”Det handlar om en människa av kött och blod” – Martin Schibbye om sin nya bok ”Jakten på Dawit”

Den svensk-eritreanske journalisten Dawit Isaak har suttit fängslad utan rättegång i 18 år. I sin nya bok ”Jakten på Dawit” söker Martin Schibbye efter människan Dawit Isaak, bortom pressfrihetssymbolik och storpolitik.

reportage | 2019-10-03
Av: Vera Häggblom
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019
Martin Schibbye ser ett visst hopp för Dawit Isaak efter att konflikten mellan Eritrea och Etiopien har lösts genom regimskiftet i Etiopien.

Martin Schibbye ser ett visst hopp för Dawit Isaak efter att konflikten mellan Eritrea och Etiopien har lösts genom regimskiftet i Etiopien. Foto: Magnus Bergström

Under de år som gått sedan Dawit Isaak fängslades i Eritrea den 23 september 2001 har det anordnats ett stort antal manifestationer och solidaritetsyttringar för hans frigivning. Martin Schibbye beskriver hur han upplevde att Dawit blev till en symbol och ett räkneverk som tickade:

– Det var 4 000 dagar, 5 000 dagar, 6 000 dagar. Och även om pressfrihetssymbolen och all solidaritet med hans fall var viktig så kände jag att människan Dawit Isaak gick lite förlorad i allt det här. Att det handlar om en människa av kött och blod.

Martin Schibbye började fundera över hur Dawit Isaaks barndom hade sett ut i Eritrea, hur det var när han kom till Sverige och hur han var som journalist.

För att finna svaren på frågorna har Martin Schibbye rest till såväl den eritreanska huvudstaden Asmara som till Lerum, dit Dawit kom som flykting år 1987. Genom berättelser från allt från Dawits flyktingsamordnare till barndomsvänner och familj växer bilden av lugn och ödmjuk man fram, en person som hyser en stor kärlek till såväl Eritrea som till den ost som tillverkades i familjen Isaaks delikatessaffär i Asmara.

Den unge Dawit Isaak skrev poesi, prosa och dramatik.

Den unge Dawit Isaak skrev poesi, prosa och dramatik. Foto: Offside Press

En sak som slog Martin Schibbye under arbetet med boken var att Dawits barndomsvänner inte främst mindes honom som journalist utan som dramatiker.

– Dawit Isaak rekryteras till tidningen Setit 1997 och arbetar som journalist under fyra-fem år innan han grips 2001. Innan dess skriver han prosa, poesi och noveller och om man tittar på det som skrevs så var det ju inte heller särskilt politiska texter egentligen.

– Det förvånade mig lite att Dawit, som växer upp under en tid då hela Eritrea kokar, då det finns en kamp för självständighet och ett gerillakrig mot Etiopien, sitter där och skriver kärleksnoveller. En sådan känslig själ verkar han ha varit, säger Martin Schibbye med ett leende.

Men när Dawit Isaak väl börjar arbeta som journalist på Eritreas första oberoende tidning Setit, då gör han det med stor respekt för det journalistiska uppdraget.

– Trots sin korta tid i yrket hade han en imponerande principiell hållning till journalistiken. De driver då Eritreas första privata tidning och de driver den under krig. Det är jättetuffa beslut som ska tas och där är Dawit verkligen konsekvent och vill hela tiden informera allmänheten.

Boken ”Jakten på Dawit” ges ut av Offside Press.

Boken ”Jakten på Dawit” ges ut av Offside Press. Foto: Offside Press

Den principfasta hållningen leder dock till den ödesdigra dagen 23 september 2001 då två män knackar på dörren till familjen Isaaks hem i Asmara. Setit hade fått ett upprop från den så kallade G-15-gruppen på sitt bord, där ministrar och andra inom det styrande partiet PFDJ kräver att president Isaias Afewerki ska börja införa utlovade reformer. Den stora frågan på redaktionen blir om de ska våga publicera uppropet eller inte. Bland redaktionsmedlemmarna råder delade meningar, men för Dawit Isaak var svaret enkelt.

