allmän moral och ordning”. Ett särskilt råd har tillsatts för att kontrollera att lagarna efterlevs.

– Syftet var att reglera medielandskapet, men här betyder ”reglering” vanligen ”kontroll”. Rådet har tagit på sig rollen som moralisk portvakt för alla medier. Inte bara digitala och klassiska medier, utan även för underhållning, såpoperor med mera. berättar Lina Attalah.

Myndigheterna använder även andra metoder för att visa vad som inte är okej att publicera. 2019 publicerade Mada Masr en artikel om presidentens son. Kort därpå stormades redaktionen av säkerhetspolis.

Lina Attalah och några kollegor frihetsberövades och förhördes utan att anklagas för något. De släpptes sedan. I mitten av maj 2020 arresterades Lina Attalah utanför ett fängelse i Kairo när hon gjorde ett reportage om en mammas försök att överlämna ett brev till sin fängslade son. Det var Laila Soueif som sökte kontakt med sin son Alaa Abd el-Fattah.

– Jag anklagades formellt för att ha tagit bilder, vilket jag givetvis inte hade gjort. Jag är inte korkad, säger Lina Attalah.

Lina Attalah sattes i arrest, men släpptes mot borgen samma kväll. Fallet ligger på is.

– Det var fruktansvärt. Jag behandlades väldigt illa under timmarna jag satt där, säger hon.

Sedan 2017 har hundratals webbsidor blockerats i Egypten, bland annat den från Mada Masr som nu i stället publiceras på alternativa webbsidor. Situationen har lett till att flera journalister på Mada Masr har slutat. På nästan alla redaktioner tillämpas självcensur.

– Vi tillämpar inte självcensur, men vi är försiktiga. Vi undviker att vara konfrontativa och försöker vara taktiska, säger Lina Attalah.

Khaled el-Balshy satt tidigare i egyptiska Journalistsyndikatets styrelse. Idag menar han att syndikatet är regeringens förlängda arm in i journalistkåren.

Khaled el-Balshy satt tidigare i egyptiska Journalistsyndikatets styrelse. Idag menar han att syndikatet är regeringens förlängda arm in i journalistkåren. Foto: Bengt Sigvardsson

Privata mediebolag har förvärvats av olika myndigheter, andra har tvingats slå igen. Med få undantag publicerar nu alla egyptiska medier samma nyheter med samma vinkel. I en annan del av Kairo träffar vi Khaled el-Balshy i hans lägenhet.

Han har arbetat som journalist sedan 1996 och är bland annat redaktör för vänsterwebbtidningen Darb. Khaled el-Balshy uppskattar att 90 procent av medierna idag ägs av staten, säkerhets- och underrättelsetjänsten.

– Sedan ägs nio procent av regeringstrogna affärsmän. Den återstående procenten är oberoende medier, men våra webbsidor blockeras, säger han.

Sedan 2011 har fem av Khaleds el-Balshys webbtidningar blockerats.

– Man får aldrig veta vem som blockerar dem. Det är som om ett osynligt väsen ligger bakom, säger han.

Från 2013 till 2017 satt Khaled el-Balshy i egyptiska Journalistsyndikatets styrelse. Han var även chef för dess Frihetskommitté.

– Idag representerar Syndikatet regeringen och går dess vilja till mötes, säger han.

Khaled el-Balshy hävdar att valen till styrelsen är riggade. En del kandidater utses av säkerhetstjänsten och det fuskas vid rösträkningarna. Under hans tid i styrelsen publicerade man den första rapporten någonsin om pressfrihet i Egypten.

Flera åtal väcktes mot Khaled el-Balshy. Han minns inte alla, men hävdar att de grundades på vad han hade skrivit. 2017 dömdes han och två kollegor till två års fängelse för att ha gett efterlysta journalister skydd. Domen överklagades och fallet lades ned. Nu har myndigheterna även börjat trakassera hans familj. I september 2020 arresterades en av hans bröder.

