En krossad dröm

I Afghanistan har under de senaste åren funnits ett livaktigt medielandskap. Zan TV gav kvinnliga journalister en röst och möjlighet att ta upp ämnen som är tabu i Afghanistan. Nu har talibanerna åter makten och många journalister har flytt. En av dem är Ogai Wardak.

Reportage | 2021-09-28
Av: Urban Hamid
Även publicerad i AmnestyPress #3/2021
Inför Newroz i TV-studion 2019.

Inför Newroz i TV-studion 2019. Foto: Urban Hamid

Det är mars 2019, bara några dagar före Newroz, det persiska nyåret. På TV-stationen Zan TV i Kabul sjuder det av aktivitet. Man håller som bäst på att sätta upp dekorationer med nyårshälsningar skrivna med snirkliga persiska bokstäver och färggranna girlanger. Det största rummet, som brukar användas för specialprogram, görs om till något som ska föreställa ett vardagsrum. Det vackra trägolvet täcks av en färgglad handknuten matta.

I ena hörnet står ett BBC-team och filmar när Lyse Doucet, klädd i en turkos klänning av afghanskt snitt, intervjuar en av Zan TV:s unga stjärnskott, Ogai Wardak. Den unga kvinnan har knappt fyllt 20 år. Men eftersom hon är den på TV-stationen som pratar bäst engelska och den som sprudlar av energi och livslust har hon valts ut för att bli intervjuad av BBC.

Zan TV lanserades i april 2017 i Kabul och har 2019 redan låtit tala om sig utanför Afghanistans gränser. Det är kvinnor som fattar de redaktionella besluten. Det är de som syns i TV-rutan, det är de som gör reportagen och utsätter sig för stora risker när de är ute och filmar och intervjuar. De skyr inte ämnen som normalt är tabubelagda i ett land som kulturellt och socialt är traditionellt. På bästa sändningstid diskuteras kvinnofrågor i debattprogram eller i reportage. Det är ämnen som barn- eller tvångsgifte, våld i hemmet, hemlöshet bland kvinnor eller kvinnliga heroinmissbrukare. Många av TV-tittarna utgörs av utbildade unga afghanska kvinnor, men det finns också unga utbildade män som tittar på kanalen.

BBC:s Lyse Doucet möter Ogai Wardak på Zan TV i mars 2019.

BBC:s Lyse Doucet möter Ogai Wardak på Zan TV i mars 2019. Foto: Urban Hamid

Ogai Wardak har arbetat cirka ett år på Zan TV, men har redan blivit en av deras stigande stjärnor. Samtidigt som hon arbetar som journalist studerar hon miljöfrågor på Kabul-universitetet och som om det inte skulle räcka jobbar hon också på en förskola. På kanalen har hon sin egen show; Women’s power (kvinnokraft), där hon intervjuar kvinnor som utmärkt sig på något sätt.

Kvinnliga journalister i Afghanistan har en utsatt position eftersom det inte ses med blida ögon att kvinnor syns i media. En dotter, en hustru, en syster ska inte synas i sådana sammanhang för det bringar vanära åt familjen anser många religiösa och konservativa män. Många kvinnliga journalister har drabbats av hot och våld. Även Zan TV:s journalister har en hotbild mot sig. Ogai Wardak har själv utsatts för dödshot, berättar hon, då 2019:

– För ett tag sedan var det någon som ringde mig och sade åt mig att jag skulle sluta jobba som journalist. Då frågade jag vad de skulle göra om jag inte slutade. Då fick jag till svar att vi kommer att döda dig.

Men ingen kan hindra henne från att arbeta som journalist och att föra fram kvinnofrågor. Hon ser det som sin uppgift. Lite underförstått för att hon, som haft möjlighet tack vare stöd av sina föräldrar, vill uppmuntra andra flickor att förverkliga sig själva och sina drömmar precis som hon har kunnat göra. Men samtidigt som hon ser positivt på sin och Afghanistans framtid finns det ett svart orosmoln som hänger över henne och landet. USA har inlett samtal med talibanerna. Ogai Wardak och hennes kollegor på Zan TV är rädda att kvinnornas frihet och framtid ska komma att offras för att det ska bli fred och att allt som de afghanska kvinnorna kämpat för och lyckats åstadkomma ska gå om intet om talibanerna tar över igen.

