Amnesty minns Hans Alfredson

Tusenkonstnären Hans Alfredson (1931-2017) har gått ur tiden. Genom en kombination av allvar och skratt bidrog Hans Alfredson och Tage Danielsson till att nå ut med Amnestys arbete till en bredare publik, och tillsammans lade de grunden för den svenska sektionens biståndsverksamhet, Amnestyfonden.

Hans Alfredson på Fjällgatan på Söder i Stockholm 1 december 1997. Foto: Jonas Lemberg/Scanpix/TT

– Hans Alfredson har haft en väldigt stor betydelse för Amnestyfonden, ja för hela Amnestyrörelsen, säger Gunilla Odin, som sedan länge ansvarar för Amnestyfondens arbete.

Det var år 1966, två år efter att den svenska Amnestysektionen bildades, som Hasse och Tage genom intäkterna från revyn ”Å vilken härlig fred! ” lade grundplåten till Svenska Amnestys biståndsverksamhet. I dag, drygt 50 år senare, betalas miljontals kronor ur Amnestyfonden ut för att stötta människor som har fått sina rättigheter kränkta.

– Hasse och Tage har blivit symboler för Fonden. Grundplåten på 13 720 kronor var kanske inte så stor, men den har fått en enorm effekt. Om de inte hade bildat stiftelsen Amnestyfonden hade nog biståndet försvunnit, säger Gunilla Odin, som också menar att Fonden har gjort den svenska sektionen välkänd i internationella Amnestysammanhang.

I början gick stödet från Amnestyfonden direkt till enskilda fångfall, där Amnestygrupperna kunde ansöka om pengar för att hjälpa ”sina” fångar och deras familjer med till exempel skolavgifter, mediciner och rättegångskostnader.

Hans Alfredson var aktiv medlem i Amnestys grupp 50. Han var också engagerad i bland annat arbetet mot kärnkraft och svenskt medlemskap i EMU. Här vid en kärnkraftsdemonstration på Sergels torg 14 maj 1986 efter olyckan vid Tjernobyl. Foto: Jacob Forsell/Scanpix/TT

Hans Alfredson var också själv en engagerad gruppmedlem. Tillsammans med hustrun Gunilla Alfredson, Tage och Märta-Stina Danielsson, Gösta Ekman, Lennart Aspegren, Berit Aspegren, Per Gedin och Fatima Svendsen bildade han år 1964 den legendariska grupp 50. Per Gedin lämnade senare gruppen medan Marie-Louise Ekman senare blev medlem. Gruppen tog sig under åren an ett stort antal fall, där ett av de mest kända kanske är Kim Dae-jung från Sydkorea, som sedermera blev både Sydkoreas president (1998-2003) och Nobelpristagare (2000).

Marianne Eyre ansvarade under många år för fondens arbete på sekretariatet. Foto: Vera Häggblom

– Det var väldigt duktiga människor om ingick i gruppen, säger Marianne Eyre, som tidigt blev ansvarig för det dagliga arbetet med Amnestyfonden.

Ett av grupp 50:s första fall var den katolske biskopen Vojtech Bosansky i Tjeckoslovakien, som uppmärksammas i en artikel i Expressen den 4 september 1966. Reportern beskriver också hur duon ”Hasseåtage” har resonerat innan de började samla in pengar i samband med ”Å vilken härlig fred! ”- föreställningarna: ”Hasse Alfredson ger en replik ur föreställningen: - Ord är nog bra, Frippe Johansson. Men pengar smäller högre.”

Marianne Eyre, själv årsbarn med Hans Alfredson, tycker inte att Hasse och Tage gjorde en grej av att de var kända, men att den status som de hade i samhället var något som gagnade Amnesty.

Francisco Franco styrde Spanien från 1939 till sin död 20 november 1975. Här håller han tal i Eibar 1949. Foto: Indalecio Ojanguren/Wikimedia

– Hasse och Tage betydde så mycket under åren på 60- och 70-talet, de berikade verkligen vårt kulturliv. I deras monologer var det alltid något som hänsyftade på mänskliga rättigheter och rättvisa i världen, säger hon.

Marianne Eyre beskriver tidsperioden som en infekterad tid med apartheid i Sydafrika och Sydvästafrika (nuvarande Namibia), militärkuppen i Chile år 1973 och Francoregimen i Spanien. Men Hans Alfredson och Tage Danielsson väjde inte för att göra humor av mörka ämnen. Tvärtom. Ett lysande exempel är sketchen ”Släpp lös Gonzalez” ,som ursprungligen skrev för ”Å vilken härlig fred!”. Just Franco är temat för sketchen och Hans Alfredsons och Tommy Berggrens rollkaraktärer beskriver på ett dråpligt sätt hur Amnestys brev till diktatorn till slut får honom att frige den politiske fången Gonzalez.

Hasse Alfredson och Tage Danielsson drev med Sveriges roll under andra världskriget i "Å vilken härlig fred!" Foto: Okänd - Pressens bild/Wikipedia

Marianne Eyre säger att hon kan bli full i skratt bara hon tänker på Hasse och Tage:

– Jag minns hur man skrattade så att hela hjärtat var med.

Genom Hasse och Tages stora popularitet kunde de också nå ut med människorättsengagemanget till en bredare publik.

Brita Grundin. Foto: Emma Mossberg/Amnesty Press

En person som upptäckte Amnesty tack vare Hasse och Tage är Brita Grundin. En kväll år 1968 gick hon med sin man för att se föreställningen ”Å vilken härlig fred! ” på Länsteatern i Linköping.

– Då kände jag inte alls till organisationen. Men skådespelarna berättade om Amnestys arbete i pausen och då kände jag ögonblickligen att ”Det här vill jag jobba för”, säger hon.

Dagen efter att hon sett föreställningen betalade Brita in medlemsavgiften och bildade strax därefter en Amnestygrupp.

Sedan dess har Brita Grundin, idag 90 år, varit djupt engagerad i organisationen och hon är för närvarande i full gång med planeringen av ett seminarium i Stockholm den 10 oktober om dödsstraffet.

Grupp 50 håller möte i Tomelilla omkring år 2000:Birgitta Gedin, Lennart Aspegren, Hans Alfredson, Berit Aspegren... Foto: Gösta Ekman

Hans Alfredson är saknad av många, men hans insatser för Amnesty lever kvar.

– Det finns inte en gång då vi presenterar Amnestyfonden utan att nämna Hasse och Tage, säger Gunilla Odin.

Vera Häggblom
[email protected]

Läs också
Tack Hans Alfredson! (Pressmeddelande från svenska Amnesty 11 september 2017)

Grattis, Amnestyfonden – 50 år av bistånd (Amnesty Press 15 oktober 2016)

I Dagens Nyheter den 20 september 2017 finns artikeln “Alfredson och Amnesty” av Lennart Aspegren. i (Kulturdelen s. 16).

...Gunilla Alfredson, Fatima Svendsen, Märta-Stina Danielsson, Marie-Louise Ekman och Gösta Ekman. Foto: Gösta Ekman