– Dawit menar konsekvent att han hade kommit tillbaka till Eritrea för att verka som journalist, inte för att skriva pressmeddelanden åt presidenten. En oerhört principfast människa verkar han ha varit – eller är! Det är så lätt att man glider in i imperfekt, eftersom det är så länge sedan det hände, säger Martin Schibbye.

Den ofta ställda frågan ”Lever Dawit Isaak?” gillar han nämligen inte:

– Det är en fråga som innehåller ett dödförklarande. Som lekman ska man inte dödförklara människor – det kan man göra om man är läkare och har fog för det. Sedan är det väl också Dawits största skräck att vi ska börja tro att han är död.

Johan Persson & Martin Schibbye på presskonferensen i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm den 14 september 2012, efter fängelsevistelsen i Etiopien. De greps 1 juli 2011 när de hade tagit sig in i Ogaden från Somalia.

Johan Persson & Martin Schibbye på presskonferensen i ABF-huset på Sveavägen i Stockholm den 14 september 2012, efter fängelsevistelsen i Etiopien. De greps 1 juli 2011 när de hade tagit sig in i Ogaden från Somalia. Foto: Frankie Fouganthin/Wikimedia

Martin Schibbye vet något om skräcken i att glömmas bort. Tillsammans med kollegan Johan Persson har han suttit fängslad i Etiopien i 438 dagar. Vid dagen för intervjun upplyser stora billboards om att filmen ”438 dagar” som baseras på Schibbyes och Perssons bok om erfarenheten har premiär följande dag.

Har din egen erfarenhet av att sitta fängslad påverkat ditt engagemang för Dawit Isaak?

– Jo, det är klart att den har gjort det, även om jag värjer mig för alla jämförelser av typen ”du har suttit i fängelse, han sitter i fängelse”. Det är en otrolig skillnad på att sitta ett par hundra dagar i fängelse och att sitta 6 000 dagar – det går liksom inte, svarar Martin Schibbye. Men med det sagt så vet man ju att den största skräcken någonstans var att bli bortglömd. Därför var varje tecken på att det hände något i Sverige, att det skrevs och protesterades, den solidariteten var nästan viktigare än bröd och vatten i fängelset.

Martin Schibbye och Johan Persson släpptes fria i september 2012 efter att UD och dåvarande Etiopienambassadören Jens Odlander idkat ”tyst diplomati”.

Skolelever på väg hem i Asmara.

Skolelever på väg hem i Asmara. Foto: Martin Schibbye/Blank Spot

I Jakten på Dawit kommer det fram att UD i Dawit Isaaks fall bytte Eritrea-strategi vid regeringsskiftet 2014 och gick från hot och sanktioner till att börja verka för att förbättra relationen med landet. Under Sveriges tid (2017-2018) i FN:s säkerhetsråd arbetade också Sverige för att sanktionerna mot Eritrea skulle hävas, något som skedde i november 2018.

– Givet att den tidigare strategin inte fungerade tror jag att det har varit klokt att försöka utveckla bredare relationer med landet. Men jag tror också att det är farligt att tänka att det här är något enbart UD ska lösa, säger Martin Schibbye och lyfter fram behovet av kontakter på civilsamhällesnivå mellan Sverige och Eritrea.

I boken fokuserar Martin Schibbye betydligt mer på de som håller i nycklarna till Dawits cell än på oppositionen.

– En anledning är att det har gjorts så mycket bra journalistik om oppositionen och om de som kämpar för demokrati i Eritrea och att jag kände att den andra sidans historia inte var lika berättad. Det var också något Dawit slet väldigt hårt med, att verkligen vara journalist och låta bägge sidor få ge sina bästa argument, förklarar han.

 Martin Schibbye berättar om den etiska balansgången kring villkoren för att få resa till Eritrea. – När jag talade på en festival i Stockholm för regimtrogna eritreaner fick jag också chansen att hålla en föreläsning om pressfrihet, konstaterar han.

