Kvinnorna i Afghanistan som kämpar för en plats i politiken

Shukria Barakzais karriär startade med piskrapp från talibanernas religiösa polis. Rangina Kargar smög som 12-åring iväg för att i hemlighet lära sig engelska trots talibanernas dödshot mot henne och hennes familj. Idag är de båda parlamentsledamöter och Shukria Barakzai har meddelat att hon ställer upp i presidentvalet 2014.

reportage | 2013-06-03
Av: Vera Häggblom

Shukria Barakzai och Rangina Kargar besökte Stockholm tillsammans med parlamentskollegorna och kvinnorättskämparna Shinkai Karokhail och Raihana Azad inom ramarna för ett utbytesprogram med svenska riksdagsledamöter. Vid en pressträff arrangerad av Kvinna till Kvinna, Operation 1325 och Svenska Afghanistankommittén berättar parlamentarikerna om kvinnornas situation i landet som har beskrivits som den farligaste platsen i världen att leva på som kvinna.

– Den största fienden för kvinnorna i Afghanistan är traditionen, den största rädslan är bristen på säkerhet, den största bedriften vore utbildning och det mest kraftfulla verktyget vore jämlikhet. För utan kvinnorna blir det varken demokrati eller fred i Afghanistan, sammanfattar Shukria Barakzai situationen i en intervju med Amnesty Press.

Shukria Barakzai aspirerar på presidentposten i valet 2014.

Shukria Barakzai aspirerar på presidentposten i valet 2014. Foto: Vera Häggblom

Just bristen på säkerhet är särskilt aktuell nu med tanke på att de NATO-ledda styrkorna som har befunnit sig i landet de senaste tolv åren drar sig tillbaka 2014.
– De utländska regeringarna måste fråga sig om nästa år verkligen är rätt tid för ett tillbakadragande med tanke på presidentvalet och fredsprocessen. Kommer de afghanska styrkorna att kunna garantera kvinnors säkerhet och kvinnors rättigheter?, frågar sig kvinnorättsaktivisten Shinkai Karokhail och tar upp ett fall där en kvinna som varit politiskt aktiv dödades av talibanerna strax efter att de utländska trupperna dragit sig ur provinsen där hon bodde.

Att ständigt leva med döden som ett hot är något flera av de afghanska gästerna har erfarenhet av.
– Jag vet inte hur jag har överlevt tills idag. Jag vill inte säga att jag är van vid att leva med rädslan men tyvärr är det så, säger Shukria Barakzai.

Den rädslan har dock inte hindrat henne från att oförtrutet fortsätta arbeta för kvinnors rättigheter. Ett arbete som tog fart på riktigt då hon för första gången i sitt då 26-åriga liv blev slagen med piska av talibanernas religiösa polis för att hon promenerade hem utan manlig eskort efter ett läkarbesök.
– Den händelsen förändrade verkligen mitt liv. Jag grät utan uppehåll i två dagar och mådde väldigt dåligt då jag tänkte på vad som hade hänt. På den tredje dagen öppnade jag en hemlig skola för flickor. Jag sade till mig själv att nu får det vara nog. Så talibanernas slag blev faktiskt det som la grunden till min karriär, säger Shukria Barakzai.

Trots händelsen säger Shukria Barakzai att hon kan tänka sig att inkludera talibanerna i en demokratisk process, dock under en rad förutsättningar:
Om de tror på konstitutionen, om de slutar med sina kriminella aktiviteter, om de bryter banden med terrornätverket – vem är jag i så fall att hindra dem från att delta? Men det är många om…

Även den yngsta ledamoten i det afghanska parlamentets underhus, Wolesi Jirga, har starka minnen från talibantiden. 29-åriga Rangina Kargar minns hur hon som 12-åring nyligen blivit moderslös och som äldsta flicka i familjen stod ensam med ansvaret för hemmet och de fem småsystrarna. Samtidigt funderade hon på hur hon skulle kunna fortsätta att utbilda sig och sina systrar och sökte därför upp en privatlärare som var villig att lära dem engelska.
– Sedan kom talibanerna på oss och hotade min far med att de skulle döda honom och hans familj om han fortsatte att låta oss studera. Så då smög vi ut gömda under våra purdah (heltäckande plagg), säger Rangina Kargar med ett skratt, men tillägger:
– Det var en väldigt jobbigt tid för mig.

Med en guldfärgad smartphone i handen och över 4 000 vänner på Facebook personifierar Rangina Kargar den nya, moderna generationen afghaner som enligt henne själv tror på demokrati, mänskliga rättigheter och som står upp för kvinnors rättigheter. Den nya informationsteknologin använder hon för att skaffa sig kunskap och på så sätt få ett övertag över sina politiska motståndare:
– Jag behärskar den moderna teknologin, det gör inte de, säger hon.
Hon syftar på de äldre män i parlamentet som brukar tala om för henne att hon är för ung och för oerfaren och att hon inte borde tala till de som är äldre, då detta av vissa tolkas som ett tecken på bristande respekt.

Rangina Kargar företräder den unga generationen afghaner som tror på demokrati och mänskliga rättigheter.

