Reseförbudet hävt, men Azza Soliman stannar i Egypten
I februari fattade domstolen för terroristmål i Kairo beslut om att häva människorättsadvokaten Azza Solimans reseförbud, ett förbud som hon har levt med i sex år. Men hennes tillgångar är fortfarande frysta och hennes vänner är kvar i egyptiska fängelser.
Reportage | 2022-06-23 Av: Kajsa Sörman Även publicerad i AmnestyPress #2/2022 |
Den nya NGO-lagen, lag 146, kommer innebära ett fortsatt hot mot civilsamhället och Amnesty kräver, tillsammans med andra organisationer, att omvärlden markerar mot Egypten. Foto: Kajsa Sörman
Kvinnorättsaktivisten och advokaten Azza Soliman tar emot på sitt kontor i en gul byggnad i nordöstra Kairo. Hon drar igen dörren och berättar med ett leende att hon har har ont i ryggen och att hon är på dåligt humör.
– Det har varit många svåra år på rad nu, jag är otroligt trött, säger hon.
De svåra åren består i regeringens hårda politiska tryck på människorättsgrupper, aktivister och journalister i Egypten. Domstolar har dömt ut allt från godtyckliga reseförbud och frysningar av tillgångar till arresteringar och fängelsedomar. Organisationerna anklagas för att ha tagit emot donationer från utlandet "i syfte att utföra handlingar som skadar nationella intressen eller destabilisera allmän fred eller landets självständighet och dess enhet" och fallet går under namnet “Case 173”.
En av dem som anklagats för att ha skadat Egyptens intressen är Azza Soliman. Hon greps i december 2016 när hon var på väg till en internationell konferens i Jordanien för Musawah, en organisation som jobbar för en feministisk tolkning av islam och sharia. Efter förhör tilldelades hon ett reseförbud och fick sina och sin advokatbyrås tillgångar frysta.
– Tanken på att den jämställdhet, rättvisa och frihet som jag jobbar för innebär att jag företräder utländska intressen är befängd, säger hon. De här idealen har alltid funnits i vår del av världen.
– Jag jobbar för en rättvisare lagstiftning, jag vill förändra lagen men skulle aldrig bryta mot den, säger Azza Soliman. Foto: Kajsa Sörman
Azza Soliman är född 1966 och har jobbat för kvinnors rättigheter i över 25 år. Efter att ha studerat juridik var hon med och grundade Center for Egyptian Womens Legal Assistance (CEWLA) 1995 och hon har arresterats flera gånger för sitt arbete. Just nu jobbar hennes organisation för en ny familjelagstiftning som ska ge kvinnor ökade rättigheter vid giftermål, skilsmässor och i frågor om vårdnad. Som verktyg använder hon sharia.
– Jag tror att Gud vill att vi ska ha sunda relationer som gör oss lyckliga, han vill att vi ska njuta, inte lida, och för att det ska vara möjligt behöver vi rättvisa lagar, säger Azza Soliman.
Trots att Azza Soliman är van vid att bli ifrågasatt och utmanad i sitt arbete har den senaste händelseutvecklingen tagit på krafterna. Anklagelserna har hängt över henne som ett mörkt moln sedan den där dagen 2016. Rättegången har gång på gång skjutits upp. Hösten 2021 kom ett besked om att hon och ett antal andra aktivister var fria från misstankar men rättegången lät vänta på sig och när den väl genomfördes i februari 2022 hävdes bara reseförbudet, hennes och hennes advokatbyrås tillgångar är fortfarande frysta. Enligt beslutet måste hon bevisa att de frysta tillgångarna faktiskt är hennes.
Souleimene Benghazi jobbar på Amnestys regionalkontor i Tunis och har följt rättsfallet emot Azza Soliman:
– Anklagelserna mot Azza är helt utan grund och även om jag är glad att hon får resa igen, efter ett sex år långt orättfärdigt reseförbud, så är den här domen inte ett tecken på att situationen för civilsamhället i Egypten förbättrats.
