Adilur Rahman Khan i Bangladesh: Du måste kämpa när ditt land blöder

I Bangladesh fortsätter den politiska krisen och övergreppen mot mänskliga rättigheter är talrika. Adilur Rahman Khan leder människorättsorganisationen Odhikar som kartlägger makthavarnas övergrepp. Han är mycket oroad över utvecklingen i landet.

reportage | 2018-09-04
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #3/2018
Människorättsorganisationen Odhikar, som leds av Adilur Rahman Khan, har förlorat sin registrering och bankkonton är frysta.

Människorättsorganisationen Odhikar, som leds av Adilur Rahman Khan, har förlorat sin registrering och bankkonton är frysta. Foto: Axel Kronholm

Ett mejl plingar till i telefonen. Adilur Rahman Khan läser och tar sig för pannan. En europeisk givare har hört av sig och meddelat hur många tusen euro de kan bidra med till en rapport om tortyr som Adilur just nu jobbar med.

– Det här är problemet med våra europeiska bröder och systrar, de förstår inte hur underrättelsetjänsten bevakar oss, säger han och skrattar. Det är ett så vänligt folk, européerna, men de behöver vara lite försiktigare när de kommunicerar med oss om pengar och bidrag.

Adilur leder organisationen Odhikar, som varit en nagel i ögat på makthavare och myndigheter i Bangladesh sedan år 1994. I dag är den förbjuden att ta emot utländska pengar.

Det råder febril aktivitet på Odhikars kontor i huvudstaden Dhaka. Teamet, bestående av sex frivilligarbetare, går igenom det sista korrekturet på en rapport om förföljelsen av Rohingyafolket i Myanmar (Burma). De går igenom ord för ord på projektorduken, väger formuleringarna.

Ingen av dem får lön. I mars 2014 frystes organisationens bankkonton, samtidigt som dess registrering upphävdes. De överlever på donationer från vänner och bekanta, på konsultjobb och genom att sälja rapporter.

– Bangladesh är förmodligen en av de mest repressiva staterna i Asien. Vi har en mycket hög grad av utomrättsliga avrättningar, försvinnanden och tortyr i polishäkten, säger Adilur.

Varje månad sammanställer Odhikar statistik över alla övergrepp och kränkningar de har lyckats dokumentera. 151 utomrättsliga avrättningar i maj, 50 i juni; 49 dödade och 2 256 skadade i politiskt våld mellan januari och juni.

Det är lågt räknat, påpekar Adilur. Medierna är under hård press. De tidningar och kanaler som inte är direkt ägda eller sponsrade av regeringen får direktiv av underrättelsetjänsten om vad som får och inte får skrivas. Medier som trotsar munkavlen, som tidningen Amar Desh, har stängts ner.

Människorättsförsvarare som försöker samla in information lever också farligt. I fjol dödades en av Odhikars medarbetare, Abdul Hakim Shimul, i Shahzadpur. Flera sitter fängslade.

– Vår kapacitet har minskat drastiskt. Så när vi i en rapport skriver hur många människor som försvunnit är det antalet som vi har lyckats dokumentera. Den verkliga situationen är mycket värre, jag skulle säga fyra eller fem gånger värre, säger Adilur.

Amnesty Press har tidigare rapporterat om den bangladeshiska regimens våldsamma styre (se nummer 2/2016), där bland annat polisens paramilitära styrkor används för att mörda och kidnappa oppositionella. Inför parlamentsvalet som är planerat att hållas i december 2018 har förtrycket nått nya nivåer. I februari i år dömdes oppositionsledaren Khaleda Zia till fem års fängelse för korruption.

Khaleda Zia dömdes i februari till fem års fängelse.

Khaleda Zia dömdes i februari till fem års fängelse. Foto: Wikimedia

I samband med de protester som anordnades inför och efter domen mot Khaleda Zia har åtminstone 5 000 oppositionella fängslats. De flesta av dem är fortfarande bakom galler. Det är många människoöden att hålla reda på och dokumentera för en liten organisation som Odhikar.

Adilur Rahman Khan grundade organisationen 1994 ihop med, bland andra, sin blivande fru. De hade träffats under det sena 1970-talet på universitetet i Dhaka – hon skrev artiklar och slogs för kvinnors rättigheter och träffade Adilur som också var studentaktivist. Det var en tid då den ena militärkuppen avlöste den andra.

– Vi var socialister och ville ha ett Bangladesh baserat på demokratiska principer, jämlikhet, mänsklig värdighet och social rättvisa, säger Adilur.

Efter att ha tagit examen i juridik engagerade sig Adilur i minoriteters rättigheter och arbetade med att hjälpa folkgrupper i Chittagongs bergstrakter. Tillsammans med sina kollegor lyckades han medverka till frigivning av omkring 300 urfolksaktivister som hade fängslats.

Under 1980-talet började textilindustrin att få fäste i Bangladesh. Adilur började då jobba med fackliga rörelser och stöttade arbetsrättsaktivister.

Polis skjuter den 5 maj 2013 i Dhaka.

