Framtiden för FN:s fredsbevarande operationer

reportage | 2004-06-24

FN:s fredsbevarande insatser efterfrågas i allt större utsträckning världen över, något som medför ett antal nya utmaningar. På torsdagen diskuterades frågan vid ett seminarium i Stockholm.
Den 23 juni arrangerade Folke Bernadotte Akademin en föreläsning på Utrikespolitiska Institutet i Stockholm om framtiden för FN:s fredsbevarande operationer. Inbjudna talare var general Satish Nambiar, expert och rådgivare i säkerhetspolitiska frågor på FN, och professor William J Durch, professor vid Henry L Stimson-centret i Washington DC. Det var under professor Churchs ledarskap som Brahimi-rapporten om framtiden för FN:s fredbevarande operationer producerades år 2000.

General Satish Nambiar,
säkerhetspolitisk rådgivare för FN

General Satish Nambiar sitter i en nyinstiftad panel som ger rekommendationer till FN:s generalsekreterare i frågor som rör säkerhetspolitiska hot, utmaningar och förändringar. Panelen bildades förra året och har hittills haft tre möten. General Nambiars omdöme om det arbete panelen hunnit utföra var mycket positivt.

– Det är en grupp bestående av mycket kompetenta personer med imponerande meriter. Personkemin i gruppen är mycket god. Mitt intryck är att alla är väl medvetna dels om det stora ansvaret, dels om kravet på ett transparent och öppet förfarande, sade general Nambiar.

En av panelens första uppgifter har varit att identifiera och definiera vad som idag hotar säkerheten i världen. Nambiar räknade upp de hot som panelen uppfattar som mest akuta. Utan att rangordna dem har panelen formulerat fem olika problemområden som internationella samfundet måste hitta ett sätt att hantera: inomstatligt våld, mellanstatligt våld, fattigdom och sjukdomar, massförstörelsevapen och slutligen terrorism.

– Nu återstår för oss att rangordna dessa hotbilder så att internationella samfundet kan prioritera mellan dem på bästa sätt. Det är även viktigt att närmare undersöka de kopplingar som finns mellan de olika hoten, exempelvis mellan fattigdom och terrorism, sade general Nambiar.

General Nambiar presenterade även ett antal rekommendationer. Han var noggrann med att poängtera att de baseras på hans personliga erfarenheter i fält och att de inte nödvändigtvis representerar panelens ståndpunkter. General Nambiar betonade särskilt vikten av att bara sätta in fredsbevarande styrkor i situationer där det verkligen finns en fred att bevara. Vid flera tillfällen har "fredsbevarande styrkor" som saknat mandat att använda våld tvingats stå bredvid och se på när människor slaktats i regelrätta inbördeskrig.

FN-helikoptrar i Lunghi, Sierra Leone 2000
Foto: Amnesty Press

General Nambiar efterlyste även en standby-styrka som alltid står beredd att rycka in vid akuta situationer. En FN-styrka som när den inte används kan bistå medlemsstater med rådgivning och utbildning.

– Jag skulle också önska att säkerhetsrådet omstruktureras så att det innefattar fler stater. Ett större säkerhetsråd med en bredare beslutsbas skulle stärka både effektiviteten och trovärdigheten, sade general Nambiar.

Professor Durch sammanfattade Brahimi-rapportens viktigaste slutsatser och rekommendationer.
– Det är väldigt viktigt att systemet förändras så att demobilisering, avväpning och reintegrering av exempelvis gerillasoldater och rebeller inkluderas i budgeten för de fredsbevarande operationerna. Som det ser ut nu så betalas sådana åtgärder av frivilliga länders bidrag. Det innebär i praktiken att man ofta förlitar sig på att detta viktiga arbete sköts av lokala, icke-statliga organisationer, sade professor Durch.

Professor William J. Durch, från Henry L. Stimson-centret

Även professor Durch underströk vikten av att snabbt kunna förutse och ingripa vid akuta kriser. FN behöver en stor analytisk kapacitet så att man kan ligga steget före i utvecklingen.

– Ett alternativ för att möjliggöra snabba insatser är de regionala styrkor som vi ser bildas på flera håll i världen, exempelvis i Afrika, sade Durch.

General Nambiar instämde i att de regionala styrkorna fyller en viktig funktion.

– Men vi får inte glömma att de ofta är helt beroende av FN för utbildning och materiel. Vi måste också ställa oss frågan om vilka befogenheter sådana styrkor ska ha, och huruvida de måste söka säkerhetsrådets tillstånd för att agera, fyllde Nambiar i.

Föreläsningen avslutades med en frågestund. På frågan om hur det kommer sig att FN ingriper i vissa oroshärdar och inte i andra svarade general Nambiar att han efter sin tjänstgöring i Bosnien har en ganska cynisk inställning till världsamfundet. Han menade att det faktum att vissa länder uppmärksammas mer än andra är ett exempel på det internationella samfundets hyckleri. Men han sade också att det egentligen är fel att anklaga FN för detta.

– FN blir vad du och jag gör det till. Och när det väl gäller så är det alltid medlemsländernas politiska vilja som det hänger på, sade general Nambiar.

Även FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskölds förslag om att varje medlemsland bör avsätta en viss procentandel av sin försvarsbudget till FN:s säkerhetsbudget kom upp till diskussion. Alla enades om att detta verkligen vore önskvärt, men att det återstår en lång väg att gå.

Nina Persson
Amnesty Press, praktikant

reportage | 2004-06-24