Vem som helst kan var som helst bli offer för tortyr

Världen har förändrats oerhört sedan Amnesty International på 60-talet, under kalla krigets mest intensiva period, började kritisera användandet av tortyr. Men tortyr förekommer alltjämt och är inte begränsad till militärdiktaturer eller auktoritära regimer; tortyr förekommer även i demokratier. Såväl brottsmisstänkta som politiska fångar är offer för tortyr, fattiga människor likaväl som välbärgade, människor som är utsatta på grund av sin identitet eller sina åsikter. Offer för tortyr är både kvinnor, män och barn.

Sedan 1997 och fram till idag har Amnesty International fått rapporter om tortyr och misshandel i över 150 länder. I nästan hälften av dessa länder var tortyr vanligt förekommande och i över 80 länder dog människor till följd av den tortyr de utsatts för. I mer än 60 länder användes tortyr och misshandel mot fredliga demonstranter.

En kvinna från Togo som flytt undan tortyren
i sitt land, väntar på besked om hennes
asylansökan i ett amerikanskt fängelse.

Vem som helst kan var som helst bli offer för tortyr. Idag är de flesta som utsätts vanliga brottslingar eller brottsmisstänkta. De här fallen rapporteras inte så ofta, dels på grund av att brottsmisstänkta personer har mindre möjlighet att klaga och dels för att attityden ”de får vad de förtjänar” ofta råder. Dessa människor kommer ofta från de fattigaste och mest marginaliserade grupperna i samhället.

Diskriminering är ofta en anledning till tortyr. Det är lättare för torteraren att plåga någon som betraktas som en lägre sorts människa – någon som tillhör en föraktad social, etnisk eller politisk grupp.

Det finns en tydlig koppling mellan rasism och tortyr. De flesta offren för polisbrutalitet i Europa och USA är svarta eller tillhör andra etiska minoriteter. Överallt i Europa betraktas romerna allmänt som brottslingar och utsätts för misshandel.

Invandrare, gästarbetare och asylsökande, som lämnat sina hem för att söka trygghet, utsätts ofta för rasistisk och främlingsfientlig misshandel av tjänstemän. I Österrike, Tyskland, England och Schweiz har utländska medborgare dött i samband med avvisningen ur landet.

Tortyr och misshandel på grund av sexuell läggning är ett problem i hela världen som det sällan rapporteras om. Tortyr av homosexuella män eller kvinnor, bisexuella eller personer som bytt kön, förnekas av vissa regeringar medan andra hänvisar till moral eller religion för att rättfärdiga övergreppen.

Att vara ung eller kvinna är inget skydd mot tortyr. Barn i häkten är särskilt utsatta för våldtäkter och sexuellt missbruk, både av poliser och av andra fångar. Barn som lever på gatorna överlever genom tiggeri, småbrott och prostitution och drar därför till sig polisens uppmärksamhet. Under väpnade konflikter blir barn i en fiendegrupp ofta utsatta för övergrepp just för att de representerar den gruppens framtid. Det förekommer även att barn torteras för att pressa eller straffa sina föräldrar.

Kenyansk polis trakasserar
en demonstrant i Nairobi.

Under de tre senaste åren har både barn och kvinnor utsatts för tortyr i mer än 50 länder världen över. Siffran är förmodligen högre när det gäller våldtäkter och sexuellt utnyttjande av kvinnor. Konflikterna i forna Jugoslavien, Centralafrika och Sierra Leone har uppenbarat att massvåldtäkter av kvinnor ur ”fiendebefolkningen” är ett favoritvapen under krig. Majoriteten av världens flyktingar är kvinnor och de är extremt utsatta för våldtäkt vid gränser och i läger. Eftersom kvinnor har mindre tillgång till laglig hjälp och är underkastade diskriminerande lagar har de också svårare att få sin rätt tillgodosedd.

Regeringar är enligt internationella normer skyldiga att se till att ingen människa utsätts för tortyr och misshandel. Detta innbär även en skyldighet att skydda människor mot likartade kränkningar som begås av privatpersoner, privata grupper eller institutioner. En regering som inte straffar våld i hemmet eller rasistiska angrepp kan därmed bryta mot sina internationella förpliktelser.
Att hålla stater ansvariga för passivitet inför kränkningar som begås av privatpersoner har avgörande betydelse i kampen för mänskliga rättigheter för kvinnor, barn, etniska eller sexuella minoriteter och andra som utsätts för diskriminering.

I många länder slipper torterare straff för sina brott, straffrihet råder. Utredningar mot misstänkta torterare kör ofta fast på grund av passivitet, ineffektivitet eller att det finns medbrottslingar inom det organ som utför utredningen. Det skapar i sin tur ökad straffrihet som tillåter torterare att fortsätta och det undergräver ett lands hela rättsystem och rättssäkerhet.

• Ur Amnesty Internationals rapport Take a step to stamp out torture

Översättning: Ingrid Kierkegaard
Bearbetning: Helena Norman
Bilder: Amnesty