Diktatorns förföriska leende

Läst & Sett | 2006-09-25
Av: Sebastian Derle
Även publicerad i AmnestyPress #3/2006

»Pol Pots Leende«
Peter Fröberg Idling
Atlas

När Pol Pots Leende publicerades befann jag mig själv i Kambodja. Bland svenska hjälparbetare i Phnom Penh pratades det om en bok som äntligen gjorde upp med den skamliga historien om fyra svenskar, däribland Jan Myrdal, som 1978 på inbjudan av röda khmererna reste runt i landet där ett av 1900-talets värsta massmord begicks – utan att se någonting oroväckande. Det är om dessa svenskars resa, och det otroliga i deras framställning av Pol Pots Kampuchea som ett föregångsland, som boken handlar. Bland annat.

Fröberg Idling söker upp de fyra medlemmarna från Vänskapsföreningen Sverige-Kampuchea. Några samarbetar och ger intervjuer. Någon avböjer all inblandning. Och Myrdal vägrar ändra ståndpunkt. Författaren reser runt i Kambodja. Han intervjuar överlevande från svälten och terrorn, och försöker hitta de guider som svenskarna blev tilldelade. Hur var det möjligt att resa genom detta fattiga, dåligt organiserade land utan att se någonting av det som pågick? 1,3 miljoner var redan döda då svenskarna kom.

Att skriva en bok om detta hade varit intressant nog. Men Pol Pots Leende handlar om någonting mycket mer. I små korta stycken och med en väldig dramaturgisk skicklighet blir denna reportagebok en streckläsningsroman om det mänskliga psyket. Hur är människor som begår folkmord funtade? Vad får människor i solidaritetsrörelser att bli medlöpare till hänsynslösa diktatorer? Hur hade du och jag agerat i liknande situationer? Texterna saknar ofta slutsats. Boken lämnar det till läsaren. På detta sätt binds författaren, läsaren och objekten för bokens granskning samman på ett raffinerat vis.
Fast det kanske ändå går att finna en slutsats: »Demokratiska Kampuchea var en av de värsta, kanske den värsta, regimen i modern tid. En kombination av obeskrivlig brutalitet och häpnadsväckande inkompetens«. Vilka sådana regimer finns idag? Regimer som vi »inte ser«. Kalla krigets skygglappar är borta, men vilka nya har vi idag mot förtryck och lidande? Vad får oss att blunda och låta gå i till exempel »kriget mot terrorismen«? Vilken regim försvarar vi idag, medan härskarens leende bländar vitt?

Sebastian Derle

Läst & Sett | 2006-09-25
Av: Sebastian Derle
Även publicerad i AmnestyPress #3/2006