Polis skjuter den 5 maj 2013 i Dhaka. Foto: Munir Uz Zaman/AFP/TT

När han och hustrun år 1994 grundade Odhikar, som betyder ”rättigheter”, var de tydliga med att det skulle vara en modig NGO (enskild icke-statlig organisation) som vågade ta risker. Det har förstås haft ett pris.

I september 2013 greps Adilur ihop med sin medarbetare Nasiruddin Elan för en rapport de hade publicerat om hur polisen dödat ett 60-tal demonstranter tidigare samma år. Adilur hölls häktad i 62 dagar. Med sin fru har han två barn och de vågar inte röra sig fritt i staden.

– Mina föräldrar var engagerade politiskt och i självständighetskriget. Jag tog över facklan från dem när jag var student, bar den i rörelsen mot militärdiktaturen och jag känner att det också i dag är vårt ansvar som familj att bidra till folket i det här landet och arbeta för återupprättandet av demokrati, säger Adilur.

När agnarna skiljs från vetet och förtrycket hårdnar får man också betala ett högt socialt pris för sitt engagemang, berättar Adilur. Han har själv valt att bryta kontakten med flera vänner som han känt inte har stöttat honom:

– Det är sorgligt när människor som man varit nära länge inte stödjer ens arbete. De tycker att det är värdelöst, att det inte går att göra något åt förtrycket och att det bästa är att bara låta allt bero. Jag kan inte ha kvar vänner som inte har drömmar. Så när jag möter den här attityden hos folk jag känner så träffar jag dem allt mer sällan. Det är bortkastad tid.

Studenter i en demonstration i Dhaka på försommaren 2018.

Studenter i en demonstration i Dhaka på försommaren 2018. Foto: Axel Kronholm

Adilur Rahman Khan är frustrerad över hur västerländska regeringar ser mellan fingrarna på den auktoritära utvecklingen i Bangladesh under premiärminister Sheikh Hasina. Hans analys är att regimen i Dhaka har beskydd av Indien:

– Problemet är att väst inte ser på Bangladesh ur ett demokratiskt perspektiv, utan de tänker på handel. Det är vårt problem. Väst vill inte störa affärsrelationerna med Indien, och Bangladesh har New Delhis beskydd.

Bangladesh använder även rohingyerna som en sköld internationellt. Över 700 000 rohingyamuslimer har flytt från etnisk rensning i Myanmar över gränsen till Bangladesh. Adilur menar att den akuta flyktingkrisen gör omvärlden mindre benägen att kritisera Bangladesh för dess övergrepp på mänskliga rättigheter.

Men det är en farlig utveckling, säger Adilur. Förr eller senare kommer människor att revoltera, såsom de gjort flera gånger tidigare i Bangladeshs historia.

Förutom att leva under hot har Adilur Rahman Khan också upplevt hur vänskapsband sviktar.

Förutom att leva under hot har Adilur Rahman Khan också upplevt hur vänskapsband sviktar. Foto: Axel Kronholm

– De kan inte acceptera fascism hur länge som helst. Jag hoppas att länderna i väst förstår detta. Om människor berövas sina rättigheter tillräckligt länge kan Bangladesh glida ner på en bana som ingen av oss vill se, varnar han.

Som jurist är det kanske inte konstigt att Adilur Rahman Khan ser juridiken som svaret på Bangladesh problem. Han påpekar att även andra partier, när de haft regeringsmakten, använt statens våldsapparat för att slå ner på oppositionen. Det är systemet i sig som är trasigt, säger han:

– Vi behöver fixa statens institutioner: rättsväsendet, polisen, en nationell människorättskommission. Det är allt vi vill, att landet ska styras med lag. Just nu framstår det emellertid som en verklighet som ligger långt borta. Läget är väldigt skört inför valet i december, och oppositionen är vingklippt.

– Det enda sättet att inte bli cyniker är att agera. Om du är passiv och bara sitter där med dina fina idéer kan du lätt bli cynisk. Du måste kämpa när ditt land blöder. Du måste vara med ditt folk när du försvarar dem. Vi har inte råd att låta Bangladesh bli ett nytt Syrien eller Jemen, säger Adilur Rahman Khan.

Axel Kronholm
axel.kronholm@gmail.com

Foto: Karta: Lotta Lundin

Bangladesh/Fakta
Huvudstad: Dhaka.
Politik: Landet blev 1947 en del av Pakistan. Efter ett blodigt självständighetskrig och indiskt militärt ingripande utropades Bangladesh 16 december 1971. Sheikh Hasina från Awamiförbundet har lett regeringen sedan år 2009. Det största oppositionspartiet, BNP, under ledning av Khaleda Zia, bojkottade valet år 2014. I december 2018 ska val hållas.

Yta: 147 570 km2 (Sverige 449 964 km2 ).
Befolkning: Drygt 163 miljoner.

Bangladesh – en permanent kris

Två stora partier under starka ledare har i många år kämpat om makten i Bangladesh. I december ska val hållas men oppositionsledaren sitter fängslad. I sommar har studentprotester slagits ned med hårda metoder.