Rangina Kargar företräder den unga generationen afghaner som tror på demokrati och mänskliga rättigheter. Foto: Vera Häggblom

Rangina Kargar representerar Faryab-provinsen i norra Afghanistan och blev invald i parlamentet 2010. Hon tillhör inget politiskt parti och nominerade sig själv till parlamentsvalet. Under kampanjen undkom hon ett bombdåd med livet i behåll och hennes make misshandlades och fick hotbrev där det stod att man skulle döda honom och hans fru.
– Hans enda ”brott” var att han lät mig gå ut. Men han har aldrig sagt åt mig att sluta med mitt politiska arbete, säger Rangina Kargar.
Inför framtiden är hon positiv:
– Jag tror att om regeringen tror på den här nya generationen så kommer vi att få en fredlig framtid i Afghanistan.

Shukria Barakzai ställde upp i parlamentsvalet redan 2004. Då hade hon just suttit med i Loya Jirga, det råd som hade till uppgift att lägga fram ett förslag till Afghanistans nya konstitution. I konstitutionen slås det fast att en fjärdedel av platserna i parlamentet ska vara reserverade för kvinnor. Med en megafon för 75 dollar i handen gick Shukria Barakzai ut på gatorna och berättade om valet och att kvinnor nu kunde bli valda.
– Det här drog mycket folk till sig, för de var inte vana vid att se kvinnor ropande ute på gatorna. Jag sade inte ”rösta på mig”, jag sade ”gå och rösta på kvinnorna”! För mitt största mål var att få in kvinnorna i parlamentet.
Samtidigt kandiderade hennes make till parlamentet som representant för samma region men för ett annat parti.
– Han använde en halv miljon dollar till valkampanjen. Jag blev invald, han blev det inte, säger Shukria Barakzai.

På frågan om huruvida kvinnorna lyckas driva sina frågor i parlamentet svarar Shukria Barakzai att kvinnorna fysiskt sett finns där men att de måste uppmuntras till att använda sin politiska makt till att främja kvinnornas rättigheter.
– Kvinnorna kommer från olika provinser, miljöer och bakgrunder. Det är inte så att vi alla alltid vill samma saker, men oftast när det handlar om kvinnofrågor försöker vi vara enade. Ibland lyckas vi med det, ibland inte, säger hon.

Parlamentsledamöterna Shinkai Karokhail, Shukria Barakzai, Rangina Kargar och Raihana Azad deltar i ett utbytesprogram med fyra svenska riksdagsledamöter som reste till Afghanistan i oktober 2012.

Parlamentsledamöterna Shinkai Karokhail, Shukria Barakzai, Rangina Kargar och Raihana Azad deltar i ett utbytesprogram med fyra svenska riksdagsledamöter som reste till Afghanistan i oktober 2012. Foto: Vera Häggblom

Då Shukria Barakzai arbetade som mest för att garantera kvinnors rättigheter genom arbetet med den nya konstitutionen tog maken en andra hustru bakom ryggen på henne. Nu för hon en kampanj mot månggifte samtidigt som hon fortfarande lever med maken.
– Barnen älskar sin far. Dessutom är det i Afghanistan mannen som får vårdnaden om barnen vid en skilsmässa, säger Shukria Barakzai.

Då Shukria Barakzai talar om hur viktigt det var för henne att få in kvinnorna i parlamentet ser hon mig plötsligt rakt i ögonen med sin genomträngande blick.
– Du kan inte förstå det här för du har i ditt samhälle aldrig upplevt hur det är att vara en andra klassens människa. Du kommer aldrig att förstå den smärtan. Men kanske hade din morfarsmor förstått. Jag förstår deras offer. Genom den generationens hårda arbete har ni idag fått lika rättigheter för män och kvinnor.

Men kvinnor i Sverige får fortfarande i genomsnitt bara drygt 80 procent av lönen.
– Ja, jag blev chockad då jag hörde det! Vi pratade med ett manligt nätverk i den svenska riksdagen häromdagen och eftersom arbetet för kvinnors rättigheter inte hör till en viss geografisk plats kände vi att det var vårt ansvar att påpeka för dem att de måste reformera lönesystemet. För det här är ett tydligt exempel på könsdiskriminering!

Nästa år är det dags för president Hamid Karzai att lämna över presidentposten genom ett val som förhoppningsvis inte kommer att kantas av samma höga våldsnivå, låga deltagande och anklagelser om valfusk som presidentvalet 2009. Om Shukria Barakzai skulle bli vald till president är hon säker på vilken fråga hon skulle fokusera på:
– Rättvisa. Om du straffar ”the bad guys” reformerar du systemet, om du ger samhällsservice till alla hörn av landet ger du ett värde till folket i hela Afghanistan. Rättvisa är inte bara ett ord (word), det är en hel värld (world)!, säger Shukria Barakzai och ler brett.

Text och foto: Vera Häggblom

Läs mer
'Dark future' for women's rights in Afghanistan (Human Rights Watch 22 maj 2013)

Afghan parliament halts debate on women's rights law (BBC 18 maj)

En stjärna i kosmos (ledare i Amnesty Press nr 5/2012)

Missing the target (rapport om kvinnors situation i Afghanistan från Svenska Afghanistankommittén, Kvinna till Kvinna och Operation 1325 hösten 2012)

reportage | 2013-06-03
Av: Vera Häggblom