Förbud eller inte förbud – det är frågan

Eskilstuna kommun har infört krav på tillstånd för att tigga. Samtidigt driver svenska Amnesty kampanj för att EU-medborgarnas mänskliga rättigheter ska tas tillvara. Fråga om utsatta EU-medborgare som tigger splittrar både kommuner och politiska partier.

Reportage | 2019-10-11
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019
Jimmy Jansson, socialdemokrat och ordförande i kommunstyrelsen i Eskilstuna.

Jimmy Jansson, socialdemokrat och ordförande i kommunstyrelsen i Eskilstuna. Foto: Ylva Sundgren

Den sista varma höstsolen lyser över Fristadstorget framför Stadshuset i Eskilstuna. Det här är ett av nio områden där det sedan en månad tillbaka krävs tillstånd för att tigga, eller bedriva passiv pengainsamling som det kallas i de lokala ordningsföreskrifterna. På en gul stol sitter Jimmy Jansson, socialdemokrat och kommunstyrelsens ordförande i Eskilstuna. Han har drivit igenom förslaget, tillsammans med Moderaterna och Centerpartiet.

Jimmy Jansson berättar att utsatta EU-medborgare har befunnit sig i en svår situation i Eskilstuna i runt tio år. Han beskriver situationen som en humanitär katastrof, där människor tvingas be på sina bara knän och sedan sova i en skogsdunge utan värme och vatten. Under den här tiden har hemländerna inte tagit ett större ansvar för sina medborgare och kommunerna har inte heller fått något uppdrag, eller några pengar, från regeringen för att öppna sina välfärdssystem, till exempel genom boenden.

– Vi valde den här tillståndsformen av humanistiska skäl. Det tvingar fram en kontakt med samhället och vi får koll på vilka människorna är, var de befinner sig och hur de mår. Det har vuxit fram en situation som är totalt oreglerad, i ett land som annars är så reglerat att du nästan behöver tillstånd för att lägga av en fjärt i det offentliga rummet, säger han.

Samtidigt är syftet med tillståndskravet också att göra det svårare för människor att tigga. Jimmy Jansson hoppas att det ska leda till en diskussion om andra alternativ. Det skulle till exempel kunna vara att privatpersoner skänker pengar till frivilligorganisationer, att regeringen jobbar hårdare i EU för att sätta press på hemländerna eller att Sida arbetar med insatser i byar i Rumänien och Bulgarien.

Frågan om hur kommunerna ska hantera utsatta EU-medborgare diskuteras över hela landet och skär rakt igenom partier. Diskussionen fick ny fart i december 2018, då moderatstyrda Vellinge i Skåne fick ja från högsta förvaltningsdomstolen till att införa tiggeriförbud.

Maria Chergui är gruppledare för Vänsterpartiet i Eskilstuna.

Maria Chergui är gruppledare för Vänsterpartiet i Eskilstuna. Foto: Ylva Sundgren

De som vill ha förbud eller tillståndskrav menar att tiggeri inte är människovärdigt, skapar otrygghet och inte är lösningen på fattigdom. Motståndarlägret anser att tiggeriförbud handlar om att förbjuda fattiga människor att be om hjälp och försätter dem i en än mer utsatt situation.

– Det handlar om en mänsklig frihet och rättighet, att, som en sista utväg, be om hjälp. På vilket sätt stör en fattig människa ordningen? Det är absurt! säger Maria Chergui, gruppledare för Vänsterpartiet i Eskilstuna.

Hon vill hellre se trygga sovplatser, som till exempel Göteborg har ordnat. Då måste kommunen skjuta till mer pengar och staten behöver bidra med en stödpott till kommunerna, för att de ska kunna hjälpa utsatta EU-medborgare, menar Maria Chergui.

En lång reva löper över den blåvita tältduken. Kameran sveper över det vandaliserade lägret i ett skogsparti i Eskilstuna. Nedrivna tält. Kläder spridda över marken. Någon har hällt rapsolja på täckena. Georgetta visar filmen på en mobil med sprucken skärm. Attacken skedde dagen innan, när hon och de andra var inne i stan för att tigga och panta burkar.