Mohammad Ponir Hossain/Reuters/TT

Mohammad Ponir Hossain/Reuters/TT Foto: Keystone Pictures USA/TT

Blodigt krig
När Storbritannien 1947 lämnade Brittiska Indien skapades två nya stater; Indien och Pakistan. Provinsen Bengalen delades i två delar, den västra blev indisk och den östra delen blev Östpakistan (nuvarande Bangladesh). När militären tog makten i Pakistan 1958 började missnöjet växa i Östpakistan och bengaler ansåg sig diskriminerade. Sheikh Mujibur Rahman, ledare för Awami-förbundet, föreslog 1966 en federal stat.

I valet 1970 vann Awami-förbundet 167 av 169 mandat. I mars 1971 talade Mujibur Rahman inför två miljoner åhörare i Dhaka och krävde självständighet. Militären svarade med att gripa honom. Självständighetskriget inleddes och den pakistanska arméns övergrepp väckte avsky över hela världen. Hundratusentals dödades. I slutet av 1971 ingrep Indien militärt och den 16 december kapitulerade Pakistans armé. Mujibur Rahman frigavs och Bangladesh blev självständigt.

Politisk kris
Mujibur Rahman blev premiärminister men mördades i en militärkupp 1975. Hans dotter Sheikh Hasina tog senare över ledningen av Awami-förbundet.

Solidaritet i USA: 40 000 personer besökte George Harrisons Bangladesh-konserter den 1 augusti 1971.

Solidaritet i USA: 40 000 personer besökte George Harrisons Bangladesh-konserter den 1 augusti 1971. Foto: Wikimedia

Sedan parlamentarisk demokrati återinfördes år 1991 har Awami-förbundet och partiet BNP, under ledning av Khaleda Zia, växlat vid makten. Det har varit en oförsonlig kamp och bägge partier har använt hårda metoder när de har haft makten. I februari dömdes Khaleda Zia till fem års fängelse för förskingring. BNP ansåg att domen var politiskt motiverad och ett sätt att hindra partiet vid det val som ska hållas i december.

Sheikh Hasina.

Sheikh Hasina. Foto: Russell Watkin/Department for International Development

Sheikh Hasina
Hon föddes 1947 och är dotter till Bangladeshs landsfader Mujibur Rahman som ledde kampen för självständighet 1971-1972. År 1981 blev hon partiledare för Awami-förbundet och är sedan år 2009 premiärminister.

Tribunalen
År 2009 skapades ICT, en tribunal för att straffa de som gjort sig skyldiga till krigsförbrytelser under 1971. FN och EU lovade då stöd till tribunalen men senare har ICT fått hård kritik. De som har åtalats har ofta kommit från Jamaat-e-Islami, landets största islamistparti som 1971 var emot självständighet. En rad dödsdomar har avkunnats och verkställts.

Studentprotesterna I augusti utbröt protester bland skolbarn och studenter i Dhaka som krävde en säkrare trafikmiljö efter att två ungdomar dödats i en trafikolycka.

 Studenter kräver säkrare trafikmiljö i Dhaka i augusti 2018.

Studenter kräver säkrare trafikmiljö i Dhaka i augusti 2018. Foto: Mohammad Ponir Hossain/Reuters/TT

Polisen slog till hårt och över 100 barn och ungdomar skadades. Även journalister angreps och restriktioner infördes för internet. Awami-förbundets studentorganisation anklagades för att agera tillsammans med polisen.

Text: Ulf B Andersson

Läs mer om Bangladesh från Amnesty Press

 Adilur Rahman Khan oroas över statens metoder i Bangladesh.

Adilur Rahman Khan oroas över statens metoder i Bangladesh. Foto: Axel Kronholm

EUROPRIDE2018: Bangladesh i fokus för Queer Amnesty (31 juli 2018)

Hon överlevde katastrofen vid Rana Plaza i Dhaka (10 mars 2018)

Reflektion över hela modeindustrin (1 november 2016)

Baksidan av den moderna klädindustrin (7 oktober 2016)

Riksmötets öppnande: Mänskliga rättigheter i fokus vid sekulär ceremoni (14 september 2016)

Allt fler oppositionella försvinner i Bangladesh (reportage av Axel Kronholm 17 juni 2016)

BOKMÄSSAN 2015: Tar vi yttrandefriheten för given? Om Charlie Hebdo, åsiktskorridoren och självcensur (29 september 2015)

Kampen om jorden (19 mars 2015)

En annan bild av utvecklingen i Bangladesh (3 juni 2014)

MR-DAGARNA: Stark kvinnorörelse i Bangladesh men problemen är många (17 november 2013)

Deporterad från Bangladesh (13 september 2012)

De glömda folken i Bangladesh (14 mars 2012)

De bortglömda flyktingarna från Burma (9 juni 2010)

reportage | 2018-09-04
Av: Axel Kronholm
Även publicerad i AmnestyPress #3/2018