Årsmötet i Uppsala: Fokus på kvinnor har satt Amnesty i rampljuset

Nästan 200 medlemmar från hela landet samlades på fredagen i Uppsala till svenska Amnestys årsmöte. Amnesty har fått mycket uppmärksamhet i medierna under det gånga året, konstaterade generalsekreteraren Carl Söderbergh.
- Äntligen, äntligen, riktades strålkastarljuset mot Darfur, som Amnesty sedan länge uppmärksammat. Det kan vara viktigt att komma ihåg om vi någonsin skulle behöva påminna oss om varför Amnesty finns.

• Vi har nog alla någon typ av förhållande till Amnesty, sa Håkan Holmberg, politisk chefredaktör på UNT, Upsala Nya Tidning, som hälsade årsmötesdeltagarna välkomna till Uppsala.

Håkan Holmberg, Upsala Nya Tidning.

Det var en reklamfilm som visades på biograferna på 70-talet som fångade Holmbergs intresse för Amnesty. Filmen visade Spaniens diktator Franco som satt vid frukostbordet och det strömmade in brev som hans fru bar in på en tjusig bricka.

• Det var fyndigt, slående, roligt och det lyfte så tydligt fram Amnestys metod att arbeta. Man bombarderar diktatorer, som har makt att stoppa avrättningar, med brev. Det har effekt eftersom de har behov av att ligga bra till hos bidragsgivare eller är måna om hur omvärlden ser på dem, sa Holmberg.

En kritik som Holmberg har hört om Amnesty är att organisationen uppfattas som vag eftersom man inte tar ställning i politiska frågor.

197 medlemmar samlades till årsmötet.

Men Amnesty har ett väldigt tydligt moraliskt rättesnöre, menar Holmberg. Det bygger på alla människors lika värde och rätt att uttrycka sin åsikt utan att behöva riskera livhanken.

• Det är det som gör oss mänskliga, att vi engagerar oss i dessa frågor. I ett bra samhälle har så många som möjligt möjlighet att göra så.

Generalsekreteraren för svenska Amnesty, Carl Söderbergh, berättade om några viktiga händelser från föregående år.

• 2004 har varit de bortglömda frågornas år, sa Söderbergh.

Vid flera tillfällen ”upptäckte” medierna frågor som Amnesty länge jobbat med. Ett exempel är det uppmärksammade fallet med de två egyptierna som avvisades från Sverige med hjälp av USA i december 2001. Ett annat är förhållandena i Abu Ghraib-fängelset i Irak. Söderbergh nämde också människorättskrisen i Darfur i Sudan.

Årsmötet ska ta ställning till en rad
olika motioner.

• Äntligen, äntligen, riktades strålkastarljuset mot Darfur, ett år efter att Amnesty uppmärksammade frågan. Det här kan vara viktigt att komma ihåg om vi någonsin skulle behöva påminna oss om varför Amnesty finns.

Söderbergh berättade att Amnesty fått mer utrymme än vanligt i medierna under förra året. En viktig händelse som bidragit till det var kampanjen Stoppa våldet mot kvinnor. Kampanjen lanserades den 8 mars 2004 och hade en uppföljning i år.

• Mäns våld mot kvinnor är ett allvarligt människorättsproblem. Vi är trötta på att höra de gamla ursäkterna om att det är en privat eller kulturell angelägenhet, sa Söderbergh.

Amnesty grupper skickade i höstas ut en enkät till alla kommuner i landet i samband med kampanjen där de skulle svara på frågor om vilket sätt de arbetar för att förhindra mäns våld mot kvinnor.

I dag har 74 procent av kommunerna svarat på Amnestys enkät.

• Men trots det har den kritiska situationen i landet inte förändrats. Skyddet för den enskilda kvinnan handlar fortfarande om var i Sverige hon bor, sa Söderbergh. Kommunernas stöd till kvinnojourerna varierar.

Kampanjen Stoppa våldet mot kvinnor är ett genombrott för ett nytt sätt att jobba för Amnesty. Man jobbar nu även med att uppmärksamma brott mot mänskliga rättigheter i det egna landet, vilket man inte har gjort tidigare. Kanske är detta också orsaken till den ökade uppmärksamheten i de svenska medierna.

Våld mot kvinnor har fått större utrymme i den allmänna debatten, berättade Söderbergh, och många, även regeringen hänvisar till kampanjen, och de har även lovat mer pengar till kvinnojourer och en skärpning av lagstiftningen.

En tråkig utveckling för Amnesty under senare år har varit det vikande medlemsantalet. År 2004 var medlemsantalet 55 998, jämfört med 57 037 under 2003. Alla organisationers medel kommer från medlemsavgifter och donationer eftersom Amnesty inte tar emot några statsbidrag.

Ordföranden för svenska Amnesty, Christine Pamp, berättade om sitt första årsmöte 1986, då man hade en betydligt fler grupper och över 400 deltagare mötte upp för årsmötet.

- Den 7 juli kommer en minneshögtid
för Peter Benenson att hållas i London,
sa Christine Pamp och uppmanade alla
medlemmar att tända ett ljus den dagen.

Vid årsmötet 1986 diskuterades bland annat om Amnesty skulle arbeta för homosexuella fångars rättigheter. Det gick igenom med knapp majoritet.

Under årets möte hölls en tyst minut för den nyligen bortgångne Peter Benenson, som grundade Amnesty 1961.

Ett utökande av Amnestys åtagande har varit aktuell inför det här årsmötet och även inför det internationella rådsmötet i augusti. Men Christine Pamp berättade att det inte är en fråga som man kommer att gå vidare med.

Fredagen ägnades till stora delar åt tillbakablickar på 2004. Amnestys styrelse presenterades och granskningskommittén lade fram sin rapport om styrelsens arbete. Granskningskommittén hade inga större anmärkningar men efterfrågar bland annat utförligare protokoll från styrelsemötena så att medlemmarna kan följa diskussionerna som legat till grund för beslut.

Resten av fredagskvällen ägnades åt seminarier om militära interventioner och andra väpnade konflikter; representativ demokrati; prostitution; och mångfald, eller gender action plan.

På lördagen fortsätter årsmötet med beredningsgrupper, seminarier och val till sektionsstyrelsen och Amnestyfonden.

Text: Solveig Hauser
praktikant Amnesty Press och Media
Bild: Helena Norman