– Jag är rädd, säger hon.

 Georgetta tigger utanför Willys i Eskilstuna. Under gårdagen blev hennes läger vandaliserat. ”Jag är rädd”, säger hon.

Georgetta tigger utanför Willys i Eskilstuna. Under gårdagen blev hennes läger vandaliserat. ”Jag är rädd”, säger hon. Foto: Ylva Sundgren

Tomas Lindroos, direktor på Eskilstuna Stadsmission, berättar att hot, trakasserier och våld mot gruppen har ökat markant under de månader som gått sedan förvaltningsrätten gav grönt ljus för tillståndskravet. Bland annat försöker privatpersoner köra bort EU-medborgare som tigger eller kräver att få se deras tillstånd, saker som bara polisen har rätt att göra.

– Det blir okej att hata den här målgruppen, människor tar lagen i sina egna händer, säger han.

Tomas Lindroos på Eskilstuna stadsmission.

Tomas Lindroos på Eskilstuna stadsmission. Foto: Ylva Sundgren

Eskilstuna Stadsmission uppskattar att omkring 30–40 utsatta EU-medborgare befinner sig i kommunen. De flesta är romer från Rumänien och kommer från samma by. Stadsmissionen hjälper dem som vill att fylla i ansökan om tillstånd, men betalar inte ansökningsavgiften. Många som kommer hit är analfabeter och Stadsmissionen jobbar bland annat med att lära dem bokstäver och klockan.

I en soffa sitter paret Nicolai och Georgiana. De har kommit till Eskilstuna under fyra år. Hemma i Rumänien tar mormor och morfar hand om de fyra barnen som är mellan nio och femton år. Nicolai säger att de får 200 svenska kronor i barnbidrag varje månad, men det räcker inte långt. Georgiana berättar att barnen måste ha nya, rena kläder och skolmaterial, annars är de inte välkomna i skolan.

– Jag får inga pengar från något jobb, från socialen eller liknande. Om jag inte tigger här i Sverige får jag inte ihop pengar till barnens skolgång, säger hon.

Paret Nicolai och Georgiana kommer från Rumänien. De är i Eskilstuna för att samla ihop pengar så att deras barn ska kunna gå i skolan.

Paret Nicolai och Georgiana kommer från Rumänien. De är i Eskilstuna för att samla ihop pengar så att deras barn ska kunna gå i skolan. Foto: Ylva Sundgren

Diskussionen om tiggeriförbud och tillstånd i Sverige är inte ny. Det första tiggeriförbudet kom redan på 1500-talet, berättar Erik Hansson, forskare i kulturgeografi vid Uppsala universitet. På 1600-talet införde Stockholm till exempel tiggarlicens där bara stadens egna fattiga fick be om pengar. Den så kallade tiggargubben, en ordningsman, jagade bort alla som inte hörde hemma i Stockholm. Fram till att Sverige fick en nationell socialpolitik i början av 1900-talet skulle varje socken ansvara för sina egna fattiga, och de som inte tillhörde grannskapet fördrevs.

Erik Hansson har också studerat svenskarnas syn på tiggeri genom att bland annat göra intervjuer och gå igenom tidningsartiklar. Slutsatsen hans avhandling ”Det känns fel”. Om det svenska samhällets reaktioner på närvaron av tiggande EU-medborgare 2014-2016 är att vi mår dåligt av att se fattiga människor. Vi ställs ofrivilligt inför ett personligt moraliskt dilemma – att stötta eller inte stötta den som ber om hjälp. Det väcker en mängd känslor, från medlidande till irritation.

– Ångesten kan då projiceras på personen som tigger; eftersom den väcker en ond känsla måste det vara en ond person. Det finns en återkommande trend i historien att misstänkliggöra människor som tigger, särskilt romer, att de egentligen inte är fattiga utan tjuvar och bedragare, säger Erik Hansson.

 Erik Hansson, forskare vid Uppsala universitet.