En sista samexistens? Den 17 augusti intervjuas talibanledaren Mawlawi Abdulhaq Hemad i Tolo News av nyhetsankaret Beheshta Arghand. I slutet av augusti flydde hon från Afghanistan.

En sista samexistens? Den 17 augusti intervjuas talibanledaren Mawlawi Abdulhaq Hemad i Tolo News av nyhetsankaret Beheshta Arghand. I slutet av augusti flydde hon från Afghanistan. Foto: Youtube/Tolo News

Vi gör ett hopp långt fram i tiden till sommaren 2021. Talibanerna har inlett en militär offensiv mot den afghanska staten. De lägger under sig den ena provinsen efter den andra. Pentagon, Vita Huset, internationella analytiker – alla hävdar unisont att talibanerna inte kommer att kunna inta huvudstaden Kabul. Den afghanska nationella armén och polisen är alldeles för vältränade och välutrustade. Den felanalysen gjorde också många afghaner och blev mer eller mindre tagna på sängen när talibanerna tågade in i Kabul den 15 augusti.

Ogai Wardak trodde inte heller att de skulle kunna ta Kabul och möttes av en chock när hon kom fram till universitetet som var stängt och tomt. Av pliktkänsla tog hon sig till Zan TV eftersom man skulle ha ett redaktionsmöte om hur man skulle kunna återuppta verksamheten och börja sända igen efter att den mer eller mindre legat nere i några månader på grund av hotbilden mot stationen:

– Där höll alla tjejerna på att försöka ta sig därifrån. De sade att de var rädda att talibanerna skulle komma, så de försökte ta sig därifrån.

Därefter tog sig Ogai Wardak till förskolan där hon arbetar för att träffa personalen och barnen. Telefonerna gick varma när oroliga föräldrar hörde av sig och bad dem ta hand om barnen tills föräldrarna kunde komma och hämta dem.

– När jag kom hem hörde jag att talibanerna var i Kabul och att president Asharf Ghani hade lämnat Kabul. Det var en mardröm för oss alla, berättar Ogai Wardak på en svajig telefonlinje från Qatar.

Hon gömmer sig i hemmet. Men tre dagar efter Kabuls fall beger hon sig till universitet för att hämta några dokument. Nu är inte universitetet bara igenbommat, utan det är dessutom bevakat av talibaner. De tar hennes telefon och börjar fråga ut henne.

– Jag var livrädd när talibanerna stoppade mig. Jag trodde att jag skulle dö. De kommer att döda mig på gatan. Om de vet att jag är journalist, då dödar de mig på direkten, berättar Ogai Wardak.

En afghansk journalist som har valt att stanna kvar i Kabul och som vill vara anonym av säkerhetsskäl anser att de flesta reportrar inte har något att frukta:

–Talibanerna har inte jagat journalister, åtminstone inte systematiskt, däremot kan det vara vissa enskilda individer bland talibanerna som själva drivs av hämndbegär och vendettor som har gett sig på vissa journalister.

Den 7 september hölls en demonstration i Kabul mot Pakistans inblandning och för kvinnors rättigheter. Den upplöstes med våld av talibanerna. Sedan förbjöds alla demonstrationer tills vidare.

Den 7 september hölls en demonstration i Kabul mot Pakistans inblandning och för kvinnors rättigheter. Den upplöstes med våld av talibanerna. Sedan förbjöds alla demonstrationer tills vidare. Foto: EPA/TT

Han hänvisar till en trepartskommission, bestående av två talibaner med höga befattningar och en medierepesentant som utsetts av talibanerna för att undersöka övergrepp mot journalister. I samband med sitt första möte i kommissionen konstaterades det att det hade förekommit vissa överträdelser:

– Det rörde sig om några fall både i Kabul och provinserna, där talibaner hade slagit sönder kameror och även misshandlat några journalister.

Enligt honom har många journalister börjat tillämpa självcensur och undviker att kritisera talibanregimen. Av självbevarelsedrift undviker man ämnen som mänskliga och medborgerliga rättigheter och lag och ordning. Han tror att talibanrörelsen har genomgått en stor förändring om man jämför med för 20 år sedan.

