Kritisk MR-kommissionär formulerar sina mål

Krafttag mot diskriminerng och folkrättsvidriga metoder i terrorkampen. Det är frågor som sätts högst upp på prioriteringslistan när Thomas Hammarberg inleder sina sex år som kommissionär för mänskliga rättigheter i Europarådet. Han vill förändra.

• Att pressa ner människors huvuden under vattenytan i toaletter eller badkar så att de får kvävningssymptom, ”waterboarding”, det ansågs länge vara en svår form av tortyr. Idag får uppgifter om att den tortyrmetoden använts av USA passera utan stark kritik från Sverige eller andra europeiska regeringar, säger Thomas Hammarberg när vi möts för en intervju.

Thomas Hammarberg. Foto:Ulf B Andersson

Vi träffas i Utrikesdepartementets lokaler på Fredsgatan 6 dagarna innan flyttlasset går till Frankrike och den nya tjänsten som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter i Strasbourg. Han tillträdde den 1 april.

På folkrättsfronten råder ett bistert läge, om man får tro Thomas Hammarberg. Och det gör många. Drygt 40 års arbete för mänskliga rättigheter har gjort honom till en auktoritet på området. Med ett förflutet som journalist, FN-expert, rådgivare inom UD, generalsekreterare för Amnesty International och Rädda Barnen – för att nämna några exempel - åtnjuter han stor respekt bland såväl frivilligorganisationer som regeringsföreträdare i Sverige och utomlands. Sin breda erfarenhetsbas lyfter han själv fram som en fördel när han nu ska granska Europarådets 46 medlemsstater.

• Att ha arbetat i olika roller för mänskliga rättigheter, och inte minst fått insyn i hur regeringar fungerar internt, tror jag är en inte alldeles oviktig kunskap om man effektivt ska verka för förändring.
• Dessutom är det ju ingen hemlighet vad jag har gjort tidigare, så jag anser att jag har fullt mandat att verka principiellt och kritiskt, konstaterar Thomas Hammarberg innan han återgår till att tala om det bakslag som människorättsaktivister över hela världen just nu upplever och om en av de frågor han ska sätta högst upp på prioriteringslistan som ny kommissionär: urholkningen av de mänskliga rättigheterna i kampen mot terrorismen och Europas flathet inför den, med hans egna ord, ”veritabla rättsröta” som USA sprider.

Europarådets tillträdande kommissionär för mänskliga rättigheter skräder inte orden när han talar om hur europeiska stater avstått från att rikta frän kritik mot USA:s övergrepp. Det gäller olagliga frihetsberövanden och systematisk tortyr utförd av amerikansk säkerhetstjänst och militär på Guantanamo-basen i Kuba, i Abu Graib-fängelset i Irak och på baser i Afghanistan. Uppgifter om hemliga fängelser, kidnappningar och andra operationer på europeisk mark har också undgått grundlig utredning och bemötts med antingen mild eller ingen kritik. Vissa regeringar, som Sverige, har till och med samarbetat med CIA, exempelvis vid avvisningar av misstänkta terrorister till länder som praktiserar tortyr. Istället för att kritisera skarpt har Europas stater, menar han och den lugna rösten får en intensivare ton, med sin passivitet bland annat signalerat att de förhörsmetoder som använts av USA inte är så allvarliga. Detta trots att de enligt FN-organ och människorättsorganisationer som Amnesty och Human Rights Watch måste betecknas som tortyr eller annan förnedrande behandling i strid med internationell rätt.

Camp X-Ray, Guantanamo Bay, Kuba. Foto: US DoD

• Det här är oerhört allvarligt och anmärkningsvärt, säger Thomas Hammarberg. Inte minst med tanke på att USA, som vill framställa sig som den främsta förkämpen för mänskliga rättigheter, dessutom blivit ett alibi för kränkningar som begås av andra regimer i terrorbekämpningens namn.