Erik Hansson, forskare vid Uppsala universitet. Foto: Mattias Valenca

Tiggeritillstånd och förbud blir då ett sätt för politiker att visa sig handlingskraftiga och befria människor från det ångestframkallande mötet, fortsätter han. Men förespråkarna förklarar aldrig vad som ska hända med de fattiga människorna sedan. Själv vill Erik Hansson se nationella strukturella åtgärder för fattigdomsbekämpning, till exempel enligt Amnestys rekommendationer.

I kampanjen ”Också människa” driver Amnesty krav på att utsatta EU-medborgares mänskliga rättigheter ska tillgodoses i Sverige. Det handlar om tillgång till tak över huvudet, vatten, sanitet och sjukvård.

Kampanjen grundar sig på Amnestys rapport ”A Cold Welcome”, som publicerades i november 2018. Den visar att utsatta EU-medborgare lever under svåra förhållanden i Sverige och att deras rättigheter kränks. Organisationen vill också stoppa tiggeriförbuden.

På Amnestys huvudkontor i Stockholm upplever Johanna Westeson, sakkunnig i diskrimineringsfrågor, att retoriken var mer välvillig och solidaritetshandlingarna fler runt år 2014, när utsatta EU-medborgare började komma hit i större antal. Men de senaste två åren har tonen blivit hårdare. Gruppen reduceras till tiggare som stör ordningen, att de är ett samhällsproblem för Sverige och borde åka hem.

– Vi försöker i stället prata om deras inneboende värdighet och rättigheter som människor och vilka statens skyldigheter är gentemot dem, säger hon.

 Johanna Westeson, sakkunnig i diskrimineringsfrågor vid svenska Amnesty.

Johanna Westeson, sakkunnig i diskrimineringsfrågor vid svenska Amnesty. Foto: Amnesty International

Johanna Westeson är överväldigad över det stora engagemang som medlemmar och sympatisörer har visat i kampanjen. Ännu syns inga nya långtidshärbärgen, där utsatta EU-medborgare får bo under en längre tid, till, men Johanna Westeson menar att arbetet är långsiktigt.

Hon upplever redan att fler pratar om utsatta EU-medborgare som rättighetsbärare. Amnesty har också haft möten med Polisen, framför allt Stockholmspolisen fick kritik i rapporten för att på oklara grunder köra bort människor som tigger. Polismyndigheten arbetar nu för att ta fram ett rättsligt ställningstagande för hur ordningslagen ska tolkas i förhållande till människor som tigger.

Mats Engman, projektledare för kampanjen, berättar att nästa steg är att driva frågan om vård. I dag faller utsatta EU-medborgare ofta mellan stolarna och får själva stå för hela vårdkostnaden.

– Vi vill att regeringen ska göra klart att rätten till vård omfattar alla. De nuvarande reglerna kan tolkas på det sättet redan i dag, det gör till exempel Region Jämtland Härjedalen. Men i andra delar av landet fattas beslutet från fall till fall, säger Mats Engman.

Jonas Melinder är utvecklingsledare på Länsstyrelsen i Stockholm, som har ett regeringsuppdrag om nationell samordning för utsatta EU-medborgare. Han upplever att kommunerna famlar.

– Den politiska kompassen snurrar vilset just nu. Kommunerna vill att regeringen ska tala om vad de har för skyldigheter gentemot utsatta EU-medborgare, säger han.

Däremot är Jonas Melinder skeptisk till vissa delar i Amnestys kampanj. Ingen är till exempel tvingad att sova utomhus, menar han. På vissa platser finns härbärgen där människor får bo några nätter i taget, det går att hyra plats på en camping för en mindre summa och socialtjänsten är skyldig att avvärja akuta nödsituationer, det kan vara genom ett par nätters övernattning och hjälp att ta sig hem.

Frågan är bara vad ett akut nödbistånd är, här gör kommunerna olika tolkningar, säger Jonas Melinder. Du är inte heller hemlös för att du har ditt hem i ett annat land, tillägger han.

 Jonas Melinder, utvecklingsledare på Länsstyrelsen.

Jonas Melinder, utvecklingsledare på Länsstyrelsen.