Souleimene Benghazi säger att domstolens beslut om att lyfta reserestriktionerna är en del i regeringens pr-kampanj för att tvätta bort sitt dåliga rykte när det kommer till mänskliga rättigheter. En annan del i den kampanjen är en ny strategi för mänskliga rättigheter, en strategi som Souleimene Benghazi inte ger mycket för.
– Alla oberoende röster blir tystade och det råder inget tvivel om att Egypten befinner sig i en pågående människorättskris, säger Souleimene Benghazi.
“Case 173” tar sin början i juli 2011 då justitieministeriet i Egypten inledde en undersökning för att kartlägga vilka civilsamhällesorganisationer som tagit emot utländska donationer. Den första stora arresteringsvågen kom 2013. 43 personer som jobbade på olika civilsamhällesorganisationer dömdes till fängelse i mellan ett till fem år. Flera internationella organisationer stängdes ned, bland annat Freedom House och International Center for Journalists.
– Jag är så stolt över allt som jag och vi kvinnor har åstadkommit, jag bär min ålder med stolthet, säger Azza Soliman som blir 56 i år. Foto: Kajsa Sörman
2016 kom nästa våg av arresteringar, sedan dess har det bara fortsatt och tiotusentals aktivister, politiker och journalister sitter godtyckligt fängslade i Egypten.
Den nya lag som kontrollerar icke statliga organisationer i Egypten som stiftades 2019 innebär inga lättnader och bryter mot den grundlagsskyddade organisationsfriheten.
Den enda typ av verksamhet som organisationer får bedriva i Egypten är inom området för samhällsutveckling som ”tar hänsyn till statens utvecklingsplaner och samhällets behov”. Organisationer får inte utföra någon politisk eller facklig verksamhet och inte heller göra något som regeringen anser kränker den allmänna ordningen, den offentliga moralen eller hotar nationell säkerhet.
Föreningar får inte heller ägna sig åt verksamhet som är motsägelsefull till de syften som anges i deras godkända anmälan eller licens.
Allt detta gör det svårt för Azza Soliman att glädjas över det hävda reseförbudet. Hon rör med skeden i sin tekopp och sneglar på mobilen.
– Mina vänner är fortfarande i fängelse för ingenting. För syns skull så släpper de någon anklagelse här eller där men tusentals är fortfarande inspärrade, det här är inte frihet, säger hon.
– De här korten och breven som människor från hela världen skickar till mig, de har bokstavligen räddat mitt liv, säger Azza Soliman. Foto: Kajsa Sörman
Men även om det politiska trycket på flera sätt har hårdnat sedan revolutionen så ser Azza Soliman tecken på framsteg. 2014 fick Egypten sina första lagar som förbjuder sexuella trakasserier och 2020 bröts decennier av tystnad under vad som har kallats för Egyptens Me too.
Det började med att en ung man från Kairos överklass anklagades för utpressning, våldtäkt och sexuella övergrepp i en facebookgrupp. Inlägget började spridas på instagram och twitter och inom några timmar var det ytterligare ett dussintal kvinnor som alla anklagade samma man för liknande övergrepp. Genom instagramkonton som @assaultpolice samlades vittnesmål från över 50 kvinnor och mannen dömdes sedan till åtta års fängelse. Azza Soliman företrädde flera av de målsägande.
– När jag började prata om feministisk tolkning av islam på 1990-talet var jag väldigt ensam. Nu är vi många som pratar om de här frågorna offentligt och säger att vi är feminister, säger hon.
Azza Solimans nästa mål är att få igenom en ny familjelagstiftning, ett lagpaket som reglerar skilsmässor, giftermål och vårdnad. Trots att hon lever under ett ständigt hot och nu har återfått sin rätt att resa så har hon inga planer på att lämna Egypten.
– Mitt arbete behövs här, jag är otroligt stolt och glad över allt vi har åstadkommit och jag ser en ny stark, klok generation med kvinnor som kommer ta kampen vidare med oss, säger Azza Soliman.
Uppskattade hälsningar. Foto: Kajsa Sörman
Azza Soliman skjuter bak sin stol och går bort till en byrå som står i ett hörn av rummet.