Martin Schibbye berättar om den etiska balansgången kring villkoren för att få resa till Eritrea. – När jag talade på en festival i Stockholm för regimtrogna eritreaner fick jag också chansen att hålla en föreläsning om pressfrihet, konstaterar han. Foto: Vera Häggblom

Att välja att tala med och försöka förstå den andra sidan har dock inte varit populärt i alla läger. I boken beskriver Martin Schibbye hur han efter att sökt visum till Eritrea inledningsvis möts av tystnad från ambassaden. Däremot får han plötsligt frågan om att tala på en festival arrangerad av regimtrogna eritreaner. ”Jag står inför den eritreanska ambassadens lackmustest och det är en komplicerad situation jag försatt mig i”, skriver Schibbye då han ska gå in på festivalområdet på Järvafältet och möts av motdemonstranter som skanderar ”Schibbye, tala inte!”.

– Det är klart att det är lite av en etisk balansgång, konstaterar han. Samtidigt ledde ju talet till ett visum, som ledde fram till journalistik, som ledde fram till en bok. Jag upplever att jag har en bra relation till båda läger, att bägge får ge sina bästa argument, och då kan man också fortsätta att göra nya resor och rapportera.

En skrothög i Asmara med stridsvagnar, pansarvagnar och andra krigsreliker som Etiopien lämnade kvar när de lämnade Eritrea 1991.

En skrothög i Asmara med stridsvagnar, pansarvagnar och andra krigsreliker som Etiopien lämnade kvar när de lämnade Eritrea 1991. Foto: Martin Schibbye/Blank Spot

I boken lyckas Martin Schibbye både med att skriva fram människan Dawit Isaak och att bidra med kunskap om Eritreas speciella historia. Samtidigt kvarstår det faktum att Dawit fortfarande sitter fängslad på okänd plats. Martin Schibbye anser dock att förutsättningarna för att han ska släppas är bättre nu än någonsin i och med att sanktionerna har hävts och att den långvariga gränskonflikten med Etiopien fick sin lösning förra året:

– Det är de här sakerna de eritreanska ministrar jag har intervjuat konsekvent har lyft fram då Dawit-frågan har kommit upp. Sedan har ju inte Dawit egentligen något med de frågorna att göra, men det är de argument som har lagts fram, säger Martin Schibbye och tillägger att utvecklingen i Etiopien fram till valet i maj 2020 kommer att få stor betydelse framöver.

Något som har gjort Martin Schibbye hoppfull är också den före detta medfånge till Dawit Isaak som befann sig på en flyktingförläggning i Mullsjö. Mannen delade cell med Dawit under två år och beskriver hur Dawit fick dagarna att gå genom att läsa och översätta böcker från tigrinska till engelska. I fängelset såg alla dagar likadana ut.

– Det gav mig ett lugn att det fanns någon form av vardagslunk i cellen, det fick mig att känna att han nog kan fixa det där, säger Martin Schibbye.

Asmara har kallats ”Lilla Rom” och arvet från den italienska kolonialtiden syns i gatubilden. Här Fiat Tagliero-byggnaden som uppfördes 1938, skapad av futuristen Giuseppe Pettazzi. Unesco förklarade 2017 att Asmara är en del av Världsarvet.

Asmara har kallats ”Lilla Rom” och arvet från den italienska kolonialtiden syns i gatubilden. Här Fiat Tagliero-byggnaden som uppfördes 1938, skapad av futuristen Giuseppe Pettazzi. Unesco förklarade 2017 att Asmara är en del av Världsarvet. Foto: Martin Schibbye/Blank Spot

Om Dawit en dag får chansen att läsa boken hoppas Martin Schibbye att han skulle uppskatta att någon har blickat ut över taken i Asmara och försökt att se glimtar av honom:

– Men sedan längtar vi väl alla efter att tystnaden ska få ett slut och vi får höra honom själv berätta sin historia om alla de här åren.

Vera Häggblom
vera.haggblom@gmail.com

Amnestykampanj

Den 17 september inledde Amnesty en 18 dagar lång kampanj på mikrobloggen Twitter för att uppmärksamma att det har gått 18 år sedan elva politiker inom det styrande partiet PFDJ och 17 journalister greps i september 2001. Ingen av dem har ställts inför rätta och i kampanjen krävs besked om vad som hänt dessa 28 personer, däribland Dawit Isaak.