Jonas Melinder och den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare, Claes Ling-Vannerus, har gjort flera resor till Rumänien och Bulgarien. Jonas Melinders bild är att det sker förbättringar. Det finns socialbidrag och bidrag för att värma upp hus, minimilönen har höjts och myndigheterna gör arbetsmarknadspolitiska åtgärder. På den senaste resan besökte de fem regioner där de träffade bland annat politiker och socialtjänst.

– De berättar att de försöker vara ute och förankra tillgängliga arbetstillfällen, berättar han. Men det är fortfarande mer attraktivt att åka till Sverige. De vill att vi ska motivera de vuxna att vara kvar hemma med sina barn. På en ort berättade kommunen och polisen till exempel om en äldre kvinna som hade hand om ett 25-tal barn, och de blir snabbt föremål för andra personer som utnyttjar dem till brott och prostitution. Skolgången blir snabbt nedprioriterad.

Jonas Melinder anser att Sverige redan tar ett stort ansvar för utsatta EU-medborgare. Det sker genom hjälporganisationer, privatpersoner som skänker pengar, direktkontakter med hemländerna och landets bidrag till EU.
– Vi måste ställa oss frågan: var går gränsen för ett lands ansvar för att lösa ett annat lands fattigdomsproblematik? Uppenbarligen är vi så vänliga och generösa att människor väljer att åka hit, konstaterar han.

Vägen framåt, menar Jonas Melinder, är att jobba mer via EU. Det är viktigt att följa upp vart EU-medlen tar vägen och han tycker även att EU-bidragen på tre år är alldeles för korta för att skapa långsiktig förändring.

Johanna Westeson på Amnesty tycker att svaret om tak över huvudet är märkligt. Hon berättar att det på många håll i Sverige inte finns härbärgen för utsatta EU-medborgare. Camping är inte heller billigt för den som inte har pengar till mat, fortsätter hon, och i flera fall har utsatta EU-medborgare inte tillåtits att campa även när de kunnat betala för sig. Hon menar också att Jonas Melinders resonemang är ​problematiskt:

– Det blir en idé om lycksökare som borde ta sig i kragen och stanna hemma och ta hand om sina barn. Det är ett stigmatiserande och farligt sätt att prata. De människor som vi har talat med är här eftersom de inte ser hur de ska kunna försörja sig och sina barn hemma i Rumänien.

Den förra nationella samordnaren, Martin Valfridsson, var först emot ett tiggeriförbud, men vände i frågan 2017. Anledningen var den norska dokumentären "Lykkelandet" (också visad i SVT) om människor som i Bergen tvingades tigga av ett kriminellt nätverk.

Kajsa Wahlberg vid polisens nationella operativa avdelning.

Kajsa Wahlberg vid polisens nationella operativa avdelning.

I Sverige är människohandel för tiggeriändamål och sexuella ändamål de två utnyttjandeformer som polisen arbetar mest med, berättar Kajsa Wahlberg vid polisens nationella operativa avdelning. År 2018 blev för första gången fler personer fällda för tiggeriändamål än för sexuella ändamål, tolv respektive tre personer.

– Jag tror att det beror på att polisen har fokuserat sina resurser mer på tiggeri samt att offren har blivit illa behandlade och därför velat samarbeta med polisen, säger hon.

Enligt Kajsa Wahlberg har antalet anmälningar om människohandel för tiggeriändamål legat stabilt de senaste åren när det gäller vuxna, strax under 30 om året. Men antalet fall med barn har ökat från sex år 2016 till sexton år 2018.

– De har i vissa fall varit svårutredda, då svenska myndigheter omhändertog barnet hävdes beslutet av förvaltningsrätten och föräldrarna återvände till hemlandet med barnet. Men en lagändring från den 1 september i år gör att vi kan behålla barnen längre och därmed får mer tid på oss att utreda, säger hon.

Thomas Hammarberg, socialdemokratisk riksdagsledamot och tidigare ordförande för Kommissionen mot antiziganism.

