Den utvidgade feminismen

Helgens feministiska forum har aldrig varit så välbesökt. Korridorerna mellan workshops, seminarium och paneldebatter blir trånga av folkmassan. Trängseln följer med in i salarna och fyller golvet för att lyssna på en feminism som också verkar efterfråga mera utrymme.

Temat om kroppen har gestaltats i en barbieinstallation vid bokborden.

Ett nätverk av feminister har samlats på ABF-huset i centrala Stockholm för att debatten och kunskapen kring jämställdheten ska frodas. Det är det fjärde året i rad som Feministiskt Forum anordnas i huvudstaden. Temat är kroppen. Associationerna om rätten till den egna kroppen sträcker sig oftast inte längre än till mäns fysiska våld mot den, men under diskussionerna på det feministiska forumet utvidgas kränkningsperspektivet på den kvinnliga kroppen. Religionens roll som maktapparat över kroppen har resulterat i påhittade mödomshinnor och påtvingade giftermål. Institutionernas makt över kroppen innebär att transpersoner tvångssteriliseras. Vissa platser i det offentliga rummet som anses otrygga för kroppen att vistas i leder till en kvinnlig vardagsrädsla.

Feministförfattaren Moa Elf Karlén pratar om den kvinnliga kroppens osynliga begränsning av sitt egna livsutrymme. Hur flickor tar omvägar från nattbussen och låter joggingskorna stå när det har börjat mörkna, för att deras kroppar sägs vara bräckliga och i behov av beskydd. Från vänsterpartiets Haydeh Daragahis religionsperspektiv blir beskyddet av den bräckliga flickkroppen en uttalad kontroll över den kvinnliga sexualiteten. Kontrollen utövas till en början av fäder och bröder för att senare lämnas över till den äkta mannen och samhällsinstitutionerna.

Hotet mot kvinnokroppen känns genast omslutande, med många mindre sammanslutningar eller nischade organisationer som försöker stärka eller skydda den med olika medel. Exempelvis erbjuds en kurs i feministiskt självförsvar på forumet, men tyvärr går det inte att vrida runt handleden på religioner eller sparka en institution i skrevet. Åtminstone inte med egna armar och ben. Dock kan detta utvidgade nätverk av feminister samverka för att kräva en normförändring i synen på kvinnors kroppar, för att få ett slut på övergreppen. Feministiska initiativ tycks tveka i sin oro för att lämna de radikala kraven för de rumsrena kompromisserna.

Maria Sveland samtalar om feminismens plats i samhällsdebatten.

Den utvidgning som sker tycks även sträcka sig utanför feminismen. Under de olika seminarierna skönjas en vilja att även omfatta andra maktfrågor som rasism och klassförtryck. Förtrycken hör ihop, men behöver inte nödvändigtvis falla på feminismens samvete. Däremot bör feminismen fastna på fler mäns samvete. Få manliga ansiktsdrag går att urskilja i all trängsel av kvinnor i ABF-huset. Att få fler män att agera feministiskt borde vara den mest angelägna för jämställdheten. Den utvidgningen är dock upp till dem som vistas utanför de trånga lokalerna på feministiskt forum.

Text och foto: Hanna MI Jakobson