När fångarna kom hem

Linan Abu Ghulmeh (till höger) hade hållits i administrativt förvar. Foto: Bella Frank

Fångutväxlingen mellan Hamas och Israel i oktober ledde inte bara till att en israelisk soldat och 477 palestinska fångar frigavs, utan också till att Hamas stärkte sin position gentemot Fatah. Den andra fasen i fångutväxlingen då ytterligare 550 palestinier ska friges väntas ske i december.

När bussarna anlände till det palestinska presidenthögkvarteret Muqata var det som om en kollektiv suck utandades bland dem som samlats för att ta emot de frigivna. Kvinnliga fångar trängde sig mot vindrutorna för att spana ut över folksamlingen som ville hälsa dem välkomna hem.
– Habibti, utbrast Suad Shukhy när hon lyckades fånga en glimt av en av de kvinnor hon lärt känna då hon själv satt fängslad för några år sedan.

Suad Shukhy hade åkt från östra Jerusalem för att tillsammans med tusentals andra palestinier delta i en välkomstceremoni i Ramallah. Det var en känslofylld scen som också utspelades runt om på Västbanken och i Gaza men också i Israel där den tillfångatagne soldaten Gilad Shalits hemkomst firades.
Små öar uppstod i trängseln i Ramallah när familjemedlemmar samlades kring en nyss hemkommen pappa eller mamma, dotter eller son. Det var kramar, kindpussar och tårar när ögonblicket som så många hade väntat på var inne.
– Det känns som om jag svävar, sade Ittaf Aliyan till Amnesty Press, efter att ha blivit omfamnad av Suad Shukhy. Nu vill jag jobba för att stänga fängelserna. Över 5 000 palestinier sitter fortfarande i israeliska fängelser.
Ittaf Aliyan var en av de 27 kvinnliga fångar som frigavs genom utväxlingen mellan Hamas och Israel. Hon dömdes 1987 till fängelse för att ha planerat en självmordsattack för Islamiska Jihad vid en israelisk regeringsbyggnad i östra Jerusalem. Attacken avvärjdes, Aliyan greps och avtjänade tio år innan hon släpptes 1997 som en del av Osloavtalet. Efter det har hon gripits och suttit fängslad i flera omgångar utan att veta varför och i långa perioder har hon hållits isolerad.
– Det värsta är hur de försöker bryta ner en psykiskt, genom att placera en i ett rum där man inte kan se solen, inte höra något – där man är i mörker, förklarar Ittaf Aliyan.

Ittaf Aliyan hälsas välkommen av Suad Shukhy. Foto: Bella Frank

I boken Threat – Palestinian political prisoners in Israel berättar Ittaf Aliyan hur hon förhördes i mer än 40 dagar efter att ha gripits. Hon berättar om hur hennes ansiktsslöja slets av samtidigt som hon hotades med våldtäkt. Under misshandeln bröts hennes näsa och ett finger. Länge sanktionerades hårda förhörsmetoder och tortyr av Israel men 1999 förbjöds alla former av »brutala eller inhumana metoder under en utredning« av Israels högsta domstol. Även om tortyr har blivit mer ovanlig har den inte försvunnit och i boken Threat konstateras att den behandling som palestinska fångar utsätts för fortfarande är ”förödmjukande, inhuman, och ofta grym«.

Bland annat använder Israel sig av två former av isolering som kan pågå i långa perioder. Den ena är total avskildhet 24 timmar om dygnet i isoleringscell. Den andra sker genom att fångar sätts i små celler, ofta med en annan fånge men separerade från resten av de intagna. Isolering används också mot fångar i ledarposition. Ahmad Saadat, ledare för PFLP, folkfronten för Palestinas befrielse, har varit isolerad sedan i mars 2009 och nyligen förlängdes hans isolering i åtminstone ytterligare ett halvår.
De palestinska fångarna isoleras också i hög grad från sina samhällen och familjer eftersom alla utom ett av de 17 fängelser där palestinska fångar är intagna ligger i Israel, vilket gör besök från familjer till en påfrestande och tidskrävande process. 2007 drogs möjligheten för familjer från Gaza att besöka fängslade anhöriga in, vilket drabbat 700 fångar. Förflyttningen av palestinska fångar in till Israel strider mot internationell humanitär rätt – enligt Fjärde Genèvekonventionen måste en ockupationsmakt förvara fångarna inne på ockuperat territorium.

