Djup klyfta mellan svensk-eritreaner

Under ett Eritreaseminarium anordnat av Studiefrämjandet och Röda Korset blev stämningen spänd då såväl regimtrogna som regimkritiska svensk-eritreaner samlades i Stockholm den 6 december. **

• Eritrea har blivit ett fängelse för sitt eget folk!
  Så säger Arhe Hamednaca, svensk riksdagspolitiker (S) och ledamot i Justitieutskottet. Han påpekar dock att han under kvällen är på plats i egenskap av privatperson.

Ahre Hamednaca berättar om Eritreas histoira och den nuvarande situationen i landet.

Arhe Hamednaca, som själv växte upp i Eritrea och kom till Sverige under 1980-talet, inledde seminariet med att berätta om Eritrea ur ett historiskt perspektiv. Det är en av de minsta staterna i Afrika med sina fyra miljoner invånare och har en brokig och våldsam historia. Landet präglas av många blodiga konflikter, såväl med grannstater som interna splittringar.

Efter kriget mot Etiopien, som åter blossade upp 1998 i form av en gränsdragningskonflikt, skrevs ett fredsavtal år 2000. Detta väckte ett visst hopp för den krigströtta befolkningen. Året därpå krävde högt uppsatta ministrar inom den sittande regeringen, de så kallade G15, demokratiska reformer. Deras krav fick dock inget gehör av president Isaias Afewerki utan resulterade i att majoriteten av G15-gruppen liksom flera journalister från landets oberoende tidningar, däribland Dawit Isaak, fängslades under hösten 2001.

Förhållandena i eritreanska fängelser är ökända.
- Många dör i fängelse, av svält och tortyr. De fängslade får inga rättegångar och många hålls fångna i underjordiska fängelser, säger Arhe Hamednaca.

Elisabeth Löfgren, pressekreterare på Amnestys svenska sektion, bekräftar den bild som målas upp:
- Anhöriga får inte veta var de politiska fångarna hålls. Då de inte får rättegångar hålls de fängslade på obestämd tid vilket ofta kan leda till mentala problem.

Meron Estefanos och Arge Hamednaca lyssnar på Elisabeth Löfgren.

Arhe Hamednaca berättar att det vid tiden för det hårdnande politiska klimatet var många ungdomar som flydde landet:
- Många av dem tror jag sitter här framför mig idag, säger han.

En svensk-eritrean som återvände till Eritrea efter massarresteringarna är journalisten och människorättsaktivisten Meron Estefanos. Hon berättar om sina upplevelser från tiden hon bodde i Eritrea 2002-2004.
- De första tre månaderna var det jätteroligt, mina föräldrar har tillgångar så jag levde ett bra liv. Men efter en tid märkte jag att mina grannar hade en annan vardag, säger hon.

Meron Estefanos berättar att vart man än gick frågade soldater efter ID-kort och att hennes lillebror inte kunde röra sig fritt i landet då han enligt myndigheterna egentligen var skyldig att göra värnplikten, som är obligatorisk för alla kvinnor och män.

Elisabeth Löfgren menar att många unga under värnplikten används i rent tvångsarbete, vilket leder till att många ungdomar flyr från Eritrea.
- Desertörer straffas hårt om de hittas av myndigheterna och ofta utsätts de då för tortyr och fängslande, säger hon.

Meron Estefanos blev mer och mer kritisk under sin tid i Eritrea och återvände efter två år till Sverige. Där visade det sig att vissa av hennes svensk-eritreanska vänner inte delade hennes uppfattning om hemlandet.
- Jag förlorade gamla vänner och plötsligt var jag aktivist, säger hon.

Rummet är välfyllt med ett 50-tal personer, främst bestående av svensk-eritreaner att döma av den hetsiga diskussionen som följer. Det visar sig att publiken tycks vara splittrad i två läger, där den ena sidan stödjer regimen, medan den andra är djupt kritisk mot densamma.
- Jag är besviken på regimanhängarna! Jag blir så ledsen, jag blir hotad av dem, vad ska jag göra!, säger en man på första raden och ber paneldeltagarna om tips.

Meron Estefanos, Arhe Hamednaca och Elisabeth Löfgren.

Arhe Hamednaca menar att hot inte kan bekämpas med hot utan med dialog:
- Sverige är ett rättssamhälle. Hot måste självklart anmälas, men samtidigt måste man ha rätt att vara anhängare till regimen.

En ung man riktar kritik mot arrangörerna Röda Korset och Studiefrämjandet för att ha anordnat ett onyanserat seminarium där bara en sida får visa sin bild av situationen i Eritrea. Han påpekar också att Eritrea är ett av få länder som kommer nå upp till FN:s millenniemål.

Kommentarerna som ifrågasätter panelmedlemmarnas uppfattning av situationen i Eritrea ställs av unga personer på perfekt svenska.
- Varför åker ni inte till Eritrea i dagsläget? undrar Arhe Hamednaca med en ton av uppgivenhet i rösten.

Stämningen i lokalen är påtagligt spänd och händer sträcks upp i luften i försök att fånga uppmärksamheten och ordet.
- Han hotar mig! hörs från den bakre delen av lokalen innan en man demonstrativt lämnar rummet.

Långt ifrån alla fick sagt sina åsikter och seminariet avslutades med att arrangörerna meddelade att möjlig pajkastning fick fortsätta på annan plats.

Text och bild : Josefine Nilsman och Vera Häggblom

Läs mer:

Eritreaner intervjuas i radio medan de torteras Amnesty Press intervju med Meron Estefanos 24 oktober 2011

Stämningsfull manifestation för Dawit Isaak Amnesty Press bevakning av manifestation för Dawit Isaak 26 september 2011

Nobelpristagare deltar i svart minnesdag för Dawit Isaak Amnesty Press bevakning av manifestation för Dawit Isaak 23 september 2011

Talarstafett för Dawit Isaak Amnesty Press bevakning av talarstafett för Dawit Isaak 21 september 2011

Eritreaseminarium urartade **Amnesty Press bevakar seminarium 7 april 2004