Tjetjenien ett år senare

Ett år har nu gått sedan Moskva inledde sin militära operation i Tjetjenien. Vad som var avsett att bli en operation av endast begränsad omfattning utvecklades till krig. Idag tycks Tjetjenien vara långt från verklig fred.
I april meddelade Moskva att ryska styrkor brutit rebellernas motstånd och att republiken var under kontroll. Regelbundna rapporter sedan dess om överfall på grupper av ryska elitsoldater talar ett annat språk. Moskvas lägesbeskrivning visade dock att planer höll på att utarbetas hur en civil administration skulle byggas upp i Tjetjenien.

I juni utsåg president Putin den tjetjenske muftin Akhmad Kadyrev som ansvarig för en sådan administration. Hans befogenheter blev begränsade eftersom han underställdes såväl den ryske militärbefälhavaren för Tjetjenien som presidentrepresentanten för Nordkaukasus.

Kadyrev har hotats till livet av de tjetjenska rebellerna. Han är omtvistad i de egna leden men hans starka motstånd mot religiös extremism och terrorism ger honom ett stöd. Han deklarerade från början att han avsåg att inleda samtal för att skapa en bredare politisk samling i Tjetjenien i vilken han inte uteslöt Maskhadov. Maskhadovs reella makt över de rebelledare som opererar i Tjetjenien har ifrågasatts eftersom den tycks vara högst begränsad. Som folkvald president är han dock en viktig symbol och kan därför inte ignoreras. Det finns inga utsikter att förhandlingar kommer att föras med rebelledarna. Moskva betraktar dem som kriminella. Istället försöker Moskva att ´pacificera´ Tjetjenien och bygga ett civilt samhälle på de territorier de någorlunda kontrollerar.

Utvecklingen i Tjetjenien har utgjort och fortsätter att utgöra ett hot mot säkerheten i Nordkaukasus. Den ryska krigföringen avsåg att få ett slut på de terrordåd, kidnappningar och kriminalitet som spreds från Tjetjenien. Istället har kriget resulterat i att flyktingströmmar och rebeller spridits i en vid cirkel runt Tjetjenien. Sociala och ekonomiska förhållanden i Tjetjenien och Nordkaukasus skapar grogrund för politisk och religiös extremism. Den ryska politiken i området riskerar att motverka sitt syfte och främja snarare än förhindra en framväxt av extremism.

Det är nödvändigt att en normalisering av livet i Tjetjenien kommer i gång så snart som möjligt och att samhället stabiliseras. Kärnfrågan om Tjetjeniens politiska status står inte längre på dagordningen, istället gäller det att förhindra att Tjetjenien blir en härd för våld och instabilitet.

Frågan om och hur det internationella samfundet kan bidra till en fredsprocess i Tjetjenien diskuteras i en konferensrapport från Utrikespolitiska institutet ’Chechnya: the international community and strategies for peace and stability’. Där diskuteras bland annat frågan om hur Väst förhåller sig till Tjetjenien mot bakgrund av den brutala ryska krigföringen i Tjetjenien; hur OSSE (Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa) kunde spela en betydande roll i samband med det förra kriget; och sist men inte minst hur EU skulle kunna bidra till en långsiktig ekonomisk utveckling i Tjetjenien.

Sedan oktober 1999 ger EU humanitär hjälp till Tjetjenien (avsett för mat, medicinsk hjälp, byggnadsmaterial, vatten, sanitära-och hygienska hjälpmedel). Att få igång en långsiktig ekonomisk utveckling är däremot en betydligt större fråga med vida politiska implikationer.

’Chechnya: the international community and strategies for peace and
stability’. Konferensrapport. Utrikespolitiska institutet, Stockholm
(utkommer september 2000).

Lena Jonson, forskare vid Utrikespolitiska institutet