En “fientlig kombattants” berättelse

böcker | 2007-01-02

Enemy combatant. A British Muslim’s journey to Guantánamo and back.
Moazzam Begg (medförfattare Victoria Brittain)
Free Press
2006

I tre år satt Moazzam Begg fängslad utan rättegång, utpekad som "fientlig stridande" av USA. I boken ”Enemy combatant”, utgiven av brittiska Free Press, berättar han sin historia.

Islamabad, Pakistan, den 31 januari 2002. Det ringer på dörren till huset där Moazzam Begg bor tillsammans med sin familj. När Moazzam öppnar, pressas en pistol mot hans huvud. En grupp män, uppenbarligen västerlänningar, tvingar ned honom på golvet, binder honom till händer och fötter, trär en huva över hans huvud och drar in honom i en bil. En av männen håller upp ett par handfängsel framför Moazzams ögon. ”Vet du vad jag fått de här ifrån?”, frågar han.
Moazzam svarar att han inte har någon aning.
”Jag har fått dem av en fru till ett av 11 september-attackens offer”, säger mannen.

Moazzam Begg, brittisk muslim, har utpekats som ”fientlig kombattant”. Han hålls först fången i Kandahar, Afghanistan, innan han förs till den amerikanska flygbasen Bagram utanför huvudstaden Kabul och sedan till Guantánamo, USA:s bas på Kuba. Han tillbringar tre år i fångenskap, större delen av tiden i isoleringscell, tills han en dag släpps fri, utan ursäkt eller förklaring.

Moazzam Begg satt tre år i USA:s fångenskap. Foto: AI

Moazzam Beggs historia skulle vara värd en bok även utan hans tid i amerikansk fångenskap. Han är av indisk härkomst, född och uppvuxen i Birmingham. Som barn sätts han i en judisk skola, och under tonåren är han med i ett gäng som slåss mot skinnskallar på Birminghams gator. Men under en pilgrimsresa till Saudiarabien finner han sin muslimska tro. Han öppnar en islamisk bokhandel, arbetar med hjälpprojekt i Bosnien under kriget, besöker Pakistan och Afghanistan.

Moazzam Begg står på de svagas och förtrycktas sida. Så han tar sin familj, fru och tre barn, till Afghanistan, där han arbetar med vatten- och utbildningsprojekt. Det är oroliga tider, talibanerna styr, och striderna mellan dem och Norra Alliansen tilltar. Så kommer den 11 september 2001. Allt blir kaos, och Moazzam flyr med sin familj till Pakistan.

Där kunde en fascinerande historia om en speciell man ha fått sitt slut. Men den där natten i slutet av januari 2002 tar en ny berättelse vid: en berättelse om en skrämmande och Kafka-artad värld, bortom alla internationella konventioner, bortom rättssäkerhet och deviser som ”oskyldig tills motsatsen har bevisats”.
En berättelse om över 300 förhör, om tortyr och dödshot, om förvirring, rädsla och ilska, om omänsklighet och hat; men också om solidaritet, gemenskap och tro, och om det band – kanske kan det kallas vänskap – som utvecklas mellan Moazzam och vissa av hans fångvaktare.

Moazzam bedömdes till slut inte utgöra något hot mot USA. Men i och med boken ”Enemy combatant” blir han precis det: ett hot mot alla dem som anser att de fruktansvärda kränkningar och övergrepp som begås i ”kriget mot terrorismen” är berättigade, mot alla dem som tror att frihet kan byggas med förtryck, mot alla dem som tror att Guantánamo är ett fångläger fyllt av farliga terrorister beredda att döda oss alla.

Men George W Bush, Dick Cheney, och de andra lär inte läsa boken. Därför är det så viktigt att vi andra gör det, och höjer våra röster för dem som ännu pekas ut som ”fientliga kombattanter”.

Jenny Sjöö Saers

böcker | 2007-01-02