Ökat samarbete krävs i kampen mot människohandeln
reportage | 2005-03-18 |
Varje år blir hundratusentals kvinnor och barn offer för människohandel, trafficking, runt om i världen. Och trenden visar att handeln ökar i omfattning. Vår tids slavhandel är ett sammansatt problem som kräver samverkan länder emellan.
- Trafficking är människans yttersta uttryck för fattigdom, sa biståndsminister Carin Jämtin vid ett seminarium i Stockholm.
Trots att allt fler länder i världen demokratiseras, ökar människohandeln i omfattning. Det tycks som om demokratiseringsprocessen i sig möjliggör att föda denna handel med människor, även kallad trafficking.
Det framhöll den före detta EU-kommissionären Anita Gradin, som var moderator vid ett seminarium om trafficking i samband med firandet av den internationella kvinnodagen i Stockholm. Intresset för seminariet "Trafficking - vår tids slavhandel", i samarbete med Anna Lindhs minnesfond, var stort och många hade sökt sig till Utrikespolitiska Institutets bibliotek den 8 mars. Gradin underströk i sin inledning att människohandeln är en viktig fråga för hela det internationella samfundet att lösa.
Även biståndsminister Carin Jämtin i panelen poängterade att för att motverka handeln med kvinnor krävs ett gränsöverskridande arbete.
- Varje människa som utsätts för trafficking är en för mycket. Och tyvärr så är det här ett växande problem för kvinnor och barn.
Jämtin uppgav att fler än 700 000 personer världen över utsätts för människohandel varje år. Och enligt den Internationella arbetsorganisationen, ILO, kan siffran vara den dubbla.
Biståndsminister Carin Jämtin.
Biståndsministern berättade om några personliga möten med utsatta kvinnor och barn från sina resor till bland annat Bangladesh och Moldavien.
- Deras öden är olika men som gemensam nämnare har de fattigdom och hopplöshet. Det leder dem fram till att göra sådana saker som att skicka bort sina egna barn. Trafficking är människans yttersta uttryck för fattigdom och ett exempel på förtryckande strukturer.
Carin Jämtin redogjorde för hur regeringens arbete mot trafficking utvecklats under senare år. Från att i första hand ha varit en utrikespolitisk fråga är den idag en del av både bistånds- och utrikespolitiken, men återfinns även inom andra politiska områden. Arbetet mot människohandeln berör bland annat jämställdhetsarbete, immigration, barns rättigheter och den svenska sexköpslagen från 1999.
Regeringen bedriver ett nordiskt/baltiskt samarbete mot trafficking och det är en fråga som återfinns högt på dagordningen hos såväl FN, OSSE, Europarådet och EU.
Finns människohandel så måste även villiga köpare finnas. Jämtin underströk att arbetet mot trafficking inte enbart innefattar att stärka kvinnors roller utan även ett arbete med män. Och mänskliga rättigheter måste vara den gemensamma utgångspunkten.
- Kampen mot trafficking kommer inte att bli framgångsrik om man inte utgår från de mänskliga rättigheterna och dess odelbarhet. De medborgerliga och politiska rättigheterna måste gå hand i hand med ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.
Lars Jalmert, mansforskare vid Stockhoms universitet, tog sin utgångspunkt ur ett könsmaktsperspektiv.
- Utgångspunkten är att vi lever i ett manssamhälle. Män har makt. Och försök att upprätthålla denna makt finns med i alla former av övergrepp mot kvinnor.
- Trafficking och prostitution handlar också om detta. Det finns inget ömsesidigt utbyte. Man köper en kvinnas kropp och markerar på så vis sin makt över kvinnor.
Jalmert underströk att alla män har ett ansvar för att aktivt motarbeta detta.
Riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson (fp) ansåg att sexslaveri är ett bättre ord för människohandel än trafficking.
- För det är vad det handlar om, att sälja och våldta kvinnors kroppar. Och fattigdom är roten men det handlar lika mycket om villiga köpare.
Under det svenska EU-ordförandeskapet, första halvåret 2001, enades medlemsländerna om definitionerna av straffbar människohandel för arbetskrafts- och sexuell exploatering och om nya garantier för brottsoffer. I juli året därpå infördes en ny lag mot människohandel som utvidgade det kriminaliserade området och införde en ny brottsrubricering - människohandel för sexuella ändamål.
Birgitta Ohlsson kritiserade lagen för att vara för vagt formulerad och efterlyste skärpt lagstiftning.
- Som liberal vill jag gå vidare för att stoppa handeln genom att säga ja till arbetskraftsinvandring och genom att tydligare ge permanenta uppehållstillstånd till flickorna och tydligare stå på offrens sida. Det är också nödvändigt att utbilda rättsväsendet bättre, så att flickorna blir förstådda.
Anita Gradin, Birgitta Ohlsson och Lars Jalmert
Anita Gradin väckte frågan om vilka möjligheter som står till buds när en kvinna vill slå sig lös ur trafficking. Per Larsson, traffickingexpert på Kvinnoforum, menade att det dels finns åtgärder som är mer av "plåster på såren" och dels mer långsiktiga lösningar.
