Skilda världar för HBT-aktivister

reportage | 2006-12-24
Av: Jenny Sjöö Saers

"Medan ni slåss för att få gifta er, slåss vi för våra liv och för att inte ses som kriminella". Situationen för HBT-rörelsen runt om i världen ser verkligen olika ut. I nio länder kan man dömas till döden om man har en samkönad sexuell relation, i 70 ses man som kriminell. Hur ska man arbeta internationellt för att HBT-personers rättigheter ska ses som mänskliga rättigheter?

I slutet av november genomförde Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigande, RFSL, tillsammans med riksdagens HBT-grupp ett seminarium under rubriken "HBT i världen: Kön, sexualitet och internationellt samarbete". Deltog gjorde Bernadette Muthien, ordförande för den sydafrikanska organisationen Engender, Rosanna Flamer-Caldera, en av två generalsekreterare för International Lesbian and Gay Association (ILGA) och HBT-aktivist från Sri Lanka, samt Patricia Curzi, ILGA:s koordinator för kvinnofrågor.

Samtalet kom att fokusera på kvinnors situation, och på skillnaderna mellan nord och syd när det gäller HBT-frågor. HBT står för homo-, bi- och transsexuella. Ibland läggs även ett Q för "queer" till i förkortningen, och också även ett I för "intersexuella" (intergender). I denna artikel kommer förkortningen HBT att användas som ett samlingsbegrepp.

Våra situationer är så olika, och ibland upplever vi att ni i nord försöker tvinga på oss era värderingar, sade Rosanna Flamer-Caldera, som grundat Equal Ground, Sri Lankas enda HBTIQ-organisation.

Rosanna Flamer-Caldera är en av Sri Lankas första aktivister för lesbiska. Hon har grundat organisationen Equal Ground, som blev känd för sitt arbete efter tsunamikatastrofen.
Sri Lanka har under flera årtionden skakats av ett inbördeskrig mellan regeringsarmén och separatistgruppen de tamilska tigrarna, LTTE.
- Religiösa extremister ser homosexualitet som något som har importerats från väst, berättade hon. I vissa delar av Sri Lanka har de infört ett informellt dödsstraff för samkönade relationer.

Läget i världen är inte tillfredsställande, konstaterade Rosanna Flamer-Caldera. Homosexualitet är kriminaliserat i 70 länder, och i nio är det belagt med dödsstraff. ILGA har under flera år försökt få FN att ta upp frågan om HBT-personers rättigheter och att HBT-organisationer ska ges så kallade konsultativ status i FN:s ekonomiska och sociala råd ECOSOC. **När seminariet hölls hade ILGA inte lyckats, men den 11 december meddelades att tre HBT-organisationer, bland dem ILGA:s Europaavdelning, ska få konsultativ status inom FN.

Det är tydligt att HBT-rörelsen globalt kämpar för väldigt olika saker.
- Det är viktigt att fråga sig vem som driver frågorna inom rörelsen, sade Bernadette Muthien från Sydafrika.
Hon berättade att det internationella samarbetet ibland gör att hon måste ägna sig åt frågor som det i huvudsak är väst som driver:
- Jag måste använda mycket av min tid och mina resurser till arbete som att skriva resolutioner och så vidare, medan min president (Thabo Mbeki) påstår att det inte finns något samband mellan hiv och aids, medan en kvinna mördas var sjätte timma i mitt land, medan kvinnor får sina könsorgan sönderskurna, medan människor svälter... och så slåss människor för rätten att gifta sig! Det är galet.

Rosanna Flamer-Caldera höll med:
- Äktenskap för homosexuella... det är så långt borta från oss. Vi slåss för våra liv, för att inte ses som kriminella. Men visst har jag förståelse för att rörelsen i västvärlden har uppnått vissa rättigheter, och att man nu kämpar för andra rättigheter.

  • Ibland känner vi i syd att norr försöker påtvinga oss sina värderingar. Det är inte nödvändigtvis fel, men våra situationer är så väldigt olika, fortsatte Rosanna Flamer-Caldera. Språk, religion, kultur... allt detta har betydelse för den queera identiteten, och den är väldigt annorlunda från den i Europa eller i USA.

HBT-kvinnor utsätts för dubbel diskriminering, sade Patricia Curzi, ILGA:s koordinator för kvinnofrågor.