Nära kopplat till problemet med kränkande metoder vid terrorbekämpning är den ökade användningen av så kallade diplomatiska försäkringar. Det vill säga överenskommelser mellan stater om att en person som återsänds till sitt hemland inte ska utsättas för tortyr eller misshandel. Fler stater har använt sig av sådana efter den 11 september 2001. Sveriges regering hänvisade till exempel till diplomatiska försäkringar från egyptiska myndigheter när man i slutet av december 2001 avvisade Ahmed Agiza och Muhammad El Zary till Egypten, där de sedan ska ha blivit torterade. De avvisningarna anses av FN och ansedda människorättsorganisationer ha utgjort ett tydligt brott mot Sveriges skyldigheter enligt bland annat FN:s konvention mot tortyr och Europakonventionen om mänskliga rättigheter.

Diplomatiska försäkringar har på ett teoretiskt och praktiskt plan förkastats av flera FN:organ, Amnesty, Human Rights Watch m.fl. Huvudargumentet som framförts är att de underminerar det absoluta tortyrförbudet i folkrätten.Trots kritiken har Europarådet övervägt att införa riktlinjer för när medlemsländerna ska få använda försäkringar. Thomas Hammarberg är bekymrad.

• Jag är emot diplomatiska försäkringar vid risk för tortyr och varje diskussion om riktlinjer är dömd att bli poänglös. Antingen behövs det ingen utfästelse från den mottagande regeringen för att det inte är någon risk för tortyr, eller också är det en regering som tidigare visat sig tortera, trots att den anslutit sig till internationella avtal, och då räcker det aldrig med en sådan försäkran. Varför ska man lita på ett löfte i ett specifikt fall, när man vet att andra mer bindande löften har nonchalerats förut?, menar han.

Muhammad Abdullah Salah al-Assad arresterades i Tanzania 26 december 2003 och överlämnades i amerikanskt förvar. Han släpptes 14 mars 2006 efter att ha suttit hemligt fängslad i minst fyra olika läger, troligen i minst tre olika länder.
Foto: Amnesty

• Mycket återstår att klargöra om Sveriges agerande vid avvisningen av de två egyptierna, inte minst skulle det vara på sin plats med en deklaration från regeringen att FN:s kritik godtas. Jag efterfrågar mer systematisk självkritik och kommer naturligtvis att även att granska Sverige från min plats i Strasbourg, fortsätter han med skärpa i rösten.

Bristen på svensk självkritik i fallet med de två egyptierna innebär dock inte att Thomas Hammarbergs förhoppningar grusats om att Sverige, liksom de andra länderna i Europa, ska vara öppna för Europarådets granskning, ha en självkritisk hållning och till och med välkomna att det kommer folk utifrån som ”pekar finger”.

Efter att denna intervju gjordes har Europarådet beslutat att inte införa riktlinjer för användningen av diplomatiska försäkringar. Att frågan avskrivits är enligt Thomas Hammarberg mycket bra, men han anser samtidigt att staters användning av diplomatiska försäkringar kräver fortsatt granskning.

Diskriminering är det andra stora prioriteringsfrågan för den nye kommissionären, vid sidan av terrorbekämpningen. Han syftar bland annat på situationen för romer.
- Romerna är fortfarande diskriminerade, särskilt i Öst- och Centraleuropa. Fattigdomen är djup. De är klart underrepresenterade i skolorna, vilket får kedjeeffekter när det gäller möjligheten till arbete. Övergreppen från vissa så kallade skinheads och andra intoleranta grupper får ofta ske utan någon egentlig reaktion från rättsstatens sida, säger han och tillägger att han även syftar på den angränsande och mer generella diskrimineringsfrågan som yttrar sig i form av främlingsfientlighet, zenofobi, antisemitism och antiarabism eller islamofobi .

En annan diskriminerad grupp vars rättigheter Thomas Hammarberg vill sätta lysljuset på är de funktionshindrade. Inte minst situationen på mentalsjukhus i flera länder anser han vara mycket upprörande. Även könsdiskriminering och diskriminering av homo-, bi-, och transsexuella personer avser han driva under sin ämbetsperiod och påpekar att i flera länder stoppas helt enkelt deras möten och demonstrationer.

• Det är en fråga som måste upp till diskussion. Vi måste konfrontera den typ av fördomar som uppenbarligen lever kvar i Europa, säger han.

