Mörkt för yttrandefriheten i Östafrika

Den 4 april har teaterföreställningen "Kality" premiär. Den bygger på texter och vittnesmål från kvinnor och män som har suttit fängslade i Kalityfängelset i Etiopiens huvudstad Addis Abeba. Pjäsen är ett samarbete mellan Riksteatern, Amnesty och journalisten Martin Schibbye som själv suttit i Kality. Inför premiären arrangerade Amnesty ett seminarium om situationen för mänskliga rättigheter i Etiopien och Östafrika på Kägelbanan i Stockholm.

reportage | 2017-03-31
Av: Lisa Olsson

Journalisten Martin Schibbye inledde seminariet med att berätta om föreställningen Kality. Foto: Lisa Olsson

För att överleva de 438 dagar som Martin Schibbye satt fängslad tillsammans med kollegan Johan Persson använde han en speciell strategi.

– Allt jag såg framför mig – som en bit cement – funderade jag på hur jag skulle beskriva i en bok, vilket var något jag lärde mig av de etiopiska journalister och författare som också satt fängslade. För även om de kan ta vår frihet, våra kläder och kedja oss så kan de aldrig ta vår bestämmanderätt att definiera vilka vi är – journalister.

Enligt Martin Schibbye var den största rädslan att bli bortglömd. Föreställningen är en möjlighet att ta del av samvetsfångarnas berättelser. Han säger att vi aldrig får glömma vad de har gjort och vad de har offrat.

– De kunde ha valt ett enkelt liv, men kärleken till skrivandet och till Etiopien gjorde det omöjligt. Nu har det fått betala med sin frihet. Vi får aldrig glömma deras namn, säger han.

Reeyot Alemu fick journalistpris av Unesco under sin tid i fängelse. Foto: Unesco

Två av dem han nämnde är Reeyot Alemu (hon frigavs i juli 2015 efter fyra år i fängelse) och Eskinder Nega. På seminariet var exiletiopiern Mekdes Worku med för att berätta om Eskinder Nega som är ett av de fall Amnesty arbetar med.

– Han har skrivit kritiska artiklar mot den etiopiska regeringen ända sedan 1993. Han har gripits åtta gånger och sitter nu fängslad sedan 2011. Det var i samband med att han började prata om protesterna i Nordafrika 2011 som han greps och senare dömdes till 18 års fängelse, berättar hon.

Journalisten Mesfin Negash anklagades för terrorbrott i Etiopien och var tvungen att fly landet. Idag bor han i Sverige och deltog på seminariet. Han berättade om det politiska läget i länderna i Östafrika:

– Med undantag för Kenya och Tanzania kan ingen av länderna kallas demokratier. Det som framförallt är aktuellt nu är terrorhotet och hur regeringarna svarar mot detta hot.

Han menade att terrorism är ett verkligt hot mot befolkningens säkerhet, men att regeringen också använder kampen mot terrorism för att tysta oberoende röster. Dessutom hör straffrihet och korruption till vardagen

– Myndigheterna kan göra vad som helst utan att behöva stå till svars. Just nu sker även en snabb ekonomisk tillväxt i Östafrika och för de styrande är det viktigast av allt. I Etiopien har det blivit en officiell ideologi att invånarnas grundläggande rättigheter får stå tillbaka för att den ekonomiska tillväxten ska behållas, säger Mesfin Negash.

Elisabeth Löfgren, tidigare pressekreterare på Amnesty Sverige, var moderator på seminariet den 28 mars. Med på länk från Amnestys kontor i Nairobi var Fisseha Tekle och Michelle Kagari. På plats fanns exiljournalisten Mesfin Negash och exiletiopiern Mekdes Worku. Foto: Lisa Olsson

På seminariet deltog även Michelle Kagari, chef för Amnestys regionalkontor för Östafrika, Afrikas horn och Stora sjöområdet, och Fisseha Tekle, researcher på samma kontor. De deltog på länk från Kenyas huvudstad Nairobi.

Enligt Michelle Kagari har kampen mot terrorism i Östafrika även drabbat flera människorättsförsvarare. I Kenya har två människorättsorganisationer anklagats för att stödja terrorism efter att de arbetat med att dokumentera regeringens metoder för att motverka terrorism. Organisationerna fick sina tillgångar frysta. I andra fall har människorättsförsvarare gripits när de har bevakat rättegångar.

