Fängslande bok om Fikru Maru

I fem år satt hjärtläkaren Fikru Maru fängslad i Etiopien. Nu kommer boken om fängelsetiden och dottern Emys kamp för faderns frigivning.

Peter Alestig och Fikru Maru. Foto: Jan-Åke Eriksson/Ordfront

Bok: Fem år av fångenskap. Om hjärtläkaren Fikru Maru - och tiden som diktaturens fånge
Författare: Peter Alestig & Fikru Maru
Förlag: Ordfront förlag

Fem år av fångenskap är en riktig bladvändare om hjärtläkaren Fikru Marus tid som fånge i Etiopien. Svenska Dagbladets Peter Alestig återberättar Fikru Marus historia på ett sätt som gör det svårt att slita sig från boken. Det är så mycket i berättelsen om Fikru Maru som känns alldeles för hemskt för att vara sant. Därför måste jag ganska ofta också påminna mig själv om att det faktiskt är just en sann historia jag läser. 

Fikru Maru föddes i Etiopien och kom till Sverige som politisk flykting 1975. I Sverige utbildade han sig till läkare och har jobbat på hjärtkliniker på flera sjukhus i Sverige.

År 2006 startade han hjärtsjukhuset Addis Cardiac Hospital i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Sju år senare, år 2013, fängslades Fikru i Eitopien, anklagad för mutbrott. Han sitter sedan fängslad i fem år under vilka anklagelserna mot honom blir fler; terrorbrott och fängelseupplopp. Det blir också allt mer tydligt, om det inte redan från början var det, hur Fikru (som så många andra fångar) är en bricka i ett politiskt spel i diktaturens Etiopien. 

Boken berättar om fruktansvärda förhållanden i fängelset. Fångar torteras för att framtvinga falska vittnesmål eller erkännanden. Råttor och kackerlackor springer över golven och det är vägglöss överallt.

Foto: Ordfront förlag

Samtidigt följer boken också Fikrus dotter Emy och hennes kamp för att få sin pappa frigiven. De bådas historier löper parallellt genom boken och där Fikru vittnar om det som händer i fängelset redogör Emy för vad som pågår utanför; möten med ambassadörer, politiker och det svenska utrikesdepartementet.

Alestig baserar boken på Fikrus dagboksanteckningar från fängelset, intervjuer med Fikru, Emy och andra personer som på olika sätt varit delaktiga i Fikrus fall. I slutordet framgår också att författaren tagit sig vissa konstnärliga friheter vad gäller vissa scener och karaktärsbeskrivningar, vilket känns välbehövligt. Ibland, som jag skrev inledningsvis, är boken så rafflande att det känns svårt att förstå att det inte är en roman. Med det sagt vill jag dock inte förminska historien som är både mycket välskriven och mycket läsvärd. 

Sanna Blomgren