Den omöjliga uppgiften att återuppväcka de döda

”Dödsstraffet är inte ett straff. Det är ett brott. Och jag vill lägga till: Och brott, de ska bekämpas!” säger Brita Grundin, frivilligt engagerad i Amnesty under temakvällen om Vitryssland som Amnestys aktionsgrupp mot dödsstraffet anordnade under den internationella dagen mot dödsstraffet den 10 oktober.

Strålkastarljuset lyste klart på Vitryssland då det är den sista staten i Europa och i forna Sovjetunionen som fortfarande använder dödsstraffet. Amnesty Press träffade en av de två föreläsarna, Isabel Sommerfeld, innan temakvällen startade. Hon är samordnare och initiativtagare till det ideella människorättsnätverket Info Belarus.
- Jag var i Belarus första gången 2007 då jag var generalsekreterare för Liberala studenter och fick i uppdrag att organisera en studieresa någonstans. Då tyckte jag att Belarus var ett intressant val då det är en diktatur mitt i Europa som dessutom ligger så pass nära Sverige, säger Isabel Sommerfeld.

Isabel Sommerfeld berättar om hur hon upptäckte mikrofoner och filmkameror i sitt hotellrum under sitt senaste besök i Vitryssland som övervakade hennes besök.

Under resan fick hon upp ögonen för situationen i Vitryssland och blev engagerad i landet. Hon menar att det hade varit svårt att inte ha blivit engagerad efter att ha sett förtrycket på nära håll. Engagemanget ledde till att hon startade Info Belarus 2009.
- Jag var frustrerad då Belarus inte fick uppmärksamhet, det ligger ändå bara en timmes direktflyg från Stockholm.

Nätverket har fokuserat på att följa valen i Vitryssland de senaste åren. Isabel Sommerfeld har själv varit på plats i Minsk som oberoende observatör under parlamentsvalet 2008, lokalvalet 2010 och även presidentvalet 2010. Hon trodde inte att valfusket skulle vara så pass utbrett även på lokalnivå, men hon menar att det pågick uppenbart valfusk.
- Jag träffade valobservatörer på plats som gjorde oberoende valundersökningar och det var många fler som röstade än som faktiskt befann sig i lokalen, säger Isabel Sommerfeld till Amnesty Press.

Ett trettiotal personer i blandade åldrar har hunnit ta sig in i den ljusa möteslokalen med glasväggar medan vi har pratat och det blir dags för Isabel Sommerfeld att påbörja sin presentation om sina upplevelser under resorna till landet som är i fokus för kvällen. Hon berättar om bristen på yttrandefrihet och pressfrihet i Vitryssland där flera journalisters försvinnande inte har utretts efter tio år. Hon berättar om avsaknaden av föreningsfrihet då all verksamhet som inte är registrerad kriminaliseras. Hon berättar om alla de fångar som vittnar om tortyr, bland annat presidentkandidaten Ales Michalevic som efter valet 2010 flydde landet efter att ha berättat för medierna om den tortyr han utsattes för i KGB:s fängelse.

Brita Grundin anser att en enda avrättning är en för mycket.

Isabel Sommerfeld avslutar med att beskriva hur hon upplevde de tänkta fridfulla protesterna mot valfusket under det senaste presidentvalet som slutade i kaos när kravallpoliser fyllde Självständighetstorget. Hon tog skydd på ett hotell där hon bevittnade övervåld mot människor som blev brutalt nedslagna utanför dörrarna till hotellet. En man lyckades smita in och ta skydd på hotellet bland journalister och diplomater. Hans skalle var spräckt av polisens batonger vilket Isabel Sommerfeld visar bilder på.
- Vi försökte rengöra hans huvud med vad vi hade tillgång till – vodka. Protesterna slutade med att omkring 700 personer arresterades, många blev misshandlade och de flesta fick ingen vård, säger Isabel Sommerfeld.

Hon får hjälp av sin personliga IT-expert och av en kollega från Info Belarus för att hitta rätt youtube klipp att visa publiken. Oräkneliga kravallpoliser slår taktfast med batonger på sina sköldar medan de trycker undan folkmassan och brutalt slår ned en flicka i snön.

Efter dessa skrämmande bilder är det dags för den andra föreläsare under kvällen, Brita Grundin. Hon är aktiv i Amnestys aktionsgrupp mot dödsstraffet, AMD, och introduceras som en av pionjärerna inom Amnestys arbete mot dödsstraffet. Med hennes charmiga finlandssvenska i kombination med kunskaperna hon har om dödsstraffet, hon ingår ändå i topp tio i Sverige av de som kan mest om just dödsstraffet, fångar hon snabbt publikens uppmärksamhet. Hon berättar att när Vitryssland 1991 blev självständigt, behölls straffen man tidigare hade i gamla Sovjetunionen.
- Det var 16 brott man kunde dömas till döden för i fredstid och i krigstid var det 18 brott. 1993 togs fyra ekonomibrott bort så nu är det alltså 12 brott kvar, säger Brita Grundin.

Hon menar att det är svårt att prata om dödsstraffet just i Vitryssland. Amnesty vet nämligen så pass lite om dödsstraffet där då avrättningar i Vitryssland är en statshemlighet. Brita Grundin berättar att det troligtvis rör sig om runt 400 personer som har avrättats i Vitryssland sedan 1991.
- Om dödsstraffet kan jag dock prata tills imorgon bitti! Kina ligger som vanligt i topp över flest avrättningar. Iran har närmare 200 redan i år och därefter kommer Saudiarabien och sedan USA där 37 personer har avrättats hittills under 2011, berättar Brita Grundin.

Isabel Sommerfeld och Brita Grundin besvarar publikens frågor.

Men fokus under kvällen är alltså just Vitryssland och där går avrättningarna till på ett speciellt inhumant sätt. Fången får veta bara minuter innan avrättningen att han står på tur varefter han blir skjuten i nacken. Därefter kan det ta veckor och ibland månader innan den avrättade fångens familj får veta vad som har hänt.
- Familjen får inte ta hand om kroppen eller veta vart den är begravd. Dödsstraffet i Vitryssland straffar inte enbart fången utan även hela hans familj som inte är skyldig till brottet, säger Brita Grundin.

Frågan är hur framtiden ser ut för människorna i Vitryssland. En fråga närmast omöjlig att besvara men delvis hoppfulla bilder målas upp av både Isabel Sommerfeld och Brita Grundin. De menar att människorna blir modigare och mer medvetna och dessutom kan sociala medier påverka informationsspridning och protester. De säger även att president Aleksandr Lukasjenko inte kommer att ha råd att fortsätta att förtrycka folket på detta sätt. Framtiden må vara oklar men publiken som har samlats denna måndagskväll på Amnestys sekretariat i Stockholm håller nog alla med Brita Grundin när hon säger:
- Dödsstraffet är ett grymt och omänskligt straff! Dessutom går det inte att förändra. Jag menar, vem kan återuppväcka de döda?

Text: Josefine Nilsman
Foto: Vera Häggblom

Läs mer:

The death penatly in Belarus: familie's painful wait **(Amnesty 7 oktober 2011)

Amnestys aktionsgrupp mot dödsstraffet **Bli aktiv i gruppen eller gå med i deras nätverk

Polis slår kvinna i Minsk Varning för starka bilder

Info Belarus

Valspecial Vitryssland **Amnesty Press bevakning, mars 2006