»Ett fängelse utan väggar« - Amnesty Press i byn som kämpar mot kärnkraftsverket i Tamil Nadu

I byn Idinthakarai är invånarna oroliga för det kärnkraftsverk som ska tas i bruk i Kudankulam. Under protesterna har över 1 000 personer gripits och en del av dem hotas av åtal för ”uppror”. Amnesty Press har träffat protestledaren S.P. Udayakumar som inte kan lämna Idinthakarai.

S.P. Udayakumar, filosofie doktor i samhällsvetenskap, leder kärnkraftsmotståndarna.

Lugnet har lagt sig över byn Idinthakarai dagen efter Pongal, den fyradagars skördefest som hålls i den indiska delstaten Tamil Nadu. Runt om i byn sitter eftersläntrande inresta gäster som väntar på att ta sig hem.
– Gårdagens fest var en av de största manifestationerna vi vågat ha sedan september förra året, förklarar S.P. Udayakumar, ledare för People’s Movement Against Nuclear Energy, folkets rörelse mot kärnkraft.
Byn Idinthakarai i Indiens sydligaste delstat Tamil Nadu, har de senaste månaderna blivit navet i en protestvåg mot kärnkraftverket i grannbyn Kudankulam.
Som ett resultat av den tilltagande konflikten har staten upprättat en avskild zon som sträcker sig i en fem kilo-meters omkrets kring kärnkraftsanläggningen, inom vilken Idinthakarai ligger. I zonen gäller paragraf 144 i den indiska polislagen, en undantagslag gällande olaga sammankomster.

Långa möten hålls för att diskutera framtida strategier mot kärnkraftsverket.

– Nu har vi ständigt problem med att polisen stoppar människor från att åka in i Idinthakarai samtidigt som vi själva inte kan åka ut, förklarar han.
People’s Movement Against Nuclear Energy är en organisation som startades 2003 för att sätta ett samlingsnamn på bybornas kamp. Organisationen beskrivs också som den största anledningen till att kraftverket ännu inte producerar el enligt regeringens rapporter till departementet för atomenergi.
– Våra krav är inte politiska, allt vi önskar är att kunna fortsätta leva på den plats där vi är uppväxta och kunna fortsätta livnära oss på fisket på samma sätt som våra förfäder har gjort säger S.P. Udayakumar. Med de konsekvenser kärnkraftsverket kommer att ha på vårt levebröd kommer vi inte att kunna stanna.

Kärnkraftsverket finns ständigt närvarande i bybornas vardag.

Byborna har gjort egna studier med hjälp av flera forskare för att ta fram bevis på hur olämplig Kudankulam är som plats för ett kärnkraftsverk. De har bland annat upptäckt att berggrundens densitet är ovanligt låg och att det finns stora ihåliga utrymmen under marken vilka kan rasa samman i händelse av en jordbävning.
– Efter att vi på TV såg vad som hände i Japan med Fukushima började vi förstå vilka risker det fanns med kärnkraft. Kunde inte amerikansk teknologi tillsammans med japansk drift förhindra Fukushima, då kommer rysk teknologi i indiska händer att bli en dödlig katastrof, varnar S.P. Udayakumar.

Trots alla protester och vetenskapliga bevis fortsätter staten hävda att kärnkraftsverket är hundra procent säkert. Åtskilliga gånger har expertgrupper kallats till kraftverket för inspektioner, inte bara från indiska myndigheter men även från FN:s atomenergiorgan, IAEA.
– Problemet är att IAEA bara ser det de tillåts se för statens suveränitet väger tyngre än IAEA:s uppdrag, säger S.P. Udayakumar. Vi har även begärt att få ta del av rapporten om kraftverkets eventuella miljöpåverkan men har nekats varje gång. Först efter 23 år och en dom från Centrala informationskommittén till vår favör fick vi ta del av rapporten. Frågan är, vad är de så rädda för om allting nu är säkert?

Delstaten Tamil Nadu är även ökänd för sina strömavbrott som kan vara upp till 16 timmar.
– Staten hävdar att elunderskott ligger bakom strömavbrotten men alla vet att det är repressalier för att vi inte ska motarbeta kärnkraftsexpansionen, hävdar han.
Strömavbrotten har lett till att flera stora industrier valt att lämna delstaten då de inte kan lita på elförsörjningen. Ett exempel på det är att nästan trettio procent av läderindustrin enligt tidningen Business Standard har lämnat delstaten.