- Det är tragiskt att se att destinationsländer har svårt att få tag i förövarna bakom människohandeln och att lagförandet verkar gå så trögt, med få fällande domar. Det sänder signaler om att det är en riskfri business att vara handlare.
Kvinnoforum arbetar sedan några år tillbaka med en ökad samverkan mellan bland annat polis, Migrationsverket och socialkontor, som kommer i kontakt med utsatta kvinnor.
- Ett problem är otillräckliga resurser för det jordnära gräsrotsarbetet. Mycket pengar går till att hålla konferenser i stället för det konkreta arbetet.
Per Larsson berättade om ett EU-program mot människohandel som för Sveriges del innebär medel för att tre år framöver förbättra och utveckla planerna om ett nätverk för stödpersoner, en jourtelefon om svensk lagstiftning och en utställning på världskulturmuseet i Göteborg som eventuellt ska gå på europaturné.
- Det är oerhört viktigt att arbeta för mänskliga rättigheter, sa Per Larsson. Att kunna lagföra handeln och att ge bättre stöd åt kvinnorna. Ett mer förebyggande arbete är också att långsiktigt bekämpa fattigdomen.
Ett annat problem som synliggjordes av panelen är den liberalisering i synen på prostitution som breder ut sig i Europa. Allt fler röster höjs om att åter legalisera prostitution för att komma åt problemet med människohandel. Där var åsikten den att Sverige måste bedriva en hårt lobbyarbete inom EU för att förändra attityderna till sexköp.
Lars Jalmert underströk att en skärpt lagföring inte enbart är nödvändigt för att förhindra trafficking utan även för att skydda kvinnor från alla typer av våld. Inte minst för att åstadkomma fler fällande domar i våldtäktsmål.
Helena Bergström
Skådespelerskan Helena Bergström, styrelseledamot i Anna Lindhs minnesfond, ställde frågan om vilka männen som köper sex är.
- Våra undersökningar visar att det är män från alla samhällsklasser och med alla bakgrunder. Gemensamt för dessa män är att de anser och uppfattar en given rätt att ha makt över kvinnor, sa Lars Jalmert. Vanligt är att dessa män blivit kränkta i upplevelsen av den rätten, att de anser sig blivit fråntagna makten.
På en fråga från Anita Gradin till panelen om vilken insats i arbetet mot trafficking som är viktigast just nu, framhöll biståndsminister Jämtin vikten av att stärka kvinnors roll och makt över sin egen tillvaro, särskilt i utvecklingsländer.
- Flickor måste ges möjlighet att studera och därigenom få ett arbete och skaffa kontrollen över sitt eget liv. I utvecklingsländer kan det exempelvis handla om att förändra förtryckande äktenskapslagar.
Per Larsson från Kvinnoforum lyfte fram tendensen med att offren för trafficking säljs om och om igen. Vanligtvis hamnar de slutligen i arbete som rekryterare i fattiga byar med att driva in nya flickor med löften om en bättre tillvaro.
- Den cirkeln måste brytas och utsatta måste ges bättre stöd. Det är också mycket viktigt att satsa på återvändarprogram så att traffickeraren inte möter en återvändande flicka på flygplatsen i sitt hemland.
Per Larsson från Kvinnoforum
Lars Jalmert ansåg att den viktigaste insatsen på global nivå är att skapa möjligheter till utbildning för kvinnor.
- I Sverige handlar det om att förändra synen på prostitution och kvinnors kroppar, att män har rätt till kvinnors kroppar. Det är egentligen mycket allvarligt att kändisar viker ut sig i tidningar. Det kan tyckas harmlöst vid första anblicken men det upprätthåller synen om kvinnors kroppar som handelsvara.
Ett problem när det handlar om att gripa och åtala personer bakom människohandeln är att utsatta kvinnor ofta fruktar för sina liv och därför avstår från att vittna. Inom EU tas nu ett gemensamt initiativ som ska möjliggöra att kvinnor som vittnar om att de utsatts för människohandel kan beviljas skydd och asyl.
- I kampen mot trafficking är det centralt att utsatta kvinnor vittnar. Den nuvarande europeiska modellen tar inte tillvara kvinnornas mänskliga rättigheter, sa Per Larsson. Kvinnorna ses i första hand som ”bevismedel” och möts av attityden: ”ska du vara kvar måste du vittna”.
Larsson var också kritisk till att den svenska regeringen kopplat fall till asylreglerna.
- Asylprocessen är olämplig i dessa fall. Dessa kvinnor är inte flyktingar utan det handlar om andra typer av övergrepp. Migrationsverket kan inte heller erbjuda det boende och stöd som behövs.
Per Larsson nämnde Italien som ett positivt exempel. Där erbjuds kvinnor som utsatts för människohandel temporära uppehållstillstånd.
- Senare har det visat sig att 90 procent av de kvinnorna valt att vittna. Detta visar att ett bra stöd ger en bra lagföring.
Text och bild: Helena Norman
reportage | 2005-03-18 |