Patricia Curzi arbetar med kvinnofrågor inom ILGA. Hon är ursprungligen från Italien, men bor i Belgien, där hon också arbetar för den belgiska sektionen av Amnesty. **Patricia Curzi har sammanställt en rapport för ILGA kallad "Lesbian and bisexual women's health: common concern, local issues".
Hon berättar att hon under arbetet med rapporten blev positivt överraskad över hur mycket bra intiativ som genomförs utanför Europa och Nordamerika.
- Snälla, se bortom ditt eget land, och utgå inte från att ditt land är bäst, hur progressivt det än är, uppmanade hon.

Brist på resurser är ett stort problem för HBT-organisationer utanför västvärlden. Många arbetar med små resurser, och med risk för sina egna liv, påpekade Patricia Curzi.
- Jämför en organisation som RSFL, som har mycket resurser och personal, med en internationell organisation som ILGA, som bara har två anställda och väldigt lite ekonomiska tillgångar, sade Bernadette Muthien.

Enligt Patricia Curzi möter HBT-rörelsen i Europa två stora problem: hatpropaganda, samt våld mot pride-evenemang. I många europeiska länder, såsom Turkiet, Ryssland och Lettland, har pride-parader inte fått tillstånd, med förklaringen att polisen inte kan garantera demonstranternas säkerhet. Ett klart brott mot mötesfriheten, menar Patricia Curzi. Även i Sverige har pride-parader attackerats.
Som en av åhörarna sa: "om jag blir nedslagen en lördagskväll för att jag är bög, så spelar det ingen roll om jag kan gifta mig".

ILGA arbetar mycket med kvinnofrågor. Anledningen, berättade Patricia Curzi, är att HBT-kvinnor är den mest diskriminerade gruppen: de utsätts för dubbel diskriminering. Diskrimineringen sker inom HBT-rörelsen, för att de är kvinnor, och inom kvinnorörelsen, för att de inte är heterosexuella. Det är viktigt att HBT- och kvinnoorganisationer samarbetar, menade Patricia Curzi.
- I vissa länder är det svårt att arbeta för kvinnors rättigheter, sade hon. Lägg då till att arbeta för lesbiskas rättigheter, och det blir ännu svårare att bli respekterad.

Detta bekräftades av Rosanna Flamer-Caldera.
- För några år sedan var feminister på Sri Lanka inte medvetna om att det fanns lesbiska. De ville inte ha något med dem att göra, eftersom det skulle förstöra deras rykte. Nu är det lite bättre, och man har börjat förstå att det finns ett samband mellan HBT-frågor och kvinnors rättigheter.

Bernadette Muthien från den sydafrikanska organisationen Engender tror att medkänsla är nyckeln i en dialog mot religiöst motiverat hat och intolerans. Medkänsla finns och förstås i alla religioner, sade hon.

  • Vi måste förvandla oss själva från offer till aktörer, sade Bernadette Muthien.
    Hon berättade att så kallade "kurativ" eller "korrigerande" våldtäkt är väldigt vanligt i Sydafrika, det vill säga att lesbiska kvinnor våldtas för att de ska "botas". Rosanna Flamer-Caldera påpekade att homosexuella ofta tvingas in i äktenskap, och sade också att 25 procent av alla självmord antas ha samband med köns- och sexualitetsfrågor.

När det gäller religiöst motiverat hat och intolerans underströk Bernadette Muthien vikten av att tala om medkänsla.
- De religiösa fundamentalisterna är en liten minoritet; majoriteten av människorna är förstående och bryr sig om andra. Medkänsla är något som finns och förstås i alla religioner.

På frågan om hur samarbetet mellan nord och syd ska se ut, höll alla tre talarna med om att det måste vara ett gemensamt arbete där man berikar varandra.
- HBT-personers rättigheter är mänskliga rättigheter, underströk Rosanna Flamer-Caldera, och citerade Martin Luther King:
- En orättvisa någonstans, är ett hot mot rättvisan överallt.

TEXT OCH BILD: Jenny Sjöö Saers, Amnesty Press och media (praktikant)

Fotnot: Vid seminariet presenterade Kristina Hultman sin studie "Tystnad skapar sårbarhet - en queerfeministisk analys av hot och våld mot hbt-kvinnor och intersexuella (intergender) i utvecklingsländer" som hon skrivit för RFSL:s projekt "HBT i världen". Rapporten kommer att kunna laddas ned från RFSL Stockholms hemsida.

Läs mer:

Engender (Sydafrika)

Equal Ground (Sri Lanka)

International Lesbian and Gay Association

RFSL

reportage | 2006-12-24
Av: Jenny Sjöö Saers