Thomas Hammarberg, socialdemokratisk riksdagsledamot och tidigare ordförande för Kommissionen mot antiziganism. Foto: Riksdagen

De som tigger får också in mindre pengar än tidigare. Kajsa Wahlberg menar att det kan bero på att färre har kontanter idag eller på att folk har blivit osäkra på vart pengarna går. Det har lett till att fler kvinnor som tigger också utnyttjas för prostitution. Hon tror att ett tiggeriförbud skulle kunna påverka människohandeln, eftersom antalet möjliga offer skulle minska.

Vinden har blivit kyligare och hösten känns i luften utanför riksdagen i Stockholm. Thomas Hammarberg väntar på trappan. Han är socialdemokratisk riksdagsledamot, var Europarådets kommissionär för mänskliga rättigheter åren 2006–2012 och ordförande för den svenska regeringens utredningskommitté Kommissionen mot antiziganism 2014–2016.

För att förstå frågan om tiggeri och utsatta EU-medborgare måste vi först se att den i huvudsak handlar om romer, eftersom de flesta som kommer hit är romer, säger han. Anledningen till att de tvingas ut från sina hemländer är antiziganism, djupt rotade fördomar mot romer.

Romer i Rumänien utanför sina tält i slutet av 1930-talet.

Romer i Rumänien utanför sina tält i slutet av 1930-talet. Foto: Bundesarchiv

Ända fram till mitten av 1800-talet var romerna slavar i Rumänien. Under andra världskriget bestämde den fascistiska regimen att den skulle göra sig av med romerna. De förvisades österut och hälften avled av påfrestningarna. När de överlevande fick återvända fanns de stigmatiserande fördomarna kvar.

– Det är denna antiziganism som driver fram fattigdomen och skapar spärrar för barnens skolgång. Arbetslösheten är skyhög, boendeförhållandena urusla och hälsoläget katastrofalt. Sjukvården fungerar också mycket illa för de fattiga romerna, säger Thomas Hammarberg.

Rumäniens diktator Ion Antonescu och Adolf Hitler när Rumänien den 23 november 1940 ansluter sig till Axelmakterna.

Rumäniens diktator Ion Antonescu och Adolf Hitler när Rumänien den 23 november 1940 ansluter sig till Axelmakterna. Foto: Library of Congress

Thomas Hammarberg menar att EU äntligen har börjat ta frågan om romernas situation på större allvar. Det finns nu ett visst tryck för att situationen i Rumänien och Bulgarien måste förändras. Fonderna som ska hjälpa länderna att bekämpa fattigdomen distribueras bättre, är mer träffsäkra och med mindre korruption. Men det går för långsamt.

Det är viktigt att Sverige fortsätter driva frågan med tyngd i EU, tycker han. Det vi kan göra här hemma är att behandla dem som medmänniskor och sätta stopp för hatbrotten:

– Jag har inte träffat någon bland dem som vill tigga, de vill få ett jobb. Men utan utbildning och det svenska språket är det svårt. Frivilliga grupper har emellertid ställt upp och organiserat vuxenutbildning och enklare jobb, som till exempel bärplockning, för dem.

Den 8 augusti 2015 avtäcktes ett minnesmonument i Rumäniens huvudstad Bukarest för att hedra de romer som dog under Porajmos, Förintelsen av romer under andra världskriget. Många romer i Rumänien deporterades till läger i Transnistrien och det beräknas att minst 19 000 personer dog.

Den 8 augusti 2015 avtäcktes ett minnesmonument i Rumäniens huvudstad Bukarest för att hedra de romer som dog under Porajmos, Förintelsen av romer under andra världskriget. Många romer i Rumänien deporterades till läger i Transnistrien och det beräknas att minst 19 000 personer dog. Foto: Bogdan Cristel/EPA/TT

Thomas Hammarberg är mycket kritisk till den socialdemokratiska kommunledningen i Eskilstuna. Att påstå att tillståndskrav och tiggeriförbud är till för de fattiga människornas egen skull är hyckleri, menar han.

– Om vi förbjuder deras närvaro här stigmatiserar vi dem inte bara i Sverige utan även i hemländerna. Då kommer de antiziganistiska krafterna på yttersta högerkanten att säga: ”Titta, de är så hopplösa att till och med det liberala Sverige måste förbjuda dem”, säger Thomas Hammarberg.