Ungdomar i Idinthakarai åker ofta ut för till kraftverket för att ropa slagord mot vakterna.

Någon riktig debatt kring hur protesterna slås ner av polisen har ännu inte väckts. S.P. Udayakumar är en av de personer, som på grund av sin ledande ställning i protesterna, upplevt de värsta angreppen. Han är tillsammans med tusentals andra personer sedan upptrappningen av protesterna efterlyst av polisen för att bland annat, enligt anklagelserna, ha förklarat krig mot staten, initierat olaga organisering mot staten, förräderi, uppror, olydnad samt våld mot polis och framförande av oanständig sång.
– Jag och min fru har upplevt alla typer av polistrakasserier. De har två gånger med hjälp av lokala huliganer vandaliserat skolan jag driver. De har gjort oanmälda husransakningar i mitt och mina vänners hem. De har frusit alla mina tillgångar, jag kan inte längre ta emot en check. De har dragit in mitt pass och framförallt anklagat mig för att bland annat ha förklarat krig mot staten. Jag har 19 allvarliga anklagelser mot mig, det räcker med en för att bli hängd säger S.P. Udayakumar med darrig röst.

De tre anklagelserna som i hans fall skulle kunna resultera i hängning enligt indisk lag är krigsförklaring mot staten, initiering av olaga organisering mot staten samt förräderi.
På grund av dessa beskyllningar kan S.P. Udayakumar inte lämna Idinthakarai, likt många andra boende runtomkring kärnkraftsverket då risken att bli gripen är för stor. Enligt honom har staten skickat 10 000 poliser för att säkerställa att inga oönskade personer tar sig in i området samt att de mest betydande människorna från byarna inte kan lämna området.
– Vi bor 12 000 personer i byarna häromkring, det är nästan en polis per invånare, konstaterar han.

Trots detta känner han sig relativt säker i byn. Han förklarar att Idinthakarai ligger geografiskt bra till då byn ligger ute på en udde, så om polisen intar byn vet de att byborna kan omringa dem och tvinga ut dem i havet, vilket hände under konfliktens höjdpunkt den 11 september 2012. Därför går inte polisen in i byn så länge de inte måste, menar han.
– Så just nu är vårt enda sätt att undvika en säker död att stanna här. Vi lever i ett fängelse utan väggar, säger han med en sorgsen blick.

Vilken framtid har människorna i byn?

Två personer kommer in och säger till S.P. Udayakumar att det är dags för honom att ta farväl av de sista gästerna. Han lunkar efter de två männen medan tonårspojken Anajan stannar kvar.
Vi strosar längs stranden med kärnkraftsverket i bakgrunden och Anajan berättar om sin uppväxt i byn och hur han har älskat att växa upp på en så vacker och fridfylld plats:
– Vi tänker inte flytta på oss, jag tänker leva mitt liv här precis som min far och alla generationer före honom har gjort. Det är min rätt att få njuta av denna vackra plats precis som mina föräldrar fått göra.

Text och bild: André Larsson

Bakgrund/Kudankulam

1988 ingick Indien ett avtal med dåvarande Sovjetunionen beträffande byggnationen av två kärnkraftsreaktorer i byn Kudankulam i södra Indien.
Tjugofyra år senare har elproduktionen ännu inte kommit igång samtidigt som protesterna mot kraftverket tilltar. Trots upprepade misslyckanden att starta elproduktionen slöt Indien i december 2008 ännu ett avtal med Ryssland gällande byggnation av ytterligare två reaktorer i Kudankulam.

Sedan september 2012, då väldiga sammandrabbningar mellan bybor och polis förekom, lever nu byborna runtomkring Kudankulam i isolering tack vare den nyligen upprättade avskilda zonen. Under protesterna sköt polisen ihjäl en person i byn Manappad. Minst 60 demonstranter skadades och polisen plundrade egendom och brände upp fordon som tillhörde lokalbefolkningen.

Amnesty har kritiserat polisens metoder och att sex personer i People’s Movement against Nuclear Energy sitter fängslade utan att ställas inför rätta. I samband med att Rysslands president Vladimir Putin den 24 december besökte Indien varnade Amnesty för att S.P. Udayakumar och andra ledande kärnkraftsmotståndare riskerade att gripas.