Gilad Shalit satt som fånge i 1 941 dagar.
Foto: Privat/AI

Från en banderoll vid Hebrew University i Jerusalem blickar Gilad Shalits välkända ansikte ut över förbipasserande studenter. Shalit har kallats »hela landets son« och när han överlämnades till Egypten andades en nation ut i lättnad. Det var en medtagen och blek Gilat Shalit som i helikopter transporterades till en israelisk armébas. Enligt de första rapporterna verkar han ha hanterat den psykiska påfrestningen av fångenskapen väl, trots att han satt isolerad och inte tilläts ta emot några besök, vare sig från familj eller från Internationella röda kors-kommittén under mer än fem år.

Den israeliske analytikern Ronen Bergman skrev i november i New York Times att frisläppandet av Shalit var den viktigaste händelsen på tio år för israeler i gemen. Även om avtalet som säkrade Shalits hemkomst haft starkt stöd har det inte varit okontroversiellt. Utrikesminister Avigdor Lieberman, ledare för högerpartiet Yisrael Beiteinu, röstade emot beslutet som godkände fångutväxlingen. Dagen efter utväxlingen sade parlamentsledamoten Aryeh Eldad från högeralliansen National Union att »välsignade vare de händer som dödar de frigivna mördarna« skriver israeliska Haaretz Magazine. Avtalet har också orsakat kritik bland anhöriga som dödats i attacker utförda av palestinska fångar som nu har släppts.

Gilad Shalit tillfångatogs i juni 2006 av en grupp palestinier från olika militanta fraktioner. Ett par veckor tidigare hade Hamas brutit en vapenvila efter att nio palestinier hade dödats av en raket som exploderade på stranden i Gaza. Tre dagar efter Shalits tillfångatagande inledde Israel »Operation Sommarregn«, bland annat i syfte att hitta honom. Omkring 400 palestinier dödades i samband med operationen som varade i flera månader. Shalit hittades inte då och inte heller i samband med »Operation Gjutet bly«, kriget i Gaza 2008–09, kunde information om soldaten säkerställas. I Israel har säkerhetspolisen Shin Bet fått bära skulden för misslyckandet som ledde till att landets ledning såg sig tvingad att förhandla om en fångutväxling.
Överenskommelsen hade kunnat bli av redan för två år sedan, men dåvarande israeliske premiärministern Ehud Olmert vägrade gå med på Hamas krav. Sedan dess hade både den israeliska regeringen och Hamas försvagats och båda sidor frångick tidigare villkor. En teori om varför premiärminister Benjamin Netanyahu gick med på överenskommelsen nu är att han ville ha frågan ur världen för att i stället kunna fokusera på en eventuell attack mot Iran.

Från palestinskt håll har vissa omständigheter kring avtalet ifrågasatts. Hamas lovade initialt att alla kvinnliga fångar och barn skulle friges i utväxlingen men så var inte fallet. Nio kvinnliga fångar är fortfarande fängslade. Organisationen Addameer som jobbar med att stötta palestinska politiska fångar i israeliska och palestinska fängelser menar att ett problem med överenskommelsen är att den i den första fasen bara inbegrep tre av 272 administrativt frihetsberövade, det vill säga personer som är internerade utan åtal eller rättegång.

Jubel i Ramallah. Foto :Bella Frank

Tidpunkten för överenskommelsen orsakade också kritik då den tillkännagavs samtidigt som flera hundra palestinska fångar hade hungerstrejkat mot långvarig isolering samt för att åter få tillgång till tidningar, böcker och att läsa universitetskurser. Israels premiärminister Benjamin Netanyahu sade i juni i år att det skulle bli ett slut på »övergenerösa villkor« för de palestinska fångarna till dess att Gilat Shalit släppts och sedan dess har förhållandena i fängelserna försämrats.