Text: Jennie Aquilonius
[email protected]
Foto: Ylva Sundgren
[email protected]

Eskilstunas tillståndskrav

Den 14 juni 2018 röstade kommunfullmäktige i Eskilstuna ja till förslaget från Socialdemokraterna, Moderaterna och Centerpartiet att kräva tillstånd för tiggeri, eller så kallad passiv pengainsamling, på allmän plats. Tillståndskravet skulle vara en del av den lokala ordningsstadgan och gälla på nio platser i kommunen.
Länsstyrelsen stoppade beslutet den 11 juli 2018 med hänvisning till att tiggeri inte stör den allmänna ordningen. Förvaltningsrätten upphävde länsstyrelsen beslut den 20 juni 2019. Tillståndskravet trädde i kraft den 1 augusti.

Georgetta utanför Willys i Eskilstuna.

Georgetta utanför Willys i Eskilstuna. Foto: Ylva Sundgren

Tillståndet utfärdas av polisen, som har bestämt att det gäller i tre månader och kostar 250 kronor. Den 12 september hade tolv ansökningar kommit in och åtta blivit beviljade. Polisen har rapporterat fyra brott mot kravet om tillstånd för passiv pengainsamling.

Tiggeriförbud och tillståndskrav

Frågan om förbud mot eller tillståndskrav för tiggeri har fått stor uppmärksamhet under det senaste året. Frågan orsakar splittring både mellan och inom partier. Först ut med tiggeriförbud var moderatstyrda Vellinge, som efter att ha fått nej från länsstyrelsen, kammarrätten och förvaltningsdomstolen till slut fick ja från högsta förvaltningsdomstolen i december 2018.

På riksplanet vill Moderaterna däremot ha ett nationellt tiggeriförbud. Flera kommuner kikar också nyfiket mot Eskilstuna, som var först i landet med tillståndskrav.

Tillståndet i Eskilstuna utfärdas av polisen, som har bestämt att det gäller i tre månader. Jimmy Jansson (S) har drivit frågan med stöd av M och C.

Tillståndet i Eskilstuna utfärdas av polisen, som har bestämt att det gäller i tre månader. Jimmy Jansson (S) har drivit frågan med stöd av M och C. Foto: Ylva Sundgren

Den lokala ordningsstadgan kräver nu tillstånd för passiv pengainsamling på nio platser i kommunen. Norrköping var på väg att rösta igenom en liknande modell, men Socialdemokraterna backade efter stark intern kritik.

Kommuner som begränsat (11 oktober)
Förbud är beslutat

Bromölla
Katrineholm
Lidingö
Staffanstorp
Sölvesborg
Trelleborg (överklagat)
Täby (inklusive återvinningsstationer)
Vellinge

Tillstånd krävs

Eskilstuna
Munkedal (Kommunfullmäktige har beslutat att en utredning ska göras om ordningsstadgarna ska ändras)

Ska eller kommer med stor sannolikhet införa någon form av begränsning framöver

Båstad
Danderyd
Ekerö
Kungsbacka (stoppat av domstol)
Skurup

Utsatta EU-medborgare i Sverige

Enligt polisen fanns det under 2018 drygt 4 800 utsatta EU-medborgare som tiggde i Sverige. Antalet har varit detsamma de senaste tre åren, 2015 uppskattade polisen att det handlade om 4 700 personer. De flesta kommer från Rumänien och Bulgarien. Som en del av den fria rörligheten har alla EU-medborgare som har giltiga id-handlingar rätt att bosätta sig i ett annat EU-land i tre månader utan att registrera sig hos landets myndigheter.

Källa: Uppdrag om nationell samordning avseende utsatta EU/ESS-medborgare som saknar uppehållsrätt i Sverige – lägesbild 2018

Vård

Alla människor har rätt till omedelbar vård i Sverige om de behöver det. Men reglerna för betalning ser olika ut. Personer från andra EU-länder, som kan bevisa att de har en sjukförsäkring i sitt hemland, till exempel genom det europeiska sjukförsäkringskortet, har rätt till nödvändig vård till vanliga patientavgifter i Sverige. Det förekommer att utsatta EU-medborgare saknar sjukförsäkring i sitt hemland och de omfattas då inte av den här EU-förordningen.