– Rättssäkerhet gäller inte när det handlar om terrorism, säger Michelle Kagari.

Fisseha Tekle berättade specifikt om hur antiterrorlagarna i Etiopien fungerar. Det började med att regeringspartiet Etiopiska folkets revolutionära demokratiska front, EPRDF, backade rejält vid valet 2005. Efter den krisen införde de lagar för att begränsa yttrande-, mötes- och informationsfrihet.

– De har infört antiterrorlagar för att begränsa oberoende röster, oberoende media och oppositionen, säger Fisseha Tekle.

Hailemariam Desalegn Boshe är premiärminister och ledare för EPRDF sedan Meles Zenawi avled 2012. Foto: World Economic Forum /Wikimedia

Antiterrorlagen som antogs 2009 och implementerades 2011 har använts flitigt för att gripa journalister, människorättsförsvarare, oppositionspolitiker och bloggare bland annat. Martin Schibbye och Johan Persson är bara några av dem som fallit offer för lagen. Fisseha Tekle nämner de bloggare som greps under 2014 och satt fängslade i 1,5 år. Risken är stor att de grips igen.

– Vid valet 2015 gick 100 procent av rösterna till regeringspartiet. Det är en av följderna av lagarna som införts, säger han.

Fisseha Tekle nämnde också Eritrea där den svensk-eritreanska journalisten Dawit Isaak sitter fängslad sedan 2001. Det finns just nu minst 17 journalister i fängelse i landet.

Bilden som målas upp på seminariet är mörk. Frågan är vad Afrikanska unionen, AU, och det internationella samfundet har för ansvar. Seminariedeltagarna var inte imponerade av vad de har sett hittills. Enligt Mesfin Negash förknippas AU med makt.

– För folket på gatan känns de främmande. Trots att de har mandat så har de inte gjort någon insats för yttrande- och mötesfriheten. De håller tyst för mycket, som när många människor dödades under protesterna 2015. Det blir som att de godkänner det som händer, säger han.

– AU prioriterar stabilitet och suveränitet och inte alltid mänskliga rättigheter. Men vissa framsteg har gjorts, till exempel har det kommit nya riktlinjer från AU för hur personer som sitter fängslade ska behandlas, säger Michelle Kagari.

Det internationella samfundet fick också hård kritik och seminariedeltagarna menade att det kan göras mycket mer, men att viljan verkar saknas. Prioriteten verkar vara på ekonomisk tillväxt, stabilitet och kamp mot terrorismen, snarare än mänskliga rättigheter.

– Men det verkar råda förvirring när de tror att stabilitet och mänskliga rättigheter är helt olika saker. Bristen på mänskliga rättigheter har lett till instabilitet. Det internationella samfundet måste ändra sina prioriteringar för det som görs nu fungerar uppenbarligen inte, säger Fisseha Tekle.

En tom stol där Eskinder Nega borde suttit. Den etiopiska journalisten har suttit fängslad sedan 2011. Foto: Lisa Olsson

Just nu råder undantagstillstånd i Etiopien. Regeringen införde det i oktober 2016 och tanken var att det skulle gälla i sex månader. Enligt Mesfin Negash vill de nu förlänga det. Undantagstillståndet påverkar Etiopiens befolkning på alla möjliga sätt. Människor har gripits och suttit häktade flera månader utan åtal. Det har förekommit tortyr och omänsklig behandling.

– Undantagstillståndet gör att regeringen nu kan göra vad de vill. Det blir som ett lagligt skydd för att begå människorättsbrott. De införde det för att förhindra framtida protester och de kommer ha kvar det tills de känner sig lugna, säger Mesfin Negash.

Risken för oliktänkande att bli gripna eller tystade på andra sätt är stor. Det finns också en risk att anhöriga drabbas.

– Jag håller min familj borta från det jag gör. Mina föräldrar vet bara att jag är journalist, inget mer. Det ger dem ett skydd, säger Mesfin Negash.

Lisa Olsson
[email protected]

Mer om Kality

Föreställningar på Södra teatern

Riksteaterns övriga föreställningar

Läs också

2014 Golden Pen of Freedom awarded to jailed Ethiopian journalist (WAN-IFRA 27 januari 2014)

Läs mer från Amnesty International

The torturous fields of Ethiopia’s rehabilitation centre (22 februari 2017)