När fångutväxlingen mellan Hamas och Israel offentliggjordes hade hungerstrejken pågått i nästan tre veckor men avbröts en vecka senare. En månad efter att Gilat Shalit frigavs fanns det enligt Addameer inga tecken på att försämringarna som Netanyahu gav order om hade upphört. Många av dem som deltog i hungerstrejken har förflyttats till andra fängelser och satts i isolering.
Advokater har haft svårt att få kontakt med sina klienter och därför är det oklart i vilket skick de fångar som hungerstrejkade befinner sig i. Vad som väntar de fångar som nu återfått sin frihet är svårt att säga. Både Hamas och den palestinska myndigheten har utlovat summor på motsvarande 2 000 dollar till var och en. För många har den psykiska påfrestningen under fängelsetiden varit stor och på det området finns det enligt Addameer mer att göra för att underlätta rehabiliteringen.

Också det faktum att ett par hundra fångar inte tillåts återvända till sina hem har kritiserats. Omkring 160 personer som bor på Västbanken, inklusive östra Jerusalem, sändes till Gaza. 41 deporterades utomlands till bland annat Turkiet, Syrien, Jordanien och Qatar. Det var något som Richard Falk, FN:s särskilde rapportör för de mänskliga rättigheterna på palestinskt område, har kritiserat som ett brott mot internationell rätt.

President Mahmoud Abbas tillsammans med Hamasledarna Aziz Dweik och Sheikh Hassan Youssef vid välkomstceremonin i Ramallah. Foto: Bella Frank.

Både Fatah och Hamas talade i samband med utväxlingen om vikten av nationell enighet, och välkomstmottagningen för fångarna i Ramallah karaktäriserades av samförstånd. Där syntes gröna och svarta fanor och pannband från Hamas och Islamiska Jihad bland de många Palestinaflaggorna, och på podiet flankerades president Mahmoud Abbas av Hamasledarna Aziz Dweik och Sheikh Hassan Youssef.
– Ni kommer att få se resultatet av era uppoffringar i bildandet av en oberoende palestinsk stat, sade Mahmoud Abbas.
Men det var inte enighet utan maktkamp mellan Hamas, som kontrollerar Gaza, och Fatah som har kontrollen över Västbanken, som bidrog till att fångutväxlingen blev av. Beskedet om att en uppgörelse hade nåtts mellan Israel och Hamas kom en knapp månad efter det att Mahmoud Abbas hade lämnat in en ansökan till FN om ett erkännande av Palestina som en självständig stat. Enligt uppgifter från BBC var det i samband med detta som Hamas trappade upp försöken att få en fångutväxling till stånd. Hamas kunde sedan ta överenskommelsen som intäkt för sin förmåga att leverera konkreta resultat.

Den bilden förstärktes när Abbas FN-ansökan inte fick ihop de nio röster i säkerhetsrådet som hade krävts för att åtminstone tvinga fram ett generande veto från USA. Hamas har därmed inte bara lyckats få omkring en femtedel av alla palestinska fångar i israeliska fängelser frigivna utan också tvingat Israel till att sluta ett avtal med en part man vägrar erkänna som politisk aktör. Därmed har Hamas med Israels hjälp kunnat stärka sin position gentemot Fatah.

Om det kommer att återspeglas i resultatet i ett kommande palestinskt val återstår att se. I slutet av november pågick nya försök att bilda en palestinsk enhetsregering som ska utlysa val i maj nästa år.

Text: Bella Frank

Fotnot: Den andra fasen i fångutväxlingen genomfördes den 18 december då 550 palestinska fångar frigavs av Israel. Den 23 december meddelade Khaled Mashaal, ledare för Hamas, att rörelsen i fortsättningen kommer att satsa på
"folkliga protester" men han tog inte avstånd från våldsanvändning mot Israel. Förhandlingar pågick i Kairo mellan Fatah och Hamas om en ny palestinsk samlingsregering.

Fakta

Mellan år 2000, då andra intifadan bröt ut, och 2009 uppskattar palestinska myndigheter att 69 000 palestinier har gripits av israelisk armé och polis, och att omkring 650 000 palestinier sammanlagt har gripits sedan den israeliska ockupationen inleddes 1967.
Enligt organisationen Addameer fanns det 5 374 palestinier i israeliskt förvar den 1 september i år. 176 av de fängslade var barn under 18 år, av dessa var 31 under 16 år. Av de fängslade var 272 administrativt internerade, varav tre kvinnor och 17 medlemmar av det palestinska lagstiftande rådet, PLC. De tre kvinnorna släpptes i fångutväxlingen.