– Kom så ska jag visa dig, säger hon, det här har räddat mitt liv.
Ur lådan tar hon fram vykort, fotografier, girlanger, diplom och brev från människor från hela världen som skickat stöttande ord i svåra tider.
– Den internationella solidariteten är det finaste vi har, säger Azza Soliman och håller upp ett kort där det står “Du är inte ensam”.
Det kommer från en av Amnestys medlemmar.
– Det här ger mig energi och självförtroende att fortsätta när det är som svårast, det påminner mig om att det finns folk som ser mig och att jag har stöd från människor i hela världen, säger Azza Soliman.
Kajsa Sörman
[email protected]
Fakta/ Egypten
Huvudstad: Kairo
Politik: Under den arabiska våren tvingades president Hosni Mubarak avgå 11 februari 2011. De fria valen vanns av Muslimska brödraskapets parti. Protester mot Muhammed Mursis regering ledde i juli 2013 till att militären tog makten. General Abd al-Fattah al-Sisi har sedan 2014 varit president efter val som har bojkottats av oppositionen och han har använt hårda metoder mot opposition och civilsamhället.
Yta: 1 010 408 km2 (Sverige 449 964 km2)
Befolkning: 102,7 miljoner.
Pris
Under svenska Amnestys nationella aktivistseminarium i Stockholm i oktober 2017 medverkade Azza Soliman via Skype från Kairo. Hon var en del av Amnestys globala ”Brave”-kampanj som lyfte fram människorättsförsvarare.
Azza Soliman fick 2021 års stipendium från Stiftelsen Anna Dahlbäcks Minnesfond.
Läs mer om Egypten från Amnesty Press
Egypten: Så har pressfriheten försvunnit tio år efter arabiska våren (26 augusti 2021)
Egypten: Sanaa Seif greps vid anmälan om överfall (23 september 2020)
En familjs kamp mot förtrycket i Egypten (2 december 2018)
Unesco-pris retar Egypten – 30 juni väntas domen mot Shawkan (20 juni 2018)
Medierna tystas i Egypten och fotografen Shawkan har snart suttit häktad i fyra år (20 juli 2017)
Egypten idag: ”Värre nu än under Mubarak” (9 december 2014)
Egypten: Facklig kamp möter motstånd (5 mars 2014)
Bakslag för kvinnor efter Arabiska våren (28 februari 2014)
Stark bok om arabiska våren (10 december 2013)
ALMEDALEN: Egyptens osäkra framtid (5 juli 2013)
DET NYA EGYPTEN: Kvinnor organiserar sig mot våldet (29 maj 2013)
DET NYA EGYPTEN: Hopp och fruktan för Egyptens homosexuella (29 maj 2013)
DET NYA EGYPTEN: Ökad frihet – men rekordmånga åtal (29 maj 2013)
ÅRSMÖTET: Tolv år till upprättelse och frihet – Ahmed Agiza talade på årsmötet (5 maj 2013)
På kurs mot könsstympning (2 mars 2013)
Kvinnor som bryter tystnaden (14 mars 2012)
Ny teknik främjar yttrandefriheten – eller? (23 februari 2012)
Egypten: ”Militären måste släppa makten” (27 januari 2012)
Egypten: »En stulen revolution« (29 december 2011)
Egypten: Religiösa motsättningar ökar (29 december 2011)
Kairo, november 2011 (2 december 2011)
Revolter för värdighet (22 september 2011)
Fria fackföreningar växer fram i det nya Egypten (18 juli 2011)
Pressfrihetspris till egyptisk opinionsbildare (4 maj 2011)
Efter Mubarak – ska militären införa demokrati? (21 februari 2011)
Vilket hyckleri! (ledare i Amnesty Press nummer 1/2011)
Arabvärlden revolterar för demokratin (9 februari 2011)
Bloggare lever farligt i Egypten (17 december 2007)
Allt svårare att arbeta för mänskliga rättigheter i Egypten (6 februari 2003)
Reportage | 2022-06-23 Av: Kajsa Sörman Även publicerad i AmnestyPress #2/2022 |