Spännande men inte invändningsfritt om demokratins mening och form

I ”Folk&vilja” diskuterar de bägge professorerna Folke Tersman och Torbjörn Tännsjö frågan om vad demokrati är. En spännande bok som tvingar läsaren till reflektion, anser Fredrik Kron men vissa frågor borde ha problematiserats.

böcker | 2020-12-29
Av: Fredrik Kron
Folk & vilja.

Folk & vilja. Foto: Fri Tanke förlag

Bok: Folk & vilja. Ett försvar av demokratin i vår tid
Författare: Folke Tersman och Torbjörn Tännsjö
Förlag: Fri Tanke förlag

I essän Svensk höst (1982), först publicerad som en artikelserie i DN, skildrar den tyske författaren Hans-Magnus Enzensberger hur han förgäves försöker få tag på den svenska grundlagen. Han slås av ointresset för den samt förvånas av hur liten betydelse grundlagen och dess rättighetskapitel har i svensk demokrati anno 1982. 

År 1993 medverkar Bengt Göransson i ett seminarium på Stiftsgården i Rättvik. Det är ett klassiskt folkrörelsearrangemang med deltagare från olika organisationer, gemensamma middagar och luncher samt långa samtal under de många kaffepauserna. Bengt Göransson som är tidigare kultur- och utbildningsminister i socialdemokratiska regeringar 1982-1991 efterlyser en demokratisk teori bortom demokrati som beslutsteknik.

Han citerar en av nykterhetsrörelsens ideologer, Jalmar Furuskog, och dennes resonemang om att demokratin måste vara förbunden med människovärdet: ”Demokratin är en form. Den utsäger endast att folket skall styra. I praktiken innebär det att besluten skall fattas av folkmajoriteten. Det är idén om människovärdet som ger demokratin dess innehåll”.

Bengt Göransson ledde Demokratiutredningen som 1997-2000 presenterade 32 småskrifter och 13 forskarvolymer.

Bengt Göransson ledde Demokratiutredningen som 1997-2000 presenterade 32 småskrifter och 13 forskarvolymer. Foto: Riksdagen

Bengt Göransson refererar vidare till Olof Palme och Palmes klassiska uttalande: “Politik är att vilja.” Göransson menar att många har feltolkat detta till att politik är att bestämma men att det var precis tvärtom. Det som avsågs var viljan att samtala och konkretisera olika idéer och förslag, alltså den intellektuella processen; det demokratiska samtalet.

År 2000 lägger Demokratiutredningen fram sitt slutbetänkande med Bengt Göransson som dess ordförande. Statsministern Göran Persson hade talat om behovet av ett demokratiskt bibliotek och blev onekligen hörsammad. Ett antal hyllmeter av skrifter producerades i ämnen som; maktdelning, direktdemokrati, demokratins räckvidd, civil olydnad samt juridik och demokrati.

Därutöver arrangerades en rad seminarier med teman som den Atenska demokratin och med inbjudna internationella auktoriteter som den amerikanske statsvetaren Robert Dahl (1915-2014) eller den nederländska-amerikanska sociologen Saskia Sassen. Utredningen kom slutligen att plädera för ett deliberativt demokratiideal, alltså en demokrati vilande på samtal och deltagande från medborgarnas sida.

Men utredningen stack även ut näsan och försvarade utövandet av civil olydnad inom ramen för en demokrati samt var tveksamma till uppenbarhetsrekvisitet som länge hade begränsat möjligheten till prövning av föreskrift eller lag i relation till grundlag. 

I relation till dessa tre historiska exempel har Folke Tersman och Torbjörn Tännsjö en helt  annan ansats och upplägg i sin bok Folk och vilja.

Författarna tjudrar sig vid avgränsning: demokrati som beslutsform. Man vill hålla isär vad demokrati är och frågan om dess önskvärdhet. Ett perspektiv närliggande statsvetaren och publicisten Herbert Tingstens (1896-1973) idé om demokrati som överideologi. Gott så, uppsåtet är tydligt hos Tersman och Tännsjö.

Folke Tersman är professor i filosofi vid Uppsala universitet.

Folke Tersman är professor i filosofi vid Uppsala universitet. Foto: C Sturmark

Utgångpunkten blir följande: “Ett kollektivt beslut fattat av en grupp är demokratiskt om och endast om det tillkommit med hjälp av en demokratisk beslutsmetod. En demokratisk beslutsmetod är så beskaffad att då det finns en unik majoritetsuppfattning inom gruppen som brukar den, blir det gruppens beslut”.
Det är en avgrund i relation till Enzensberger, Göransson och Demokratiutredningen.

I god Tännsjöanda trampar författarna igenom demokratihistorien och samtida utmaningar samt tvingar läsaren att vässa sina argument. Men valet av perspektiv blir också författarnas problem. Den genomsnittlige Amnestymedlemmen kommer sannolikt inte känna sig övertygad av författarnas svar på hur skyddet för minoriteter ska tryggas:

Tillämpar vi ett proportionellt valförfarande, där partier som har en viktig roll att spela, kommer de som faktiskt fattar de politiska besluten - riksdagen och regeringen vara individer med särskild kompetens. Och tillämpar vi ett proportionellt valförfarande (till skillnad från majoritetsval i enpersonsvalskretsar, min kommentar) så kommer minoriteter inte bara att tolereras i samhället, de kommer också ges röst i den lagstiftande församlingen”.

Jaså: in Sweden we have a system…. 

Valdagen i Sverige 2014.

Valdagen i Sverige 2014. Foto: Riksdagen

Jag hade gärna sett att författarna gått i närkamp exempelvis med den amerikanske rättsfilosofen Ronald Dworkins (1931-2013) resonemang om rättigheter som trumf samt problematiserat rättssäkerheten i lite högre utsträckning än att lakoniskt konstatera att juridiken ska “koncentrera sig på exklusivt juridiska frågor”.

Torbjörn Tännsjö är emeriterad professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till ett fyrtiotal böcker.

Torbjörn Tännsjö är emeriterad professor i praktisk filosofi vid Stockholms universitet och författare till ett fyrtiotal böcker. Foto: SU

Det är en klassisk rättspositivistisk hållning och är till föga tröst för asylsökande eller tortyroffer som vare sig får upprättelse eller fristad då majoritetsförhållande i parlamentet inte är till hens fördel.

Tersman och Tännsjö har skrivit en spännande bok som tvingar läsaren till reflektion och eftertanke men en bok med undertiteln “Ett försvar av demokratin i vår tid” borde rimligen säga något om demokratins process, kultur och idé istället för att uteslutande ta upp dess form och system. I synnerhet då de hot som målas upp i inledningen (inskränkningar av mänskliga rättigheter och rättssäkerhet) knappast bara är av formnatur. Ett rejält resonemang kring  Robert Dahls demokratikriterier som är såväl av form- som process- och innehållsnatur hade varit välkommet.

Men ibland bränner det till som i avsnittet om civil olydnad. Där menar författarna att det inte alltid finns en plikt att följa beslut fattade genom demokratisk metod och hänvisar till utomlagliga aktioner till förmån för klimatet och mer specifikt de vilda skolstrejker som initierats av Fridays for Future. Ingen (besluts)regel utan undantag således. För kulturen äter ju som bekant strategin till frukost.

Fredrik Kron
kronfredrik65@gmail.com

böcker | 2020-12-29
Av: Fredrik Kron