Fakta/Eritrea

Huvudstad: Asmara
Politik: Italienska Eritrea varade från 1890 till 1947. Britterna intog Eritrea 1941 och 1952 beslöt FN att Eritrea under tio år skulle få självstyre i en federal union med Etiopien. 1962 annekterade Etiopien Eritrea. Då inleddes ett 30-årigt krig för självständighet som pågick fram till 1991. Två år senare blev Eritrea medlem av FN. 1998-2000 utkämpades ett nytt krig med Etiopien. President Isaias Afewerki och det enda tillåtna partiet PFDJ styr med järnhand.
Yta: 117 600 km2 ( Sverige: 449 964 km2)
Befolkning: 5 miljoner

Läs också

Eritrea - frige Dawit Isaak! (Aktion på svenska Amnestys hemsida till 14 oktober 2019)

Eritrea Should End 18 Years of Darkness (Human Rights Watch 18 september 2019)

Eritrea: 28 prisoners of conscience detained 18 years ago must be immediately and unconditionally released (Amnesty International 17 september 2019)

Eritrea: Repression past and present (Amnesty Internationals kampanj september 2019)

Eritrea: Conscription System’s Toll on Education (rapport från Human Rights Watch 8 augusti 2019)

CPJ joins call for UN to continue scrutinizing human rights situation in Eritrea (Committee to Protect Journalists 11 juni 2019)

Läs mer från Amnesty Press

Eritrea har världens hårdaste censur (11 september 2019)

Åter till 2001 (27 juni 2019 – också i nummer 2/2019)

Konflikten mellan Etiopien och Eritrea på väg mot lösning (27 juni 2018)

Hoppfullt på Afrikas horn (27 juni 2018 också i nummer 2/2018)

Allt fler eritreaner flyr till Etiopien (29 juni 2017)

Dawit Isaak fick Unescos pris (22 juni 2017)

Kality på scen: ”Journalist, inte terrorist” (9 april 2017)

Dawit Isaak får Unescos pressfrihetspris (2 april 2017)

Mörkt för yttrandefriheten i Östafrika (31 mars 2017)

Via satellit når Radio Erena in i Eritrea (23 februari 2017)

BOKMÄSSAN2016: Ett dystert jubileum – Dawit Isaak fängslad i femton år (26 september 2016)

Femton långa år (ledare i nummer 3/2016 23 september 2016)

Han tog flyget till Asmara (4 december 2015)

Vanessa Berhe kämpar för sin morbrors frihet i Eritrea (12 januari 2015)

”Sitt med Dawit” i Malmö: ”Hans liv hänger på att vi inte glömmer” (22 augusti 2014)

Samling för Dawit Issak - fängslad i Eritrea i 4 500 dagar (20 januari 2014)

ALMEDALEN: Femton minuter i Dawit Isaaks fängelsecell (4 juli 2013)

Eritrea - 20 år av självständighet men fortfarande ingen frihet för befolkningen (10 april 2013)

Djup klyfta mellan svensk-eritreaner (9 december 2011)

Eritreaner intervjuas i radio medan de torteras (24 oktober 2011)

Stämningsfull manifestation för Dawit Isaak (26 september 2011)

Nobelpristagare deltar i svart minnesdag för Dawit Isaak (23 september 2011)

Talarstafett för Dawit Isaak (21 september 2011)

Regeringen kallar FN:s sanktioner ”skrattretande”, Etiopien hyllar FN-beslutet (25 december 2009)

Manifestation utanför Eritreas ambassad (27 oktober 2009)

Massiv uppslutning för frigivning av Dawit Isaak (29 april 2009)

40 gånger en minut för Dawit Isaak (17 april 2009)

Teaterpjäs ska fria Dawit Isaak (20 september 2008)

Franskt stöd till Djibouti i konflikten med Eritrea (16 juni 2008)

Krigshot på Afrikas horn: Eritrea anklagas (8 maj 2008)

Dawit Isaak fick tryckfrihetspris (15 mars 2007)

Eritreaseminarium urartade (7 april 2004)

Dawit Isaac får stöd av Örgryte (Amnesty Press nummer 2/2004)

Historien om en fängslad svensk journalist (nummer 4/2003)

reportage | 2019-10-03
Av: Vera Häggblom
Även publicerad i AmnestyPress #3/2019