MRDAGARNA2018: ”Det finns ett hat mot samer”

Tidigare i år kritiserade FN:s rasdiskrimineringskommitté Sverige för behandlingen av samer. Det kommer fortsatta rapporter om hatbrott och diskriminering. På Mänskliga Rättighetsdagarna var det fullsatt på fredagens seminarium ”Den strukturella rasismen mot samer i Sverige”.

reportage | 2018-11-16
Av: Jennie Aquilonius

”Vi är ju vit, men är vi vit nog?” undrar Tobias Poggats, projektassistent vid Centrum för samisk forskning. Bredvid sitter Anders Rimpi. Foto: Åsa Wallin

– Fan, jag blir uppe i varv av att tänka på det här. Mina släktingar har blivit äldre och tappar svenskan, har inte de rätt till sjukvård då? Det är helt sjukt att vi som familj ska vara runt våra släktingar och tolka åt personalen. Det är inte värdigt! säger Tobias Poggats.

Han är projektassistent vid Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet, arbetar med en kartläggning av rasism mot samer och deltar på seminariet ”Den strukturella rasismen mot samer i Sverige”. Tobias Poggats och Katarina Hällgren har genomfört kampanjen #Vardagsrasismmotmigsomsame för Sameradion & SVT Sápmi, där samer berättar om sina erfarenheter av diskriminering och rasism.

– Det finns strukturell diskriminering, men vi får inte glömma det faktiska samehatet. #Vardagsrasismmotmigsomsame visar att det finns. Ett konkret, riktigt samehat som uttrycks mot samer.

Tidigare i år riktade FN:s rasdiskrimineringskommitté, CERD, stark kritik mot Sverige.

Kommittén var bland annat bekymrad över fortsatta rapporter om hatbrott och diskriminering, samt att renskötare har svårt att få ersättning för skador som har orsakats av rovdjur. FN-kommittén menar också att det saknas specifik lagstiftning som skyddar samernas rättigheter på deras traditionella landområden.

– Sverige har under många år fått internationell kritik från bland annat FN och Europarådet för diskriminering mot samer, minerallagen och otillräcklig utbildning i samiska, säger Kristina Sehlin MacNeil, moderator och postdoktor vid Centrum för samisk forskning vid Umeå universitet.

I panelen sitter Jenny Wik-Karlsson, jurist och verksamhetschef för SSR, Svenska samernas riksförbund. Hon får många samtal från förbundets medlemmar, främst renskötare, som drabbas av rasism och hatbrott.

– Svenska staten vill hålla frågor om naturresurser, mark och vatten långt ifrån sig. Vilket gör det problematiskt för många av våra medlemmar att få stöd, även i frågor kopplade till rasism och diskriminering. Det ligger som en blöt filt över många myndigheter, säger hon.

Niila Inga, renskötare och ordförande i Leavas sameby och Jenny Wik-Karlsson, verksamhetschef SSR (Svenska samernas riksförbund) vid seminariet ”Den strukturella rasismen mot samer i Sverige”. Foto: Åsa Wallin

Medlemmarna vittnar om att det ses som acceptabelt för personal på myndigheter och kommuner att uttrycka sig på vissa sätt om samer; Att prata om ”lappar” och renskötare, att alla vet hur de är.

Jenny Wik-Karlsson berättar om en medlem som träffade en polis som visserligen sade att hen uttryckte sig som privatperson, men sedan fortsatte och sade att hen tyckte att alla samernas renar skulle skjutas av:
– Det är obehagligt att höra, det är samma polis som sedan är ute kontrollerar renskötarna. Det är stor kontroll av våra medlemmar.

Hon menar att tjänstemän och politiker är präglade av en normaliseringsprocess. De upprätthåller en strukturell rasism, kanske utan att vara medvetna om det.

– Vi har lagstiftning som innebär förbud, men i norra Sverige har vi en legaliserad rasism. Ibland påverkar det beslut så att de missgynnar oss, säger Jenny Wik-Karlsson.

Niila Inga är förbundsordförande för SSR och renägare. Han säger att renägare och renskötare ofta utmålas, bland annat av kommunpolitiker, som ständiga nejsägare som står i vägen för utvecklingen av samhällets välfärd och välstånd. Det sker när samerna försöker skydda renarnas betesmarker mot exploatering. De får också höra att de tror sig ha ensamrätt till markerna och stänger andra människor ute från fjällen. Det kan till exempel handla om att samerna ansökt om tillfälliga skoterförbud för att renarna ska få beta ifred.

– Vi får kommentarer från andra människor i kön på mataffären eller bensinstationen, säger Niila Inga. När en kontroversiell fråga har debatterats törs man inte visa sig ute på grund av påhoppen. Kommentarerna grundar sig ofta i okunskap, men det verkar inte finns någon vilja att förstå vad det handlar om.

Förra vintern lyckades Niila Ingas by få ett tillfälligt skoterförbud för att renarna skulle få beta i lugn och ro:

– Då blev mina syskonbarn påhoppade i skolan, den yngsta var tio år.

