Hekmatyar är tillbaka i Afghanistan

Den 21 juni beskrev Tadamichi Yamamoto, chef för FN:s mission i Afghanistan UNAMA, i en rapport till FN:s säkerhetsråd säkerhetssituationen i Afghanistan som fortsatt labil och varnade för att det kan bli mycket värre. Talibanerna kontrollerar allt större områden i Afghanistan och Islamiska staten, IS, fortsätter med sina angrepp riktade mot civila hazarer, som är shiamuslimer, Den afghanska regeringen kan dock glädja sig åt att Gulbuddin Hekmatyar, en av landets mest ökända krigsherrar, efter 20 år har återvänt till sitt hemland och nu har slutit fred.

Efter 20 år är krigsherren Gulbuddin Hekmatyar (i glasögon i mitten) tillbaka i Afghanistan. Här hälsas han av anhängare vid ett möte i Jalalabad den 30 april. Foto: Noorullah Shirzada/AFP/TT

Den 29 april gjorde Gulbuddin Hekmatyar sitt första framträdande i Afghanistan på 20 år. Han talade i provinsen Laghman inför anhängare och sade att han vill ha ”ett fritt, stolt, självständigt och islamiskt Afghanistan”. Hekmatyar uppmanade också talibanerna att upphöra med det meningslösa kriget. Den 4 maj togs han emot i presidentpalatset i huvudstaden Kabul av president Ashraf Ghani som i en enhetsregering styr landet tillsammans med Abdullah Abdullah efter det ökända fuskvalet år 2014 då de båda konkurrerade om presidentposten.

Gulbuddin Hekmatyar lovade att kämpa för talibanernas alla legitima krav om de väljer att utse honom till ”sin broder” i fredsförhandlingar med den afghanska regeringen. Han kritiserade också den nationella enhetsregeringen, rapporterar RFE/RL.

I september 2016 slöt Hekmatyar fred med regeringen. Han lovade då att hans grupp Hezb-e Islami ska lägga ned vapnen och i gengäld ska fångar från gruppen friges. Gulbuddin Hekmatyar fick amnesti för brott.

Efter att ha anlänt till provinsen Laghman den 26 april, där han träffade guvernören och framträdde vid ett offentligt möte, reste Gulbuddin Hekmatyar i en tungt beväpnad konvoj med hundratals fordon, till huvudstaden Kabul. Efter mötet i presidentpalatset hölls den 5 maj ett masmöte på Ghazi-stadion där Hekmatyar talade till sina anhängare.

Den 11 maj kom dock frågetecken kring fredsavtalet då RFE/RL rapporterade att Hezb-e Islamis talesperson Qareem ur Rahman sagt att gruppen inte skulle lämna in sina vapen. Han förklarade att det var ”nödvändigt” att de cirka 3 500 milismännen behöll sina vapen för att skydda sig mot talibanerna och IS, Islamiska staten.

Skärmdump från RFE/RL:s film om Gulbuddin Hekmatyars massmöte i Kabul. Foto: Radio Free Europe/Radio Liberty

År 2003 terroriststämplades Hekmatyar av USA men i februari 2017 beslöt FN:s säkerhetsråd att ta bort honom från sin sanktionslista och nu har han återvänt till politiken i sitt hemland.

Gulbuddin Hekmatyar var under 1970-talets början involverad i afghansk vänsterpolitik och hamnade i fängelse efter ett mord på en maoistisk student i en rivaliserande vänstergrupp. Efter att ha frigetts i en amnesti anslöt han sig till en muslimsk ungdomsorganisation.

År 1975 bildade han partiet Hezb-e Islami som fick stöd av Pakistan. År 1978 genomfördes den så kallade saur-revolutionen när det folkdemokratiska partiet genomförde en kupp och tog över makten. Den nya kommunistregimen präglades dock av fraktionsstrider och partiets försök att genomföra reformer mötte snart ett väpnat motstånd på landsbygden.

Sovjet marscherade in i Afghanistan i december 1979 och gav stöd till en fraktion inom partiet och flög in Barbrak Karmal från Tjeckoslovakiens huvudstad Prag, där han befann sig i exil. Sovjets inmarsch ledde till ett uppsving i det väpnade motståndet och Hezb-e Islami blev en av de viktigaste mujaheddin-grupperna. USA, Storbritannien, Kina, Iran, Saudiarabien och Pakistan satsade stora resurser på att stödja grupper som bekämpade kommunistregimen och de sovjetiska styrkorna.

Gulbuddin Hekmatyar fick ett omfattande stöd av Saudiarabien och USA och togs emot av den dåvarande brittiska premiärministern Margaret Thatcher i London år 1986.

USA:s president Ronald Reagan tar emot sina allierade bland afghanska mujaheddin i Vita huset 1983. Foto: Wikimedia

Efter det sovjetiska uttåget 1989 tog det tre år innan mujaheddin-grupperna lyckades störta kommunistregimen som då leddes av Najibullah. Ett inbördeskrig inleddes år 1992 som avslutades när talibanerna intog Kabul 1996. Det som kallades Norra alliansen fortsatte ha kontroll över en mindre del av norra Afghanistan men fortsatte att inneha landets plats i FN. Talibanregimen erkändes endast av Pakistan, Saudiarabien och Förenade arabemiraten.