Men han ser med oro på att talibanerna ska införa sin tolkning av sharialagar. Det skulle åter innebära en islamisk lagstiftning, som innebär att tjuvar får sina händer avhuggna, äktenskapsbrott straffas med stening till döds och att man kommer att införa offentliga avrättningar, konstaterar journalisten:

– Jag är inte optimistisk när det gäller pressfrihet och yttrandefrihet och många medborgerliga rättigheter av självklara skäl, åtminstone inte på kort sikt.

Hamid Samar, grundare av Zan TV, tillsammans med BBC:s Lyse Doucet 2019.

Hamid Samar, grundare av Zan TV, tillsammans med BBC:s Lyse Doucet 2019. Foto: Urban Hamid

Förklädd lyckades Zan TV:s grundare och ägare, Hamid Samar tillsammans med sin familj ta sig till flygplatsen i Kabul. Han tvingades lämna allting efter sig. Det värsta var att hans laptop med alla viktiga dokument och alla reportage som TV-stationen gjort under sin knappt treåriga verksamhet blev kvarlämnad hemma. Trots att han förlorat allt och fortfarande är väldigt omtumlad efter flykten som tog honom till USA, är han ändå optimistisk och beredd att kämpa vidare:

– Jag har redan hunnit prata med några av mina före detta anställda och frågat om de vill jobba med mig på den nya Zan TV.

Knappt två veckor efter Kabuls fall lyckades Ogai Wardak ta sig ut ur Kabul tillsammans med några kollegor. Hon har sett så många av sina drömmar krossas på grund av talibanernas maktövertagande. Nu börjar ett nytt liv i Europa.

– Jag hoppas att jag inte kommer att vara här i Europa så länge. Men att jag blir medborgare, får studera, ta hit min familj och ha ett hus. Och att jag kan bli en röst för alla afghanska kvinnor. Jag vill bli en röst för Afghanistan i hela världen, säger hon.

Urban Hamid
[email protected]

Fotnot: Urban Hamid och Måns Berthas arbetar med en film om Zan TV.

Afghanistan

Huvudstad: Kabul

Politik: 1919 blev Afghanistans självständighet erkänd av Storbritannien. 1978 tog kommunistpartiet PDPA makten och 1979 invaderade Sovjetunionen. Motståndsrörelsen, stödd av USA, Saudiarabien och Pakistan, tvingade fram ett sovjetiskt uttåg 1989. Talibanerna tog makten 1996 men tvingades bort från makten 2001. USA och Natos 20-åriga krig mot talibanerna slutade med uttåget i augusti 2021 då talibanerna återtog makten.

Yta: 652 864 km2 (Sverige 449 964 km2)

Befolkning: 33 miljoner.

Ahmed Rashids bok ”Talibanerna” är standardverket när det gäller beskrivning av talibanernas uppkomst och första maktövertagande 1996. Här den andra upplagan som kom på svenska 2010.

Ahmed Rashids bok ”Talibanerna” är standardverket när det gäller beskrivning av talibanernas uppkomst och första maktövertagande 1996. Här den andra upplagan som kom på svenska 2010. Foto: SAK

Talibanerna

Taliban betyder student och rörelsen har sitt ursprung i koranskolor i Pakistan där många unga manliga flyktingar från Afghanistan fick sin utbildning. Basen är bland pashtuner, en folkgrupp som finns både i Afghanistan och Pakistan.

Under ledning av mulla Omar inledde talibaner i Kandahar 1994 en militär offensiv. Missnöje med de krigsherrar från mujahedin som kastat in Afghanistan i inbördeskrig efter 1992 gjorde att talibanerna av många hälsades som en garant för lag och ordning.

Ett massivt stöd från Pakistan, ekonomiskt och militärt, gjorde att talibanerna 1996 kunde tåga in i huvudstaden Kabul och styrde fram till 2001.

Efter att Norra alliansen med stöd av USA intagit Kabul i november 2001 flydde talibanerna från storstäder. Med stöd från Pakistan kunde de sedan fortsätta ett krig som i augusti 2021 ledde till seger.

Farligt land för journalister

Afghanistan har de senaste åren varit ett farligt land för journalister, inte minst för de kvinnor som jobbat inom medierna. En rad journalister har dödats i riktade attacker.

Tre journalister vid Enekaas TV i Jalalabad mördades 2 mars.

