Krisen skärps i Kamerun

I de engelskspråkiga delarna av Kamerun växer kravet på självständighet och situationen är den allvarligaste sedan 1961.

Paul Biya i Vita huset 2014. Foto: Amanda Lucidon / White House

Den 30 augusti kom ett positivt besked från Kameruns president Paul Biya när han meddelade att samtliga åtal mot aktivister i civilsamhället bland den engelsktalande minoriteten i västra Kamerun hade lagts ned och Biya lovade att myndigheterna skulle söka fredliga lösningar på missnöjet i de engelsktalande regionerna.

Den 1 oktober förbyttes hoppet om en fredlig lösning till fruktan om våldsam upptrappning i en konflikt som har sina rötter i avkolonialiseringen 1960-1961. Den 1 oktober 1961 förenades ”British Southern Cameroons” med den tidigare franska kolonin Kamerun i en federation. År 1972 beslöt president Amadou Ahidjo att upplösa federationen och göra Kamerun till en centraliserad republik. Missnöjet bland de cirka fem miljoner av Kameruns 24 miljoner invånare som bor i de engelsktalande delarna har växt.

Inför den 1 oktober utlystes undantagstillstånd i området, internet blockerades och alla möten förbjöds. Under september hade stora protester genomförts med krav på att president Biya skulle avgå, att politiska fångar skulle friges och att de engelskspråkiga delarna skulle få självstyre. Flera bombattacker genomfördes mot polisstationer.

Med flaggan för ”Ambazonia” går demonstranter i Bamenda i västra Kamerun den 1 oktober mot polisens barrikader och tårgas. Foto: Reuters TV/TT

Den 1 oktober trotsade tiotusentals personer undantagslagarna och gick ut i fredliga demonstrationer i en rad städer. Självständighet för ”Ambazonia” proklamerades och separatisternas flagga hissades på en rad platser.

Regeringen svarade med hårda metoder där även armén användes. Enligt International Crisis Group dödades minst 40 personer medan över 100 sårades när säkerhetsstyrkor öppnade eld. Uppgifter förekom om att armén beskjutit demonstranter från helikoptrar. En rad ledamöter inom det största oppositionspartiet, SDF, lämnade i protest sina platser i parlamentet, kallade regeringens agerande för ”folkmord” och krävde att Internationella brottmålsdomstolen, ICC, i Haag, åtalar Paul Biya.

Den 13 oktober rapporterade Amnesty att minst 500 personer hölls fängslade under svåra förhållanden i häkten och att massarresteringar fortsatte. Den 8 oktober greps cirka 100 personer som var på väg till en kyrka i staden Buea. UNHCR rapporterade den 1 november att minst 5 000 människor flytt till Nigeria.

I början av november dödades fyra soldater vid bombattacker och nattligt utegångsförbud råder nu i den största staden Bamenda.

Ulf B Andersson