Han anklagades för att tillhöra en förbjuden grupp, för falsk informationsspridning och för att har brutit mot demonstrationsförbudet som har rått sedan 2013. Han sitter fortfarande häktad. Khaled el-Balshy säger att anklagelserna är fabricerade.

– Jag har fått tillförlitlig information om att det beror på mig, säger han.

Människorättsadvokaten, Gamal Eid, är chef för Arabiska Nätverket för Information om Mänskliga Rättigheter (ANHRI).

Människorättsadvokaten, Gamal Eid, är chef för Arabiska Nätverket för Information om Mänskliga Rättigheter (ANHRI). Foto: Bengt Sigvardsson

I Kairostadsdelen Maadi huserar Arabiska Nätverket för Information om Mänskliga Rättigheter, ANHRI som har försvarat press- och yttrandefriheten sedan 2004. Dess chef, människorättsadvokaten Gamal Eid, sitter bakom sitt skrivbord. Han kedjeröker och dricker kaffe medan han berättar att det aldrig har varit värre ställt för press- och yttrandefriheten i Egypten.

– Du behöver inte bryta någon lag eller ens vara kritisk mot regeringen för att fängslas. Det räcker med att du inte stödjer den, säger Gamal Eid.

De som inte fängslas riskerar att svartlistas av arbetsgivare.

– Andra utsätts för smutskastningskampanjer. Vissa har tvingats lämna Egypten, säger Gamal Eid.

 Människorättsadvokaten Gamal Eid pekar mot foton på några av de journalister, människorättsadvokater och aktivister som sitter fängslade i Egypten.

Människorättsadvokaten Gamal Eid pekar mot foton på några av de journalister, människorättsadvokater och aktivister som sitter fängslade i Egypten. Foto: Bengt Sigvardsson

I slutet av april kände ANHRI till 33 fängslade journalister, men de kan vara fler.

– För någon vecka sedan fann vi till exempel en ung journalist som hade varit fängslad sedan 2014, säger han.

ANHRI har sju advokater som bistår med juridisk hjälp till journalister och andra som hamnar i trubbel för vad de sagt, skrivit eller publicerat. Den vanligaste anklagelsen är att de tillhör en ”förbjuden grupp”.

– Det finns aldrig några bevis, bara påståenden, säger Gamal Eid.

Bevisen skulle inte hålla i rättegångar. I stället straffas de anklagade genom att häktas i upp till två år eller mer. Advokaternas roll reduceras till att bistå med stöd och försöka belysa övergreppen för att väcka opinion.

Tahrir-torget i Kairo var epicentrum för demonstrationerna under den egyptiska revolutionen 2011. Idag är det en folktom plats som inte inbjuder till större manifestationer. Demonstrationsförbud råder sedan 2013.

Tahrir-torget i Kairo var epicentrum för demonstrationerna under den egyptiska revolutionen 2011. Idag är det en folktom plats som inte inbjuder till större manifestationer. Demonstrationsförbud råder sedan 2013. Foto: Bengt Sigvardsson

På senare år har dock allt fler människorättsadvokater anklagats för samma brott som sina klienter. Enligt Gamal Eid sitter 16 människorättsadvokater, varav en från ANHRI, i fängelse. Han menar att rättssäkerheten är lika med noll och att den inte går att återupprätta via rättssystemet.

– Eftersom det inte finns någon politisk vilja. Lösningen måste vara politisk eftersom regimen inte respekterar det juridiska systemet, anser Gamal Eid.

Bengt Sigvardsson
bengt.reporting@gmail.com

Fakta/Egypten

  • Egypten har cirka 102 miljoner invånare.

  • Den 25 januari 2011 utbröt revolution. 18 dagar senare, den 11 februari, störtades diktatorn Hosni Mubarak av armén efter 30 år vid makten. En militärledd regering tillsattes i väntan på parlaments- och regeringsval.