Här finns ett nytt verktyg att använda sig av; det tolfte protokollet till Europakonventionen som innehåller ett direkt förbud mot alla former av systmatisk diskriminering. Förbudet gäller alla människor, utan åtskillnad, vilket till exempel innebär att protokollet även lär stärka migranters rättigheter. Även de som vistas illegalt på europeisk mark. Protokoll 12 går längre än konventionen genom att till exempel ta upp diskriminering av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det trädde i kraft i april förra året och kan enligt flera bedömare bli ett effektivt redskap mot diskriminering. Men än så länge har intresset varit svalt från Sverige och flera andra europeiska länder. Endast Finland, Nederländerna, Cypern och åtta andra stater har ratificerat det, vilket innebär att Europadomstolen nu tvingas tillämpa olika måttstockar vid diskriminering.

• Den som bor i Finland har till exempel bättre skydd än den som vistas i Sverige, menar Thomas Hammarberg som redan tidigare krävt att Sverige snarast måste omprövas sin negativa hållning och inte sitta på åskådarplats när det görs ett seriöst försök att skärpa hållningen mot systematisk diskriminering.

Samtalet glider in på Europarådets relation till EU, och frågan om det finns en hierarki mellan de båda institutionerna där EU:s medlemsstater tenderar att lyssna mest på EU i frågor som rör mänskliga rättigheter. Även när Europarådets dokument förespråkar ett starkare skydd för människor.

• Rent formellt är Europarådets status hög och alla EU:s medlemsländer har ju gjort Europakonventionen till lag. Men ett problem är ju att det i vissa länder, som Sverige, råder ett slags EU-fixering och att Europarådet är ganska okänt, både i politiska och allmänna kretsar, resonerar Thomas Hammarberg.

Enligt honom är det dessutom viktigt att inte bara EU:s medlemsstater, utan också dess institutioner, ansluter sig till konventionen.

• För det första är det oerhört betydelsefullt att man talar med en röst och tillämpar samma måttstock inom hela Europa. För det andra, och det viktigaste, får inte en annan organisation, i det här fallet EU, riskera att underminera styrkan i Europarådets rekommendationer genom att sänka ribban, fortsätter han.

Intervjun går mot sitt slut. Thomas Hammarbergs schema är pressat och mötena avlöser varandra. Innan han anländer till Strasbourg ska han dock ha hunnit stannat till i en annan fransk stad för några dagars intensivstudier i franska. Sedan tar Strasbourg vid, med möten i maktens korridorer med diplomater, tjänstemän, lobbyister, frivilligorganisationer och regeringsföreträdare. Många är sannolikt de som frågar sig om det inte finns en risk att tappa verklighetsförankring och svika sina ideal och de människor man är där för, när man dag efter dag, omgiven av höga flaggstänger, går uppför de många trappstegen till parlamentsbyggnaden, passerar de obligatoriska säkerhetskontrollerna och går in i huset som står i bjärt kontrast till den miljö som tjetjenska flyktingar, romer, migranter och andra utsatta befinner sig i till vardags.

• För att undvika detta är det oerhört viktigt att ha goda kontakter med frivilligorganisationer runt om i Europa, särskilt de som jobbar lokalt och nära de människor vars rättigheter kränks. Det är oftast de som vet mest och har mod att säga som det är. Kontakten med dem blir garantin för att jag håller mig uppdaterad och en god hjälp i arbetet med att ta reda på om stater följer de rekommendationer jag ger efter mina granskningar, menar Thomas Hammarberg.

Tjänsten som Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter är på sex år och kan inte förlängas. Sedan måste väskorna packas och andra uppgifter ta vid.

• Då hoppas jag ha fått se att Vitryssland blivit en medlem av Europarådet till följd av att landet demokratiserats och tagit avgörande steg till mot ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. Det landet är i dagsläget det enda i Europasfären som inte ens accepterats som medlem. Så hoppas jag att vi kommit över den här baksmällan efter 11 september och att stater insett att terrorkampen inte kan bedrivas effektivt och värdigt med metoder som nu används. En återställare på det området är avgörande, för Europa och övriga världen.

Maria Bexelius

Fotnot: En kortare version av denna intervju har varit
publicerad i Tidningen Broderskap nummer 21, 2006