Enligt lagen om hälso- och sjukvård till vissa utlänningar som vistas i Sverige utan nödvändiga tillstånd har bland annat papperslösa rätt till vård som inte kan vänta till kraftigt subventionerat pris. Men eftersom utsatta EU-medborgare har rätt att vara i Sverige omfattas de inte av den lagen. Enligt förarbetena är det dock inte uteslutet att lagen i enstaka fall kan tillämpas på medborgare i EU. Det framgår inte av lagtexten när den tillämpningen är aktuell.

Källa: SKL och Eumedborgareisverige.se

Samförståndsavtal

Sedan 2015 har Sverige ett samförståndsavtal för kunskapsutbyte med Rumänien. Syftet är att utbyta erfarenheter och kunskap för att förbättra livet för utsatta medborgare. I avtalet finns fyra fokusområden: barns rättigheter, jämställdhet, välfärd och social omsorg. Sedan 2016 finns ett liknande avtal med Bulgarien.

Den nationella samordnaren för utsatta EU-medborgare har också ett internationellt samordningsansvar. Syftet är att ”bidra till alternativa, mer långsiktiga lösningar på hemorten för utsatta EU-medborgare”.

Källa: Uppdrag om nationell samordning avseende utsatta EU/EES-medborgare som saknar uppehållsrätt i Sverige – delrapport.

Anmälningar om människohandel för tiggeriändamål

År Vuxna Barn
2016 27 6
2017 27 13
2018 20 16
2019 4 8

Källa: Polisen

Läs mer om romer i Europa från Amnesty Press

ÅRSMÖTE2019: Het debatt om tiggeriförbud (13 maj 2019)

ÅRSMÖTE2019: Amnesty manifesterade för utsatta EU-medborgare (11 maj 2019)

Romer under attack i Bulgarien (28 februari 2019 – också i nummer 1/2019)

Amnesty: ”Sverige bryter mot mänskliga rättigheter” (25 november 2018)

Monalisa Pruteanu – Brobyggare i Göteborg (30 augusti 2018 – också i nummer 3/2018)

Nicoleta Bitu: Svårt bekämpa den nya antiziganismen (24 november 2017)

ALMEDALEN2017: ”Tiggeriförbud kan vara en inskränkning av yttrandefriheten” (9 juli 2017)

ÅRSMÖTE2017: Kränkningar av utsatta EU-medborgare i Sverige ska utredas av Amnesty (6 maj 2017)

En stark berättelse om överlevnad (11 december 2016 – recension av ”Jag är Gina”)

Non Grata i ett kallt Europa (27 maj 2016)

Katarina Taikon åter i debatten (1 oktober 2015)

ALMEDALEN2015: Romers rättigheter väger lätt i EU (5 juli 2015)

MR-DAGARNA I UMEÅ: ”Varför har vi inte fått veta? Det här handlar ju också om Sveriges historia” (17 november 2014)

ALMEDALEN: Het debatt om Sveriges nationella minoriteter och svenska staten (7 juli 2014)

Romskt motstånd i anti­ziganismens Ungern (5 mars 2013)

MR-DAGARNA: ”Antiziganismen är så utbredd att de ser inte oss romer som tillräckligt värdiga att få våra rättigheter” (20 november 2013)

Romer tvångsvräks i tusental (Amnesty Press nr 4/2013)

Angelina Dimiter Taikon – en romsk kvinna som rest sig (1 januari 2013)

Här lär sig minsta barn skilja på folk och folk - Amnesty Press reser till Šarišské Michaľany (Amnesty Press nummer 3/2012)

Tvångsvräkta till total isolering (Amnesty Press nummer 3/2012)

”Romer får ingen rättssäker asylprocess” (9 maj 2011)

Årsmöte 2010: De kommande sex åren spikade för svenska Amnesty (10 maj 2010)

Reportage | 2019-10-11
Av: Jennie Aquilonius
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019