  • Frihets- och rättvisepartiet, med starka band till Muslimska brödraskapet, tog hem segern i de första valen. I juni 2012 blev Muhammad Mursi, från Muslimska brödraskapet, president. Ett år senare avsattes han av militären. Mursi avled i fängelse 17 juni 2019.

  • Sommaren 2014 blev den före detta militären, Abd al-Fattah al-Sisi, president. Efter det har yttrande- och pressfriheten kvästs allt mer, bland annat genom en rigorös antiterrorlagstiftning från 2015. I april 2017 infördes undantagstillstånd, som har förnyats var tredje månad. Det ger säkerhetstjänsten fria händer att slå till mot riktiga eller inbillade säkerhetshot.

Läs också

RSF calls for release of four Al Jazeera journalists held in Egypt (RSF 18 augusti 2021)

Egypt: Renewed Judicial Harassment of Rights Defenders (Human Rights Watch 31 juli 2021)

Egypt: Crackdown on human rights defenders continues amid ongoing “foreign funding” investigation (Amnesty International 30 juli 2021)

Egyptian authorities detain journalist Abdel Naser Salama on terrorism and false news charges (Committee to Protect Journalists 19 juli 2021)

Egypt: 61 human rights organizations call on president Abdel Fattah al-Sisi to quash Ahmed Samir Santawy’s verdict (Amnesty International 16 juli 2021)

All 10 Egyptian journalists named in RSF letter detained arbitrarily, UN says (RSF 25 juni 2021)

Detained woman journalist pressured by interrogator, harassed by prison staff (RSF 1 februari 2021)

Retired Egyptian journalist Tawfik Ghanem detained on terrorism charges (Committee to Protect Journalists 2 juni 2021)

Läs mer om Egypten från Amnesty Press

Egypten: Sanaa Seif greps vid anmälan om överfall (23 september 2020)

En familjs kamp mot förtrycket i Egypten (2 december 2018)

Unesco-pris retar Egypten – 30 juni väntas domen mot Shawkan (20 juni 2018)

Medierna tystas i Egypten och fotografen Shawkan har snart suttit häktad i fyra år (20 juli 2017)

Egypten idag: ”Värre nu än under Mubarak” (9 december 2014)

Egypten: Facklig kamp möter motstånd (5 mars 2014)

Bakslag för kvinnor efter Arabiska våren (28 februari 2014)

Stark bok om arabiska våren (10 december 2013)

ALMEDALEN: Egyptens osäkra framtid (5 juli 2013)

DET NYA EGYPTEN: Kvinnor organiserar sig mot våldet (29 maj 2013)

DET NYA EGYPTEN: Hopp och fruktan för Egyptens homosexuella (29 maj 2013)

DET NYA EGYPTEN: Ökad frihet – men rekordmånga åtal (29 maj 2013)

ÅRSMÖTET: Tolv år till upprättelse och frihet – Ahmed Agiza talade på årsmötet (5 maj 2013)

På kurs mot könsstympning (2 mars 2013)

Kvinnor som bryter tystnaden (14 mars 2012)

Ny teknik främjar yttrandefriheten – eller? (23 februari 2012)

Egypten: ”Militären måste släppa makten” (27 januari 2012)

Egypten: »En stulen revolution« (29 december 2011)

Egypten: Religiösa motsättningar ökar (29 december 2011)

Kairo, november 2011 (2 december 2011)

Revolter för värdighet (22 september 2011)

Fria fackföreningar växer fram i det nya Egypten (18 juli 2011)

Pressfrihetspris till egyptisk opinionsbildare (4 maj 2011)

Efter Mubarak – ska militären införa demokrati? (21 februari 2011)

Vilket hyckleri! (ledare i Amnesty Press nummer 1/2011)

Arabvärlden revolterar för demokratin (9 februari 2011)

Bloggare lever farligt i Egypten (17 december 2007)

Allt svårare att arbeta för mänskliga rättigheter i Egypten (6 februari 2003)

reportage | 2021-08-26
Av: Bengt Sigvardsson