Tre journalister vid Enekaas TV i Jalalabad mördades 2 mars. Foto: RSF

Den 2 mars mördades Sadida Sadat, Shahnaz Roufi och Mursal Waheedi i Jalalabad i östra Afghanistan. De tre unga kvinnorna arbetade för den lokala stationen Enekaas TV. Islamiska staten tog på sig morden. I december 2020 hade Malalai Maywand på samma station mördats, liksom hennes chaufför Taher Khan.

Den 30 april 2018 dödades nio journalister vid två självmordsbombningar i Kabul. I januari 2016 dödade en självmordsbombare sju anställda vid TV-kanalen Tolo News.

Enligt Reportrar utan gränser var det den 31 augusti bara drygt 70 av 700 kvinnliga journalister som fortfarande arbetade i Afghanistan.

Upptrappat våld mot journalister

Den 7 september hölls demonstrationer i flera afghanska städer med krav på respekt för kvinnors rättigheter och kritik mot Pakistan, som anses ligga bakom talibanernas maktövertagande. I Herat i västra Afghanistan dödades två personer och åtta skadades när talibaner öppnade eld. I huvudstaden Kabul sköt talibaner i luften för att skingra demonstranter.

I Kabul har journalister blivit angripna när de bevakat demonstrationer. CPJ, Committee to Protect Journalists, uppgav den 8 september att minst 14 journalister hade gripits under två dagar och att ett antal av dem hade misshandlats innan de frigavs.

Den nya talibanregeringen, som tillträdde den 7 september, förklarade att demonstrationer tills vidare är förbjudna då de stör ”ordningen”.

Ravina Shamdasani, talesperson vid FN:s kontor för mänskliga rättigheter, uppmanade den 10 september talibanerna att omedelbart upphöra med våld mot de ”som utövar sin rätt till fredliga möten och journalister som bevakar protesterna”.

Ashraf Ghani.

Ashraf Ghani. Foto: Mueller /MSC Wikimedia

Ashraf Ghani

Den 15 augusti lämnade president Ashraf Ghani Kabul och flydde till Uzbekistan. Han har senare fått asyl i Förenade Arabemiraten. I en video den 8 september bad Ghani om ursäkt för sin flykt, som han gjorde för att undvika blodsutgjutelse i huvudstaden. Ghani dementerade att han tog med sig enorma mängder kontanter vid flykten.

Ghani har sett sig som en reformatör och har lång akademisk och politisk erfarenhet. År 2014 blev han president efter ett omstritt val med anklagelser om valfusk. Vid valet 2019 blev han omvald, återigen efter anklagelser om valfusk. Ghanis styre har anklagats för omfattande korruption.

Bakgrundstexter: Ulf B Andersson

Läs också

Afghanistan’s Taliban Expand Their Interim Government (International Crisis Group 28 september 2021)

Afghanistan is on a countdown to economic collapse (Norwegian Refugee Council 27 september 2021)

ICC prosecutor leaves US forces out of new Afghanistan probe (al-Jazira 27 september 2021)

Statement of the Prosecutor of the International Criminal Court, Karim A. A. Khan QC, following the application for an expedited order under article 18(2) seeking authorisation to resume investigations in the Situation in Afghanistan (ICC 27 september 2021)

‘A lot of uncertainty and a lot of fear’: CPJ’s María Salazar Ferro on evacuating Afghan journalists (Committee to Protect Journalists 23 september 2021)

Afghanistan: Taliban Abuses Cause Widespread Fear (HRW 23 september 2021)

Afghan journalist Mohammad Ali Ahmadi shot and injured in Kabul (Committee to Protect Journalists 22 september 2021)

Afghanistan : “11 journalism rules” imposed by Taliban open way to censorship and arbitrary decisions , RSF warns (RSF 22 september 2021)

Mänskliga rättigheter i Afghanistan raseras av talibanerna (rapport från Amnesty International, International Federation for Human Rights (FIDH) och World Organisation Against Torture (OMCT) 20 september 2021)

Afghanistan: US drone strike admission a positive first step, but full investigation and accountability now needed (Amnesty International 17 september 2021)

Afghanistan: ICC more than ever at a standstill (Justiceinfo.net 16 september 2021)

More than 100 Afghan journalists appeal for help through RSF (RSF 16 september 2021)

Who Will Run the Taliban Government? (International Crisis Group 9 september 2021)

