Talarstafett för Dawit Isaak

reportage | 2011-09-21

På fredag har det gått tio långa år sedan den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak greps i Asmara, Eritrea. För att uppmärksamma årsdagen slöt ett stort antal profiler under tisdagen upp utanför Eritreas ambassad på Lidingö, där Expressen hade anordnat en talarstafett.
__
- Genom att skapa uppmärksamhet kring fallet ökar kunskapen och engagemanget för Dawit Isaak hos både allmänheten och våra politiker. Det gör i sin tur att våra förtroendevalda agerar på exempelvis EU-nivå, och det höjer det politiska priset för den eritreanska regimen, säger Expressens chefredaktör Thomas Mattsson till Amnesty Press.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson tror att
ambassadpersonalen tar intryck av manifestationen.

Dawit Isaak greps den 23 september 2001 tillsammans med nio andra journalister. Fem dagar tidigare fängslades elva politiker, som tillsammans med fyra parlamentariker utgjorde den så kallade G15-gruppen. G15 hade tidigare i ett öppet brev till regeringen uppmanade Afewerki till en ”demokratisk dialog” i Eritrea, vilket inte sågs med blida ögon av regimen. Enligt en intervju med den eritreanske journalisten Khaled Abdu i tidningen Journalisten visste regimen att företrädarna för de oberoende medierna skulle skriva om gripandena, och därför beslutade sig för att också gripa dessa journalister och stänga tidningarna.

Dawit var en av grundarna till den första oberoende tidningen i landet, Setit, där Dawit var noga med att hålla tidningen fri från stöd såväl inifrån landet som från externa aktörer. Namnet Setit kommer från en flod som rinner genom Eritrea, och både Amnestys generalsekreterare Lise Bergh och Socialdemokraternas partisekreterare Carin Jämtin påpekade i sina tal att Dawit brukade likna tidningen med floden med orden: ”Setit är den enda floden i landet som aldrig torkar ut. Vårt mål är att nyhetsfloden aldrig ska sina, den ska flöda år efter år”.

Sedan gripandet har nyheterna om Dawit och hans medfångar varit knapphändiga. Ingen av de som greps den svarta hösten för tio år sedan har ställts inför rätta, och samtliga har anklagats för att vara landsförrädare.
- Att spärra in en människa i tio år är ett hån mot de mänskliga rättigheterna. En regim som inte tål fri press har inget existensberättigande, menar Jonas Nordling, ordförande för Journalistförbundet.
- Det är inte för intet som Eritrea kallas för Afrikas största fängelse för journalister, påpekar Lise Bergh.

Talarstafetten hölls utanför Eritreas ambassad på Lidingö.

I november 2005 nådde nyheten om att Dawit hade släppts från fängelset ut till svenska medier, men bara några dagar senare förbyttes glädjen i sorg när han fängslades igen. Enligt de eritreanska myndigheterna var det aldrig tal om något egentligt frigivande, bara tillfällig permission för sjukvård. Sedan dess har den svenska regeringen slagit in på den så kallade tysta diplomatins väg, vilket är något som flera av tisdagens talare förhöll sig mycket skeptiska till.
- Den tysta diplomatin har misslyckats kapitalt, säger journalisten Lars Adaktusson som länge har varit engagerad i fallet Dawit Isaak.

Adaktusson menar istället att vägen framåt bör vara att öka trycket på UD och villkora EU-biståndet, som enligt honom i dagsläget ligger på 1,3 miljarder kronor fram till 2013. Expressens kulturchef Karin Olsson instämmer:
- Det är en skam att miljontals kronor i bistånd strömmar in i skurkstaten. Afewerki ser antagligen frågan om Dawit Isaaks fall som en prestigefråga, men diktatorer brukar förstå pengars språk.

Samtidigt som diskussionerna kring hur Dawit Isaak ska kunna släppas fri går höga, befinner sig Dawit Isaak under vedervärdiga förhållanden i ett militärfängelse i Eritrea. Det är åtminstone vad man tror, men i och med att fångarna hålls isolerade och nekas kontakt med omvärlden kan ingen veta riktigt säkert var Isaak befinner sig, eller om han ens lever.

En sak som är säker är däremot att fängelseförhållandena i Eritrea är ökända. Lars Adaktusson, som besökte landet 2009 och som också har träffat en avhoppad fångvaktare från fängelset där det sägs att Isaak sitter, menar att förhållandena i fängelset är omänskliga:
- Fångarna blir tilltalade med nummer istället för namn, och de får inte ha någon som helst kontakt med sina medfångar, knappt ens med fångvaktarna. Cellerna är 3 x 3 meter stora och det finns inga sängar eller sängkläder.

Efter en initial tystnad från såväl svenska medier som UD, har det under de senaste åren skrivits en uppsjö av artiklar och inlägg kring fallet Dawit Isaak, och det har arrangerats manifestationer och upprop av olika slag. Bland annat uppvaktar exempelvis Stödkommittén Free Dawit Isaak, Journalistförbundet, Reportrar Utan Gränser och flera andra organisationer den eritreanska ambassaden varje tisdag,
- Att sluta med tisdagsuppvaktningen är inte en möjlighet, säger Urban Löfqvist från Reportrar Utan Gränser till Amnesty Press.

Journalisten Meron Estefanos är engagerad för Dawit Isaak och andra fängslade landsmän.

På frågan om det inte kan vara problematiskt att så mycket uppmärksamhet riktas mot ett enskilt fall svarar Expressens Thomas Mattsson att Dawit Isaak har blivit en symbol för yttrandefrihet, tryckfrihet och demokrati. Även Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund håller med om att Dawit Isaak kan fungera som en hävstång för att påverka situationen för andra politiska fångar. Den svensk-eritreanska journalisten och människorättsaktivisten Meron Estefanos menar däremot att det finns eritreaner som irriterar sig på att just Isaak får så mycket uppmärksamhet, trots att andra eritreaner med anknytning till Sverige sitter som politiska fångar i Eritrea.

Svenska Akademins ständige sekreterare Peter Englund
_håller upp den svenska utgåvan av Dawit Isaaks bok _Hopp.

I pauserna mellan talarna hörs scener ur radioteaterns dramatisering av Dawit Isaaks bok Hopp upp ut över det grå torget framför Eritreas ambassad, där den råa höstkylan kryper innanför skinnet på åhörarna. Skådespelarnas röster gestaltar en historia om två ungdomar i Asmara som kämpar för att få vara tillsammans.
- Det är svårt att inte se Hopp som en allegorisk berättelse om uppror, säger Expressens kulturchef Karin Olsson.

Text: Vera Häggblom
Bild: Josefine Nilsman

Läs mer om hur du kan engagera dig för Dawit Isaak:

Veckans vädjande

Agera

Läs också

Eritreas informationsministerium angriper Amnesty

Och Amnesty svarar

Amnesty International refutes Eritrean allegations (9 september)

Eritrea: Prisoners of conscience held for a decade must be released (Amnesty 15 september)

reportage | 2011-09-21