Hekmatyars Hezb-e Islami anklagas under inbördeskriget för otaliga övergrepp och han blev känd som ”Kabuls slaktare” när tusentals människor dödades under urskillningslös beskjutning av huvudstaden. Efter att kortvarigt ha varit premiärminister år 1996 flydde Hekmatyar till Iran. Efter angreppen mot USA den 11 september 2001 gav USA, Storbritannien och Ryssland omfattande stöd till den Norra alliansen och i november 2001 störtades talibanregimen som hade gett skydd åt al-Qaida.

Gulbuddin Hekmatyar uppmanade då till jihad mot USA. Efter påtryckningar från den nya regeringen i Afghanistan och USA kastades Gulbuddin Hekmatyar ut ur Iran den 10 februrai 2002 och Hezb-e-Islamis kontor i Iran stängdes. Under senare år antas han befunnit sig i Pakistan. Det har också cirkulerat uppgifter om att han besökt Turkiet.

Under åren fram till fredsavtalet hösten 2016 har Hezb e-Islami fortsatt bekämpa regeringen och de utländska styrkorna men deras militära kapacitet har varit betydligt mindre än talibanernas. Gulbuddin Hekmatyars återkomst har inte hälsats med glädje av alla afghaner. FN-missionen i landet mottog den 25 maj en petition från afghaner som kräver rättvisa efter övergrepp från Hezb-e Islami. Hundratals personer har också demonstrerat i Kabul.

Och äldre afghaner minns den tid då Gulbuddin Hekmatyar och Hezb e-Islami anklagades för att kidnappa och mörda politiska motståndare bedrev tortyr i organisationens hemliga fängelser i Pakistan. Hekmatyars parti anklagades också för syra-attacker mot kvinnor, mord på afghanska intellektuella i Pakistan och våldsamma attacker på organisationer som arbetade med utbildning och hälsoprogram för afghanska kvinnor i flyktinglägren i Pakistan.

Ulf B Andersson

Fotnot: En kortare version av denna artikel publiceras i Amnesty Press nummer 2/2017.

Läs också

Security Situation Worsening In Afghanistan, UN, Pentagon Warn (RFE/RL 22 juni 2017)

Afghanistan War Crimes Suspect Comes Home. Hekmatyar Deal an Affront to Victims of Grave Abuses (Human Rights Watch 21 september 2016)

Secret Affairs, By Mark Curtis (Reviewed by Kim Sengupta – The Independent 29 juli 2010)

Läs mer från Amnesty Press

Pressfrihetspris till den afghanska journalisten Najiba Ayubi (10 maj 2017)

Mänskliga rättigheter i skottlinjen i Afghanistan (22 mars 2017)

Afghanistan: Rekordstort antal civila offer under 2016 – IS misstänks för attack mot Röda korset (8 februari 2017)

Rekordstort antal civila dödsoffer – landssorg i Afghanistan efter IS-attacken mot demonstration (25 juli 2016)

Malalai Joya fortsätter kämpa i Afghanistan: “Jag är bara rädd för att vara tyst inför orättvisan” (Amnesty Press 24 mars 2016)

Hundratals demonstrerade i Kabul till minne av Farkhunda Malikzada (19 mars 2016)

Hoten mot kvinnors rättigheter – konferens i Stockholm om religiös fundamentalism (11 september 2015)

”Människor gör motstånd, särskilt när det gäller kvinnors rättigheter” – Zahra Mousawy kämpar för att stärka kvinnor i Afghanistan (28 juni 2014)

Kvinnorna i Afghanistan som kämpar för en plats i politiken (3 juni 2013)

En stjärna i kosmos (Nummer 5/2012)

Krigets vardag (24 september 2011)

Nästa steg i Afghanistan: Förhandlingar med talibanerna? (15 april 2010)

”Med den här lagen så vill vi ge kvinnor mod att stå upp för sina rättigheter” (3 januari 2010)

Afghanistan ska lära fred från Nordirland (29 december 2009)

Det svåra fredsbygget i Afghanistan (12 november 2008)

Ahmed Rashid hoppas på ny USA-politik i Afghanistan (7 november 2008)

"Kvinnor möter dubbelt våld" (nummer 5/2007)

”Värre än ett zoo” - Malalai Joya avstängd (22 maj 2007)

Nu ska krigsherrarna få amnesti (nummer 2/2007)

Juridisk gråzon för fångar i Afghanistan (22 maj 2006)

Fängslad journalist frigiven (22 december 2005)

Afghanistan: Våldet trappas upp inför landets första fria val (7 juli 2004)

Dramatik på loya jirgan: Kvinnlig delegat angrep afghanska krigsherrar (17 december 2003)

”Nya konstitutionen – en chans för Afghanistans kvinnor” (6 oktober 2003)

Kritik mot bevakningen av Afghanistankriget (24 februari 2003)

Sima Samar: Glöm inte Afghanistan (21 februari 2003)

Krigsherrar kan åtalas - Afghanistan ansluter sig till ICC (11 februari 2003)

Optimistisk Hamid Karzai på Europa-resa (22 december 2002)

Nästan 30 år av MR-brott - Amnestys långvariga engagemang för Afghanistan (nummer 6/2001)

Hekmatyar kommer alliera sig med talibanerna (10 november 2001)