In memoriam: 50 års arbete för Amnesty – Bo Lindblom har gått bort

Bo Lindblom, en veteran i den svenska Amnestyrörelsen, har gått bort, 91 år gammal. Åke Sintring från grupp 168 berättar om Bo Lindbloms arbete.

Johanna Lindgren från Kampanjrådet delar ut pris till Bo Lindblom från grupp 168 vid årsmötet i Halmstad 2016. Foto: Annie Beckman

Bo Lindblom har avlidit, 91 år gammal. I och med hans död har den märkliga samlingen av litterära talanger på Södra Latin i Stockholm på 1940-talet mist sin sista länk. Där studerade då, förutom Bo,  elever som Stig Dagerman, Sven Lindqvist, Bo Grandien, Clas Engström, Göran Palm och Tomas Tranströmer.

Bo valde att på heltid arbeta som mellanstadielärare, och han gjorde det på små platser i Jämtland och i Halland. På sin fritid ägnade han sig åt att i Amnesty arbeta för mänskliga rättigheter och att skriva böcker. Han hann med förbluffande mycket. Som Amnesty-aktivist  har han innehaft snart sagt alla poster på lokal och på nationell nivå, utom som kassör. Han var åren 1974-1978 sektionens ordförande. Som veterligt ende medlem deltog han i 50 raka årsmöten. Till dessa lämnade han varje år in ett antal motioner. De kom  ofta att bli mötenas dominerande inslag. På det lokala planet bildade han och hans framlidna fru Birte en av Amnestys tidigaste grupper, 168 Laholm. Det är en av få, om inte den enda, som från den tiden alltjämt är aktiv. Birtes och Bos outtröttliga arbete har möjliggjort denna uthållighet i arbetet.

Foto: Privat/Amnesty

På det lokala planet visade Bo ända in i sitt nittioförsta år en imponerande kreativitet och aktivitet vad gäller aktioner av olika slag. Samtidigt granskade han med örnblick Amnestys arbete på det nationella och på det internationella planet. Han oroade sig för att arbetet i Amnesty var på glid från att vara grundat på aktivisters lokala insatser och initiativ till att dessa ersattes av centralt initierade enskilda, tidsbegränsade  projekt av ”klick-karaktär”. Hans motioner till årsmötena de senaste åren behandlade främst den frågan.

På lokalplanet såg han till att grupp 168 tog sig an de allra svåraste länderna att arbeta med. Han började med Spanien under Franco-tiden, fortsatte med att inspirera gruppen till arbete med svårartade fall som Guatemala, Nordkorea, Burma (Myanmar) och på slutet Saudiarabien. Han var outtröttlig, alltid påläst. Han kom på olika idéer för vår brevskrivning.  Ingen uppgift var för liten för honom att ta sig an i laholmsgruppens arbete. Jag hörde honom aldrig, under femtio års verksamhet, klaga över att vi andra inte var i närheten av hans idérikedom, kunskaper eller arbetsförmåga. 

När Bo tog sig an Spanien beslöt han sig, som 30-åring, att lära sig spanska. Han kom mycket snabbt att tala det språket flytande. Ett av Bos många specialområden var just språk, den språkhistoriska utvecklingen. Han var djupt kunnig i så olika storheter som sanskrit, esperanto, jämtska och danska, av den jyska modellen. 

Bo och Birte Lindblom (bilden troligen från 1990-tal) startade grupp 168 i Laholm. Foto: Privat/Amnesty

Jag frågade honom ofta om olika ords härledning. Jag försäkrar, att han varje gång hade svaret redo omedelbart. Varenda gång under femtio år! Sista gången jag träffade Bo hade han som lektyr vid sin säng en tätskriven bok om ordspråks och talesätts historiska bakgrunder.  I likhet med sina gamla kamrater från Södra Latin kom Bo att skriva en hel rad böcker, faktiskt allt tätare ju äldre han blev. De handlade ofta om arbetet med mänskliga rättigheter och om språk. En av de sista var föranledd av senare års utveckling i världen och behandlar extremismen i olika religioner. Bland alla andra specialområden han hade var nämligen religionerna i världen ett av de främsta. Bo hade grundlig kunskap om vad som stod skrivet i de heliga böckerna. Han hade läst dem alla.

Ett annat av hans specialområden var konst. Han kunde  teckna – karikera! -och måla akvareller som vore det hans främsta sysselsättning. Hans teckningar av de agerande vid en rättegång för några år sedan var ju mycket bättre än dem som de stora tidningarnas utsända presterade. 

Bo ägde kunskaper, såväl på djupet som  på bredden, i de mest skiftande områden. Han kunde från TV-soffan dissekera ett ishockeylags taktik, han såg på TV Tour de France från start till mål. I vårt sista samtal tog han upp livsödet för Jesse Owens, som tog fyra guld i friidrott vid OS i Berlin 1936. Han var en riktig renässansmänniska. Saknaden efter honom är omätlig. 

Åke Sintring

Grupp 168, Laholm 

Läs också

Bo Lindblom har avlidit – läs hans skildring av Amnestys första 50 år (Amnesty Press 2 oktober 2020): ”Medlemregistret bestod av lösa kort i två skokartonger” (från Amnesty Press nummer 2-2011)

Här finns också länkar till artiklar av och om Bo Lindblom.