Renskötsel. Foto: Mats Andersson - Flickr/Wikimedia

Tobias Poggats från Umeå universitet menar att rasismen syns på många sätt. I möjligheterna i allt från utbildning till språk och sjukvård. Svenskar har till exempel mycket bättre möjligheter att lära sig sitt språk i skolan än samerna. För att få syn på rasismen måste vi prata om grupper på ett sätt som inte är vanligt i Sverige. Han saknar möjligheter att samla information, framför allt folkräkning som visar var samerna bor, vilka som själva säger att de är samer, vilka frågor som är viktiga för dem och hur de är utsatta för rasism.

– I Norge har forskare skickat ut stora enkätundersökningar där människor själva får definiera om de är same, norsk eller någon annan etnicitet. Utifrån det har de fått svara på hur de upplever diskriminering, säger Tobias Poggats.

År 2010 stärktes rättigheterna för Sveriges fem nationella minoriteter genom lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Enligt lagen har det allmänna ett särskilt ansvar för att skydda och främja de nationella minoritetsspråken. Även de nationella minoriteternas möjligheter att behålla och utveckla sin kultur i Sverige ska främjas. Barns utveckling av en kulturell identitet och användning av det egna minoritetsspråket ska särskilt främjas.

Så ser det dock inte alltid ut i praktiken. Anders Rimpi är uppvuxen i Göteborg med en svensk mamma och samisk pappa. Han upplever att han i alla kontakter med kommunen får utbilda personalen i att det finns en lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

– Jag vill se till att lagen följs så att min fyraårige sons utveckling av sin kulturella identitet och användning av minoritetsspråk ska främjas särskilt. Och det är något som Göteborgs kommun fullständigt misslyckas med. Att gå på förskolan, det är för min son att ta bort den samiska kulturen, förklarar Anders Rimpi.

Till slut anmälde Anders Rimpi förskolan till Skolinspektionen för att den inte följde lagen. Men inspektionen menade att det inte gick att visa att kommunen inte hade levt upp till sina skyldigheter, eftersom författningarna inte angav hur stödet för utvecklingen av barns modersmål i förskolan skulle utformas.

– Jag har fått lära mig att lagen är skriven på ett uppmuntrande sätt, det vill säga att det inte finns något straff om man inte följer den, säger han.

Som vice ordförande för Göteborgs sameförening går Anders Rimpi på samrådsmöten med kommunen. Han har pratat med förskolechefen, områdeschefen, områdeschefens chef, utvecklingschefen, stadsledningskontoret och den politiker som har ansvar för etniska minoriteter för att ta reda på varför lagen inte följs:

– Är lagen skriven ur ett rasistiskt hänseende? Om vi skriver lagen på det här sättet är det ingen som behöver följa den?

Ja, menar Jenny Wik-Karlsson, Sveriges lagstiftning möjliggör strukturell diskriminering:

– Den är skriven ur ett kolonialistiskt perspektiv med en stat som inte vill göra upp med sitt eget förflutna eller sin framtid i förhållande till samer.

Diskrimineringsombudsmannen tar emot omkring 600 ärenden om etnisk diskriminering per år. De senaste fem åren finns det 14 fall som handlar om samer, säger moderatorn Kristina Sehlin MacNeil. Vad tror panelen att det beror det på?

Niila Inga, förbundsordförande för SSR, ser bland annat ett problem med att djurplågeri inte inkluderas i begreppet hatbrott. Trakasserierna mot renskötarna tas ofta ut på renarna där människor plågar renar, skjuter dem och jagar dem med skoter.

– Vi gör polisanmälningar men det leder sällan till något, oftast läggs förundersökningen ner, förklarar Niila Inga. Vi är så vana vid det. Och detsamma gäller andra diskrimineringsbrott, ofta står ord mot ord.

Text: Jennie Aquilonius
[email protected]
Foto: Åsa Wallin
[email protected]

Fakta/Samer i Sverige

Gruppbild på Sametingets ledamöter. Foto: Marie Birkl/Sametinget

Samerna blev erkända som ett urfolk i Sverige 1977.
Samerna blev erkända som ett folk i svensk grundlag 2011.
Sametinget invigdes 1993.
Samiska språk skyddas i nationell lagstiftning sedan år 2000.
Det beräknas finns cirka 20 000–40 000 samer i Sverige. Det finns inga officiella siffror.
Det finns 51 samebyar i Sverige.
50 procent av unga samer uppger att de utsatts för rasism.
70 procent av renskötande samer uppger att de utsatts för rasism.

Fotnot: Seminariet arrangerades av Sensus, Rättighetscentrum Västerbotten och Svenska samernas riksförbund.

Läs mer om Mänskliga rättighetsdagarna 2018

Amnesty på MR-dagarna

Amnesty Press på Mänskliga rättighetsdagarna 2018

MR-DAGARNA2018: Utsatt för våld i hederns namn (18 november 2018)

MR-DAGARNA2018: Kvinnorna som kämpar mot våldet i Kamerun (17 november 2018)

MR-DAGARNA2018: Fackligt aktiva trakasseras och mördas (17 november 2018)

MR-DAGARNA2018: Dödligt uppdrag att försvara naturen (16 november 2018)

MR-DAGARNA2018: ”Jag är fast i limbo” – tio miljoner människor är statslösa (15 november 2018)

Läs mer från Amnesty Press

EUROPRIDE2018: Koloniseringen av Sápmi – en fråga för hbtqi-rörelsen? (2 augusti 2018)

Efter tvångsassimileringen av samer: När språket försvinner dör kulturen (28 april 2017)