Det svåra läget i Afrikas horn

Afrikas horn är en region som länge varit instabilt. Förutom svält och sjukdom präglas området av krig och kvävande diktaturer. I torsdags var det ett heldagsseminarium om Afrikas horn på det socialdemokratiska partihögkvarteret i Stockholm. Länderna som behandlades var Djibouti, Eritrea, Etiopien och Somalia. Seminariet anordnades i samarbete med Palmecentret.

Mesfin Woldemariam, professor vid geografiska institutet i Etiopiens huvudstad Addis Abeba, säger att det största problemet för regionen och även Afrika i stort är diktatoriska regimer.

• Utan frihet kan det inte ske någon utveckling, säger Mesfin Woldemariam. Diktatoriska regimer stryper folkets förmåga att växa och uppnå sin potential.

Mesfin Woldemariam anser att folket i Afrikas horn behöver frihet om regionen ska utvecklas.

Demokrati är viktigare än ekonomiskt bistånd anser han. Detta för att fattigdom, svält och brist på utbildning egentligen bara är symptom på det förtryck som hämmat ländernas utveckling.

• En person som inte har sin frihet är inte en människa, inte ens en halv sådan. Det hjälper inte att mata kroppen om människan i kroppen ignoreras.

Som exempel tar Mesfin Woldemariam upp Etiopiens nuvarande regim. Han berättar om hur de rutinmässigt ger sig på oppositionella och journalister.

Rezene Tesfazion, före detta riksdagsledamot för socialdemokraterna och medlem av en eritreansk oppositionsrörelse, säger att läget i Eritrea är en annan grad av samma helvete. Mesfin Woldemariam har i alla fall fått resa till Sverige för att delta i seminariet, något som den eritreanska regeringen inte hade tillåtit.

• Enligt Reportar utan gränser är Eritrea det land i världen som har flest fängslade journalister, säger Rezene Tesfazion. Regimen vill inte ha någon som helst fri press i landet.

Han nämner specifikt Dawit Isaak. Han är en svensk-eritreansk journalist som greps i september 2001. Samtidigt som Dawit Isaak greps flera medlemmar ur det styrande partiet PFDJ för att de uppmanat till demokratiska reformer i Eritrea. Förutom att gripa journalister och regimkritiker infördes ett totalförbud mot all privatägd press.

Rezene Tesfazion beskriver ett Eritrea där ingen opposition eller fri press tillåts.

Dawit Isaak och de gripna politikerna har ännu inte släppts och trakasserier av regimmotståndare och journalister fortsätter liksom tortyr och misshandel av de som sitter fängslade.

• Situationen i Eritrea påminner om det forna östblocket, nattliga besök hos regimkritiker och människor som försvinner spårlöst, säger Rezene Tesfazion.

Mesfin Woldemariam jämför regimerna i Eritrea och Etiopien:

• Jag vet inte vilken som är värst, men Eritreas diktatur är i alla fall ärlig. Den etiopiska regimen förtrycker folket samtidigt som de påstår att landet är demokratiskt. Konstitutionen är bara något regimen visar upp för biståndsorganisationer så att de kan säga att det finns en, den efterlevs dock inte.

Mesfin Woldemariam visar på sina egna upplevelser med trakasserier och fängslanden på grund av hans delaktighet i den politiska oppositionen. Tillsammans med flera andra ur den politiska oppositionen dömdes han till livstids fängelse i vad den etiopiska regimen påstod var en rättvis rättegång. Men han säger att åtalet var helt påhittat.

• Man har inget intresse av att följa lagen, bara få det att verka som att man gör det, säger han.

När Mesfin Woldemariam greps 2005 startade Amnesty kampanjer för att han skulle släppas och uppmanade regeringar världen över att sätta press på Etiopien. Han frigavs den 20 juli 2007 efter att ha suttit 20 månader i fängelse.

Paris Mohamed Ali, Östafrikaexpert, talar om ett kaotiskt Somalia men där folk känner ett visst hopp. Fram tills nyligen har krigen avlöst varandra. Det har varit konflikter mellan krigsherrar som splittrat landet i många separata delar. Etiopisk militär gick även in i Somalia julen 2006 för att slå ner de islamiska domstolarna som ett tag styrde stora delar av landet.

Paris Mohamed Ali.

Men nu ser läget ljusare ut. Det finns ingen tydlig demokratisk struktur men en regering håller på att bildas. Fast ett orosmoment är talet om att införa sharialagar. Paris Mohamed Ali undrar över kvinnors roll i ett land som styrs av sharialagar:

• Jag kan inte se att sharialagar går ihop med kvinnors rättigheter. Det finns tal om att införa ”moderna” sharialagar men det är ingen som vet hur det ska se ut.

Hamad Issa, ordförande i Afar-vänner i Sverige, kallar Djibouti för en ”tickande bomb”. Det pågick länge en väpnad konflikt mellan folkgrupperna Afar och Issa. Kriget berodde på att Afarer ansåg att de blev marginaliserade av den styrande gruppen Issa.

Trots ett fredsavtal som slöts i början av 2000-talet mellan gerillagrupper och regeringen så är konflikten mellan grupperna inte löst.

• Djiboutis regering struntar i fredsavtalet, säger Hamad Issa. Frustrationen hos människor växer och det kan snart bli krig igen.

Hamad Issa.

Mesfin Woldemariam blir tillfrågad om han själv tror på väpnad kamp mot en förtryckande regering:

• Jag kan kämpa för frihet och även dö för frihet, men inte döda.

Han tror att det finns en fredlig lösning på de problem som finns i Afrikas horn och att folket där har en stor potential som kan utvecklas om de blir fria från diktatoriska regimer. Men hans tilltro till den Afrikanska unionen är inte lika stor:

• Den är en union av diktatorer som inte har någon avsikt att åstadkomma förändring.

Text: Jasin Abdulssmed Foto: Hanna MI Jakobson

Läs mer:

Hårda bud i Addis Abeba (Reportage i Amnesty Press nr 1 2007)

Sju år sedan samvetsfångar frihetsberövades (Pressnotis 19 september 2008)

Amnesty välkomnar frigivning (Pressnotis 20 juli 2007)