Vad händer i och om Afghanistan? (Amnesty International 8 september 2021)

Taliban fighters detain, flog, and beat journalists covering protests in Afghanistan (Committee to Protect Journalists 8 september 2021)

As staff flee, TOLO News vows to keep broadcasting from Afghanistan – for now (Committee to Protect Journalists 1 september 2021)

Afghanistan: Shameful failure of UNHRC special session to address escalating human rights crisis (Amnesty International 24 augusti 2021)

Läs mer om Afghanistan från Amnesty Press

Manifestation för Afghanistans kvinnor (30 augusti 2021)

Australien begick krigsbrott (26 december 2020)

Per Anger-pristagaren Najwa Alimi: ”Jag har kommit över rädslan inombords” (28 oktober 2019)

”Feg kapitulation” för USA, anser Amnesty: Domarna vid ICC stoppar undersökning av krigsbrott i Afghanistan (12 april 2019)

USA skärper tonen mot ICC: Åklagarens inresevisum återkallas (9 april 2019)

”Afghanistan är inte säkert” (20 oktober 2018)

MR-DAGARNA2017: Delade meningar om säkerheten i Afghanistan (11 november 2017)

ICC:s åklagare vill utreda brott i Afghanistan (3 november 2017)

Hekmatyar är tillbaka i Afghanistan (22 juni 2017)

Pressfrihetspris till den afghanska journalisten Najiba Ayubi (10 maj 2017)

Mänskliga rättigheter i skottlinjen i Afghanistan (22 mars 2017)

Afghanistan: Rekordstort antal civila offer under 2016 – IS misstänks för attack mot Röda korset (8 februari 2017)

Rekordstort antal civila dödsoffer – landssorg i Afghanistan efter IS-attacken mot demonstration (25 juli 2016)

Malalai Joya fortsätter kämpa i Afghanistan: “Jag är bara rädd för att vara tyst inför orättvisan” (Amnesty Press 24 mars 2016)

Hundratals demonstrerade i Kabul till minne av Farkhunda Malikzada (19 mars 2016)

Hoten mot kvinnors rättigheter – konferens i Stockholm om religiös fundamentalism (11 september 2015)

”Människor gör motstånd, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter” – Zahra Mousawy kämpar för att stärka kvinnor i Afghanistan (28 juni 2014)

Kvinnorna i Afghanistan som kämpar för en plats i politiken (3 juni 2013)

En stjärna i kosmos (Nummer 5/2012)

Krigets vardag (24 september 2011)

Det hopplösa kriget (15 mars 2011)

Nästa steg i Afghanistan: Förhandlingar med talibanerna? (15 april 2010)

”Med den här lagen så vill vi ge kvinnor mod att stå upp för sina rättigheter” (3 januari 2010)

Afghanistan ska lära fred från Nordirland (29 december 2009)

Det svåra fredsbygget i Afghanistan (12 november 2008)

Ahmed Rashid hoppas på ny USA-politik i Afghanistan (7 november 2008)

"Kvinnor möter dubbelt våld" (nummer 5/2007)

”Värre än ett zoo” - Malalai Joya avstängd (22 maj 2007)

Nu ska krigsherrarna få amnesti (nummer 2/2007)

En “fientlig kombattants” berättelse (2 januari 2007)

Juridisk gråzon för fångar i Afghanistan (22 maj 2006)

Fängslad journalist frigiven (22 december 2005)

Afghanistan: Våldet trappas upp inför landets första fria val (7 juli 2004)

Dramatik på loya jirgan: Kvinnlig delegat angrep afghanska krigsherrar (17 december 2003)

”Nya konstitutionen – en chans för Afghanistans kvinnor” (6 oktober 2003)

Kritik mot bevakningen av Afghanistankriget (24 februari 2003)

Sima Samar: Glöm inte Afghanistan (21 februari 2003)

Krigsherrar kan åtalas - Afghanistan ansluter sig till ICC (11 februari 2003)

Optimistisk Hamid Karzai på Europa-resa (22 december 2002)

Nästan 30 år av MR-brott - Amnestys långvariga engagemang för Afghanistan (nummer 6/2001)

Hekmatyar kommer alliera sig med talibanerna (10 november 2001)

Reportage | 2021-09-28
Av: Urban Hamid
Även publicerad i AmnestyPress #3/2021